Ett inlägg om en film.
I fredags kom Fästmön på besök. Efter intag av ljuvliga ostar med tillbehör samt amarone i glasen beslutade vi oss för att se filmen Call girl (2012) som gick på SvT2. Det vill säga jag tittade och Anna sov i soffan inom fem minuter.
Den här filmen skapade ganska mycket rabalder när den kom, för ganska precis tre år sen (november 2012). Skälet är att den är baserad på faktiska händelser, den så kallade Geijeraffären, under 1970-talet. Filmen handlar om ett antal ministrar och högt uppsatta män i samhället som träffar unga flickor, rekryterade av bordellmamman Dagmar Glans. (Rollfiguren sägs anspela på Doris Hopp, en verklig person.) Vad som är sanning och vad som är lögn är svårt att säga, men det en kan säga är att detta är en fiktiv film. Icke desto mindre vet jag att en av männen i filmen antas vara Olof Palme och att familjen Palme anmälde filmen för förtal av avliden. Det blev dock inget åtal.
Sanning eller lögn, filmen är bra. Den skildrar ett par unga tjejer helt i vuxnas våld. Män med makt som tar för sig och en skrupellös bordellmamma, lysande spelad av Pernilla August, för övrigt. Faktum är att det finns mycket fult i filmen: gabardinbrallor, gigantiska brillor och snuskgubbar.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 