Call girl

Ett inlägg om en film.

---

 

I fredags kom Fästmön på besök. Efter intag av ljuvliga ostar med tillbehör samt amarone i glasen beslutade vi oss för att se filmen Call girl (2012) som gick på SvT2. Det vill säga jag tittade och Anna sov i soffan inom fem minuter.

Den här filmen skapade ganska mycket rabalder när den kom, för ganska precis tre år sen (november 2012). Skälet är att den är baserad på faktiska händelser, den så kallade Geijeraffären, under 1970-talet. Filmen handlar om ett antal ministrar och högt uppsatta män i samhället som träffar unga flickor, rekryterade av bordellmamman Dagmar Glans. (Rollfiguren sägs anspela på Doris Hopp, en verklig person.) Vad som är sanning och vad som är lögn är svårt att säga, men det en kan säga är att detta är en fiktiv film. Icke desto mindre vet jag att en av männen i filmen antas vara Olof Palme och att familjen Palme anmälde filmen för förtal av avliden. Det blev dock inget åtal.

Sanning eller lögn, filmen är bra. Den skildrar ett par unga tjejer helt i vuxnas våld. Män med makt som tar för sig och en skrupellös bordellmamma, lysande spelad av Pernilla August, för övrigt. Faktum är att det finns mycket fult i filmen: gabardinbrallor, gigantiska brillor och snuskgubbar.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ann Petrén kulturprisad av DN

Skådespelaren Ann Petrén fick igår ta emot Dagens Nyheters kulturpris 2011. Hon fick priset med motiveringen

för sin osvikliga inlevelseförmåga och förmåga att skapa rollfigurer vi aldrig glömmer

Och jag ställer mig givetvis i gratulantkön! Ett alldeles utmärkt val av pristagare, DN!

Totalt var kandiderade fem om kulturpriset. Förutom Ann Petrén var det Annika Norlin (musik), Pernilla August (film), Karl Ove Knausgård (litteratur) och Christine Ödlund (konst).

Ann Petrén är en sån där skådespelare som dyker upp lite här och var – på teaterscenen, i TV-serier, i filmer. Hon kan spela fruktansvärt fula och elaka roller, bittra, men även det motsatta. Mitt bästa minne av henne är från filmen Masjävlar där hon, lysande som alltid, spelar en av storasystrarna. Jag är SÅ glad att just Ann Petrén får det här priset för alla sina lysande kvinnogestaltningar. Och jag är också glad åt att priset går till en kulturpersonlighet som de flesta av oss känner igen – det är ju inte alltid så att alla prisade är så välkända förutom i de inre kulturkretsarna.

Ann Petrén, kulturprisad. Bilden är lånad från Stockholms Stadsteaters hemsida.

                                                                                                                                                     DN:s kulturpris består av en skulptur och pengar. Pengarna ska Ann Petrén använda till sig själv, kanske till sånglektioner och en resa.

För övrigt är Ann Petrén en tämligen prisad skådespelare. Hon har bland annat fått en guldbagge, Jarl Kulle-stipendiet, Svenska Teaterkritikers förenings stora pris samt Svenska Akademiens utmärkelse Carl Åkermarks stipendium.

Read Full Post »

Guldbaggade!

Igår kväll satt Fästmön och jag och slöglodde lite på Guldbaggegalan på SvT. Inga stora överraskningar – som vanligt var det knappt några filmer jag sett, bara ett par jag hört talas om och en programledare som hela tiden skulle vara rolig. Nej, jag gillar inte Petra Mede som programledare eller som stå-upp-komiker, men det handlar inte om att jag inte gillar Petra Mede SOM PERSON. Jag känner henne inte för att kunna uttala mig om henne. Jag gillar inte det hon GÖR. Jag gillar inte stå-upp-komedi över huvud taget. Jag slutade skratta och gilla stå-upp-komedi när Jonas Gardell bar sig åt som en diva i en gammal säsong av en favorit-TV-serie. 

Inte så vacker, men åtråvärd.

                                                                                                                                                              Åter till Guldbaggarna. De prisade filmer jag kände igen var Svinalängorna (jag har läst boken) och Ångrarna (jag har sett dokumentären). Och så har jag förstått inte missat att höra/blogga om Änglagård – tredje gången gillt. Nu sist läste jag om Helena Bergströms utspel om att hennes make Colin Nutley är mobbad av filmsverige. Men så bra då att biopubliken inte mobbar maken, för Änlgagård – tredje gången gillt fick biopublikens pris! Tur att hotet om att bojkotta galan bara var ett hot, annars hade nog biopubliken tagit tämligen illa vid sig.

Snopet blev det för duktiga Pernilla August vars film Svinalängorna var nominerad i ett antal klasser, men knep tyvärr bara tre baggar – för regi, för särskilda insatser (klipparen Åsa Mossberg) och för bästa kvinnliga biroll Outi Mäenpää). Jag gillar Pernilla August som skådespelare och jag tror att hon är minst lika duktig som regissör!

Här är hela listan med vinnare!

Vad tycker du? Gick baggarna till rätt personer/filmer???

Read Full Post »