Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Personligt, Vänner, tagged Augustpriset 2014, åska, blogg, en trappa upp, förhoppning, förstå på djupet, flaggdag, fortsätta vara ytlig, goda ursäkter, hängslen och livrem, i-frame, idé, inomhus, kliva upp, konstatera, länk, ledsen, Lina, livet, människokännarradar, medkänsla, missbedömningar, mitt inre, nominerade, nytt fönster, off, ord, orkade inte, orolig, presskonferens, promenad, regn, resa via räkmacka, resan tar slut, router, saknad, säga rätt saker vid rätt tillfällen, sämst av dem alla, sång, sig själv närmast, skrälla till, somna, stänga av, svenska, tanke, trådlös, tro människor om gott, tvinga ut mig, vara med om nåt svårt, varm om hjärtat, vräka ner on 20 oktober 2014|
Ett skrällande och smällande inlägg.
Igår var det väl inte en av världens bästa dagar, trots att jag tyckte att det var en flaggdag. Det var ju också en saknadens dag och jag var ledsen, på ren svenska. Och kanske var det medkänsla från En Trappa Upp som gjorde att regnet formligen vräkte ner. Just när jag hade somnat skrällde det till också. Tre rejäla åsksmällar. Jag orkade inte kravla ur sängen och stänga av routrarna, så jag var lite orolig när jag klev upp en kvart över sju i morse. Men jorå, såväl det trådlösa (hängslena) som linan (livremmen) fungerade.
+ 
Både hängslen och livrem fungerade.
Nu på morgonen vräker regnet fortfarande ner. Det är skönt att vara inomhus. Jag hade tänkt tvinga ut mig på en promenad idag, men det känns som om jag har goda ursäkter att låta bli.
”Och de nominerade är…”
Mitt på dagen ska jag kolla på en presskonferens i vilken jag får veta vilka som nominerats till årets Augustpris. Jag lägger ut en länk här på bloggen så att du också kan titta (i-frame funkar tyvärr inte på bloggen, så du får klicka på länken jag lägger ut i ett nytt inlägg för att det hela ska öppna sig i ett nytt fönster). Det hela startar ungefär klockan 12.15. Det ska bli spännande att se om det blir några skrällar i år! Några små tankar, idéer och förhoppningar har jag allt, men dem håller jag för mig själv.
Nånting som återigen skrällde till i mitt inre igår var det faktum att jag visst fortsätter att tro människor om gott. Jag har gjort såna missbedömningar av människor de senaste åren; min människokännarradar måste vara helt off. Det jag kan konstatera är att många av oss är sig själv närmast. Inte alla. Just när jag kände mig som sämst av dem alla fick jag läsa ord från vännen Inna som gjorde mig varm om hjärtat. (Inna, har jag upptäckt, kan konsten att säga rätt saker vid rätt tillfällen just nu!) Det kanske är så att man förstår människor på djupet när man själv har varit med om nåt svårt. Den som hela tiden reser via räkmacka genom livet kan fortsätta vara ytlig – så länge resan pågår. Nån gång skräller det till och då tar resan slut.
Räkmackeresor har en tendens att skrälla till och då tar de slut.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 