Ute i kylan – på flera sätt

Åter en kall natt, även om temperaturen har stigit ett par grader. Du tycker säkert att jag tjatar om kylan och eländet. Och jag har ett skäl till det! Du och jag klagar så ofta att vi fryser – trots att vi går omkring i våra dunjackor eller ligger i våra sängar, under såväl duntäcken som tak över huvudet. Det gör inte alla. Det finns många som måste tillbringa nätterna utomhus. Vad gör du för dem? Själv gör jag inte så mycket mer än att jag skänker kläder. En gång gjorde jag misstaget att ge bort pappas alla kläder till nån som inte behövde dem – eller ens förtjänade att gå i pappas skor. Sen dess har jag lärt mig att kläder skänker man till verkligt behövande. Såna som måste tillbringa vinternätterna utomhus. Så jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gillar vintern… För faktum är att jag inte bara tänker på mig själv utan lite längre än min stora kran räcker. Faktiskt. Det kallas empati och jag visar det i handling.

Dunjackor behövs till dem som inte har tak över huvudet.

Hela förmiddagen idag ska jag diskutera min yrkesroll i förändringsprocessen. Är det nånting jag är expert på så är det detta! Och det var därför jag reagerade lite (underdrift) när jag läste om en av de stora organisationerna i stan som, liksom liknande organisationer, kringgår de lagar vi har (framför allt LAS) genom att köpa ut folk som är för gamla, för uppkäftiga, för tråkiga eller för… vad-som-helst-som-inte-passar-in-när-alla-ska-vara-så-lika-som-möjligt. (Konstigt resonemang, det där, jag undrar om man verkligen eftersträvar homogenitet? En annan sak jag undrar är hur arbetsgivarna får tag i alla som är högst 35 år och som har 25 års yrkeserfarenhet. För det är ju såna som alltid efterfrågas…) Alla icke önskvärda skrattar inte gott när de tar emot avgångsvederlag. Många gråter och vill inget hellre än att arbeta. Men vad ska de leva av? A-kassa eller aktivitetsersättning räcker ju knappt/inte alltid till hyran. Sen får man välja om man ska köpa mat eller busskort (som man kanske behöver för att söka jobb; kläder köper man inte). För om man inte kan betala sin hyra hamnar man ju dubbelt ute i kylan – dissad från sitt jobb och arbetssökande samt bostadslös. Det är lättare att hamna där än du tror.

Det syns kanske inte här, men eftersom jag själv har varit nästan nere på botten vill jag nu hjälpa andra som är på väg ner. Naturligtvis vill jag först och främst ge tillbaka lite till familjen – på olika sätt. Men också stötta och hjälpa arbetssökande praktiskt. För hos de myndigheter, vars namn missvisande nog säger att de ska hjälpa till att hitta jobb, får man ingen vidare hjälp. Många känner sig misstänkliggjorda, tillplattade, förminskade, till och med tillintetgjorda. Och för en del slutar det med att de inte orkar längre utan tar sina liv. Du får tro vad du vill, men det finns många, många arbetssökande som inget hellre vill än att arbeta. Ägna dessa en tanke – och gärna en handling! – när du klagar över ditt jobb. (OK, alla dagar är inte solsken på jobbet, det tycker inte jag heller. Men i verkligheten är det inte rosenskimrande på jobbet till 100 procent. Då ser/ger man inte hela bilden. För lite är det regnet som gör väntan på solen värd…)

Regnet gör väntan på solen värd.

Ha en bra dag där ute, vad du nu ska ta dig för! Skriv gärna en rad i kommentarsfältet och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Avtackning och lite annat

Så var det då dagen när Carl jobbar sina sista timmar här. Vem som nu ska handleda mig har jag inte fått veta. Det enda jag vet är att jag faktiskt inte får vara här utan handledning.

Carl blev ordentligt avtackad på förmiddagen med tre sorters tårtor, blommor, presentkort och choklad. Den present som nog blev mest uppskattad var den engelska lexikon en kollega hade ”norpat” från sin arbetsgivare och slagit in i gråpapper. Carl ska nämligen jobba på ett företag där engelska är företagsspråket. Fast man undrar ju vad de tror om han kommer dit med detta lexikon under armen… Jag ville förstås inte fota detta, ganska privata evenemang, så du får se på min lunch i stället:

En cappuccino och läsning i Pucko-boken, en gåva från två snälla galningar.

                                                                                                                                                                                                                                               Klockan 13 idag är det stopp för slutkorr av forskartexterna. Totalt är 26 klara och tio inte. Jag har jobbat med ett par nu på förmiddagen samt den andra startsidan. Det ska bli sex startsidor allt som allt. Jag gav fru Chef lite kort information i morse om läget. Jag tror hon är nöjd! Nöjdheten bland forskarna är det lite si och så med. Själva tacksamhetsgraden verkar var styrd av vilket kön de innehar, om jag så säger – utan att hänga ut nån. Jag har aldrig utgett mig för att vara nån auktoriserad översättare, men de flesta texter har trots allt blivit ganska OK och har tagits emot tacksamt. Det är dessa som tackar och visar vänlighet som jag får spara i hjärtat och låta de andras ibland ganska nedlåtande kommenterar (två stycken) nå mig och rinna av mig.

Carl är på avtackningslunch med sin avdelning – han tillhör organisatoriskt sett en annan avdelning än den där han sitter och rent fysiskt arbetar (åt). Låter det krångligt? Inte för den som har erfarenhet av offentlig verksamhet… Den fattar precis. Jag var också medbjuden, men tyckte att han skulle träffa sina kollegor utan att ha sin svans (=mig) med.

Messade Fästmön tidigare idag och det känns som om hon behöver muntras upp på ett eller annat sätt. Inte vet jag hur, för jag känner mig i skrivande stund ganska tillplattad av några elaka ord. Till kvällen ska vi inta räkor och vitt vin, fantasin när det gäller mat är enorm, som du ser. Men räkor och vitt vin är gott, så det så!

Räkor är gott!

                                                                                                                                                                                                                                                 Jag har fortfarande ont i ryggen och magen är i uppror. Gissar att det är lingonen som vill trilla ut, men har de varit försenade i två veckor och lite till tycker jag att de inte behöver visa sig överhuvud taget. 👿

Read Full Post »