Ett mosigt inlägg.
Rotmos blev det på tallrikarna igår.
Inte då! Jag menar, inte att det blir mos av alltihop. Här kämpas det på och än har jag inte tappat modet. Fast det var ganska tufft igår att få sju nej på sökta jobb, det måste jag erkänna. Särskilt som man söker folk med två till tre års erfarenhet – jag har 25 och ändå blir jag bortvald. Jorå, jag har fått höra att jag är överkvalificerad många gånger. Fler gånger, faktiskt, än jag har fått höra att mina meriter inte räcker till. I såna lägen undrar jag om det är nån mening med att aktivt söka jobb.
Från Arbetsför-medlingen har jag inte hört ett pip sen jag var där och skrev in mig i somras. Därefter kom det hem nån felaktig handlingsplan, som sen reviderades och så var det det där strulet med handläggare – jag är fortfarande osäker på vad min handläggare heter och hon (ja, det var två kvinnliga namn på tapeten) har inte hört av sig sen i juni heller. Jag känner hur jag går igång och det är ingen idé – det ger mig inte nåt nytt jobb. Nä, det är bara att fortsätta söka och framför allt nätverka.
I morgon ska jag nätverka med min före detta kollega ”Lisbeth”, hon som egentligen heter nånting helt annat. Vi ska luncha på Logen, en av restaurangerna på campus där de alltid var så himla snåla med portionerna. Det ska bli så roligt att ses, det blev bara lite pratat när vi sist möttes i samband med Den Hjärtegodas fest.
Fästmön var ledig igår och då lyckades hon få en riktig sovmorgon. Nu hör jag att hon är uppe och stökar i köket. Idag jobbar hon hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21. Då blir det en sån där tråkig dag för mig, med ett tyst hem och ingen ett flamsa med. För övrigt kan jag meddela att Annas lilla, men kraftfulla hand lyckades böja glasögonskalmen utan att den gick av. Nu fungerar hennes brillor som förr, faktiskt! Nä, en är inte så ohändig alla gånger och det är jag mycket stolt över.
Här är det gråväder idag och jag känner mig trött och mosig. Kanske att jag tvingar ut mig på promenad i eftermiddag bara för att få lite ljus och luft. Borde ringa mamma också, men det samlar jag ännu kraft för.
Vad gör DU idag då? Mosar kålrötter eller potatis eller gör du nåt roligare? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Grått och trist här också och i morse var det minusgrader, så maken har skiftat däck på alla bilarna!
Vi har ju tre stycken (!) en som jag använder, en jobbarbil till maken och så Amazonen (Fjodor som HAN heter, för det är en han 😉 ) och det varnas ju för riktigt skitväder framöver så det är lika bra att vara rustad 😉
I ”min värld” så fattar jag inte att arbetsgivare inte skulle ta emot dig med öppna armar!
Ja, ”ur led är tiden”….
Hoppas du får en bra dag i alla fall 🙂
Ha dé!/Kram
Vi har bara tre grader idag, men ändå på plus. Dagen är grå och trist, men det är bara att ta nya tag. Lite synd att det inte har varit så många fina höstdagar – jag älskar ju att fota hösten. 😛
Jag har bilservice bokad nånstans vid mitten av november och då ska hjulen skiftas på Clark Kent. Hoppas innerligt att de håller för ytterligare en säsong, för det var en extra stor service i år och därmed följer också en extra stor kostnad för den.
Ha en go dag!
Kram!
Du kanske ska ändra inriktning ? söka till någon glasögonbutik ? 🙂 Skämt åsido, men duktigt av dig att laga glasögonen !!
Nä, idag ska jag nog inte mosa nått faktiskt, jag behöver inte härja i köket alls förrän till helgen, då jag gjorde storkok i förrgår. Numera när man bor själv i veckorna, så blir det många lådor när man gör fylld falukorv på en hel ring. Jag har inte liksom lärt mig att jag är ensam i hushållet, men, det gör ju att jag bara behöver laga mat två ggr i veckan 🙂
Jaa kanske! 😛 Det blev ju lite billigare än att köpa nya glasögon i alla fall, nåt som jag tror att Anna inte har råd med. (Hon behöver flera par.)
Duktigt och smart! Det är ju lika bra att laga mycket vid ETT tillfälle, så slipper man stå vid spisen FLERA gånger. 😛
Äggen till pyttipannan blev lite ofrivilligt mosade här. Annars är det ankomst av kyl/frysskåp som har dominerat dagen.Och ett evigt gäspande.
Äggmos kanske är gott. Jag ska fråga min fästmö, hon har erf av det! 😉
Uppskattar din blogg då jag har liknande sits…noll hjälp får söka och få nobben i all oändlighet med lite tillfälliga jobb – parallellt med jobbsök då du bara slipper söka om du har fast jobb.
Hur orka sälja sig själv och bli analyserad och dissad på intervjuer i 20 år till liksom:-0.
Kommer på intervjuer men är ännu jobbigare få nobben gång på gång då….
Tack! Ja vi får försöka stötta varandra när samhället skiter i oss. Jag vet inte om du läste mitt inlägg om brev idag – jag fick ett från Arbetsförmedlingen. Hon som hade skrivit det hade inte ens ORKAT skriva ett vettigt och relevant brev utan hade uppenbarligen använt en mall – som funkade sisådär.
Jag har varit på en intervju nu den här sista vändan som arbetslös. Några andra arbetsgivare har hört av sig, men en har ändrat intervjutid tre gånger (arbetsgivaren har ställt in) och nån ny har jag inte fått. En annan arbetsgivare skulle ringa upp igen om tio minuter. I stället kom ett sms om att h*n skulle ringa dan därpå. Det är flera veckor sen, nåt samtal kom aldrig.
Hade vi arbetssökande gjort så vet vi ju direkt vad som hade hänt: vi hade blivit straffade och genom att bli av med vår ersättning från a-kassan. 👿
Stå på dig och fortsätt gärna kommentera här så får vi, som sagt, försöka stötta varandra!
Ja fler jobbsökarbloggar behövs:-). Du är modig som är så öppen.
Är stark konkurrens på kommunikatörjobb nu (media skär ned så en massa journalister som söker vad vi söker;-)) – har märkt att jobben tillsätts snabbare numera och intervjuer har ofta påbörjats innan annonserna publiceras när det går genom bemanningsföretag!
Dock den enda typ av jobb jag kommer på intervjuer för IOM bakgrund så vi får la kämpa på..,
Det har sitt pris att vara så här öppen… Men å andra sidan har jag inget att dölja. Och kanske kan en arbetsgivare hitta mig via bloggen.
Jorå. På mitt förra jobb fick en journalist från en av rikstidningarna en tjänst som var mer åt kommunikatörshållet. Samtidigt förfäras jag ibland av hur illa högskoleutbildade journalister behandlar vårt språk – många kan inte ens stava och/eller gör en massa grammatiska fel. Det skrivna ordet ska ju vara deras verktyg nummer ett!..
Allt gott! Nu ska jag sussa!