Yes, yes, yes och bara lite no

Ett inlägg om några bra saker, främst.

Lugn i stormen, jag yesar inte för nåt enormt. MEN… idag hittade UppsalaTidningen till min postbox i flerfamiljshuset (det som har stått här sen 1974)!! Det var fem veckor sen sist! Så jag är sååå glad! Därför blir det bara ett kort inlägg, för nu ska här strax läsas papperstidning.

Äntligen här! Efter fem veckor…

Det kom en annan tidning idag också, min fackliga tidning Dimsyn Vision. Den läste jag på två minuter. Fanns en intressant artikel om en kommunanställd i Uppsala som blivit utköpt. En förfärlig historia! Intressant att facket slår upp det så stort när det gäller kommunen, för när det gäller en annan verksamhet, i en annan organisation med ansvar för vård och omsorg om länsinvånarna, som också har anställda som tillhör detta fack, har man knappt höjt ett ögonbryn… Där är det många som densamma väg har vandrat, inte bara en person som också jobbat politiskt.

Lite no, alltså. Och ytterligare nåt för grannen som borrar så det låter som om jag sitter i tandläkarstolen. Går liksom inte att komma undan här hemma när nån i huset sätter igång.

Medan Fästmön var iväg och tränade på förmiddagen sökte jag ett par jobb. Inget nej har trillat in idag. I övrigt tror jag att jag har fått ett mejl där företaget/motsvarande har löst rekryteringen internt eller backat från rekryteringen samt lika många där man meddelar att rekryteringen tyvärr drar ut på tiden av olika skäl.

Jag har skjutsat Anna för att handla present. Själv orkar jag inte med folk idag. Har en envis huvudvärk som håller i sig efter förgiftningen från marknaden när det gick omkring/stod en massa puckon och rökte. Vilken tur att jag har en omtänksam fästmö som inhandlade fyra par marknadsstrumpor åt mig!

Fyra par marknadsstrumpor. Anna tycker att jag är en SÄNA. Själv är hon mitt JETA. (Internt skämt baserat på ett originaldokument från Annas barndom.)

När Anna är klar med shoppingen ska jag komma och hämta henne för vidare färd till nån lokal ICA-handlare. Filen och mjölken är slut och så behöver vi nån middagsmat till kvällen. Jag är lite sugen på laxpudding eller nån paj av nåt slag.

Det börjar närma sig helg. Tråkmånsan jobbar kväll i morgon samt 12 – 21 både lördag och söndag. Tror jag ska ägna mig åt att tvätta och städa då. Och kanske ta en långpromenad.

Har du några planer för helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Samlarmanier, strul och klur

Det blev ju en väldigt lyckad kväll för mig igår! Dels löste det sig smidigt med tröjan, dels fick jag en synnerligen eftertraktad bok i min ägo. Jag tror inte nån förstår riktigt det där med boken, men är man en samlare så är man. Nu är min samling komplett, men som Ilona, en annan Maria Lang-samlare, skrev i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om Ögonen – hur gör man när man har en komplett samling – ska man byta ut mot förstaupplagor eller snygga utgåvor..? Dagens i-landsproblem, men det klart att denna tanke har slagit även mig…

En bild på den eftertraktade igen!

För ungefär ett år sen var jag nära att slå till på Ögonen. Den fanns i ett antikvariat här i Uppsala som jag besökte i samband med ett bokbytarevenemang. Men när ägarinnan ville ha 800 för boken backade jag – jag var ju arbetslös vid den tiden. I november förrra året hittade jag boken för en något mindre summa på nätet. Jag köpte den då till vännen FEM som fyllde 50 i december. Vad ger man annars en Maria Lang-samlare om inte en synnerligen ovanlig och eftertraktad bok i serien? Men nu i maj tyckte jag att det var min tur att tacka mig själv för lång och trogen tjänst – 50 år. Jag gav 395 kronor för den när jag var och hämtade den hemma hos antikvariatsmannen – för även denna bok fanns i Uppsala! Boken är en sprättad utgåva, men den är varsamt sprättad och säkert bara läst en gång. Jag vet inte hur många gånger jag kände på den, luktade på den igår kväll.

Det passade ju bra att jag fick tillbaka den 400 kronorna jag hade betalt för tröjan som gick sönder! Men mamma skulle nog skälla lite på mig och säga:

Du kan ju inte ha på dig en bok! Du är som din farfar! Mitt under brinnande krig, när de hade det som sämst ställt med såväl mat som pengar, går han och köper böcker. Eller frimärken…

Ja, ja, jag ÄR ju släkt med min farfar… Dessutom vet jag att farfar, i nödens stund, sålde en del frimärken i sin finska samling. På så sätt kunde familjen få mat ett par dar till. Det är därför farfars finska frimärkssamling, från första frimärket nånsin och till och med 1945, bara är nästan komplett…

Förutom glädjen över tröjan och boken igår kväll, blev det en del klurande över ett jobbproblem. Jag har lovat mig själv att inte ta med jobbet hem, men jag kunde inte låta bli igår. Dessvärre kunde jag inte lösa problemet och jag har talat med vår webbstrateg idag. Jag misstänker starkt att det åter är en bugg i systemet… Nu börjar det bli snudd på totalfrustrerande att jobba med detta. En av mina främsta arbetsuppgifter på nya institutionen är att hjälpa igång forskarna med sina personliga sidor. Hur mycket sug tappar man när man publicerar men inget syns..? Forskarna blir besvikna och lite arga, jag blir frustrerad, men är ändå hoppfull att det finns en lösning.

Idag tar jag emot ett studiebesök under förmiddagen, från en verksamhetsgren som inte rent fysiskt finns här i Uppsala, men som tillhör ”oss” organisatoriskt. En liten grupp är här idag för att diskutera kommunikationsfrågor och ska träffa fakultetskommunikatören och mig, institutionskommunikatören.

Vårt universitet är tvåspråkigt och jag tror mig kunna veta vad de engelska orden

Yes

och

No

betyder. Frågan är om lokalblaskan vet det. Jag begriper nämligen inte den här bildtexten. Gör du? Är det jag som är dum i huvet eller vad?

”Vote NO” = ”Rösta ja”???

Read Full Post »