Den tredje mannen

Ett inlägg om en bok.

---

 

Uppdaterat inlägg: Nu på lördag, den 26 september, besöker Ulf Broberg Akademibokhandeln på Gränby centrum mellan klockan 12 och klockan 15 och signerar sin nya bok Den tredje mannen!!!

 

Det börjar med ett självmord och slutar med en rafflande kidnapparjakt. Och däremellan en touch av utredningen om Palmemordet 1986. Men ingenting är faktiskt vad det ser ut att vara i Ulf Brobergs senaste polisroman Den tredje mannen, utgiven nu i september på Arx förlag.

Ett rutinärende. Så klassas självmordet i en bil i Östhammarstrakten. Ett kuvert i vindrutan på bilen, adresserat till en polis i Palmeutredningen, förändrar förstås saken. Poliserna Kenneth Kihlman och Lisa Norén vid Uppsalapolisen öppnar kuvertet. Därmed startar de också en underlig resa bland våld, gamla ”nassar” och inte minst förvecklingar och villospår.

Mest tilltalande för mig vad gäller den här deckaren är att verklighet och fiktion blandas. Mordet på Olof Palme har ju inträffat, men det har hittills inte blivit någon klarhet i vem som verkligen mördade statsministern. Den Stora Organisationen, som Ulf Broberg skriver om, existerar och har varit med om ett antal skandaler, fiffel och båg – OM det nu är den frivilligorganisation jag tänker på. Akademiska sjukhuset tycks inte ha några problem med att använda dess volontärer, varken i den här boken eller i verkliga livet. Som grädde på moset tittar även Uppsalakändisar som polisen Christer Nordström och fotografen Rolf Hamilton fram.

Mycket bra och trovärdig är skildringen av polisens arbete. Det känns som om författaren har varit polis i sitt förra arbetsliv. I själva verket har Ulf Broberg varit radiojournalist både lokalt vid Radio Uppland och vid SR i Stockholm.

Tyvärr åker det samlade omdömet ner ett snäpp på grund av de många korrektur-/stav-/slarvfelen. Namnet på vår lokaltidning stavas fel på ett ställe liksom ordet ”villrådiga”. Och den där Seved… vilket år är han född, egentligen – 1920, som hans fru säger på sidan 146, eller 1927, som det står på sidan 134? Småsaker, kanske, men irriterande fel som borde ha undvikits.

Det här är en spännande bok, även om jag har svårt för det ibland i mitt tycke alltför talspråkiga skriftspråket. En del meningar hade vunnit på att kortas av och delas upp, något som skulle gett berättelsen lite mer skjuts. Vidare får jag lite Läckbergfeeling av allt fikande och ätande, men även GW Perssondito när det gäller polisarbetet. För att inte tala om Kjell Erikssonvibbar… Eller nej. Ulf Broberg har sin egen stil och jag gillar den. Helt klart vill jag läsa fler böcker om Kihlman och Norén!

Toffelomdömet blir högt.

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kung Liljekonvalje av Dungen

Ett inlägg om en film.

Igår kom den i postboxen, i kväll stoppades den i DVD:n. Fästmön och jag har avnjutit Kung Liljekonvalje av Dungen, den andra av hittills två filminspelningar baserade på Maria Langs böcker.

Kung Liljekonvalje av Dungen är baserad på en bok med samma titel av Maria Lang.

Det stundar bröllop i Skoga. Nyförlovade Puck och Ejnar kommer sent till kyrkan på grund av en punktering. Men nån som inte kommer alls är bruden. Dan därpå återfinns hon – mördad. Christer Wijk är förstås med och löser fallet, med stor hjälp av Puck. Alla verkar ljuga, men bara en är mördaren. Samtidigt uppstår det en kris mellan Puck och Ejnar. Frågan är om Puck är villig att ge upp sin akademiska karriär för att bli hemmafru…

Den här filmen lyckas med det mesta! Den är snyggt filmad och miljöer, kläder, bilar etc är mycket tidstypiska. Det gör filmen vacker och tilltalande. Skådespeleriet då? Jorå, det mesta är OK, förutom att en del stakar sig en aning i sina repliker. Men inte så det stör.

Det totala omdömet blir högt! Jag tror att Maria Lang själv hade varit mycket nöjd!

Livet är kort.

Read Full Post »