Call girl

Ett inlägg om en film.

---

 

I fredags kom Fästmön på besök. Efter intag av ljuvliga ostar med tillbehör samt amarone i glasen beslutade vi oss för att se filmen Call girl (2012) som gick på SvT2. Det vill säga jag tittade och Anna sov i soffan inom fem minuter.

Den här filmen skapade ganska mycket rabalder när den kom, för ganska precis tre år sen (november 2012). Skälet är att den är baserad på faktiska händelser, den så kallade Geijeraffären, under 1970-talet. Filmen handlar om ett antal ministrar och högt uppsatta män i samhället som träffar unga flickor, rekryterade av bordellmamman Dagmar Glans. (Rollfiguren sägs anspela på Doris Hopp, en verklig person.) Vad som är sanning och vad som är lögn är svårt att säga, men det en kan säga är att detta är en fiktiv film. Icke desto mindre vet jag att en av männen i filmen antas vara Olof Palme och att familjen Palme anmälde filmen för förtal av avliden. Det blev dock inget åtal.

Sanning eller lögn, filmen är bra. Den skildrar ett par unga tjejer helt i vuxnas våld. Män med makt som tar för sig och en skrupellös bordellmamma, lysande spelad av Pernilla August, för övrigt. Faktum är att det finns mycket fult i filmen: gabardinbrallor, gigantiska brillor och snuskgubbar.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den kommer närmare

Ett inlägg om verkligheten.

---

 

Den kommer närmare, terrorn. För vad annat kan en kalla det än terror när Paris igår kväll drabbades av flera attacker med dödlig utgång? Dagens Nyheter rapporterar om skottlossning, explosioner och gisslantagande.  Hur många människor som har fått sätta livet till i Paris är ännu oklart. Svenska Dagbladet gissar nånstans mellan 127 och 150, varav de flesta, över 70 personer, mördades vid en rockklubb. Frankrike har infört undantagstillstånd. Och här hemma i Sverige har vi, förutom tillfälliga gränskontroller, höjt vår beredskap inför terrorn – samtidigt som statsministern och vice statsministern käbblar om en tweet som den senare skrev igår där hon fokuserade mer på att attackerna kunde störa framtida klimatmöten i Paris, snarare än att över hundra människor hade dött.

Jag blir bara så trött och undrar vad det är för folk som styr här i världen. Sen blir jag ledsen, förtvivlad och rädd. Terrorn kommer allt närmare min comfort zone här i New Village, Uppsala. Sverige, men mina tankar går i första hand till dem som drabbats – direkt och indirekt. Hur många familjer som slagits i spillror, hur många liv som har släckts, hur många vars tillvaro har blivit förstörd för alltid… I ett sånt här läge spelar inga siffror nån roll – det är en katastrof. Fruktansvärt, förödande och hemskt. Hur kan människor göra så här mot sina medmänniskor? Det övergår mitt förstånd.

---

 

Det var inte alls så här jag tänkte inleda lördagens första inlägg. Men nu blev det så. Det går inte att blunda, det går inte att inte känna sig berörd. Jag ska ändå försöka ta mig samman, för från och med idag har jag ansvar för ett pojkliv när jag ska vikariera som förälder ett tag.

 

Jag hade med mig Ida Bäckmann i sängen i morse.

Vem är kvinnan med hela handen under hängslet?

Så lyder första meningen i den bok jag började läsa igår kväll, Sigrid Combüchens Den umbärliga och det var med detta citat jag hade tänkt börja det här inlägget ursprungligen. Boken handlar om en kvinna i litteraturen som stod i skuggan av litterära giganter som Gustaf Fröding (föremål för min C-uppsats) och Selma Lagerlöf. Det intressanta är att jag hade fått för mig att detta var en roman. Fel! Det är en biografi och till viss del en litteraturhistorisk upprättelse där bland annat en av mina gamla docenters (avliden i april i år) omdömen som 29-åring om Ida Bäckmann kommer delvis på skam. Jag har läst cirka en tredjedel och ungefär 200 sidor återstår, några av dem plöjer jag säkert idag.

Pojklivet och jag har lite annat för oss också. Jag ska bland annat köpa både en present och en julklapp till en vän – ja, jag har ju vänner som inte bara firar jul utan fyller år i december också. Dessutom måste vi införskaffa föda som ska tillagas idag. Tillagning av föda är inte min starka sida. Därför blir det med all säkerhet ett besök hos ICA Kvantums delikatessdisk. Jag har ju lön nu och kan handla lite mer fritt.

Vad har DU för dig denna lördag??? Skriv gärna några rader i en kommentar, för jag startar nog datorn nån gång under dan och kollar läget och då vill jag gärna läsa nåt som inte enbart handlar om terror.

Var rädd om dig!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The Dagger Club

Ett inlägg om säsongsstarten av en TV-serie.

---

 

Äntligen är midsommar passerat så att Midsomer kan ta vid! Igår kväll gick säsongspremiären Morden i Midsomer, The Dagger Club. Falsksång ville varken Fästmön eller jag lyssna till, men att glo på en och en halv timmes fiktiv mordhistoria i ett lika fiktivt grevskap, det går an, det! Synd bara att det endast blir tre gånger till i sommar som SvT 1 visar detta.

Morden i Midsomer hade säsongspremiär igår klockan 21 i SvT1. Det blir ytterligare tre avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det första som slår en är att det numera finns en Baby Barnaby. Äntligen har det lätt åldrade paret Barnaby fått en bebis. Kommissarien och hans fru är trötta av allt nattskrik, så när ett mord dyker upp verkar John nästan lättad. Som vanligt är modus operandi av det underliga slaget: en kvinna har mottagit ett paket med ett rouletthjul. På en bifogad lapp står det att hon absolut inte får sätta igång snurran – vilket hon förstås gör. Och då dör hon eftersom hon får en elchock. Det är deckarfestival och i samband med mordet, som strax blir ytterligare ett, stjäls ett dittills okänt manus till en deckare av en avliden författare. I en av hans böcker mördas två kvinnor – genom elchocker via ett roulettehjul…

Det allra bästa med det här långfilmslånga avsnittet är förstås att det till stor del utspelar sig i en bokhandel. Redan tidigt anar man irritation, avund och ilska bland deltagarna. Det blir lätt spännande, men mest underhållande. Och naturligtvis fångas mördaren till sist. Intrigen är inte särskilt komplicerad, men just denna brittiska polisserie förlåter jag för nästan vad som helst. Morden i Midsomer hör sommaren till, så är det bara. Och by the way, Sykes rules! (Det är hunden.)

Toffelomdömet blir medel. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bookworm… It takes one to know one…

Ett inlägg om själarnas gemenskap vad gäller litteratur.

---

 

Bokmal!

säger en del och fnyser föraktfullt åt såna som mig och mina likar. Själv gläds jag åt själarnas gemenskap. Vad är väl bättre än att finna den gemenskapen i böcker?!

En lördag tidigare i år stapplade vännen Agneta in i mitt hem med två tunga bokkassar. Jag läser så ofta jag kan och tackade och tog emot med varma händer. Nyfiken var jag på innehållet. Undrade vad det var för böcker i papperskassen från OBS! Interiör, kassen som aviserade

Fri parkering!

Det var nämligen ett tag sen OBS! Interiör las ner. Dessutom har själva OBS!, det som en gång var Stormarknaden, lagt ner. Nä, det är ingen ordning på affärerna nu för tiden…

Undras vad denna papperskasse från OBS! Interiör döljer…

Ursprungligen fick jag två bokkassar, men OBS! Interiör-kassen var så rymlig att alla böcker fick plats i den. Idag är en sån där dag med strålande väder och mastodontpassjobbande Fästmö. Då vill jag helst vara hemma och sysselsätta mig med diverse. En perfekt dag för att sortera sina att läsa-högar, med andra ord! Jag började med att hälla ut alla böcker på gästsängen.

Massor av deckare, främst brittiska, att sortera.

Jag hittade främst brittiska deckare i kassen. Typ Elizabeth George, PD James, Ruth Rendell (nyligen avliden) och Agatha Christie. Härligt! Sen fann jag en och annan Henning Mankell och ett par Håkan Nesser, också. Böckerna sorterade jag i författarhögar. Jag la den äldsta boken överst, för det är så jag plockar böcker i en att läsa-hög.

Deckare att läsa sorterade i författarhögar.

Det var när jag skulle kolla utgivningsår (för att kunna lägga böckerna i kronologisk ordning) som jag såg det. Precis som jag själv brukar göra hade den förra ägaren skrivit datum i boken för dess inköp. Ibland fanns där en kompletterande rad – exakt så som jag gör! Det var så… rörande, på nåt sätt, att läsa.

Den här Agatha Christie-boken köpte Siv en regnig lördag 1987.

Tack snälla Agneta för förtroendet att ta hand om dessa böcker som tillhörde din bokmals-mamma! Jag ska vårda dem ömt!

(Självklart har jag Agnetas tillstånd att lägga ut bilderna!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbytbart

Ett inlägg om utbytbara saker här i livet.

Har du tänkt på en sak? Det här med utbytbart… Inte nog med att saker och ting nu för tiden mest är utbytbara i stället för repareringsbara. Människor är det också. Just det senare faktumet kom mig så nära i en arbetsrelaterad diskussion.

När du inte presterar 200 procent sju dar i veckan 24 timmar om dygnet riskerar du att bli utbytt. Förutom att du mycket starkt riskerar att gå in i väggen. Ibland funderar jag på hur det står till med oss. Alla krav som ter sig närmast orimliga på somliga, medan andra lever light på jobbet.

Det gör mig så ont om alla rädda och ängsliga och slutkörda. För de kan ju inte känna nån glädje, bara oro. Framtiden är svart, typ.

Idag ingår kostnaden för el i min månadsavgift.

Men allt som är utbytbart är faktiskt inte dåligt. Senare i vår ska vi i min bostadsrättsförening få installerat mätare för förbrukning av el och varmvatten i varje lägenhet. Idag är varmvattnet gratis för oss i bostadsrättsföreningen. Kostnaden för el ingår i månadsavgiften. Tanken är att varje lägenhet ska få sänkt månadsavgift motsvarande vad som kan vara rimlig kostnad för el och varmvatten. Sen betalar var och en sina egna kostnader för el och vatten.

Man kan bara fantisera om hur mycket vatten som går åt för tonåringar som tränar…

En del i föreningen är förstås sura över beslutet. Man kan ju bara fantisera om kostnaderna för tränande tonåringar som duschar minst en gång om dan och som ständigt är uppkopplade med olika apparater mot internet… Men det kommer snart en lag som säger att det ska vara på det här viset. Bara att finna sig i, med andra ord.

För egen del tror jag att vattenavgiften blir låg och elavgiften hög. Jag lever ju ensam två veckor i månaden och sen är Fästmön här ungefär lika länge varje månad. Det innebär att en eller två personer gör av med el och varmvatten här. Det kan ju inte rimligtvis bli lika höga kostnader som för en familj med två vuxna och fyra barn… Samtidigt har jag tvättmaskin i badrummet och den slukar el. Jag gillar att ha lampor tända om kvällen. Och vad gäller uppkoppling mot internet är jag ständigt det – via flera olika apparater.

Men utbytet av vatten- och elbetalningssystem här känns rätt OK för min del. Vidare är det fortfarande så att bostadsrättsföreningens styrelse sköter upphandling av leverantörer till bästa pris. Det är skönt för oss medlemmar att slippa tänka på sånt, tycker jag. Jag hör så ofta privatpersoner klaga över hur svårt det är på flera sätt. Och nog har jag fortfarande i färskt minne hur näst intill omöjligt det var att skriva över elavtalet från min avlidne far på mamma som ju skulle fortsätta bo i huset ett tag till just då… Nej, en del elleverantörer verkar lika stelbent byråkratiska som vissa myndigheter, verk och organisationer.

Hur är det där DU bor??? Betalar DU el och varmvatten separat eller ingår det i din hyra eller månadsavgift??? Och vem sköter upphandlingen av dina leverantörer av el och vatten – du själv eller nån annan???

Livet är kort.

Read Full Post »

Stalkers – förföljare med social inkompetens och fixering

Ett inlägg om TV-programmet Stalkers.

Igår kväll var det inte mycket liv i luckan här. Vi bestämde oss för att titta på TV3:s program Stalkers. Och jag kan meddela att jag blev totalt botad från kiss-och-bajshumor för all framtid.

Hasse Aro och Sanna Lundell programleder Stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)

Gårdagskvällens program handlade nämligen om en stalker, en förföljare, som kallades Bajsmannen. Bajsmannen härjade/r på internet, främst på Facebook. Sitt ”namn” fick han i programmet på grund av det faktum att han lyckats publicera bajsbilder på en kvinnas Facebooksida.

Bilderna visades i TV-rutan och jag ljuger om jag säger att jag tittade. Jag blev tvungen att vända mig bort, det var fruktansvärt vidrigt. Hur kan man bara komma på en sån idé???

Vidare har den så kallade Bajsmannen skapat manipulerade bilder där han till exempel har tagit profilbilder av nåns ansikte och monterat på en naken kropp. En av kvinnorna fick till sist nog när mannen gav sig på hans dotter. För det hjälpte inte att polisanmäla eller stänga kontot – trakasserierna och förföljelserna bara fortsatte.

Hasse Aro och Sanna Lundell är programledare. Till sin hjälp har de några experter. Tillsammans med dessa utarbetar de en strategi som sen vanligen leder till att Hasse Aro konfronterar stalkern.

Jag kan tycka att det borde vara polisens sak att göra detta och inte folk från ett TV-program. Inte heller är jag säker på att det är rätt metod att hantera stalkers. I en del fall upphör förföljelserna, medan förföljelserna fortsätter i andra fall. Men vad gör man i sin desperation när varken hot eller bilder eller ens stalkerns IP-nummer räcker för att få polisen att ingripa?

Man kan lära sig mycket av det som sägs i programmet, helt klart. Framför allt tänker jag på beskrivningen av gårdagskvällens nätstalker.

Han lider av en social inkompetens, men behöver för den skull inte vara en ren dåre

sa en av experterna. Och fortsatte:

Men han har en fixering vid vissa människor, i det här fallet coacher.

Den typiske nätstalkaren är en person som tillbringar det mesta av sin vakna tid ute på nätet där h*n förföljer folk – inte nödvändigtvis människor han känner. Så var inte fallet igår, till exempel. Bajsmannen hade inte träffat nån av de två kvinnorna eller mannen som framträdde i programmet och som har blivit/är förföljda av honom.

En av kvinnorna har försökt att få Bajsmannen att sluta genom att försöka kommunicera med honom. Då kräver han nån sorts upprättelse. Kvinnan sa bland annat:

Han vill förhandla så att jag ska framställa honom som så bra som möjligt på nätet.

När jag går till mig själv kan jag bara nicka instämmande. Det var så mycket i gårdagens program som stämde in på det jag själv har upplevt och upplever. Min version av upprinnelsen är att en person och jag hade olika åsikter i ett ämne jag skrev om här på bloggen. För tre och ett halvt år sen, om inte mer nu. Personen uttryckte sig väldigt otrevligt i sina kommentarer. Jag blev kontaktad av flera av mina vänner och bekanta som bad mig

göra nåt

eftersom de upplevde ett stort obehag när personen kommenterade här hos mig. Det gick så långt att flera sa att de skulle sluta kommentera här.

Mitt sätt att lösa det på var att blockera personen från att kommentera. Då har vi alla sluppit oförskämdheter. Däremot har jag inte sluppit ifrån förföljelser och förtal i andra sociala medier. Det har till och med gått så långt att personen har kontaktat människor i min yrkessfär för att, så att säga, ge dem sin version. Det är människor som kanske inte ens har nån aning om att jag känner mig förföljd. Vidare har jag inte berättat för fler än familjen samt en vän som numera är avliden vem jag känner mig förföljd av. Men många har gissat eller var med vid diskussionen för tre och ett halvt år sen och vet/tror sig veta vem det är ändå.

Även jag har kontaktat personen och vädjat. Det gjorde jag så sent som i slutet av förra året, när jag kände att jag ville lägga all kraft på att bli frisk från Lilla c (flera stora tumörer som visade sig vara godartade, tack och lov!).

Men jag tänker INTE, såsom även min stalker föreslog, be om ursäkt här på bloggen (för vad?). Det vore för mig att göra som Bajsmannen ville: bli framställd i god dager. Hur skulle jag kunna det? Det är inte jag som har förföljt.

Jag säger som en av kvinnorna igår:

Jag vill bara att förföljelserna ska upphöra!

Över tre och ett halvt år och förföljelser på ibland flera gånger i timmen, dygnet runt, på bloggen. Vad som sprids om mig i sociala medier har jag bara delvis en aning om. Nu vill jag att detta sjuka beteende upphör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sorgesång

Ett inlägg om en bok.

Tre kronor. Det var vad Siri Hustvedts bok Sorgesång kostade mig när jag köpte den på bakluckeloppis för en månad sen. Det är inte att överdriva att säga att boken var väl värd sina pengar. Denna märkliga bok om förlusten av en pappa, en bok jag läste ut på min egen pappas dödsdag.

En vidunderlig bok.

Bokens jag är Erik Davidsen. Han och systern Inga hittar efter faderns död ett märkligt brev. Erik går igenom faderns papper och dagböcker och bilden av fadern förändras. Samtidigt blir Erik förälskad i sin hyresgäst Miranda, som är förföljd av ett ex. Mirandas sexåriga dotter Eggy har en central roll i handlingen. En annan del av berättelsen handlar om Ingas avlidne man, en känd författare. Inga blir uppsökt av en journalist som hotar att avslöja hemligheter om den döde maken.

Det här är den första boken jag har läst av Siri Hustvedt. Jag har tänkt läsa henne så många gånger, men först nu blev det av. Och jag kan säga att de tre kronorna var väl investerade: det här är en helt fantastisk roman! Jag fångas direkt av såväl teman som valet att som kvinnlig författare vara manlig huvudkaraktär, ett manligt jag, i boken. Fascinerande!

Det blir högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland gamla grejor

Ett inlägg om en utflykt till det förgångna, på sätt och vis.

En kvav dag. Vi sov inte alltför länge, jag gillar inte när det är för varmt i sovrummet. Frukosten intog vi i köket. Knäckemacka med ost. Paprikan kom från krukan på ballen*.

Knäcke med egen paprika.

Vi tog Clark Kent** och for till Ulva kvarn där det var bakluckeloppis. Och massor av människor. Fästmön och jag gick bara och tittade på allt och alla. I en låda hittade vi Kikki.

Kikki låg i en låda.

På ett bord hittade vi detta osannolika par, en naken kvinna och en munk.

Ett osannolikt par.

Sen såg vi Annas bekanting J, som stått och gjort affärer hela dan. Det hade gått väldigt bra!

Jag slog på stort och inhandlade en pocketbok för två (2) kronor. Dock inte den till höger på den här bilden.

Anna samlar på elefanter, jag på bebisböcker. Kan man tro.

Vid ett bord sålde en man sin avlidne pappas saker. Bland annat förevisade han en fin dosa för skjortknappar. Tyvärr var priset för högt för vår del. Dessutom blev jag så betagen av både berättelse och dosa att jag glömde fota asken.

En man sålde barnkläder. Det där med genusperspektiv i marknadsföringen kände han nog inte till. Eller också gjorde han det. Jag tog mig i anden för min panna.

Rosa för flickor och blått för pojkar… 

Vi for vidare till Gamlis för var sin glass. Anna bjöd. Vi tittade in till Mjödstugemannen med den arga hunden. Han säljer så många vackra saker! Idag fastnade jag för Tingeling.

Tingeling i silver.

Häftigast av allt är kristallkronorna som hänger i träden. Den ena kostar ”bara” 5 000, den andra 10 000. Inget för våra kassor. Men vackert är det med kristaller…

Kristall, vackert!

Nu laddar jag för en intervju klockan 16 med en färgrik person.

I kväll blir det middag på lokal med K och M. Jag dränker mina sorger helst i goda vänners lag. Och jag ångrar ännu inte mejlet jag skrev till prefekt 2 idag på förmiddagen. Mitt sätt kanske inte är rätt sätt, men jag står för det. Medan drömmarna fortfarande vilar ovanför regnbågen. Där ligger de bra. Jag orkar inte bära dem själv just nu.

*ballen = balkongen
** Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Maj gadd, det är ju en människa!..

I morse när jag satt och surfade runt i media vid frukostbordet studsade jag till vid en artikel hos Aftonbladet. En  47-årig man (ja, åldern på en man är tydligen viktig att ha med i en rubrik) hittade en död trebarnsfar i en vägkorsning. Enligt artikelns ingress var mannen död (bäst att nämnas igen, tyckte väl skribenten) och dessutom hade han trasiga kläder. I ingressen får också 47-årige taxichauffören som hittade liket uttala sig. Han säger:

Det är någon som kört på honom eller kastat ut honom […]

OK… En och annan undrar förstås om denne taxichaufför (47-åringen) inte bara är just taxichaufför utan också rättsmedicinskt bevandrad. Men det får vi som läsare förstås inte veta.

Nåväl, hur journalisten har formulerat sig kan man ha synpunkter på, men det gladde mig enormt att 47-åringen inte tvekat att ringa SOS Alarm och hoppa ur sin taxi för att se om han kunde hjälpa den skadade. Tyvärr var mannen redan avliden.

Mannen är nu identifierad och ska undersökas av riktiga rättsmedicinska experter för att fastställa dödsorsaken. Enligt polisen rör det sig emellertid troligen om en smitningsolycka.

Jag tycker att taxichauffören ska ha en eloge för att han ville och försökte hjälpa samt påkallade professionell hjälp. MEN… jag går i taket när jag ser den läsarbild som Malin Persson har skickat in till Aftonbladet. Fick du bra betalt för bilden, Malin Persson? Fy 17 så osmakligt!!!

Vill du läsa nånting riktigt intressant, tänkvärt och välformulerat råder jag i stället att läsa Brit Stakstons inlägg med rubriken Tommy, twitter och tintingate. Glöm inte bort att ifrågasätta det du läser ibland, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Into the wild

Vi skulle se en film igår kväll. Nånting spännande som jag hade spelat in på DVD:n, tänkte vi. Klockan var 23 på kvällen och vi såg fram emot en thriller som Fästmön hade bett mig spela in. Det blev över två timmars drama med filmen Into the wild (2007), en thriller på sitt sätt, men ändå inte.

Den riktige Chris.

Den unge Chris avslutar sina studier, lämnar sin familj och sina ägodelar, skänker sina besparingar till välgörenhet och ger sig ut på luffen. Hans mål är Alaska där han vill bo i vildmarken. På vägen träffar Chris flera spännande människor, lite udda existenser, en del av dem.

Den här filmen är baserad på verkliga händelser och en bok av Jon Krakauer med samma titel som filmen om Christopher McCandless. Chris, som nådde sitt mål Alaska, där han bodde i en gammal buss.  Fyra månader efter han nått målet hittades han död, avliden av svält.

Detta är förstås inte en thriller i vanlig mening utan ett drama om livet på luffen och i vildmarken. Filmen är otroligt stark. Fotot ovan i inlägget är en bild på Chris som hittades i hans kamera. Bara veckor efter att han hade svultit ihjäl hittades han av några jägare.

Högsta betyg för den här filmen gjorde verkligen intryck på mig!

Read Full Post »