Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘handledning’

Ett inlägg om sysselsättning.


 

Flatmopp

”Niklas” fick moppa gratis.

Idag läste jag en riktigt bra och intressant artikel i UppsalaTidningen – senaste numret med artikeln hittar du här – signerad Fredrik Dahlström. Ja, den är så intressant att jag gärna själv hade skrivit den. Bra är den för att den tar upp nåt angeläget och riktigt sjukt fel: det här att arbetslösa får jobba gratis, det så kallade fas 3.

Det sägs att tanken med fas 3 är att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. En väg till jobb, alltså. I artikeln i UppsalaTidningen berättar ”Niklas”, alias en Uppsalabo i 40-årsåldern med småbarn, om sina upplevelser som fas 3-deltagande städare hos företaget Svensk Kommuntjänst AB. ”Niklas” säger att han fick fem minuters introduktion och sen hink och svabb.

OK, hur svårt kan det vara att städa trappor?

undrar du kanske. Ja svårt och svårt… Har man varit arbetslös länge (det har man när man hamnar i fas 3) behöver man ordentlig introduktion OCH handledning. ”Niklas” fick inte handledning heller. I hans arbetslag ingick inte ens nån ordinarie personal. 

Enligt reglerna för fas 3 ska arbetet inte ersätta ordinarie personal som ju får lön för jobbet. Samtidigt ska ett fas 3-jobb var så arbetslikt som möjligt. Enligt verksamhetschefen Kjell Karlsson vid Svensk Kommuntjänst AB har en handledare från företaget varit på plats. Vidare menar han att ”Niklas” med flera inte har ersatt ordinarie arbetskraft eftersom de utförde ett tillfälligt uppdrag. Men hur tillfälligt är ett uppdrag? Företaget får ju hela tiden just uppdrag. Och om man anlitar en underleverantör, i det här fallet ett gäng fas 3-människor, bör man väl betala den leverantören? Jag förespråkar nämligen lön för utfört arbete, gör inte du? (<== retorisk fråga)

Fas 3-städarna blev alltmer missnöjda , men fick bara mer städjobb. Och så fick de höra att de var omotiverade. Hot om utebliven ersättning (aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är det nog som avses, även om det står a-kassa i artikeln. Jag tror inte att man får a-kassa i fas 3.) kom också från företaget. Genom att meddela Arbetsförmedlingen/motsvarande instans att deltagarna inte sköter sig kan deltagarna bli av med de futtiga pengarna som aktivitetsstöd och försörjningsstöd (existensminimum) ger.

Knuten näve

Man utsätts för hot om utebliven ersättning redan från början.

Just dessa hot är man utsatt för redan i början som arbetssökande när man får a-kassa – trots att vi är många som har betalat vår a-kasseavgift varje månad i hela vårt yrkesverksamma liv (även när vi är arbetslösa – och får ersättning från… a-kassan…). Visst är det bra med en viss press på sig att aktivt söka jobb, men jag är väldigt less på att det hela tiden förutsätts att man är ute efter att lura till sig pengar och sko sig på systemet. Det är liksom inte värt det. Min a-kassa är mindre än en tredjedel av den lön jag hade på min senaste visstidsanställning. Aktivitetsstöd och försörjningsstöd är ännu lägre. Vem kan leva på detta i längden? Inte nog med att det är förnedrande och socialt isolerande att gå utan jobb länge, det är förödande för ens ekonomi. De ynka slantar man får i ersättning är inte värda att försöka lura till sig, de räcker ju inte. Jag vill dessutom påminna om att a-kassan inte är höjd på 13 år.

Det finns bra företag och empatiska arbetsgivare som vill ge människor en chans. Gynna dessa! Men straffa de företag som skoningslöst utnyttjar människor i en utsatt situation! Vidare efterlyser jag bättre kontroll av företag som erbjuder fas 3-jobb. Och ansvaret för den kontrollen borde rimligtvis bäras av Arbetsförmedlingen, som ju är den gemensamma nämnaren i detta.


Känner du till nåt bra företag/organisation som ger långtidsarbetslösa vettig sysselsättning utan att utnyttja dem för gratisjobb? Tipsa gärna i en kommentar nedan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det kändes som om jag hade så mycket kväll i kväll. Först. Men sen svischade timmarna förbi och nu är det snart läggdags. Jag har pratat i telefonen tre gånger – först ringde jag mamma, sen en kär vän och sist, men inte minst ringde Fästmön.

Mamma har nu börjat backa om julen, gissar att jag inte lät tillräckligt entusiastisk i lördags. Men det är ju bara så att jag inte vet mitt läge och jag har svårt att planera nånting för framtiden då. Än så länge är löften bara ord i luften – inte på nåt papper. Och då blir det… knepigt.

Min kära vän och jag avhandlade sju sorger, åtta bedrövelser och en miljon glädjeämnen. För just idag är jag väldigt glad för min väns skull och önskar en massa lycka till. Bland våra gemensamma glädjeämnen finns de partners vi har – vi är så lyckligt lottade att det finns lugna och kloka personer vid vår sida. Inte såna som vi, som är hetsiga och snabba att måla allt och alla i tjockis-svart… Jag känner mig ibland som skalet på en kastanj, taggig som f*n.


Självporträtt?

                                                                                                                                                               Idag har jag målat lite för mycket i svart, liksom en och annan människa. Framför allt en människa som har gjort mig mycket illa – trots att vi aldrig, mig veterligen, har träffats. Det komplicerar saker och ting. Och än mer komplicerande är det att det vi kallar Världen är nånting så litet. Jag önskar att jag kunde se över och bortom alla onda ord. Låta dem rinna av mig. Men jag är inte alls bra på det. Jag till och med förutsätter att de flesta vill mig illa. Som balans och motvikt rycker då allt som oftast Anna in. Kloka, coola Anna som säger saker som

Det är väl skit samma vad h*n tycker, det är väl viktigare vad jag tycker?

Snacka om att slå huvet på spiken!..

Men jag har också gjort en ny bekantskap i Peter (som egentligen heter nånting annat). Jag känner mig modig som vågar, modig som ändå litar på mitt omdöme. Samtidigt är det väl så att den som ger också får. Noterbart är, för övrigt, att jag mer och mer väljer manliga bekantskaper. Kvinnor blir ibland alldeles för hönsiga för mig, jag orkar inte med dem. Med hönsig menar jag här mest skvallriga och intrigerande kärringar.

Min kollega Lisbeth (som ju också heter nånting annat) är ju kvinna,  men inte alls av den hönsiga sorten utan en av de roligaste  jag träffat på länge! Hon har en sån där torr humor som tilltalar mig, hon har ett sätt att säga de roliga orden som om hon vore ett våp – och sen är hon så jäkla smart! Nota bene, vi har också haft många seriösa diskussioner och samtal – jag gillar verkligen detta utbyte!

Och så har jag haft sms-kontakt med Carl idag igen! Pinsamt nog blev jag tvungen att messa honom och fråga efter några filer jag inte kunde hitta. Jag saknar honom verkligen och jag kan väl lugnt säga att sen den dan han slutade har jag inte fått nån handledning över huvud taget utan jag har fått klara mig bäst jag kan med de uppdrag jag har. Men det går. Det går rätt bra.


Carl agerar Jeppe paa Bjerget.

                                                                                                                                                                    Jag fick också ett mejl i kväll som gjorde mig glad. Glad därför att en person som länge har väntat på en behandling äntligen ska få den, redan på måndag. Självklart håller jag alla tummar!

Och så avslutningsvis… Bloggtoppen. Självklart finns/fanns jag där, detta är ju en ganska läst och välbesökt blogg. Så nu är, för säkerhets skull, ett antal lösenord ändrade – just in case. Mitt lösenordssystem är klassat som starkt, men ändå vill man hacka mig så går det nog. Fast å andra sidan, hur många hemligheter har jag kvar? Några pengar har jag i vart fall inte som nån kan ta.

Nu är det dags att krypa till kojs. Och nej, madrassen är inte full av pengar, jag lovar.

Read Full Post »

Så var det då dagen när Carl jobbar sina sista timmar här. Vem som nu ska handleda mig har jag inte fått veta. Det enda jag vet är att jag faktiskt inte får vara här utan handledning.

Carl blev ordentligt avtackad på förmiddagen med tre sorters tårtor, blommor, presentkort och choklad. Den present som nog blev mest uppskattad var den engelska lexikon en kollega hade ”norpat” från sin arbetsgivare och slagit in i gråpapper. Carl ska nämligen jobba på ett företag där engelska är företagsspråket. Fast man undrar ju vad de tror om han kommer dit med detta lexikon under armen… Jag ville förstås inte fota detta, ganska privata evenemang, så du får se på min lunch i stället:


En cappuccino och läsning i Pucko-boken, en gåva från två snälla galningar.

                                                                                                                                                                                                                                               Klockan 13 idag är det stopp för slutkorr av forskartexterna. Totalt är 26 klara och tio inte. Jag har jobbat med ett par nu på förmiddagen samt den andra startsidan. Det ska bli sex startsidor allt som allt. Jag gav fru Chef lite kort information i morse om läget. Jag tror hon är nöjd! Nöjdheten bland forskarna är det lite si och så med. Själva tacksamhetsgraden verkar var styrd av vilket kön de innehar, om jag så säger – utan att hänga ut nån. Jag har aldrig utgett mig för att vara nån auktoriserad översättare, men de flesta texter har trots allt blivit ganska OK och har tagits emot tacksamt. Det är dessa som tackar och visar vänlighet som jag får spara i hjärtat och låta de andras ibland ganska nedlåtande kommenterar (två stycken) nå mig och rinna av mig.

Carl är på avtackningslunch med sin avdelning – han tillhör organisatoriskt sett en annan avdelning än den där han sitter och rent fysiskt arbetar (åt). Låter det krångligt? Inte för den som har erfarenhet av offentlig verksamhet… Den fattar precis. Jag var också medbjuden, men tyckte att han skulle träffa sina kollegor utan att ha sin svans (=mig) med.

Messade Fästmön tidigare idag och det känns som om hon behöver muntras upp på ett eller annat sätt. Inte vet jag hur, för jag känner mig i skrivande stund ganska tillplattad av några elaka ord. Till kvällen ska vi inta räkor och vitt vin, fantasin när det gäller mat är enorm, som du ser. Men räkor och vitt vin är gott, så det så!


Räkor är gott!

                                                                                                                                                                                                                                                 Jag har fortfarande ont i ryggen och magen är i uppror. Gissar att det är lingonen som vill trilla ut, men har de varit försenade i två veckor och lite till tycker jag att de inte behöver visa sig överhuvud taget. 👿

Read Full Post »

Det är med bestörtning jag läser den senaste tidens artiklar om råd från läkare, i ett vedertaget vårdprogram, till unga kvinnor att de ska skada sig själva. Det handlar om gynekologråd inför bröllopsnatten. Råd som svenska gynekologer uppmanas att ge flickor/kvinnor med rötter i hederskulturer. Rådet går upp på att kvinnorna ska gömma nålar i klänningsfållar och toalettväskor och sticka sig i slidan på  bröllopsnatten för att få blod på lakanet. Hur kan man ge såna råd???

Det handlar om ett vårdprogram med titeln Omhändertagande av kvinnor med oskuldsproblematik. Programmet gavs ut för sju år sen av Karolinska sjukhuset och SESAM, Enheten för sexuell hälsa. Lotti Hellström, som har skrivit rådet, säger att det ska ses som sista utvägen för en skräckslagen flicka.

För mig är det helt uppåt väggarna att ge såna råd till unga kvinnor i ett utsatt läge. Enligt gynekologen Carl Magnus Ekström i Norrköping, som är en av de professionella kritikerna av råden i vårdprogrammet, är det inte ens så att de flesta blöder vid första samlaget. Han menar att detta bygger på ren okunskap. Och i stället bör man erbjuda kvinnorna annan hjälp.

Och värst av allt, jag läser att Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, i Uppsala refererar till vårdprogrammet i sin handledning för hälso- och sjukvården när det gäller stöd till flickor som drabbas av hedersproblematik. En handledning som blev klar i juni i år. Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Ja, du läste rätt!

Heder (!) åt jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som säger:

Flickor som söker hjälp ska få stöd som bygger på korrekt kunskap. Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter.

Read Full Post »