Den tredje mannen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Det börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lugn söndag? Nja…

Ett rörigt inlägg.

---

 

Min bok på gång!

En kan inte påstå att den här söndagen är så lugn som jag hade hoppats. I morse hade jag kunnat sova länge, men eftersom det lät som om nån i huset möblerade om – skåpsdörrar smälldes igen, möbler drogs, det slängdes/tappades saker i golvet – gav jag upp klockan åtta. Läste en stund i min bok på gång, som utspelar sig i Tyskland av alla ställen. (Varför känner jag mig så avog inför Tyskland???)

Jag har läst ikapp lite på nätet, såväl bloggar som nyheter och annat. Det verkar som om alla är skitsega, inte mycket händer. Största nyheten igår var väl att nån hade gett sig på den person som i media kallas Hagamannen. Föga förvånande, anser jag. Därmed inte sagt att jag är för våld – åt nåt håll.

Häromdan läste jag en välformulerad debattartikel hos DN om Arbetsförmedlingens ineffektivitet. Den har fått efterdyningar i form av flera välformulerade artiklar, skrivna av såväl arbetssökande som arbetsgivare och en och annan arbetsförmedlare. Eller ja. Förmedlare… En person som jobbar på Arbetsförmedlingen. Märkligt nog har ingen ansvarig skrivit nåt. Det tycker jag att de borde.

Lennart Hyland, uppenbarligen känd på SR år 2012. Jag lånade bilden från en webbsida hos SR skapad i oktober det året.

Idag läste jag om hur tufft det är för arbetslösa över 55 år att få nytt jobb, trots erfarenheter och kompetens. Jag kan ju bara säga att det kan vara svårt även om en inte är 55 år. Än. Vissa arbetssökande hävdar att de råkar ut för åldersdiskriminering när de söker jobb, enligt en rapport från Unionen. Här sitter en och nickar till. Att det satsas på unga arbetslösa har väl inte gått nån förbi. Du vet när arbetsgivare till exempel väljer personer som inte har hört talas om Lennart Hyland, trots att de jobbar som journalister… Det tycks vara ett framgångskoncept att gömma sig bakom sin ungdom. När ska arbetsgivarna inse att unga inte vet allt? Det gör för övrigt ingen, oavsett ålder.

Vart tog dessa godingar vägen, OLW???

Inte var det bättre förr heller. Inte ens ostbågarna. Igår kväll var jag så trött att jag inte orkade sitta i bästefåtöljen utan låg i soffan. I famnen hade jag en skål ostbågare, traditionell smak, som jag hade hittat i skåpet och hällt upp. De smakade inte ett dugg! Så blir det när man har ätit goa chiliostbågar (varför slutade ni med dessa, OLW???) eller prästostbågar från Estrella. I morse lärde jag mig lite om ostbågar, för övrigt. Jag visste till exempel inte att det är Ostbågens dag den 5 mars eller att det varje dag tillverkas 25 000 kilo ostbågar i Sverige.

Min ostbågspåse åkte tillbaka in i skåpet. Det får bli glass som gott i dag. För nån timme sen pratade jag med Fästmön. Hon skulle laga till nåt gott idag och hade betalat för, men glömt ta med en viktig ingrediens på ICA Solen. Det var bara att traska tillbaka dit i hettan. Själv har jag stängt in mig, det vill säga stängt åt baksidan. Det verkar bli storkalas hos somliga och jag som inte är bjuden blir bara trött av allt prat, skratt, flams och bebispjat. Jag får äta min eftermiddagsglass i köket, helt enkelt och njuta av lugnet åt framsidan till. Och så ska jag telefonera med mamma.

Vad händer hos DIG idag??? Har du kalas, är du på kalas eller är det bara lugn söndag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »