Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nicolas Jacquemot’

Idag vaknade jag till en riktig Eländes eländig dag, kändes det som. Först sumpar jag en sovmorgon när jag äntligen kan ta en. För hur roligt är det att vakna halv sju en dag när man är ledig? Inte roligt alls.

Naturligtvis låg jag och ältade en massa saker i sängen, vilket säkerligen gjorde så att jag kände Eländet ännu påtagligare. Det var allt ifrån jobbsituationen till de 14 okorkade vinflaskorna från igår. Sen bestämde jag mig för att kliva upp. Nu funderar jag på om jag ska ta en tur till Stormarknaden oduschad eller nyduschad för att kolla om möjligen Coop har korkapparater. Varken själva Gränby centrum i sig eller Coop är några av mina favoritställen. En gång i tiden var emellertid Coop = Gränby centrum. Då var det en bra affär där man kunde handla allt från spik och möbler via mat till skor och kläder. Och cyklar. Nu har man gjort om affären till nån sorts finare delikatessplace. Eller i alla fall har man försökt. Nä, det var bättre förr! Coop, alltså.

Sur Toffla fyra mån

Både Coop och Tofflan var bättre förr. Men den senare var lika sur då som hon är nu.


Nä, jag orkade inte ligga kvar
och älta och ingen av mina Wordfeud- och Ordjaktenmotståndare var vakna, så jag klev upp. Fixade kaffe, slog på datorn och tog in tidningen. Kollade mejlen först och dagens idiotmejl hade följande lydelse:

Do you need an urgent loan? Behöver du ett brådskande lån?

Men alltså, varför är folk så intresserade av min ekonomi? Och varför är nån så dum att den tror att jag skulle svara på ett mejl som bara innehöll ovanstående två meningar?

I lokalblaskan var det ännu fler eländen att läsa om – vilken TUR att min prenumeration snart går ut och att jag verkligen har bestämt mig för att inte förlänga den efter typ 30 års abonnerande… Jag kastade en blick på tidningen och rubrikerna gjorde mig ännu mer eländig. De handlade om

  • näthat
  • influensan pressar vården
  • besparingar i vården
  • allt fler arbetslösa
  • olyckor på isen anmäls inte

Inte konstigt att man känner sig eländigare än eländigas… Jag började faktiskt bläddra i tidningen, men sen hamnade jag framför datorn, av nån anledning. Och här händer inte mycket heller. Mer än att jag fryser om fötterna. Och att besöksstatistiken för bloggen har sjunkit. Kanske har en och annan läst Nicolas Jacque­mots rekommendationer att man slutar snoka så mycket i sociala medier och i stället går vidare med sitt eget liv. Å andra sidan, så trist för den som tjänar pengar per besökare… För det handlar ju alltid om att vara närig, eller? (Nu är jag ironisk.)

Äsch, nu har klockan blivit nio och om jag ska slippa slåss om parkeringsplatser med alla storhandlare och alla systembolagsshoppare bör jag nog sätta fart. NU!


PS Sa jag att det snöar också och är minusgrader?

PS 2 Kaffet var gott, i alla fall…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det en intressant artikel i Dagens Nyheter om hur vi förhåller oss efter förhållandet, det vill säga relationerna till våra ex. Folklivsforskaren och författaren Nicolas Jacquemot  menar att det har blivit allt vanligare att vi försöker ha en fungerande relation till den vi tidigare har haft som partner. Om detta skriver han bland annat i sin bok Du och ditt ex.

Han säger bland annat:

[…] Många har ju kvar sitt ex i bekantskapskretsen eller i grannskapet och riskerar att stöta ihop. Det gör att man måste hitta ett sätt att förhålla sig till varandra vare sig man vill eller inte. […]

För det före detta par som har barn tillsammans är det ju självklart att man behöver kunna umgås. Eller ha en bra relation så att inte ”tredje part”, barnet/barnen drabbas. Nicolas Jaqcuemot har genom studier observerat att detta har smittat av sig även på före detta par som inte har barn ihop. Det handlar om nya mönster för vänskap, menar han och drar paralleller till det faktum att vänskap över könen också har blivit allt vanligare.

Partnern är väl den man har – eller borde ha – ett  starkt förhållande med eftersom h*n torde vara den som känner en bäst och närmast. Men är det verkligen då så självklart att man efter en separation fortsätter att vara vänner? Det kan ju vara nånting som en ny partner inte alltid blir så förtjust över.

Det viktigaste torde vara att man efter en separation går vidare och skaffar sig ett nytt liv. Och detta kan ju försvåras om man fortsätter att umgås. Enligt Nicolas Jaqcuemot får man ibland försvara ett fortsatt umgänge och ibland försvara ett avståndstagande.

[…] Men det är minst lika suspekt att inte kunna umgås med sitt ex alls. För att inte tala om hur underligt det framstår om man en lång tid efter separationen fortfarande hatar sitt ex. […]

Att snoka på exets blogg eller Facebooksidor eller ruva på hämnd är nåt Nicolas Jaqcuemot rekommenderar att man slutar upp med.

[…] För sin egen skull bör man försöka komma över de värsta tankarna och hitta ett läge där man inte blir alltför uppretad eller känner hat. […]

Samtidigt är det bra att få ur sig sin ilska. Kan man inte göra det öga mot öga kan man ju alltid mejla eller skriva ett brev, föreslår Nicolas Jaqcuemot. Men kanske räcker det med att skriva utan att posta – det viktigaste är ju att få ur sig sin ilska.

För i de flesta fall är det ju så att vi vid en separation drabbas av starka och ibland irrationella känslor. Och enligt Nicolas Jaqcuemot är nyckeln till ett sunt förhållande till sitt ex att man accepterar detta. Sen behöver man förstås inte agera det…

Personligen tror jag att man nog inte kan vara eller bör bli vän med sitt ex. Men självklart ska man ha en relation som fungerar, där man ändå kan stanna och prata några ord när man möts. Och har man barn är det ju självklart att man måste kunna samarbeta – oavsett sårade känslor och annat. När det gäller mig själv har jag bland annat jobbat – och jobbar fortfarande – på att ha en bra relation med Fästmöns ex. Eller vi jobbar på det tillsammans. Det är viktigt, framför allt eftersom det finns barn inblandade, att vi agerar vuxet. Och hade inte Annas ex varit just hennes ex hade jag säkert haft en djup vänskap med honom! Nu kan vi ju inte riktigt ha det – jag är ju trots allt tillsammans med hans före detta fru.

Ytterligare en person jag har börjat jobba på att kunna möta är ett av mina egna ex. Det var inte jag som tog första steget, så jag ska inte ta åt mig den äran. Bara genom att stanna och växla några förlösande ord ett par gånger har vi kommit en lång bit på väg! Jag tror inte vägen leder till vänskap, men till möjligheten att våga stanna och att kunna kommunicera om det allmänna. Relationen är sen länge avslutad och vems skulden var spelar mindre roll. Vi är helt andra människor idag med de nya erfarenheter vi har fått sen way back when we were an item…

Tyvärr har det visat sig att just den jag avsåg med detta har fortsatt hålla fast vid lögner och för säkerhets skull har skapat några till. Och såna människor vill jag inte ha med att göra. Så i just det här fallet vill jag inte ha nån som helst kontakt.

Men vad tycker du? Vill du umgås med ditt ex? Vad har ni för relation idag?

Read Full Post »