Tofflan’s cookalong no. 15: Kex med hårt K och tillbehör

Uppdaterat! Och för övrigt är rödvin bra mot…  viktökning!!!

När Fästmön jobbar ända till klockan 21 är det inte lätt att hitta på nåt lämpligt att äta. När Fästmön dessutom inte riktigt informerat om vissa kostvanors förändringar blir det svårt. Men Tofflan gör som hon nästan alltid gör:

Tar det säkra, asgoda och bajsluktande framför det nyttiga, hälsosamma och trista. 

Börja med att botanisera i vinskåpet. Välj ett rödvin som passar till kraftiga ostar. Det gör till exempel detta vin, Delicato, från 2003. Damma av flaskan och ställ den att lufta minst ett par timmar.

Delicato från 2003 är ett kaliforniskt rödvin som passar till kraftiga ostar.

Plocka därefter fram bajsostarna ur kylen. Ställ dem på en ostbricka, till exempel en i fuskmarmor, som denna. Låt dem stå i rumstemperatur och softa till sig lika länge som vinet luftar.

Bajsostar ska softa till sig i rumstemperatur ett par timmar före servering.

Skölj druvorna, låt dem rinna av och torka dem med en bit hushållspapper. Du kanske har nåt kvar med jultomtar på eller så? Lägg druvorna i en skitsnigg skål.

Röda druvor är finfint till ost och kex och vin – tvärt emot vad experterna säger. Saftiga päron går också bra.

Slutligen, fyll på kexburken, till exempel en gammal plåtburk för After Eight,  med salta kex, paprikakex, crackers och alla möjliga jävla kex som är goda. Det viktigaste är att du uttalar kex med hårt K och absolut inte KJEX!!! (Att säga KJEX är nämligen lika fult som turkost!)

Alla möjliga jävla kex.

Så. Duka. Sätt dig ner och vänta på att klockan ska bli kvart i nio så du kan åka och hämta din kära/e!

Nå, det här var väl ingen svår cookalong???

Read Full Post »

Högt i tak, RAM-minne och hårddisk

Jag har nog antytt det tidigare, men här är verkligen högt i tak! På jobbet, alltså! På nåt sätt blev jag utkastad i verkligheten, i en miljö där man ständigt ifrågasätter. Det är alldeles utmärkt träning för mig. Att våga säga vad jag tycker, att kunna ta till mig synpunkter och åsikter på rätt sätt. Att låta kritik över sånt jag inte kan styra över rinna av mig. Jag är budbärare, men jag är också eldare.

Här är högt i tak i såväl teori som praktik. 

Idag är det  min femte arbetsdag här. Jag går runt och känner in miljön, lär känna människor. Det står på den Att-göra-lista jag har framför mig på skrivbordet. Listan som ständigt uppdateras. Och du ska veta att det verkligen är roligt när min kompetens och mina åsikter efterfrågas! Förutom att jag går omkring och lär mig samlar jag in intryck, bearbetar. Jag tänker göra en alldeles fantastiskt skitbra kommunikationsplan! En plan som inte bara ska stoppas i en pärm när den är klar utan ungefär som min kom-ihåg-lista – ligga framför mig på skrivbordet.

Det finns ett behov här av mina tjänster och det jag kan erbjuda. Det är roligt och tacksamt att vara här, stimulerande! Vissa kvällar är jag så trött i skallen att jag är rädd att mitt personliga RAM-minne håller på att spricka innan jag hinner sortera ut det som ska till papperskorgen och det väsentliga som ska lagras på hårddisken…

RAM-minnet är på väg att spricka om kvällarna. 

Mitt nya jobb har också fått mig att ta upp ett socialt liv. Vänner är viktiga –både i bloggvärlden och IRL. Men när man ständigt känner sig tråkig och att man aldrig har nåt roligt att berätta utan bara ältar, drar man sig undan. Så gör jag, i alla fall. Allt mitt ältande hamnar här på bloggen, jag orkar inte träffa nån ute verkliga livet. Men… idag på lunchen ska jag träffa en person som jag är väldigt nyfiken på! Med vissa människor är det så att det känns som om man känner dem väl, fast man inte gör det. Den här tjejen har jag mest bara pratat med som hastigast – en dag när hon höll på att flytta! Nu får vi förhoppningsvis en timma till samtal! Om jag nu lyckas hitta parkering på stan mitt i lunchrusningen…

Resten av dan ska jag ägna åt att börja skriva på min plan. Jag tänker som sagt göra nånting annorlunda och jag är inte helt säker på att det går hem. Eller också gör det det. Ordentligt…

Read Full Post »

Dålig start på dan

Ilsken som ett bi sitter jag vid jobbdatorn. Den gör åtminstone det den ska – fungerar. Jag skjutsade Fästmön tidigt som attan till jobbet i morse eftersom hon började klockan sju. Samma tid skulle jag lämna Clark Kent* hos Bil 3:an, Toyota för service. Jag var där fem i sju, inte ensam.

När det blev min tur tog han fram servicepappret och läste upp vad jag hade beställt – stor service, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som låter illa och byte av gummit på vindrutetorkarna. Jag signerade. Sen var det bara det att nån lånebil inte var bokad, detta trots att lånebil är det första jag alltid kollar efter! Skälet till att jag bokar lånebil är att Toyota har flyttat nästan från city utanför stan, nära nya E4:an mot Stockholm. Det de kunde erbjuda var en buss in till stan, men dit ska ju inte jag och jobba, jag ska ju åt andra hållet. Nu är det andra gången Bil 3:an missar att jag bokat lånebil. Första gången lyckades de lösa det ändå, men idag fanns ingen ledig bil och man kan ju inte trolla med knäna. Du kan nog bara föreställa dig hur arg jag var. Det fanns inget annat att göra än att boka om tiden. Så nu får jag åka omkring med vinterdäcken inne i bilen tills på fredag morgon. Skitkul, eftersom detta kräver fällt baksäte. Det är en evig tur att vi inte har barnen den här veckan. Hade jag haft råd skulle jag ha tagit taxi, men eftersom jag ska göra en stor service och lite mer samt misstänker att det är nåt fel på bromsarna, gissar jag att jag måste vända på varenda krona.

Rätt ilsken idag.

                                                                                                                                                                Det enda som var bra med den starten på den här dan var att jag kom till jobbet tidigt. Men då hade jag fått ett otrevligt mejl med en snorkig ton som gränsar till von oben. Jag har utfört uppdraget, men frågan är om jag ska tala om för vederbörande att jag inte gillar tonen. Eller också får jag svälja och låta det rinna av mig. Jag är ju bara vikarie… Dessvärre är detta inte första gången jag får höra denna ton och jag trodde att jag hade gjort personen uppmärksam på att tonen inte var hövlig. Men det gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. Därför misstänker jag att jag inte har nåt för att jag påpekar det igen. Frågan är hur mycket jag ska svälja…

Och ja, jag är nog extra nervös den här veckan eftersom jag har blivit lovad ett besked angående onsdagens intervju…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min gnisslige lille bilman

                      

Read Full Post »

En lite galen dag

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!

Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »

Sociala kontakter – In Real Life

Det kändes som om jag hade så mycket kväll i kväll. Först. Men sen svischade timmarna förbi och nu är det snart läggdags. Jag har pratat i telefonen tre gånger – först ringde jag mamma, sen en kär vän och sist, men inte minst ringde Fästmön.

Mamma har nu börjat backa om julen, gissar att jag inte lät tillräckligt entusiastisk i lördags. Men det är ju bara så att jag inte vet mitt läge och jag har svårt att planera nånting för framtiden då. Än så länge är löften bara ord i luften – inte på nåt papper. Och då blir det… knepigt.

Min kära vän och jag avhandlade sju sorger, åtta bedrövelser och en miljon glädjeämnen. För just idag är jag väldigt glad för min väns skull och önskar en massa lycka till. Bland våra gemensamma glädjeämnen finns de partners vi har – vi är så lyckligt lottade att det finns lugna och kloka personer vid vår sida. Inte såna som vi, som är hetsiga och snabba att måla allt och alla i tjockis-svart… Jag känner mig ibland som skalet på en kastanj, taggig som f*n.

Självporträtt?

                                                                                                                                                               Idag har jag målat lite för mycket i svart, liksom en och annan människa. Framför allt en människa som har gjort mig mycket illa – trots att vi aldrig, mig veterligen, har träffats. Det komplicerar saker och ting. Och än mer komplicerande är det att det vi kallar Världen är nånting så litet. Jag önskar att jag kunde se över och bortom alla onda ord. Låta dem rinna av mig. Men jag är inte alls bra på det. Jag till och med förutsätter att de flesta vill mig illa. Som balans och motvikt rycker då allt som oftast Anna in. Kloka, coola Anna som säger saker som

Det är väl skit samma vad h*n tycker, det är väl viktigare vad jag tycker?

Snacka om att slå huvet på spiken!..

Men jag har också gjort en ny bekantskap i Peter (som egentligen heter nånting annat). Jag känner mig modig som vågar, modig som ändå litar på mitt omdöme. Samtidigt är det väl så att den som ger också får. Noterbart är, för övrigt, att jag mer och mer väljer manliga bekantskaper. Kvinnor blir ibland alldeles för hönsiga för mig, jag orkar inte med dem. Med hönsig menar jag här mest skvallriga och intrigerande kärringar.

Min kollega Lisbeth (som ju också heter nånting annat) är ju kvinna,  men inte alls av den hönsiga sorten utan en av de roligaste  jag träffat på länge! Hon har en sån där torr humor som tilltalar mig, hon har ett sätt att säga de roliga orden som om hon vore ett våp – och sen är hon så jäkla smart! Nota bene, vi har också haft många seriösa diskussioner och samtal – jag gillar verkligen detta utbyte!

Och så har jag haft sms-kontakt med Carl idag igen! Pinsamt nog blev jag tvungen att messa honom och fråga efter några filer jag inte kunde hitta. Jag saknar honom verkligen och jag kan väl lugnt säga att sen den dan han slutade har jag inte fått nån handledning över huvud taget utan jag har fått klara mig bäst jag kan med de uppdrag jag har. Men det går. Det går rätt bra.

Carl agerar Jeppe paa Bjerget.

                                                                                                                                                                    Jag fick också ett mejl i kväll som gjorde mig glad. Glad därför att en person som länge har väntat på en behandling äntligen ska få den, redan på måndag. Självklart håller jag alla tummar!

Och så avslutningsvis… Bloggtoppen. Självklart finns/fanns jag där, detta är ju en ganska läst och välbesökt blogg. Så nu är, för säkerhets skull, ett antal lösenord ändrade – just in case. Mitt lösenordssystem är klassat som starkt, men ändå vill man hacka mig så går det nog. Fast å andra sidan, hur många hemligheter har jag kvar? Några pengar har jag i vart fall inte som nån kan ta.

Nu är det dags att krypa till kojs. Och nej, madrassen är inte full av pengar, jag lovar.

Read Full Post »

Avtackning och lite annat

Så var det då dagen när Carl jobbar sina sista timmar här. Vem som nu ska handleda mig har jag inte fått veta. Det enda jag vet är att jag faktiskt inte får vara här utan handledning.

Carl blev ordentligt avtackad på förmiddagen med tre sorters tårtor, blommor, presentkort och choklad. Den present som nog blev mest uppskattad var den engelska lexikon en kollega hade ”norpat” från sin arbetsgivare och slagit in i gråpapper. Carl ska nämligen jobba på ett företag där engelska är företagsspråket. Fast man undrar ju vad de tror om han kommer dit med detta lexikon under armen… Jag ville förstås inte fota detta, ganska privata evenemang, så du får se på min lunch i stället:

En cappuccino och läsning i Pucko-boken, en gåva från två snälla galningar.

                                                                                                                                                                                                                                               Klockan 13 idag är det stopp för slutkorr av forskartexterna. Totalt är 26 klara och tio inte. Jag har jobbat med ett par nu på förmiddagen samt den andra startsidan. Det ska bli sex startsidor allt som allt. Jag gav fru Chef lite kort information i morse om läget. Jag tror hon är nöjd! Nöjdheten bland forskarna är det lite si och så med. Själva tacksamhetsgraden verkar var styrd av vilket kön de innehar, om jag så säger – utan att hänga ut nån. Jag har aldrig utgett mig för att vara nån auktoriserad översättare, men de flesta texter har trots allt blivit ganska OK och har tagits emot tacksamt. Det är dessa som tackar och visar vänlighet som jag får spara i hjärtat och låta de andras ibland ganska nedlåtande kommenterar (två stycken) nå mig och rinna av mig.

Carl är på avtackningslunch med sin avdelning – han tillhör organisatoriskt sett en annan avdelning än den där han sitter och rent fysiskt arbetar (åt). Låter det krångligt? Inte för den som har erfarenhet av offentlig verksamhet… Den fattar precis. Jag var också medbjuden, men tyckte att han skulle träffa sina kollegor utan att ha sin svans (=mig) med.

Messade Fästmön tidigare idag och det känns som om hon behöver muntras upp på ett eller annat sätt. Inte vet jag hur, för jag känner mig i skrivande stund ganska tillplattad av några elaka ord. Till kvällen ska vi inta räkor och vitt vin, fantasin när det gäller mat är enorm, som du ser. Men räkor och vitt vin är gott, så det så!

Räkor är gott!

                                                                                                                                                                                                                                                 Jag har fortfarande ont i ryggen och magen är i uppror. Gissar att det är lingonen som vill trilla ut, men har de varit försenade i två veckor och lite till tycker jag att de inte behöver visa sig överhuvud taget. 👿

Read Full Post »