Torftigt, men ingen nöd

Ett inlägg om andra halvan av helgen.

---

 

Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.

Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.

Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.

De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.

Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.

Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.

Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.

Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.

Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.

Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rosor, kyssar och döden

Ett inlägg om en film.

Lördagskvällar är det mest skit på TV. Eller i vart fall inget program som jag är intresserad av att titta på. Vilken tur då att Rosor, kyssar och döden (2013) hittade ner i postboxen häromdan. Tillsammans med Fästmön efter hennes jobb och några goda ostar med tillbehör utgjorde filmen en fin lördagskväll. Filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel

Rosor, kyssar och döden, den fjärde Maria Lang-filmen, blev vår underhållning på lördagskvällen.

Puck och Ejnar Bure är bjudna till fest – för nu har deras vän, kommissarie Christer Wijk, förlovat sig. Festen ska gå av stapeln på Christers fästmös familjeherrgård. Men mitt i festen hittas ett gammalt lik nergrävt i jordkällaren. Och snart dör även gamle farfar. Men inte av hjärtat utan av förgiftning. Som tur är finns ju rikspolischefen Wik där och kan bena ut de gamla familjehemligheterna.

Det är som vanligt väldigt många sexuella anspelningar och mycket cigarrettrök, men filmen är också spännande. Om den andra och den tredje filmen var sisådär, tycker jag att denna i alla fall får, inte högsta, men ett högt Toffelbetyg.

Läs vad jag tyckte om de andra Maria Lang-filmerna:
Mördaren ljuger inte ensam
Kung Liljekonvalje av Dungen
Inte flera mord

Livet är kort.

Read Full Post »

Kung Liljekonvalje av Dungen

Ett inlägg om en film.

Igår kom den i postboxen, i kväll stoppades den i DVD:n. Fästmön och jag har avnjutit Kung Liljekonvalje av Dungen, den andra av hittills två filminspelningar baserade på Maria Langs böcker.

Kung Liljekonvalje av Dungen är baserad på en bok med samma titel av Maria Lang.

Det stundar bröllop i Skoga. Nyförlovade Puck och Ejnar kommer sent till kyrkan på grund av en punktering. Men nån som inte kommer alls är bruden. Dan därpå återfinns hon – mördad. Christer Wijk är förstås med och löser fallet, med stor hjälp av Puck. Alla verkar ljuga, men bara en är mördaren. Samtidigt uppstår det en kris mellan Puck och Ejnar. Frågan är om Puck är villig att ge upp sin akademiska karriär för att bli hemmafru…

Den här filmen lyckas med det mesta! Den är snyggt filmad och miljöer, kläder, bilar etc är mycket tidstypiska. Det gör filmen vacker och tilltalande. Skådespeleriet då? Jorå, det mesta är OK, förutom att en del stakar sig en aning i sina repliker. Men inte så det stör.

Det totala omdömet blir högt! Jag tror att Maria Lang själv hade varit mycket nöjd!

Livet är kort.

Read Full Post »

Och dan tog vägen vart?

Ett inlägg om De Flyende Timmarnas Dag.

Inte vet jag vart den här dan har tagit vägen, men den har redan övergått i eftermiddag och jag är inte på långa vägar klar med det jag borde! Alldeles strax ska jag ställa mig vid spisen och påbörja tillagningen av fredagskvällens måltid, min suveräna italienska pastasås, gjord på kycklingfärs. Den HÄR du vet…

Italiensk pastasås à la Tofflan!

Den med MYCKET vin i… Jag har tagit en promenad över till Tokerian och det var underbart att låta regnet pricka mitt ansikte. Det behövdes kompletteringshandlas till middagen. Dessutom är det ju fredag och då vill man möjligen ha nåt gottigt till senare. Särskilt som vi kanske ska se på film…

Du minns väl förresten skåpen på Tokerian? Så här såg det ut den 28 juli…

Trasiga skåp på Tokerian den 28 juli.

Och den 6 augusti…

Lika trasiga skåp den 6 augusti.

Men hur såg det ut idag, den 9 augusti? Tja, så här:

Trasiga skåp även den 9 augusti.

Some things never change, it seems… Så jag får skriva som sist om detta: To be continued…

I övrigt uppfyller jag mina egna satta mål för jobbsökeriet: jag har sökt tre jobb idag – sen tog bläcket i skrivaren slut. Ja, inte för att jag skickar ansökningar med snigelpost, men jag vill gärna skriva ut dem för att spara ihop med annonsen… Har beställt en ny svart patron för 209 kronor via ink.club. Nä, billigt är det inte, men betydligt billigare att köpa via nätet…

Vidare jobbar jag med att upprätta mitt kontaktnät på LinkedIn. Senast idag har jag fått en ny rekommendation av en före detta chef. Den tackar vi för!

Tvättmaskinen låter inte längre, så jag gissar att mitt tjockis-svarta väntar på att jag ska hänga det. Men kanske får det ligga kvar i tvättrumman med jag leker mästerkock – ska ju steka…

Fick just sms från Fästmön om En Fruktansvärd Fadäs hon gjort idag. Men den är så fruktansvärd att jag varken vill eller får skriva om den – då skulle hon definitivt göra slut! SKITslut…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Bilar, pizzor och papper

Ett inlägg om vad som är billigt på ICA och alla jädra papper…

Det började regna i eftermiddags. Jag har bara hittat ett enda jobb att söka hittills, men var lugn, dan är inte slut än. Tyckte synd om Fästmön som hade med sig Prinskorven till jobbet. Ja, inte för sällskapet utan för att det ösregnade. I skrivande stund vräker det ner. Det är bra. Det behövs! Så jag erbjöd hämtning och hemskjutsning till Himlen klockan 16.

Vi stannade till vid ICA Solen, my favourite livsmedelsbutik! Somliga flamsade omkring gigantiska sugar snaps, medan andra mer seriöst ägnade sig åt att handla godis pizza mat.

Gigantisk sugar snap.

Jag säger inte vem av oss två som gjorde vad, men som du vet är det Anna som gillar grönsaker i den här familjen. Min varukorg såg ut så här:

Min varukorg.

Som synes på bilden innehåller korgen bland annat tre påsar bilar och två Dr Oetker-pizzor. Tre påsar bilar kostade nämligen lika mycket som två pizzor. Och jag kunde inte bestämma mig för vad jag ville äta. Fryst pizza är det ingen större näring i. Det är det inte i Ahlgrens bilar heller, men de är goda.

I Himlen höll sig alla undan när vi kom utom familjen Us (uttalas: uss). Till och med hunden Us ställde sig i vägen. Och vem vill ha en hund klistrad på sin bil? Inte jag, tack. Jag föredrar levande hundar. Hade lust att sticka ut huvudet och skrika:

Hört talas om koppel???

Men det gjorde jag inte. Jag åkte hem till mitt för att äta kycklinglår och potatissallad. Det var nämligen också billigt på Solen. Hemma i New Village var postboxen så full att det stack ut grejor ur själva in-hålet. Ordinarie brevbärare har alltså börjat jobba igen. Det var därför posten inte kom förrän nånstans mellan 16 och 17 idag.

Vad var det för intressant som fyllde min postbox då? Tja, man ska ju inte läsa andras post, men där låg intyget från Försäkringskassan samt två brev från a-kassan. Hade jag inte pratat med personen på a-kassan i telefon i förrgår hade jag inte förstått ett skit av vad det stod i de två breven. Anmärkningsvärt, eftersom jag anser mig vara normalbegåvad. Åter igen: vad hände med myndighetskravet om klarspråk???

Dagens post innehöll intyg och en massa pappar från a-kassan, men också tidning och DVD.

En blankett skulle fyllas i och denna tillsammans med intyget från Försäkringskassan och ett handskrivet (!) brev från Yours truly stoppade jag strax i ett kuvert för att posta i morgon. Det ösregnar ute och mitt ärende handläggs inte snabbare om jag draschlar till en brevlåda nu. Bland annat läste jag mig till att beslut om a-kassa betalas ut eller ej först kan fattas och meddelas efter att jag fyllt i mitt första a-kassekort. Nu funderar jag på om det handlar om två eller fyra veckor… Dessutom har jag, som alla andra, sju dagars, sju VARdagars, karenstid innan jag då EVENTUELLT får a-kassa. Detta innebär, om jag kan räkna rätt, att jag kanske kan få nån form av ekonomisk ersättning i… oktober, i bästa fall. I bästa fall. Jag har, sedan april 1986, betalat mina fackavgifter varje månad. Need I say more hur jag känner..?

UppsalaTidningen… Den har jag saknat. Men nu har ju Lokalblaskan köpt upp den, så nu är det ju skit samma att läsa den också. Jag menar lika skitdålig som lokalblaskan. Även om UppsalaTidningen är gratis är jag fullkomligt övertygad om att den alldeles strax skrivs av såna som jobbar på lokalblaskan. Och då kvittar det.

Det roligaste i postboxen var förstås DVD:n! Det är den andra filmen i den nyinspelade Maria Lang-serien, Kung Liljekonvalje av dungen. Det är faktiskt en film som redan har gjorts nån gång på 1960-talet. Kan bli kul att titta på i helgen, tror jag! För i morgon kommer min älskling hit. Då ska jag laga italiensk pastasås och vi ska dricka vin och somna framför filmen. På lördag blir det kräftor igen, har jag bestämt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredag, presenter och beställd spänning

Ett ganska typiskt, toffliskt fredagsinlägg.

Fy te rackarns så trött jag var i morse! Detta trots att jag sov gott och bra hela natten, ända tills harpan på Ajfånen började tillra nio minuter över sex. Varför just nio minuter, vet jag inte, det bara blev så. Natten innan sov jag emellertid dåligt. Jag tror att dagen hade medfört allt för många intryck. Hjärnan vägrade att bearbeta dem i sömnen, helt enkelt. Sömnbristen gör sig därför troligen påmind idag. Och sen är det ju fredag och veckans sista arbetsdag för mig. Jag ska INTE jobba i helgen – vad jag vet. Men vem vet, det kanske blir en eller annan artikel om det faller sig så. Intentionen är emellertid att vara ledig och umgås med familjen.

Arbetsdagen segar sig fram. Många ser fram emot nästa vecka som medför en röd dag och en klämdag, för somliga också en student. Vilket påminner mig om att ett och annat måste ordnas. En present, till exempel…

Somliga tar studenten nästa vecka. Men vad blir presenten?

En present till mig själv beställde jag igår kväll. Eller till och med fyra stycken! Eftersom jag inte riktigt vet hur det blir i sommar med jobb och/eller semester eller väder beslutade jag mig för att bunkra upp med lite bra DVD-filmer. Det kanske man orkar glo på om kvällarna efter jobbet när grillröken eller regnet tvingar mig att sitta inomhus. Jag gillar ju spänning, så det blev dels Hitchcock, dels Maria Lang. Hitchcock är alltså den nya filmen om mannen med samma namn (han behöver väl ingen närmare presentation, eller?). Filmen gjordes förra året och den 12 juni släpps den på DVD i Sverige. I rollerna som Alfred och hans fru Alma ska jag få se Sir Anthony Hopkins och Dame Helen Mirren. Adligt värre! Sir Anthony är riddare sen 1993, vilket gav honom Sir-titeln. Dame Helen adlades 2003. Men vilka toppenskådisar!

Adliga skådisar i denna rulle!

För ett tag sen var Fästmön och jag på bio och såg Mördaren ljuger inte ensam, baserad på den första Maria Lang-boken med samma titel. Vad jag förstår ska det bli ytterligare fem filmer. De första tre kommer ut i juli, augusti och september på DVD. Det är detta första ”Maria Lang-paket” jag har beställt. Men jag kan ju inte hålla mig utan har bett att få filmerna hemskickade vartefter de släpps. Den första släpps preliminärt den 10 juli och den har jag ju alltså redan sett. Film två, Kung Liljekonvalje av dungen, som faktiskt har filmats tidigare, släpps preliminärt den 7 augusti. Tredje filmen, Inte flera mord, kommer preliminärt den 4 september.

Tre Lang-filmer släpps i sommar.

Men i kväll blir det nog inga filmer, utan möjligen Crime Night på Kanal 9 – så långt jag nu pallar (får väl ta prästostbågar till hjälp). Jag planerar också att läsa ut Fyra dagar i april så att jag kan knacka ner en recension av boken innan jag tar helg.

Och slutligen, dagens lärdom: Hur man tar en skärmdump på mobilen! Synnerligen användbart eftersom man då skapar en bild.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna ner några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tusen svenska klassiker

Tegelstenen Tusen svenska klassiker av Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe är egentligen en bok man bläddrar i. Jag läste den från pärm till pärm. Och äntligen höll jag i en tjock bok som dessutom var rolig och lärorik!

Liten bild på en stor bok!

                                                                                                                                                       Den här boken innehåller svenska klassiker från kulturvärlden. Boken börjar 1956 och avslutas med en enda klassiker 2009. (Skälet till det låga antalet klassiker det sista året är säkerligen för att boken kom ut då!) Böcker, filmer, musik och TV-program liksom, naturligtvis, artisterna, journalisterna, underhållarna, författarna med flera bakom verken, presenteras. Varje klassiker får minst en spalt i boken, som för övrigt inte är paginerad.

Jag läste Tusen svenska klassiker med penna i hand och kryssade för de klassiker jag kände till/hade läst/hört/sett etc. Före läsningen trodde jag att jag var ganska kulturellt allmänbildad, men nu inser jag att det saknas kryss lite här och var…

Roligast är en del små faktauppgifter, till exempel att Stig i ICA-reklamen är den som vrålar

Lägg av!

i början på Nationalteaterns låt med samma namn…

Exempel på några klassiker i boken är Sudda Sudda (Gullan Bornemark), Kung Liljekonvalje av dungen (Maria Lang), Drop in (TV-program), Ta av dej skorna (Povel Ramel), Kullamannen (TV-serie för unga), Den närsynte bofinken Knut (Eva Rydberg), Martina (dokumentär av Tom Alandh), Mannen på taket (film), Jack (Ulf Lundell), Sommaren är kort (Tomas Ledin), ABC (Anna Book), Diggi loo (Herreys), Antikrundan (TV-program), Änglagård (film), Aprilhäxan (Majgull Axelsson), Sommartorpet (TV-serie)… Och många, många, många fler!!!

Läs den här boken! Den är skitbra!

Read Full Post »