En liten stund ensam idag. Det känns konstigt när Fästmön har varit här i flera dar och vi har varit samman 24 timmar om dygnet. Anna är så lyhörd för hur jag mår. Hon är lugn när jag behöver lugn och rolig när jag behöver skratta! Nu har hon åkt iväg på några ärenden. Det var väl inte så roligt att åka ensam, men se jag skulle nog inte klara mer än en kvart på stan. Och det vet både Anna och jag. Det kan vara lite skönt att längta en timme eller så också…
Här har Anna nåt bus på gång, det syns tydligt. Bilden tog jag igår kväll.
Jag har ställt fem soppåsar i hallen. Idag är det nämligen sol. När jag har duschat ska jag gå ut till soprummet och få lite sol på näsan på vägen dit. Jag har inte burit så här mycket på ett tag, så vi får se hur det går. Anna kallar mig
envis och jobbig
och har sagt att hon kan gå med de tunga påsarna när hon kommer hem, men jag vill försöka. Jag ska ju trots allt börja jobba om en vecka.
Amaryllisen fortsätter att vara vacker. Den här bilden tog jag igår framåt kvällen:
Fortsätter att vara vacker.
Och den här bilden tog jag i natt:
Lika vacker på natten!
Nu ropar duschen på mig. Jag ska försöka klara mig utan pall idag, jag tror att det går bra. Magen har varit besvärlig idag. Det gissar jag beror på att jag äter mer än tidigare.
I övrigt läker jag, lite mer för var dag som går. Jag skriver inte ner alla framsteg jag gör här på bloggen, men jag noterar vart och ett i huvudet. Ganska nyligen hade jag en twitterdialog där jag var tydlig med att bloggen är en roll, den ger valda delar av mitt liv. Den som tror att jag IRL (Ulrika) = den jag är i bloggen (Tofflan) har inte förstått att bloggen endast är en bråkdel. Jag gnäller rätt friskt här, men samtidigt har jag fått höra att jag verkar så stark. Jisses, hur många gånger ska jag skriva att jag grät mig genom julafton? Så jävla stark är/varjag inte. Bara väldigt ensam. Och ja, det var på sätt och vis ett val jag gjorde, men jag var för dålig för att fira jul med nån. Det var inte så jäkla kul alls. Jag trodde att det skulle vara OK att vara ensam. Det var det inte. Inte när mamma satt ensam och var ledsen på sitt håll och ”alla andra” firade med sina familjer. Då kände jag mig väldigt, väldigt utanför.
Men nu struntar vi i julen, den är förbi! Jag väntar till Tjugondedag Knut med att ta bort mitt julpynt och hur andra gör skiter jag i, som sagt. Här håller vi på traditionerna! (Jag, som inte ens skulle ha nåt julpynt…)
Dags att kasta ut pallen, inte granen och hoppa (nåja…) in i duschen. Sen ut med soporna. Ett steg i taget – och nu ska alla bära framåt! Jag har en lunchdejt på jobbet nästa fredag, så!
Livet är kort.
Och jag blir så glad varje gång jag kollar in här och ser dina framsteg och även får fröjda ögat på den vackra amaryllisen 🙂 Fast det här med att *gnälla*, om man inte kan få göra det efter en sån bauta-operation, då vete fåglarna när man ska *få* göra det! Förresten, varför ska det kallas gnäll när man talar om att man mår dåligt på det ena eller andra viset? Jag tycker nog mer du har konstaterat *så här mår jag idag*, och det kallar inte jag för gnäll i alla fall. Varför måste man alltid säga att det är hunky dory, fast det inte alls är det? Nåja, som du säger, snart åker julen ut, och good riddens med den 🙂 Själv räknar jag ned till semester…. 7 nattskift, och de dryga 3 timmar som återstår av det innevarande, sen flyr jag ut i solen och värmen och blir normal igen för några veckor 🙂 Det ska bli förbaskat skönt 🙂 Kram på sig hon Tofflan 🙂
Och jag är så glad för all omtanke du har visat mig! Du, som bor i New Zealand, skickade sms till mig på julafton när du oroade dig… Det glömmer jag aldrig! Det var inte en kotte som brydde sig – förutom du!
Ja det är skönt att det går framåt, men jag hade gärna följt med Anna på ärenden idag. Samtidigt vet jag att jag inte hade orkat. Så jag gjorde lite ärenden här hemma i stället – och är rätt nöjd med det jag har åstadkommit.
Å, du ska se att nätterna går fort!!! Så härligt det låter med sommar, vi fick lite snö igår igen. Idag har vi haft soligt och varmt, men det blir ett par, tre minusgrader framöver.
Kram på sig, hon Hvita Frun! 😛