När livet vänder: Sara

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Det är onsdag och för tillfället betyder det När livet vänder. Jag förväntar mig ett starkt program i kväll, som vanligt producerat, styrt och varsamt lotsat av duktiga Anja Kontor.

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Sara Nyd är fortfarande ung, men har flera självmordsförsök bakom sig.

Kvällens program hade tema självmord.  Vi tittare fick höra när unga Sara berättade om sina självmordsförsök. Som så många andra som tänker på självmord och försöker ta eller tar livet av sig såg Sara ingen utväg. Den enda vägen var att dö. Inte ens tanken på dottern kunde hindra Sara från att lägga snaran om halsen vid sitt andra självmordsförsök.

Det är så många tankar som springer runt i huvudet under och efter programmet. Kommunikation är det som återkommer. Att prata, prata, prata, prata… Att våga fråga, men också att våga stanna och höra svaret. För det kan rädda liv. Av alla de fyra (4) självmord som sker varje dag i Sverige är det säkert flera som är impulsiva och som hade kunnat förhindras.

Efter programmet kunde tittare chatta med Anja Kontor och med Caroline från Mind självmordslinjen fram till klockan 21.30. Jättebra initiativ!!!

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 15 april 2016).

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rörig natt, solig dag

Ett både rörigt och soligt inlägg.

---

 

Tur att jag hittade ett par gamla läsglasögon i jobbväskan. Annars hade jag inte kunnat jobba så bra…

Den gångna natten var jobbig. Eller snarare rörig. Först drömde jag en konstig dröm i vilken jag drog in en kvinna på jobbet. Hon hade en gigantisk och väldigt lynnig son som uppträdde hotfullt mot henne i drömmen. Bara det att han var lika gammal som hon är i verkligheten. Drömmar… Sen vaknade jag flera gånger av att benen krampade. Enligt boken jag började läsa igår har jag troligen diabetes typ 2. Det är i vart fall diagnosen som Wallander får när han är konstant trött och törstig, dricker mycket och har nattliga kramper i benen… Ja, ja, jag vet att jag borde gå och ta lite tester, men… för tillfället laddar jag för tandläkarbesöket på måndag morgon.

En kan inte påstå att morgonen blev mindre rörig än natten. Jag satt och läste alldeles för länge vid köksbordet och kom därför iväg sent till jobbet. Då hamnar en i bilköer och kommer försent. Jag anlände hela fem minuter över åtta till parkeringen utanför jobbet. Inne på kontoret skalade jag av mig ytterkläderna och packade upp jobbväskan med kalender, bok och… eh… nej! Terminalglasögonen låg kvar hemma! Då var det tur att jag hade mina gamla läsbrillor kvar i väskan. Häromdan funderade jag på att plocka ur dem, men så lät jag dem ligga kvar. Reservglasögon är ju aldrig fel att ha med sig. Idag var det helt rätt!

Jag såg solen idag genom några skitiga, men hela, persienner på jobbet…

Natten hade varit kall och det var imma upp på halva fönstren där hemma. Men det är inget fel, påstår männen i BRF-styrelsen och fönsterleverantören. Jag väntar bara på när de ska komma och för tredje eller fjärde gången fixa de irriterande små saker som fortfarande, efter 3,5 år, inte är OK. Det handlar om allt från persienner som har varit trasiga typ hela tiden till ett läckage från en fönsterventil som uppenbarligen gör det kallt i hemmet på vintern och stekande hett på sommaren. Garantin går snart ut…

Morgonen var i vart fall solig och det passade ju bra eftersom jag träffade en riktig Solstråle idag på lunchen! Inte trodde jag till exempel att jag skulle bli glad av att prata om Det Som Hände, men det blev jag. Jag uppfattades nämligen inte som ”fel”. Det var roligt att få nyheter, även om alla nyheter i sig inte var roliga. Livet far inte varsamt fram ens med de unga. Då är det starkt att orka kämpa!

Jag har tragglat med en lay out hela dan idag. Varje gång jag trodde att jag var färdig hittade jag nåt mystiskt fel som jag behövde kolla. Den stackars författaren kände sig nåt lite terroriserad. Samtidigt är det ju viktigt att det blir rätt.

I kväll ska jag se När livet vänder och Maria Wern på TV.

Under eftermiddagen fick jag återigen erfara att livet inte är rättvist, varken för mig själv eller för andra. Tyvärr är det ingen tröst att vi är flera drabbade, det gör det hela bara ännu mer sorgligt. Det är tur att det finns goda arbetskamrater lite varstans här i världen. För goda chefer finns det dessvärre färre av. Jag hade i alla fall glädjen att träffa en av den senare sorten idag. Arbetskamraterna var färre eftersom de var ute på vift.

I kväll missar jag inte När livet vänder klockan 20 i SvT2. Det tycker jag att du som har läst det här inlägget ända till slutet inte heller ska göra. Temat för kvällens program är självmord och det är Sara som berättar. Självmord är nåt vi bara måste våga prata om. Men helst ska vi våga bry oss och agera innan nån tar livet av sig. Efter programmet kan du chatta. Det vill säga mellan klockan 20.30 och 21.30 kan du prata online med både programledaren och producenten Anja Kontor och Caroline, som är volontär på Mind Självmordslinjen. Jag kanske kollar in chatten en stund, men klockan 21 ser jag Maria Wern i Tv4. Mitt liv är lite rörigt just nu och jag behöver koppla av med fiktiva brott.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknik i hälsans tjänst

Ett inlägg om hur teknik kan användas när en mår dåligt.

---

 

En trådlös alkoholmätare och en app ska användas i behandlingen av alkoholister.

De senaste dagarna har jag läst om hur tekniska prylar kan hjälpa den som mår dåligt. Teknik är bra – när den fungerar. När den inte fungerar drabbas jag ofta av stor frustration. Därför kan jag inte helt jubla över den tjänst som Sjukstugan i Backen har använt för att hjälpa alkoholister, en tjänst som nu ska prövas på 100 personer. Tjänsten består av en trådlös alkomätare och en mobilapp. Deltagarna i studien är patienter vid den beroendemedicinska mottagningen. Alla får vanlig behandling, men hälften får prova den nya tekniken. Just att alla får vanlig behandling också tror jag är jätteviktigt! Ibland får jag nästan känslan att vårdpersonal är rädd för patienter. Många patienter vid den här mottagningen kanske dessutom är väldigt ensamma. Att då få träffa andra i samband med behandlingen kan vara väldigt viktigt. Därmed säger jag inte att den nya tekniken med den trådlösa alkomätaren och appen är värdelösa. Det ska bli spännande att se resultaten.

Till Självmordslinjen kan en ringa, men det finns också en chatt.

Idag startade en ny och viktig tjänst som i och för sig inte innebär att en använder direkt ny teknik, men… Sveriges första självmordslinje öppnade. Det är alltså en stödlinje dit en kan ringa om en mår dåligt och har självmordstankar. Självmordslinjen är en vidareutveckling av Självmordsupplysningen som har drivits ideellt. Det är föreningen Mind som har volontärer som arbetar där. Det ska de fortsätta att göra – men nu dygnet runt. Nån terapi är det inte tal om utan medmänskligt stöd, nåt som så många av oss saknar.

Självmord bland unga ökar. Självmordslinjen sätter förhoppningsvis stopp för det.

 

Självmordslinjen nås via telefonnummer 90101 eller via chatt från mind.se Den som ringer eller chattar vara anonym.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pronto med Pronto

Ett färdigt inlägg.

---

 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

Mitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Nä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Vidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.

Från och med nu gäller för min del

1. inget gratisjobbande
2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med i leken..?

Ett något förundrat inlägg och ett inlägg om att söka jobb.

---

 

Det trillar in ett ton mejl varje dag när man är arbetssökande. Fast jag brukar inte sitta naken vid datorn utan ha mysbyxa – enbart hemma, aldrig när jag går utanför dörren!

Knappt hade jag varit ifrån min dator (ett par timmar) på fredagseftermiddagen förrän det hade trillat in två mejl som gjorde mig mycket förundrad. Näst intill stum, faktiskt. Det ena mejlet talade om för mig att jag och 249 andra hade sökt ett och samma jobb.

Fet chans att jag får det, dårå,

tänkte jag modstulet. Men jag är van att få nej och det som gäller är bara att söka igen och igen. En dag blir det napp. Helt fruktlöst har mitt ”arbete” faktiskt inte varit heller, utan att avslöja för många detaljer. Än är jag med i leken, så att säga.

Det andra mejlet gällde ett annat jobb jag har sökt. Mejlet var för att informera mig om att förutsättningarna har ändrats en del sen tjänsten annonserades ut. Kvalifikationerna har skärpts. Den som har sökt behöver inte skriva en ny ansökan, men fler riskerar att sållas bort för att de nu inte har de rätta kvalifikationerna. Till min lättnad (?) noterade jag att jag fortfarande borde vara aktuell för tjänsten, eftersom jag, trots skärpta krav, har det som efterfrågas. Frågan är bara om jag som vanligt har för mycket erfarenhet/kompetens eller är för gammal eller om jag verkligen är med i leken fortfarande.

Jag har en diskussion just nu med en bloggbekanting om hur det är att söka jobb. Eller att vara arbetslös. Vi har väldigt olika erfarenheter och uppfattning om detta. Men jag kämpar som tusan, tro inget annat! Fortfarande. Nu handlar det inte bara om jobbsökeri utan jag har andra saker jag samtidigt måste kämpa emot och med. Det tar liksom aldrig slut. Livet är på det viset. Vad det handlar om reserverar jag för de närmast sörjande i lösenskyddade inlägg. Jag blir så spottad på annars. Och jag orkar inte torka fler spottloskor från folk som bara vill såra mig.

Jag skriver böcker…

När jag inte söker jobb (att söka jobb tar emellertid ganska mycket av min tid – att leta lediga tjänster och skriva ansökningar, fylla i ansökningsformulär som ofta är alltför ”standardiserade” för att fungera optimalt, uppdatera CV, nätverka etc är inget man gör på en kaffekvart) försöker jag hitta annan meningsfull sysselsättning. Jag skriver böcker, till exempel, och jag läser böcker.

Vidare har jag erbjudit mig att utan arvode sköta en webbplats, att läsa för gamla och lite sånt. Allt blir inte av, av olika skäl. Ett skäl är att man inte får jobba med vad som helst som volontär därför att facket anser att det borde vara lönearbete. Inte heller kan jag åta mig för många gratissysslor ifall jag får jobb. Dessutom måste jag orka med det hela också. Min läkare ville sjukskriva mig tidigare i år, men det ville inte jag. Då hade jag blivit SJUK på riktigt. Jag blir friskare av att ha nåt att göra. Däremot måste jag acceptera att jag inte kan göra vad som helst just nu. Men för tillfället är jag fortfarande med i leken – vill jag tro.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kloka råd, nya chanser… Om att bry sig, helt enkelt

Ett försök till ett klokt inlägg.

---

 

Häromdan hade jag kontakt med ytterligare en av mina kloka vänner. Ja, jag har många kloka vänner, vilket är märkligt eftersom jag själv är så oklok, eller hur? (självinsikt =^). Vi pratade problem av olika sort – allt från personliga tragedier, uthängningar på nätet (vuxenmobbning på sandlådenivå i de fall vi diskuterade) till rena katastrofer som krig och såna hemskheter. Jag fick varma ord med mig och jag fick kloka råd. Kanske för att jag för en gångs skull bad om hjälp och råd. (Att jag inte gillar oombedda råd har nog en och annan som läser här fått erfara…)

Ett annat ämne vi pratade om var självmord. Det är svårt att prata om och det gör ont. En del kan inte ens fråga hur nån annan mår, medan andra inte klarar av att lyssna på svaret. Ibland kan det därför vara lättare att prata med nån utomstående. Då finns volontärerna på Självmordsrådgivningen. Där kan man chatta med nån på vardagskvällar mellan klockan 19 och 22. Och behöver man stöd när chatten inte är öppen kan man kontakta Nationella Hjälplinjen, klockan 13 – 22, 020-22 00 60. Både du som har självmordstankar och du som är anhörig till nån som mår dåligt kan ringa. Självmordstankar är inte ovanligt att ha, men de är svåra att hantera. Man kan behöva få hjälp för egen del eller för att hjälpa nån annan.

Igår kväll satt Fästmön och jag och tittade på Veckans brott på SvT 1. I programmet fanns ett inslag om second handbutiken Tjuvgods. Det är ett ställe ungefär som Myrorna, men på Tjuvgods arbetar personer med kriminell bakgrund. Naturligtvis säljer de inte tjuvgods, utan varorna är skänkta från privatpersoner, precis som hos Myrorna. Här får människor inte bara en andra chans att arbeta – det kan bli tre, fyra eller fem chanser, enligt en person i inslaget. Men de får stöd att klara av att arbeta, de får ett socialt sammanhang, nåt vettigt att göra och arbetskamrater som bryr sig om ifall nån uteblir från jobbet ett par dar. Den här verksamheten räddar säkerligen många liv den också, precis som Självmordsupplysningen…

Ett liv som inte räddades var Johanna Gurgus. Det såg vi också igår på TV3 i serien Mordet. Johanna hade en dröm om att bli modell. Hon hann inte ens bli 18 år innan nån släckte hennes liv. Det var otroligt rörande att höra hennes berättelse och se hennes mammas tårar.

Vi måste bli räddare mot varandra. För livet är kort.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Second hand-affärer hotas av moms

Ett momsinlägg.

---

 

Jag köper ofta billiga böcker på Myrorna – och lämnar in dem jag har läst och inte vill spara i mina hyllor. På Myrorna i Boländerna är det god ordning bland böckerna.

De senaste dagarna har jag noterat i media att second hand-affärer, typ Stadsmissionen, Myrorna och liknande, kan få problem framöver. Problem som stavas MOMS. Idag är dessa affärer skattebefriade eftersom de säljer skänkta varor. Pengarna, vinsten, används sen till människor som har det svårt på olika sätt. Det kan handla om hemlösa som genom försäljningen får mat och kläder eller stödboenden för ungdomar.

Om second hand-affärer får momskrav på sig behöver man inte vara matematiker för att räkna ut att det slår mot dem som redan ligger. Att det även lär drabba dem som får arbetsträning och sysselsättning på second hand-affärerna råder inte heller nåt tvivel om. Det handlar om människor som har svårt att få ett jobb nån annanstans, helt enkelt. Dessa platser riskerar förstås också att försvinna. För att kunna ha arbetsträningsplatser måste man nämligen kunna erbjuda 40 timmar i veckan. Men enda sätten för second hand-affärerna att slippa betala moms är att antingen enbart ha volontärer som arbetar eller att ha kortare öppettider än 24 timmar i veckan.

Varför har detta kommit upp nu? Skälet är en dom i Högsta förvaltnings-domstolen. Enligt den konkurrerar second hand-affärer med vanlig, kommersiell handel. Därför ska även second hand-affärer betala 25 procent i skatt på sin vinst.

Nu tycks dock en del politiker har reagerat. Bland annat har Moderaterna lämnat in en riksdagsmotion om att stoppa momsbeskattningen av och häva momskravet för second hand-affärer. Personligen önskar jag att motionen bifalles. Om inte kan det få konsekvenser på nära håll eftersom en person i familjen jobbar på en av dessa second handaffärer. Sen tycker jag förstås generellt sett att det är idiotiskt att ta delar av vinsten i skatt. En vinst, som går till att hjälpa människor som är väldigt utsatta – allt från hemlösa till personer som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden.

Moms på second handaffärernas vinster förtjänar en svart Toffelbak!

En svart bak för att second hand-affärer kan tvingas betala moms.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blodröda fältet

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Rosalie, Kitty och Flora – tre unga volontärer i första världskriget. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions webbplats. Foto: Todd Antony/Endemol.)

Premiär i kväll för Det blodröda fältet, en brittisk dramaserie i sex delar och det enda sevärda på svensk TV en lördagskväll. Tja, krigsromantik… Är man mer än lovligt desperat då eller tittar man för att det är brittiskt och bra rent dramaturgiskt?

Tre unga kvinnliga volontärer – och senare även en utbildad sjuksköterska – kommer till ett brittiskt fältsjukhus för att hjälpa till. De har alla sina skäl att vara där, men de kastas in i en värld som de nog inte kunde föreställa sig. Inte nog med att en av dem hittar amputerade fingrar bland förbandstrasorna. Många av soldaterna lider av psykiska skador som tar sig hemska uttryck. Och inte hjälper det att en av översköterskorna är en riktig bitter hagga.

Tittarna kastas rakt in i fältsjukhusets värld, en liten hierarki i sig. Där finns mänskliga människor, omänskliga människor och väldigt, väldigt skadade människor. Det är bra, det känns realistiskt. Oona Chaplin är heller ingen besvikelse – dessutom är hon väldigt lik sin morfar i kroppsspråket även om detta inte är fars. För det är krigsromantik. Och det är väl lite det jag har svårt för.

Toffelomdömet blir emellertid högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Världsaidsdagen har kommit och gått

Igår var det Världsaidsdagen. Tro inte att jag inte ville skriva om den, för det ville jag. Men jag samlade mina tankar för att få till några vettiga ord om dagen. Jag vet inte om jag lyckas.

HIV och aids är fortfarande livsfarliga sjukdomar. Livslång, åtminstone. Men idag finns det bra bromsmediciner som gör att de flesta med sjudomen kan leva ganska bra liv – om än med högt dagligt intag av diverse läkemedel.

Det röda bandet symboliserar Världsaidsdagen den 1 december. 

                                                                                                                                                             Det är glädjande att läsa siffror från WHO om att allt färre dör i sjukdomar som har med aids att göra och att antalet HIV-smittade minskar. Samtidigt är det hemskt att läsa hur olika smitta slår i olika delar av världen.

I Asien finns 4,8 miljoner smittade. Nästan hälften finns i Indien. Antalet smittade ökar mycket i framför allt Östeuropa och Centralasien. Det handlar om 250 procent fler som smittas nu än för tio år sen. De flesta smittade finns i Ryssland och Ukraina.

Tittar man på hela världen har antalet dödsfall i sjukdomar relaterade till aids minskat med 22 procent de fem senaste åren. Det handlar mycket om att man framför allt i Afrika testar allt fler allt tidigare, men också att tillgången på kondomer har ökat i länder där man tidigare hade svårt att få tag i preventivmedel.

Jag var ung vuxen när HIV kom till Sverige och folk dog som flugor i aids. Jag är glad att det har hänt mycket sen dess – vad gäller utveckling av bromsmediciner, men också informationsinsatser för att förändra attityder. För vi ska inte glömma bort att det oftare är den som har sjukdomen som drabbas hårdast av infektioner och följdsjukdomar, medan den som inte har sjukdomen faktiskt inte smittas genom luften. Bara det, liksom. Att viruset dör när det kommer i kontakt med luft var inte helt känt på 1980-talet.

HIV /aids är en fruktansvärd sjukdom som oftast slår mot den som redan är svag. Låt oss även idag, dagen efter Världsaidsdagen, skänka en tanke eller två till dem som drabbats. Och kanske också skänka en slant för vidare forskning och hjälpinsatser för de behövande? Du har säkert en favoritorganisation du kan tänka dig att gå igenom för att skänka en slant till detta. Och har du inte pengar kanske du kan hjälpa på annat sätt. Som volontär?

Read Full Post »