En pilgrims död. Del 2

Söndagskväll och dags för den andra delen av Leif GW Perssons En pilgrims död. Efter den första delen tyckte jag att Rolf Lassgård var den stora behållningen. Men vad tyckte jag i kväll?

Behållningen av första delen: Rolf Lassgård. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I kvällens avsnitt, liksom i det första, pendlar händelserna mellan dåtid (sent 1985) och nutid. Ett mord på en amerikansk författare sker medan denne utreds. Inblandad i utredningen är en av de kvinnliga utredarna som numera ingår i Lars Martin Johanssons nya utredningsgrupp. Man börjar ana att allt inte är nån stor röra utan hänger ihop.

Det blir lite spännande i kväll. Och ett skäl till det är att det dyker upp flera konstigheter som har med mordet på Olof Palme att göra. Sist i det här avsnittet dyker även mordvapnet upp.

Jaa, det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret.

Nu stiger Toffelbetyget till rätt högt. Fortsätter del tre i samma anda kan det sluta hur som helst. Med antal tofflor, alltså…

Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nöjd och belönad

Synnerligen nöjd med denna dag, har jag just intagit belöningen: Fästmöns kycklingfärsbiffar med gräddsås, potatis, lingon från Mammakusinen B och smörgåsgurka. Kan det vara godare? Nej.

Bilden, däremot, kunde ha varit bättre. Jävla Ajfån! Nokia N95:an, min pensionerade mobil, har Carl Zeiss-optik och skillnaden är tydlig!

Allt som jag hade tänkt göra idag har jag gjort. Då blir jag nöjd. Då blir jag lugn. Särskilt trött är jag inte heller, bara behagligt mätt i skrivande stund. Städningen gick galant och när jag pausade ringde jag mamma. Slog också en signal lite senare till Annas mamma, som har värk, besvärlig sådan, de senaste dagarna, berättade en liten fågel igår.

Hämtade min kära när hon slutade arbetet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Solen där hon skulle kompletteringshandla innan vi angjorde Himlen. Jag handlade ingenting där, hade i stället fullt sjå att freda mig från att bli påkörd av  först en dum unge som absolut inte hade körkort för varuvagn, därpå av en personal. Mamman till den dumma ungen reagerade inte ens. Men hallå! Är jag osynlig, eller vad?!

Snodde några vitlökspussar från Anna innan Clark Kent* och jag åkte hemåt igen. Hoppade in på Tokerian och lämnade in Lottot hos Loppan – 39 kronor hade mamma och jag vunnit! Berättade för Anna att jag är lite sugen på en tur till IKEA – har ju 19 kronor och 50 öre i vinstpengar att spendera – nästa helg. Jag vill nog ha en svart rullgardin till sovrummet och så behöver kökssoffan få nytt tyg – det gröna tyget jag har nu är väldigt slitet. Men att åka till IKEA är en riktig utmaning för min hjärna – och min onda häl, så vi får se.

Medan potatisen kokade strök jag min hög. Insåg att jag stryker en t-shirt på under tre minuter. Detta innebär att jag inte lägger ner alltför mycket tid på strykning. Men jag gillar att stryka och dessutom pressar man ner fibrerna i kläderna, vilket gör dem mer smutståliga. Och jag vill inte ha några kommentarer om strykning. Jag stryker i princip allt – utom underkläder och lakan. Hur andra gör är upp till dem.

Nu blir det en stunds läsning i Den frusna trädgården. Jag hade tänkt tipsa mamma om dem, men jag sa inget än. Vill läsa ut den först för att se om det är lämplig litteratur för henne. Hon kan nämligen vara ganska känslig när det gäller böcker. Inte heller tog jag upp påsken, men jag har nämnt för Anna att jag kanske ska bjuda hit mamma då. Bara det inte blir tre veckor, för det orkar jag inte blir lite lång tid!..

Innan jag kryper ner mellan rena lakan ska jag förstås se den andra delen av fyra av En pilgrims död. Mamma förvånade mig genom att berätta att hon tittar på den. Hon brukar inte fixa spännande TV-serier.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag hoppas att jag har energi nog att klara den. Jag har en lunchdejt med ”Lisbeth”, så det blir i vart fall lite påfyllning av skrattförrådet mitt på dan.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vilken årstid gillar du bäst?

Jag har frågat det förr och jag frågar det igen! Den här veckan undrar Tofflan vilken årstid du gillar bäst.

Som vanligt kan du inte lämna nån kommentar till det här inlägget. Men kommentera gärna inne i omröstningen.

Stort tack för ditt klick – och ett lite större TACK till dig som kommenterar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du nåt att se fram emot senare i år?

Nej då, det är söndag och jag har INTE glömt bort att byta fråga! Men först den gångna veckans. Tofflan undrade om du hade nåt att se fram emot senare i år.

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

34,62 procent (nio personer) svarade: Japp! En resa!

30,77 procent (åtta personer) svarde: Nej, ingenting.

15,38 procent (fyra personer) svarade: Ja, nånting annat som jag berättar om i en kommentar här nedan! 

11,54 procent (tre personer) svarade: Nej inte än, men jag kommer nog på nåt.

3,85 procent (en person) svarade: Jaa, jag ska bli frisk! 

3,85 procent (en person) svarade: Ja, jag ska flytta.

Ingen svarade: Jaa, ett nytt jobb! eller Ja, en ny bil.

(Och det där blir lite mer än 100 procent men det är Poll Daddy som har gjort uträkningen, inte jag!)

Gunilla kommenterade:

Ja, vi har ju en resa till Indien inbokad i april, det ser jag verkligen fram emot. Sen har vi den preliminära bloggresan i november, men det är inte spikat än, men nått blir det iaf 🙂

whitelady7 – eva kommenterade:

Japp, jag ser fram emot min semester! Den börjar ju tack och lov redan på söndag morgon, så det är ju inte så mycket längre fram i år, men ändå 🙂

Agneta kommenterade:

Jag har redan två Skånebesök inplanerade under året (så det är ju i och för sig resor också), men det jag ser fram emot är ju att pussa på lilleman – första turen blir till hans ettårsdag 4/2. Å vad jag längtar

Inqa kommenterade:

En weekend i Avesta hos Gunilla tillsammans med några andra trevliga tjejer, sommarens ledighet, bloggresan i november(samma som Gunilla skriver om), plus lite andra spontana saker som kan dyka upp. 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag ser fram emot en vår och sommar med cykelturer. Jag har som önskan att få ett jobb och jag ser fram emot ett år med mindre smärta. Jag vill kunna ge och få kärlek. Jag vill se fram emot ett år då jag ägnar mig åt det som ger mig frid, porslinsmålning, akvarellmålning och att skriva. Jag ser fram emot en värld med mer förståelse och mindre krig. Jag ser fram emot ett år då alla kan vara den man är utan risk för psykisk och fyskisk misshandel. Jag passar på att önska dig och dina kära en god fortsättning. Och så önskar jag att du tillfrisknar och får ett gott år.

Stort TACK till dig som klickade ett svar och särskilt till dig som lämnade en kommentar! Jag hoppas du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hushållsam

I natt var jag nog vaken till klockan tre. Såg på TV, en film som var skitdålig och som inte slutade förrän kvart i två. Jag satt hela tiden och trodde och hoppades att den skulle bli bra. Den blev lite bättre mot slutet, så den fick inte bottenbetyg av mig. I morse väcktes jag före klockan åtta av Liv i luckan i barnrummet under mitt sovrum.

Men det var bra att jag blev väckt, för jag låg och läste en stund i min bok på gång innan jag satte fart. Idag var det verkligen dags att bädda rent, så det och att tvätta lakan har jag ägnat förmiddagen åt. Det känns inte skönt att skaka i täckena i påslakanen och det känns inte skönt att hänga dubbelunderlakan och tunga, blöta påslakan på tork. Men det går. Det måste gå. För övrigt är det röda kring operationsärret mycket bättre. Inte helt bra, men bättre. Jag skiter nog i att ringa mottagningen i morgon – om det inte är illrött igen, vill säga.

Vidare har husmor – hör och häpna! – stoppat strumpor. Två stycken. Här härjar nämligen som bekant Strumpmonstret. Strumpmonstret är det elände som snor strumpor när man tvättar, till exempel. Så då gäller det att ta vara på de strumpor man har. Fästmön, till exempel, blev av med ett helt par strumpor, inte bara en, förra gången hon var här. Ett alldeles nyinköpt par, dessutom. Detta par dök upp igår när jag skulle tvätta tjockis-svart. Strumpmonstret hade lagt paret i tvättkorgen, blandat in dessa svarta strumpor med vita trosor och handdukar, den busen!

En strumpa som är besatt av Strumpmonstret?

Övriga planer för dagen är att ta en lätt tur med dammvippan och en lätt promenad med dammsugaren. Jag ska ju ta lätta promenader. Det är inte överskitigt här hemma, men så här års drar man in rätt mycket grus och sand. En lagom strykhög väntar också, den får nog vänta till i kväll. Jag ska hinna ringa mamma, tvätta och klä mig, äta frukost och skjutsa hem Anna från jobbet (Mitt val och erbjudande till henne, inte hennes önskan eller krav, är det väl bäst att tillägga innan nån lämnar en missunnsam kommentar bara för att man försöker vara lite snäll och hjälpsam – Anna har ju barnen). Innemellan ska jag skriva några mejl till släkt och vänner, jag har inte hunnit med.

På fredag kommer Anna hit och är det nån som sätter käppar i hjulet för vår enda lediga helg tillsammans på en månad ska jag personligen straffa den. Hårt. Jag sitter och funderar på god mat som ska lagas. Eftersom vi jobbar på fredagen kan det bli så att vi köper nånting från Saluhallen. Jag fick ju 400 pix i 50-årspresent av vännen Rippe, presentkort som jag ännu inte har utnyttjat.

Presentkort som kanske går till Fredagsmys från Feskarn…

Igår åt jag potatisklyftor, kycklingkorv och ärtor-majs-paprika samt räksallad. Det var rätt OK. Men idag blir det god söndagsmiddag! Jag har tagit fram den här burken ur frysen:

U 3 biffar…

Anna gjorde ju kycklingköttbullar åt mig till jul. Men hon gjorde också tre pannbiffar. Och det är dessa jag ska äta till söndagsmiddag i kväll!

Tre kycklingfärsbiffar på tining.

Jag minns söndagsmiddagar när jag bodde hemma. Min morfar kom alltid till oss då och åt middag. För det mesta hade mamma tillagat stek eller nånting fint, men ibland var det pannbiffar. Och hjälp så jag åt! Nu äter jag ju inte vilken färs som helst, utan bara kycklingfärs. Anna var så söt och lagade åt mig. Idag ska jag verkligen njuta!

Det vackra vädret håller i sig och tack och lov har temperaturen stigit till mer behagliga sex minusgrader, jämfört med 22 igår… Jag vet att jag borde gå ut, men hur kul är det att göra ensam? Nej, jag stannar inne tills det är dags att hämta Anna.

I kväll bänkar jag mig för att se andra delen av En pilgrims död. Vi får se om Leffe fortsätter gubberiet eller om det blir lite mer kärringstuk på det hela…

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan slår till: TVÅ intressanta artiklar idag!

Ja, jag är helt förstummad. Idag finns det TVÅ (2) intressanta artiklar att läsa i söndagens lokalblaska. Nu har väl tidningen[s personal] överträffat sig själv? Men nåja, med intressanta inte sagt att de är lika bra som gårdagens läsning om slappt språk.

Redan på förstasidan hajar jag till när ordet

TYST!

slår emot mig i negativ färg på svart platta. Det aviserar en artikel inne i tidningen som ska handla om orättvisor och missförhållanden, men framför allt om kritiska röster på myndigheter i Uppsala. Om att som anställd

blåsa i visselpipan.

som det nypoppiga uttrycket lyder. (Amerikanskt larv!)

Rubriken inne i tidningen signalerar det svåra valet en anställd kan stå inför – att våga snacka om missförhållanden på jobbet eller hålla käften. (Artikeln ligger inte ute på nätet. Är lokalblaskan rädd för läsarkommentarer eller för att stöta sig med annonsörer? Man undrar…)

När jag börjar läsa handlar artikeln mest om utredningen om yttrandefriheten, en rättighet vi svenskar har, en rättighet som är skyddad i grundlagen, kära X och andra. Det nämns dock ett fall om en man och en kvinna som jobbade på myndigheter. Två människor som älskade sina jobb, men som såg oroande saker på arbetsplatserna. När de påpekade missförhållandena kallades de in i enrum. Där fick de veta att om de inte slutade prata skulle de bli av med sina jobb. De tu bestämde sig då för att gå till lokalblaskan och prata. Blaskan skrev en text. Men så ångrade sig mannen och kvinnan. De vågade inte. Synnerligen intressant historia! Det hade emellertid varit intressant på riktigt om artikelförfattaren lyft fram nån som hade vågat. För såna finns, jag lovar! 

Resten av artikeln handlar i princip om Göran Lambertz, som är ordförande i Yttrandefrihetskommittén. Intressant läsning det också, men resten av texten dödade ett reportage som kunde ha blivit bra. Nu får vi hoppas att lokalblaskan följer upp med artiklar om verkliga fall. Annars riskerar denna upptrappning att sluta som ett rejält magplask.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Den andra intressanta artikeln handlar om läkaren Peter Moberger som jobbar för Läkare utan gränser. Men den artikeln får man bara läsa i papperstidningen eller om man köper e-tidningen.

Peter Moberger har varit ute på uppdrag för Läkare utan gränser tre gånger, men är sugen på att ge sig ut igen. Han beskriver hur meningsfullt arbetet på fältet känns. Och det är tur att det finns såna som Peter Moberger som vill jobba där ute, för arbetet sker mer eller mindre ideellt. Så är det nån hjälporganisation jag ger pengar till är det just Läkare utan gränser. Folk jobbar nämligen inte inom den organisationen för att bli rika.

Tyvärr avslutas artikeln på det lite slappa sätt som diskuterades igår: med ett rejält korrekturfel. Jag begriper helt enkelt inte vad som egentligen ska stå där. Och sånt tar ju bort en hel del av det braiga med texten. Sorry, men…

Den konstiga meningen är passande nog utmärkt med gräslig turkos understrykning: ”Men han längtar jag…” Vad menas? Ett exempel på slappt språk. Korrekturfelet gör att man inte begriper meningen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den döda flickan

I natt skulle det gå en thriller på TV4. Jag gjorde allt för att hålla mig vaken så jag kunde glo på Den döda flickan (2006). Jag borde ha gått och lagt mig.

Jag borde ha gått och lagt mig.

Den här filmen består egentligen av ett antal filmer som i slutet visar sig hänga ihop. Allt börjar med en kvinna som hittar en död flicka. Därefter följer en film om en tjej vars syster har varit försvunnen länge. Därpå träffar vi mördarens fru. Den fjärde filmen visar mamman. Och den femte och sista den mördade flickan själv.

Alltså, jag får inte ihop de här filmerna. Det blir hattigt och fnattigt. En del är bara märkliga. Den enda som känns någorlunda begriplig är den om mamman.

Nej, den här filmen hamnar i kategorin Tofflans konstiga. Jag är glad att jag inte spelade in den och tvingade Fästmön att titta på den tillsammans med mig.

Livet är kort.

Read Full Post »