Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged avstängd, Återbruket, ägg, ärenden, öppet, bil, Billy rödbrun, bröd, brinna för, De fyra yttersta tingen, deckare, E4:an, Erikshjälpen, få chansen, få plats med, för dyrt, för få och för svaga armar, för liten bil, finare skick, Gnistarondellne, gott, gratis, handla, Häxan, hög, hem, Hovet, indisk president, industriområde, informerad uppdragsgivare, ingen bärhjälp, inte nyttigt, jobba över, kasta böcker efter en, köra olagligt, klarade sig helskinnade, Kortegekrocken, krock, kronprinsessan Victoria, kycklingsstekkorv, läsa, låg vit bokhylla, lön, lördagar, less, litteratur, loppis, mamma, mätt, middag, Min kamp 1, Mina två liv, mjölk, namnsdagspresent, norra infarten, nyttigheter, pocketböcker, potatis, Pranab Mukherjee, prins Daniel, ratt, rester, roa mig, runda av, rusningstrafik, södra infarten, second hand, skadad, skjutsa hem, sopor, sovrum, städa, stå kvar, stekta ägg, suck, tisdag, tisdagar, torsdagar, tur och retur, Uppsala, Upsala Nya Tidning, utfört uppdrag, vägen bar hem, vänta, vågade inte, vila, Willys on 02 juni 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om rusningstrafik.
Jag rattade i rusningstrafik.
Den här dan började med sol så jag fortsatte att städa färdigt. Men jag börjar bli rätt less på att städa, faktiskt. Jag behöver göra nåt på riktigt och gärna nåt jag får lön för. Ett av de jobb jag sökte idag är ett jobb jag verkligen skulle vilja ha, ett jobb jag skulle kunna brinna för. Om jag fick chansen… Tills vidare städar jag, går med sopor och handlar varje tisdag på Tokerian. Idag kom jag inte hem med några nyttigheter, för de var för dyra. I stället blev det mjölk, ägg, bröd och en kycklingstekkorv. Delar av den senare åt jag i kväll till middag tillsammans med stekta ägg och uppstekta rester av gårdagens överblivna kokta potatis. Det var gott och jag blev mätt, men det var inte nyttigt.
Mellan morgon och kväll gav jag mig ut i rusningstrafiken. Jag hade några ärenden att uträtta för andras räkning och passade även på att skjutsa hem Fästmön från jobbet och besöka ett par loppisar. Idag jobbade Anna
bara
över i 38 minuter. Jag var glad att jag hade Häxan med mig i bilen så att jag kunde roa mig med läsning medan jag väntade.
Himlen tur och retur och sen vidare ut i ett av stans industriområden. I samma veva uppstod den stora
kortegekrocken.
Jisses, fyra bilar från hovet inklusive den indiske presidenten Pranab Mukherjee krockade vid Gnistarondellen, södra infarten till Uppsala. Enligt lokalblaskan skadades nio personer, men kronprinsessan, prins Daniel och presidenten syntes i vart fall senare och hade uppenbarligen klarat sig helskinnade. E4:an blev naturligtvis avstängd – mitt i rusningstrafiken, som sagt… Äh, de skulle ha slunkit in här vid mig och norra infarten så hade det gått bättre. Den södra är mycket krångligare.
Själv hamnade jag inte i nån krock utan på Återbruket där de formligen kastar böcker efter en! Alla böcker är fortfarande gratis och dessa två fick följa med mig hem:
Efter Återbruket korsade jag gamla E4:an för att besöka Erikshjälpen. Där är det nämligen bara öppet tisdagar, torsdagar och lördagar och jag ville kolla om de hade nån låg vit bokhylla hemma till mitt sovrum. Det hade de inte. Däremot såg jag en hög Billy rödbrun som jag med all säkerhet skulle få plats med i mitt hem. Den var i finare skick än de två jag köpte på Återbruket och Erikshjälpen skulle ha 100 kronor för den. Men… jag hade ingen bärhjälp idag och jag vågade inte köra olagligt en tredje gång, så hyllan fick stå kvar. Suck, för alltför få och för svaga armar samt liten bil… Jag tröstade mig med tre pocketböcker i stället, à 15 kronor. (Jag fick 200 kronor av mamma i namnsdagspresent förra veckan.)
Nu ska jag vila en stund. Mina två liv fick runda av den här dan som känns som en enda stor rusningstrafik. Vägen bar i alla fall hem igen. Uppdraget utfördes och uppdragsgivaren är informerad.
Livet är kort.
Read Full Post »
I början på sommaren kastade Återbruket här i Uppsala böcker alldeles gratis på sina kunder. En av dem jag ryckte åt mig var första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Det har pratats och tyckts en hel del om Min kamp-böckerna, men som vanligt ville jag läsa själv först och tycka sen, oberoende av vad andra har för åsikter. Jag reagerade naturligtvis direkt på bokens titel och kände ett ganska stort obehag. Varför väljer man att kalla en serie självbiografiska böcker för detta som ju associerar till ett visst annat litterärt verk (som jag aldrig skulle ta i mina händer, för övrigt)?
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 