Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘yrkeserfarenhet’

Ett inlägg om livet som arbetssökande.


För ett tag sen
skrev jag om de fyra första stegen i mitt jobbsökeri. Nu tänker jag fortsätta på temat och gå in lite mer på kropp och själ samt mänskliga kontakter. Nätverkande, gillar en del att kalla det senare och det är väl exakt vad det är.

Spindelnät

Nätverk.


Förra gången jag var arbetssökande
dröjde det lång tid innan jag fick jobb. Av detta lärde jag mig, den hårda vägen, alltså, att man i de flesta fall inte får jobb via annonser utan via sina kontakter. Därför är det viktigt att man tar sig en rejäl funderare på sina kontakter, vilka som ingår i just mitt nätverk, så att säga. Vänner, bekanta och familj vet jag ju vilka de är, men vilka är mina yrkeskontakter?

Ett bra ställe att nätverka på är LinkedIn. Jag registrerade mig där för nån månad sen och det är ett riktigt bra ställe. Främst av allt har man stort utrymme även i gratisversionen att lägga upp sina yrkeserfarenheter och sina utbildningar. Man kan lägga upp filer och länkar, vilket är utmärkt om man vill visa upp arbetsprover. Jag kan ange vad just jag är bra på, mina språkkunskaper, datakunskaper, ideellt arbete, vad jag har publicerat, visa upp mina examensbevis, lägga upp en bild på dig själv – kort sagt, visa vilken tillgång jag är! Jag skriver alltid min LinkedIn-URL i mina ansökningar. För en viss del av informationen om mig kan alla se, annan information måste man ha konto för att kunna se.

Därtill kan man hitta yrkeskontakter på LinkedIn, det vill säga kollegor och affärskontakter man har haft. Genom att bjuda in till kontakt och acceptera varandra kan man också be om rekommendationer. Jag har i skrivande stund fått åtta stycken från personer jag har arbetat med på ett eller annat sätt, på olika håll. Detta är guld värt!

Förutom kontaktskapande och presentation av sig själv som yrkesperson finns det grupper på LinkedIn man kan gå med i. Det kan vara antingen grupper som diskuterar särskilda yrkesrelaterade ämnen eller grupper där man hittar platsannonser för just den typen av jobb man  söker… Inte helt fel…

Men ibland måste man också träffa människor ute i verkliga livet. Odla sina kontakter där. Då är det viktigt att man sköter sin hälsa och sitt utseende. Hel och ren är grundförutsättningar, men det är också viktigt att sköta sin kropp och sina tänder, sitt hår etc,. Jag klipper mig regelbundet, för det är viktigt att se vårdad ut. När det gäller kläder kan jag gå i mjukisbrallor och linne hemma, men aldrig ute. I stället har jag börjat använda mina fina tröjor/t-shirtar när jag lämnar hemmet, så att säga. För vem vet, jag kanske träffar på en bra kontakt när jag går och handlar eller på väg till frissan.

snygg frisyr

Med den här frisyren har man ingen framgång.


Det är viktigt att tillåta sig att må bra,
trots att man är arbetssökande. Vi har hamnat i arbetslöshet av olika skäl, men det är vårt eget problem att ta oss ur eländet. Det kan ingen annan göra åt oss. För mig är det också viktigt att inte bara var hård mot mig själv utan också belöna mig när jag har gjort nåt bra. För mig personligen är det också viktigt att omge mig med människor som ger mig kraft och kanske till och med näringsrik pepp. Det handlar inte om att enbart omge sig med ja-sägare utan att helt enkelt tacka nej till energislukare. Ibland är det nödvändigt att ta paus från vissa människor. För det hjälper inte min självkänsla och mitt självförtroende ett smack om jag bara för höra negativa saker om min person eller mina åsikter.

Motsatt gäller också att jag inte själv blir en energislukare utan nån som faktiskt kan peppa och inspirera andra. Jag vet inte om jag är så jättebra på det, så jag ser det som en utmaning att bli det. Åtminstone bli bättre på det.

Varje dag är en prövning, men varje dag är också en övning och en bit på väg till ett nytt jobb. Det är nåt jag tänker på när jag sätter dagens fem, sex delmål.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en kall natt, även om temperaturen har stigit ett par grader. Du tycker säkert att jag tjatar om kylan och eländet. Och jag har ett skäl till det! Du och jag klagar så ofta att vi fryser – trots att vi går omkring i våra dunjackor eller ligger i våra sängar, under såväl duntäcken som tak över huvudet. Det gör inte alla. Det finns många som måste tillbringa nätterna utomhus. Vad gör du för dem? Själv gör jag inte så mycket mer än att jag skänker kläder. En gång gjorde jag misstaget att ge bort pappas alla kläder till nån som inte behövde dem – eller ens förtjänade att gå i pappas skor. Sen dess har jag lärt mig att kläder skänker man till verkligt behövande. Såna som måste tillbringa vinternätterna utomhus. Så jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gillar vintern… För faktum är att jag inte bara tänker på mig själv utan lite längre än min stora kran räcker. Faktiskt. Det kallas empati och jag visar det i handling.

dunjacka

Dunjackor behövs till dem som inte har tak över huvudet.


Hela förmiddagen idag
ska jag diskutera min yrkesroll i förändringsprocessen. Är det nånting jag är expert på så är det detta! Och det var därför jag reagerade lite (underdrift) när jag läste om en av de stora organisationerna i stan som, liksom liknande organisationer, kringgår de lagar vi har (framför allt LAS) genom att köpa ut folk som är för gamla, för uppkäftiga, för tråkiga eller för… vad-som-helst-som-inte-passar-in-när-alla-ska-vara-så-lika-som-möjligt. (Konstigt resonemang, det där, jag undrar om man verkligen eftersträvar homogenitet? En annan sak jag undrar är hur arbetsgivarna får tag i alla som är högst 35 år och som har 25 års yrkeserfarenhet. För det är ju såna som alltid efterfrågas…) Alla icke önskvärda skrattar inte gott när de tar emot avgångsvederlag. Många gråter och vill inget hellre än att arbeta. Men vad ska de leva av? A-kassa eller aktivitetsersättning räcker ju knappt/inte alltid till hyran. Sen får man välja om man ska köpa mat eller busskort (som man kanske behöver för att söka jobb; kläder köper man inte). För om man inte kan betala sin hyra hamnar man ju dubbelt ute i kylan – dissad från sitt jobb och arbetssökande samt bostadslös. Det är lättare att hamna där än du tror.

Det syns kanske inte här, men eftersom jag själv har varit nästan nere på botten vill jag nu hjälpa andra som är på väg ner. Naturligtvis vill jag först och främst ge tillbaka lite till familjen – på olika sätt. Men också stötta och hjälpa arbetssökande praktiskt. För hos de myndigheter, vars namn missvisande nog säger att de ska hjälpa till att hitta jobb, får man ingen vidare hjälp. Många känner sig misstänkliggjorda, tillplattade, förminskade, till och med tillintetgjorda. Och för en del slutar det med att de inte orkar längre utan tar sina liv. Du får tro vad du vill, men det finns många, många arbetssökande som inget hellre vill än att arbeta. Ägna dessa en tanke – och gärna en handling! – när du klagar över ditt jobb. (OK, alla dagar är inte solsken på jobbet, det tycker inte jag heller. Men i verkligheten är det inte rosenskimrande på jobbet till 100 procent. Då ser/ger man inte hela bilden. För lite är det regnet som gör väntan på solen värd…)

15 Regn på busskurens fönster

Regnet gör väntan på solen värd.


Ha en bra dag där ute, vad du nu ska ta dig för! Skriv gärna en rad i kommentarsfältet och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Närå, jag kämpar på. Det beror på att Fästmön lagar god och nyttig mat åt mig och förhoppningsvis att meducinen gör lite nytta. Men det klart att det står stilla lite just nu med de röda blodkropparna eftersom jag gör av med fler än jag kan producera. Jag känner mig lite, lite piggare. Inte mycket, men lite. Och det är ett steg i rätt riktning. Dessutom har jag sluppit den infernaliska värken. Den smärtan som jag fruktar mest av allt det onda. För jag förstår den inte och kan inte ”behandla” den. Nu är det emellertid snart dags för den första undersökning, men det dröjer ytterligare en och en halv vecka. Det är en måndagsmorgon och jag får varken äta eller dricka från midnatt. Jag ska ta mig in till stan, till Läkarhuset och bli undersökt klockan halv tio av docent Sven. Känner mig lugn och trygg med detta eftersom jag slipper Sjukstugan i Backen. Är det nåt ställe jag är rädd för så är det Sjukstugan! Att bli behandlad av den som indirekt har förstört ditt liv känns inte OK.

Så här sjuk blev jag sist jag var inlagd på Sjukstugan.


Idag är det fullt ös, medvetslös.
Bara att köra på och försöka klara av svängningarna och byta spår inför varje möte. Morgonen inleds med att sprida flyers om en intern fototävling – ja, jag deltar förstås och tänker ju vinna kameran som är första pris! (nåja…) Klockan tio har jag mitt andra avstämningsmöte med prefekten. Konstigt nog är jag mer nervös den här gången än den förra och första! Jag vill ju så gärna göra bra ifrån mig – för jag skulle så gärna vilja arbeta kvar här… Men nästa månad är det slut. Om det inte sker mirakel, förstås… Please pray for me, those of you who care!

Lunchen ser jag fram emot! Inte bara för att det blir kycklingspett i jordnötssås på thaistället utan för att jag ska träffa ”min” fakultetskommunikatör. L är så fantastiskt klok och det känns inte alls fel eller knäppt att nyttja L lite som en mentor, trots att jag nog är mer senior – både till åren och till yrkeserfarenheten – än L. Men jag har ju inte L:s bakgrund just här. Sen är det alltid, alltid spännande att diskutera kommunikationsfrågor med L, för L är som sagt fantastiskt klok.

Dagens lunch! Fast minus boken – jag har ju levande sällskap idag.


Efter lunch
blir det en intervju och klockan 15 får jag besök av M som ska hjälpa mig att få iväg ett pressmeddelande via vår pressförmedlingstjänst. Jag har bara gjort det två gånger och det är lite mickligt.

Anna börjar tidigare än vanligt idag, redan klockan 14. Hon jobbar ju en del administrativt och idag blir det två timmar datorjobb innan hon kliver ut på golvet och är undersköterska. Jag ska kolla ett par saker efter jobbet, kanske handla nånting. Det är ju inte bara jag i familjen som fyller år i april. Anna fyller 25, ungefär, cirka två veckor innan jag fyller 15. (Ja, ja, jag har dyskalkyli…)

Mamma ringde igår och mår inget vidare. Jag har lite svårt att räcka till för henne eftersom jag behöver alla krafter för egen del, men hon lyssnar inte på det örat. Den ena saken efter den andra kommer upp som jag ska ordna, fixa eller hjälpa henne med under påsken. Och visst ska jag försöka göra det! Men jag skulle också behöva vila och koppla av lite. Påsken är emellertid några veckor framåt i tiden och förhoppningsvis har meducinen gjort ännu mer verkan till dess så att jag är ännu piggare då.

Read Full Post »

…känns betydligt mer angeläget att läsa och blogga om än en fallen statschef. För vi snackar inte om lite ungdomsarbetslöshet, vi snackar om en hel generation utan jobb. Rubriken i Svenska Dagbladet är inte överdriven, på nåt sätt.

Ute i Europa går var femte person i åldrarna 15 – 24 år utan jobb. Jaa, 15-åringar kan vara färdiga med sin obligatoriska skolgång och arbetslösa. I Spanien är det ännu värre, där går hälften av alla unga i dessa åldrar utan jobb.

Hur ska det sluta? Jag menar, om man aldrig lyckas få nån erfarenhet eller komma in på arbetsmarknaden? Då är det ju lika bra att lägga sig ner och dö. För har du ingen försörjning kan du inte överleva.

I Sverige är 23 procent av de unga utan jobb. Det är flera än genomsnittet ute i Europa. Hur kan man då säga som forskaren Oskar Nordström Skans på Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering? Han tycker nämligen inte att vi ska prata om en förlorad generation. Han säger bland annat i artikeln i Svenska Dagbladet:

[…] Det är klart att det är ett stort socialt problem att inte komma in på arbetsmarknaden, men för det stora flertalet kommer det ändå att gå bra.Vi ska inte glömma att ungdomsarbetslöshet skiljer sig från när äldre blir av med jobbet. De har svårare att komma tillbaka, för unga är perioden av arbetslöshet ofta betydligt kortare […]

Sluta jämföra äpplen och päron! Det är illa för både unga och oss äldre som är arbetslösa! Man slås ut – de unga redan från början, vi äldre när vårt sparkapital är slut. Skillnaden är att de unga får viss hjälp och engageras i olika program som de får några tusenlappar för i månaden. De flesta klarar sig på detta eftersom de bor kvar hemma. Vi som är äldre kan ha tur att hitta arbetsgivare som är intresserade av personer med yrkeserfarenhet. Tyvärr tycks dessa arbetsgivare vara få. De flesta av oss äldre bor ju inte kvar hemma eftersom många inte ens har sina föräldrar kvar i livet…

Alldeles nyss ringde för övrigt min lilla mamma och sa att hon var för sjuk – ja, hon har varit dålig hela helgen – för att ta sig till banken och sätta in de 1 500 kronor jag behöver till klockan 15 idag. Men lilla mamma då! Jag har verkligen inte bett att varken få eller få låna pengarna, men det skär i mitt hjärta att veta att hon är så sjuk och så vill hon hjälpa mig. Nu är jag vuxen och jag ska klara mig själv. Det jag undrar är bara var alla mammas så kallade gamla goda vänner tog vägen efter att min pappa gick bort? Tur att mamma, liksom jag själv, har förmågan att göra nya bekantskaper, men det blir ju inte lättare när man blir äldre och inte ens har arbetskamrater.

Hur som helst, ni som finns där ute för såväl min mamma som för mig, TACK! Jag sparar er i mitt hjärta – ni som hjälper med handling och inte bara tomma ord.

Det första jag själv ska göra när jag är i jobb är att byta fackförbund. Det andra jag ska göra är att försöka knyta till mig en arbetslös ungdom som behöver en praktikplats. Mina ord ska inte förbli tomma, de ska bli till handling!

Read Full Post »

Rekryteringssajten Monster.se har låtit Sapio undersöka vilka de tre vanligaste adjektiven är i sajtens platsannonser. Totalt har man gått igenom 8 500 annonser. Resultaten visar att

  • noggrann
  • strukturerad

och

  • självgående

är vanligast. Alltså borde jag ju får varenda jobb jag söker…

Det är också bra om man är

  • flexibel
  • serviceminded
  • prestigelös

och

  • ansvarstagande

Det är ju mina mellannamn, för 17 gubbar! Ro hit med jobben!

PS Dessutom är jag rätt kompetent också och har en hel del intressant yrkeserfarenhet med mig i bagaget! Kolla in mitt CV, vet ja!

Read Full Post »

Det finns, icke helt obekant, ganska gott om arbetskraft som inte har nån yrkeserfarenhet. Samtidigt saknas det arbetskraft som är erfaren inom vissa yrken. Statistiska Centralbyrån har presenterat sin Arbetskraftsbarometer för 2010.

De yrken där det lär saknas erfaret folk och där behovet ökar de kommande åren är ingenjörer, ekonomer, jurister och programmerare. Läkare, tandläkare och sjuksköterskor med specialistkompetens samt fritidspedagoger  är fortfarande bristyrken.

  • Färre jobb blir det för receptarier, bildlärare, gymnasielärare i språk och barn- och fritidsutbildade med gymnasial utbildning.
  • Antalet jobb ökar för arkitekter, civilingenjörer inom byggnadsteknik, civilingenjörer inom elektronik/datateknik/automation, högskoleingenjörer inom byggnadsteknik och högskoleingenjörer inom el/elektronik/datateknik.
  • Den som har yrkeserfarenhet och styr- och reglerteknisk utbildning eller är högskoleingenjör inom byggnadsteknik eller civilingenjör inom byggnadsteknik får gott om jobb att välja bland.
  • Fritidspedagog, grundskollärare senare år matematik/NO och specialistutbildad sjuksköterska är yrken där man lätt får jobb även som nyutexaminerad.

Då är man helt ute och cyklar, alltså, för nån som jag med min yrkeserfarenhet efterfrågas INTE. Fast det har jag ju liksom redan märkt…

Read Full Post »