Posted in Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Krämpor, Musik, Personligt, Puckon, tagged alkohol, antiklimax, armbåge, äta, ödmjuk fråga, öl, barmhärtig, barpersonal, bastanta transor, ben, beställa, beställa vid bardisk, blå, Clarion Hotel Ringvägen, den långa marschen, dj Katja, drink i baren, enkät, extremt hög musik, fallen ängel, folkmassor, fot, fräscha till oss, gammal bekant fika, gratis, Gun från Dragarbrunn, halloumiburgare, högljudd, hörselskador, hotellets gäster, ingenstans att vända sig, ingenting, invänta bordsservice, knarrande sänger, lastbil, Läckerbiten, lördag, Mariatorget, myggbett, oförskämd, ond fot, orange, otrevlig, palla, panik, plats, Ploppchoklad, pratsam, Pride Prak, Prideparaden, regnbågsflagga, regnbågsvattenflaska, roligast, ruggigt dåligt, söder, softa, sol, solbränna, sponsra, Staropramen, stängt, Stockholm Pride 2014, svett, svettas, taxi, taxichaffis, totalt kaos, transor, utgjutelse, vad, varumärkesplacera sig on 03 augusti 2014|
10 Comments »
Ett paraderande inlägg.
Lördagen var het. Det var otroligt mycket folk som hade samlats vid Mariatorget på Söder, utifrån vilket årets Prideparad skulle gå. Ett tag kändes det bara som totalt kaos. Men konstigt nog pallade jag folkmassorna. Det gick liksom inte an att få panik, det fanns ingenstans att vända sig om och gå till vid några tillfällen. Men så småningom hittade vi vår plats – bakom dj Katjas lastbil. Vi fick nog hörselskador på köpet för det var extremt hög musik. Ändå gick det några bastanta transor före oss och lite annat folk.
Vi klarade den långa marschen. Men fötter och ben var rätt slut. Och både Fästmön och jag hade svettats en hel del. Och svett oss – solen var allt annat än barmhärtig… Som vanligt blev det ett antiklimax att komma till Pride Park. Tänk bara om nån hade mött upp med regnbågsvattenflaskor eller NÅNTING. Men ingenting, alltså. Nåt för Stockholm Pride att tänka på inför kommande år, tycker jag. Och snacka om att varumärkesplacera sig för den som sponsrar dessa vattenflaskor…
Vi softade, tog en öl, käkade lite, träffade en och annan GAMMAL bekant i vimlet, såg några vi inte ville se, fikade – och sen tog vi en taxi till hotellet. Tanken var att fräscha till oss lite och sen gå och ta en drink i baren. Men se barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen är den mest otrevliga jag har träffat på! Man säger liksom inte vad som helst till hotellets gäster som ödmjukt frågar om man kan beställa vid bardisken eller invänta bordsservice. Man säger inte heller, som en av personalen gjorde en annan kväll:
Ja här kan du inte beställa nåt för vi har stängt.
Fy fan, jag ska skriva ett och annat i den sedvanliga enkäten från hotellet. Ruggigt dåligt! Men som tur är finns det andra ställen på Söder. Vi hamnade på Läckerbiten där vi tog en avslutande öl innan vi sussade i våra knarrande sängar.
- Dagens krämpor: Onda fötter, utgjutelse på vaden, solbränna samt myggbett på armbågen
- Dagens roligaste: Att träffa Gun från Dragarbrunn
- Dagens parad: Lång och varm och högljudd
- Dagens gratis: Ploppchoklad till Pridekaffet
- Dagens mest pratsamma: Taxichaffisen
- Dagens oförskämdaste: En man och en kvinna i barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen
- Dagens godaste öl: Staropramen på Läckerbiten
Och här kommer några bilder från vår lördag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged änglavingar, ärr, åstadkomma, ödmjuk, blunda, brister, Eländet, fallen ängel, fel, fingrar, frisk, gropar, högerregel, helvete, hjälpa, hjälpsam, integritet, intimt, jävligt, kapa av, leta skvanker, lufttrafik, mage, meningen med livet, olyckssyster, omtänksam, plan B, pucklar, revben, rygg, sluta svära, smeka, stark, telefoni, tuff, vänlig, vingar on 20 oktober 2010|
10 Comments »
På kvällskvisten ringde en av mina allra käraste vänner. Inte en av de ”näraste” för vi har varken träffats eller haft en regelbunden och tät kontakt. Bara en av dessa som man känner att man är tvillingsjäl med. Eller som idag, lite olyckssyster med. Det blev ett underbart skönt och upplyftande samtal där jag kunde vara mig själv med de fel och brister jag har och samtidigt lyssna och oroas undra
Baske mig om inte hon har det jävligare än jag!
Snarare är det nog inte så att våra ”helveten” går att jämföra utan var och en har sitt, liksom. Och nånstans tar det stopp. Plan B är att göra slut på alltihop, men jag har åtminstone en familj som jag inte vill göra så illa. Min olyckssyster har inte riktigt det, men hon är så jäkla tuff och stark och har ännu större integritet än jag har så jag är fullkomligt övertygad om att Eländet faktiskt blir bättre. Eventually… Det gäller att stå ut till dess…
Ibland, när Anna letar skavanker på mig, brukar hon smeka mig över ryggen – ja, nu blir det riktigt intimt – blunda, den som inte pallar! Hon har flera gånger stannat med fingrarna på två gropar jag har högt upp på revbenen.
Det är som ärr där!
säger hon och jag har ingen aning om vad det skulle vara för ärr. Kanske har jag haft två pucklar? Eller så föddes jag med änglavingar. Och eftersom jag är en fallen ängel tog nån och kapade av mina vingar. Meningen med mitt liv är därför enkel: jag ska göra nåt så att jag förtjänar att få vingarna tillbaka. Jag ska åstadkomma, jag ska hjälpa, jag ska bli lite jävla ödmjuk. Snäll. Hjälpsam. Vänlig. Omtänksam. Och sluta svära så förbannat… Men magen har rasat ihop totalt några gånger idag och det gör mig inte orolig utan arg. För jag vill vara frisk nu. NU!
Se upp! Ett tu tre har jag fått tillbaka mina vingar och flyger utan tanke på högerregler och annat i lufttrafiken!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 