Posted in Diskutabelt, Krämpor, Personligt, tagged aldrig dölja, bestörtning, beundran, bild, blogg, bo nära, cancer, cyberspace, divergerande åsikter, djupt personligt, drabbats, ensam, farmor, följa, feg, fina egenskaper, fläng, fuck cancer, goda, Grynet, header, ingjuta kraft, inre resa, internettroll, intimt, IRL, kaxighet, korkad, läka, lilla c, livet, mamma, matte, mod, modig, nedslagen, nick, normalbegåvad, oknytt, olika som personer, ord, orkade inte, på avstånd, räkna ut, resa, sjukrum, små och stora tjejer, sociala medier, stå för vem de är, stå upp för sina åsikter, Stora C, svära, svärmor, ta ingen skit, titel, tona ner, träffas, Troll, trollresa, Trolluggla, tuff, Twitter, ursprunglig, vänlighet, yttre resa on 28 juli 2015|
Ett inlägg om troll och inre och yttre resor.
Man brukar säga att man inte ska göda troll på internet. Jag försöker låta bli, för jag tycker bara att de på ren svenska är så korkade. Dessutom är de fega eftersom de inte vågar stå för vem de är.
I cyberspace har jag också nick. Ett av dem ser du i titeln på den här bloggen. Ändå har jag aldrig dolt vem jag är – jag la tidigt ut bilder på mig själv. Och med den headerbild jag har just nu kan den normalbegåvade räkna ut ett och annat.
Men tro det eller ej, det finns andra sorters troll på nätet än de flänga. När jag började twittra hösten 2010 var Trolluggla den första som vänligt hälsade mig välkommen. Genom åren har vi följt varandra, understundom främst på avstånd. Vi har aldrig träffats IRL, trots att vi bor ganska nära varandra. Kanske handlar det om att vi är olika som personer och i somt har divergerande åsikter (jag kommer inte på nån just nu, men…). Trots detta har jag alltid har hyst den största beundran för Trolluggla som modigt står upp för sina åsikter utan att bli nedslagen av internettroll och annat oknytt. Ofta har Trolluggla stått ganska ensam också. Det känner jag igen från mitt eget liv och därför har jag helt klart tonat ner min ursprungliga kaxighet.
Vänlighet och mod, det är fina egenskaper hos en människa. Därför var det med bestörtning jag läste att Trolluggla har drabbats av det jag här på bloggen benämner Stora C. Men mod, är som sagt en av Trollugglas egenskaper. Därför kan du och jag och vem som helst följa hennes nyligen påbörjade trollresa. Så modig var inte jag när jag drabbades av lilla c, jag skrev bakom lösen. Sjukdom är nånting väldigt intimt och djupt personligt. Jag orkade inte få besök av internettroll i mitt sjukrum. Trolluggla vågar. Och nu ska jag följa hennes resa. Det kan du också göra genom att läsa bloggen Trollresan. Ord i sig kan inte läka cancer. Men dina ord och mina ord i kommentarer kan ingjuta kraft och ännu mer mod i den här tuffa kvinnan. Hon som är mamma, farmor, svärmor och matte och som behövs i många år till.
Jag gillar inte uttrycket fuck cancer, men drabbas man av Stora C får man svära hur mycket man vill. Från mitt håll kommer i stället Grynets ord till små och stora tjejer, jag tror att de funkar här också, Trolluggla:
Ta ingen skit!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged änglavingar, ärr, åstadkomma, ödmjuk, blunda, brister, Eländet, fallen ängel, fel, fingrar, frisk, gropar, högerregel, helvete, hjälpa, hjälpsam, integritet, intimt, jävligt, kapa av, leta skvanker, lufttrafik, mage, meningen med livet, olyckssyster, omtänksam, plan B, pucklar, revben, rygg, sluta svära, smeka, stark, telefoni, tuff, vänlig, vingar on 20 oktober 2010|
10 Comments »
På kvällskvisten ringde en av mina allra käraste vänner. Inte en av de ”näraste” för vi har varken träffats eller haft en regelbunden och tät kontakt. Bara en av dessa som man känner att man är tvillingsjäl med. Eller som idag, lite olyckssyster med. Det blev ett underbart skönt och upplyftande samtal där jag kunde vara mig själv med de fel och brister jag har och samtidigt lyssna och oroas undra
Baske mig om inte hon har det jävligare än jag!
Snarare är det nog inte så att våra ”helveten” går att jämföra utan var och en har sitt, liksom. Och nånstans tar det stopp. Plan B är att göra slut på alltihop, men jag har åtminstone en familj som jag inte vill göra så illa. Min olyckssyster har inte riktigt det, men hon är så jäkla tuff och stark och har ännu större integritet än jag har så jag är fullkomligt övertygad om att Eländet faktiskt blir bättre. Eventually… Det gäller att stå ut till dess…
Ibland, när Anna letar skavanker på mig, brukar hon smeka mig över ryggen – ja, nu blir det riktigt intimt – blunda, den som inte pallar! Hon har flera gånger stannat med fingrarna på två gropar jag har högt upp på revbenen.
Det är som ärr där!
säger hon och jag har ingen aning om vad det skulle vara för ärr. Kanske har jag haft två pucklar? Eller så föddes jag med änglavingar. Och eftersom jag är en fallen ängel tog nån och kapade av mina vingar. Meningen med mitt liv är därför enkel: jag ska göra nåt så att jag förtjänar att få vingarna tillbaka. Jag ska åstadkomma, jag ska hjälpa, jag ska bli lite jävla ödmjuk. Snäll. Hjälpsam. Vänlig. Omtänksam. Och sluta svära så förbannat… Men magen har rasat ihop totalt några gånger idag och det gör mig inte orolig utan arg. För jag vill vara frisk nu. NU!
Se upp! Ett tu tre har jag fått tillbaka mina vingar och flyger utan tanke på högerregler och annat i lufttrafiken!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 