Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oberoende’

Ett inlägg om en bok.


 

Min kamp 1I början på sommaren kastade Återbruket här i Uppsala böcker alldeles gratis på sina kunder. En av dem jag ryckte åt mig var första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Det har pratats och tyckts en hel del om Min kamp-böckerna, men som vanligt ville jag läsa själv först och tycka sen, oberoende av vad andra har för åsikter. Jag reagerade naturligtvis direkt på bokens titel och kände ett ganska stort obehag. Varför väljer man att kalla en serie självbiografiska böcker för detta som ju associerar till ett visst annat litterärt verk (som jag aldrig skulle ta i mina händer, för övrigt)?

Det är en liten tegelsten jag har läst. Författaren beskriver här sin barn- och ungdomstid och sin familj, med en del fokus på fadern. I bokens andra hälft berättar han om faderns död och hur han och brodern Yngve städar upp efter sin pappa. Pappan har då tillbringat sina sista år i livet hos sin mamma, sönernas farmor. Där har han i princip ägnat sig åt att dricka ihjäl sig.

Ja det är ingen munter historia, detta. En kan störa sig på detaljrikedomen i berättelsen bitvis, men samtidigt inser jag att detta gör en stor del av boken. Läsaren får liksom veta ”allt” – författaren väjer inte för det obehagliga eller äckliga, såsom avföring, blod med mera. Jag berörs av boken, framför allt dess andra hälft. Det är rörande att läsa hur de vuxna sönerna städar efter sin pappa och hur de hanterar farmodern som blivit lite… märklig. Faktum är att jag troligtvis läser ytterligare en del i serien om jag kan komma över den till ett rimligt pris.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok, grävande journalistik och en skandal i Metropolen Byhålan.


 

Sölve & CoFör 20 år sen, i oktober 1995, skedde den så kallade TobleroneaffärenSveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin hade använt statens kontokort för att handla privat, bland annat två Toblerone. Totalt hade ministern köpt varor för strax över 50 000 kronor. Hon lämnade in kvitton och reglerade i efterhand. En förundersökning inleddes med bland annat misstankar kring trolöshet mot huvudman. Undersökningen las ner. Mona Sahlin avgick.

Några veckor senare bestämmer sig Britt-Marie Citron, nyanställd på Byhålebladet, för att se om det finns några kontokortsaffärer i kommun. En helt sanslös historia om maktmissbruk rullar upp. Vi snackar om betydligt större summor än futtiga 50 000 kronor, vi snackar årslöner och mer därtill. Och Motalaskandalen leder inte bara till avgångar utan till böter och fängelse för några av de inblandade. Britt-Marie Citron får Stora journalistpriset 1996. I boken Sölve & Co (1999) beskriver hon vad som hände.

Det är en närmast farsartad historia som rullas upp. Jag hade ingen aning om att den var så omfattande – jag hade ju lämnat stan redan 1982. Men tydligen seglade det in en man från södra Sverige i kommunen och blev den som styrde och bestämde. Sölve Conradsson var frikostig med både resor och gåvor till sig själv och kompisar och folk han kunde ha nytta av. Sakta men säkert drar Britt-Marie Citron fram det ena efter det andra – trots att kommunens folk gärna håller varandra om ryggen.

Ett kapitel innehåller inklippta citat ur den lokala nyårsrevyn 1995/96. Det är roligt, samtidigt som jag tycker att det är snudd på raljerande och nästan lite synd om de skyldiga. En kan till och med nästan tycka att journalisten är den som orsakat att de närstående till de skyldiga far illa. Men det är ju inte journalisten som har varit grovt trolös mot huvudman. Nånstans tror jag emellertid att både Britt-Marie Citron och jag såg/ser att Sölve Conradsson blev/blir till något av en syndabock. Britt-Marie Citron skriver också på ett par ställen i boken hur rädd hon var att det skulle gå så långt som till självmord.

Det riktigt intressanta, tycker jag, kommer mot slutet av boken när Britt-Marie Citron funderar över hur länge bedrägerierna pågått och hur de kunde pågå så länge, hur det var möjligt. Som jag ser det handlar det om att sossarna – ja, det var de som satt vid makten i Metropolen i 81 år – blev så maktfullkomliga, så egenmäktiga. Varför protesterade ingen? Ja, författaren har en del teorier om detta också i slutet, där hon även drar fram företrädare till dem som dömdes i Motalaskandalen. Samtliga sossar, förstås. För i Metropolen kom du inte nån vart utan partibok.

Hur det är idag har jag ingen aning om. Några vänner och bekanta säger, oberoende av varandra, att kommunen inte är intresserad av att stötta lokala företagare, att kommunen bara anställer folk ur de egna leden (sossar?) och att kommunen är en urusel arbetsgivare där alla fortfarande håller om varandras ryggar. Sanningen i detta har jag ingen aning om. Kanske borde en Britt-Marie Citron dyka upp igen och röra om i grytorna. Vad hon gör idag är inte det lättaste att få fram, men jag tror att hon bor i Norrköping och arbetar som frilansjournalist. Hon har även efter Stora Journalistpriset fått utmärkelser, bland annat Östra publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.

De trolösa då? En fack(pamp?) slapp straff helt och hållet eftersom brottet var preskriberat. Fem dömdes för främst trolöshet mot huvudman och fick böter, men villkorligt fängelsestraff, en dömdes för osant intygande till böter och villkorligt. Håkan Carlsson, kommunalråd och sosse, dömdes till fyra månaders fängelse. Men Sölve Conradsson dömdes för grov trolöshet mot huvudman och två års fängelse. Förra hösten avled Sölve Conradsson i Askersund efter en svår sjukdom. Askersund… Ett annat län än Metropolen, men bara fem mil därifrån. Huruvida hans dotter fortfarande arbetar som polis i Metropolen har jag ingen aning om.

Det här är en viktig och ständigt aktuell bok som alla riktiga journalister borde läsa. Och en och annan kommunalpolitiker… Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Att göra nåt helt annat på lunchen än jobba är bra. Samtidigt som tankarna mal om struktur och innehåll på ett stort och viktigt sjok sidor på externwebben… Men jag tar en repa i media och spanar och följande tycker jag är värt att notera – av ett eller annat skäl… Som vanligt gäller förstås att ingen är tvungen att läsa.

  • Bilmarodörsgranne avslöjad genom baklucka. Vi har lärt oss den hårda vägen att man ska passa sig för grannar. Men en man i södra Sverige blev rätt trött på att få sin bil repad. Därför gömde han sig i sin bils baklucka för att kunna ta marodören in flagranti, så att säga. Upptåget lyckades och reparen avslöjades: det var en granne till mannen som hade fått för sig att grannarna hade skadat hans bil.Han mådde bra av att göra långa repor i deras bilar… Som sagt, passa dig för grannar!..
  • Rondellkurs i Sunne. Tänk, vi borde kanske fara till Sunne en del av oss! Där har man nämligen nyligen fått sin första rondell. Och rondellkörning är ju, som bekant, rätt svårt. Därför erbjuder Trafikskolan i Sunne bilister en gratis kurs i rondellkörning. Vilket utmärkt initiativ!
  • Penismask och människa har samma gener. Uppsalaforskare har kommit fram till att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan maskar och människor. Till exempel är det exakt samma gener inblandade när det gäller matsmältningsorganens utveckling för penismasken Priapulus som människan. Såpass!!! Äntligen får jag en penis, alltså! På sätt och vis…
  • Bloggade om böcker och bedrog. En amerikansk kvinna visade sig vara en storkonsument av böcker. Inget fel i det, men att läsa i genomsnitt åtta böcker om dan och dessutom recensera dem på en boksajt känns lite häftigt. Nästan alla recensionerna var dessutom positiva. För ett tag sen avslöjades emellertid ett bedrägeri i sammanhanget. Kvinnans son sålde böckerna vidare redan dan efter recensionerna. Och recensionerna, de var för det mesta rena plagiaten av förlagens beskrivningar av böckerna… I samband avslöjandet bekände en författare att han använt alias för att recensera – positivt, förstås! – sina egna böcker på samma sajt som kvinnan… Ajsan bajsan, tycker jag!
  • Utredare avråder från upphandling av cancerbehandling. Nu har en så kallad oberoende utredare kommit fram till att Sjukstugan i Backen inte bör sluta avtal med en viss cancerklinik i Uppsala. (Du kanske minns kvinnan med cancer som man ville skicka till Frankrike för behandling men som betalade sin behandling vid kliniken i Uppsala med egna pengar i stället?) Skälet som utredaren anger är att sagda klinik har för få anställda. I stället föreslår utredaren ett samarbete. Eh… det är väl en viss skillnad mellan att betala för sig och att samarbeta, eller..? Om ett avtal skulle slutas hade kliniken kanske fått råd att anställa fler..?
  • ”Inga barracker på Domarringens skola!” Det skriker en rubrik på SvT Upplands hemsida ut. Kanske man ändå skulle ge medarbetarna vid SvT Uppland lite skolning i rättstavning..? Ordet som åsyftas i rubriken torde vara barack…
  • Politiker sjöng om ”negerby” för barn på välgörenhetsgala. Vaffan!.. Har inte 71-årige miljöpartisten Rune Tessin hört talas om vad som hände Tintin på Kulturhuset? Vavavavava? Skämt åsido, sånt här skit borde man slippa från politiker, även om de bara är kommunalpolitiker i Åtvidaberg, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »