Regn, regn, regn, tårar och lycka

Ett inlägg om vädret, en bok eller två och ett och annat bett.

Det började regna igår. Det har regnat och regnat och regnat. Hela kvällen, hela natten. Just nu ingenting, men det är mulet och blött ute. Underbart skönt! Luften är frisk och det är lättare att andas för mig och många andra.

Tennisbanan på baksidan är nästan som en mindre badpool. Den här bilden tog jag nyss från ballen*:

Regnet har gjort en liten pool på tennisbanan.

Lite svårt att se, kanske, så jag zoomar:

En pool på banan.

För några år sen la föreningen ny asfalt på tennisbanan bland annat för att slippa pölar som denna. Det tog ett regn, sen var ”poolen” tillbaka. Och alla småbarn älskar den, medan mammor och pappor hatar den! För aldrig är väl en liten unge så kvick som när det gäller kontakten med vattenpölar, eller..? Jag har sett många lustiga och skrattretande scener utspela sig här…

Annars har jag inte skrattat så mycket det senaste dygnet. En Annan Anna frågade mig på Twitter i morse om röken hade lagt sig. Det har den, visst. Jag måste gå vidare. Men så klart är jag inte glad på Arbetsförnedringen, det är jag inte. Jag är fortfarande arg, besviken och ledsen och inser att jag befinner mig i en utsatt position.

Sen läser jag en bok som gör mig ledsen. Jag gråter då och då under läsningen. Jaa, tänk! Den Förhärdade gråter! (Det trodde inte Somliga! Och jag gråter inte över mig själv, det har jag slutat göra för länge sen – jag är ju bara arg, remember?) Jag läser Kristian Gidlunds bok. Det är svårt att inte beröras när en ung man skriver om hur den där jävla cancern tar hans kropp i besittning. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som klarade mig genom en helveteshöst och en därpå följande operation. Nu ska jag vara frisk, förhoppningsvis. Men Kristians cancer kommer och går. Och slutet kan bara bli ett.

Det går inte att läsa den här boken och förbli oberörd! Jag blir lite… putt också för att Kristian Gidlund på sätt och vis snor en inledning som jag har tänkt till min bok. Men medan hans handlar om pannkakor som han sen äter kalla, handlar min om stekt kycklingkorv i en ask med ljusblått lock… Korvskivor jag aldrig äter den där dan jag helst vill radera ur mitt liv…

Livet… tja, det är en märklig historia. Man ska inte tro att lycka är nåt beständigt. Dessutom, om vi alltid är lyckliga och aldrig olyckliga förstår vi ju inte vad lycka är. Vi skulle inte ha nåt att jämföra med.

Idag är jag frisk – förhoppningsvis. Alla delar i mitt liv har inte fallit på plats, visserligen, men den som trodde att jag tänkte lägga mig ner och dö trodde fel. Jag la mina drömmar ovan regnbågen. Nu har jag inga drömmar längre, jag har mål. Mål som jag ser till att uppfylla. Du skulle bara veta…

Om gårdagens skavank – upphittad av Fästmön, förstås, vem annars? – var två vita prickar på min hals, går dagens skavank visserligen åt prickhållet, men åt rött.

Dagens skavank – ett myggbett på benet.

Inte visste jag att det fortfarande finns aktiva myggor här… Men jag har mina fönster öppna dygnet runt, så det är väl inte konstigt om ett och annat flygfä kommer in och vill suga mitt blod…

När Anna kommer hit, stängs nästan alla fönster utom det i sovrummet och det i arbetsrummet. Takfläkten i sovrummet stannar. Ja, naturligtvis inte automatiskt utan för att Anna är lite mer frusen än jag. Och i kväll kommer hon hit, Den Mest Älskade. Kycklingfärsen är på tining, jag ska duscha och tvätta håret samt traska över till Tokerian och handla. Sugar snaps. Anna gillar ju såna…

Gigantisk sugar snap, sån som Anna gillar.

Vad händer hos dig idag? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen som ett blankt uppslag i en nyinköpt skrivbok

Ett inlägg om helgen, förvånande nog, och sentimentalitet.

Sista semesterdagen för min del idag. Och helgen närmar sig. Det enda jag har inplanerat är en träff i eftermiddag. Efteråt ska jag hämta Fästmön, åka och handla med henne och skjutsa hem henne, matkassar och två veckors packning till Himlen. Resten av min helg är som ett blankt uppslag i en alldeles nyinköpt skrivbok. Det är upp till mig att fylla den med innehåll.

Det är upp till mig att fylla skrivboken.

Jag tänker att barnen, framför allt Prinskorven, behöver få umgås lite på egen hand med sin mamma. Utan att jag är där. Anna ska också kanske hitta på nåt med sin minsting, för nästa helg far vi ju till Stockholm Pride och blir borta två nätter och två dar. Det blir Annas och min semester i sommar. Även de stora barnen – som ju inte är några barn längre utan unga vuxna – har säkert saker de vill dela med sina mamma utan att jag är där och lyssnar och ”stör”.

Under helgen ska jag också känna efter hur det är att vara lite ensam om dagarna. Det blir ju skarpt läge snart. Jag älskar att arbeta, men nu ska jag tvingas gå hemma och dra igen. Samtidigt kan jag inte påstå att jag känner för att åka in och jobba mina tre sista dar efter helgen. Det lär kännas jobbigt och jag lär känna mig obekväm. Och vad ska jag göra mer än att rensa dator och mobil, frakta bort datorn och hämta arbetsgivarintyg? Jag var ju duktig nog att avsluta det mesta före semestern. Vilket fint tack jag fick! (Ironi!)

Men om jag ska tänka på nåt riktigt positivt kring jobbet som jag snart ska lämna så är det arbetskamraterna. Den här gången var det riktiga kamrater. Ärliga människor, vänliga människor, varma människor, omtänksamma människor och allt annat än back stabbers – i alla fall majoriteten. Om ni bara visste vad jag kommer att sakna er – Ingrid, Maria, Annika, Majsan, David, Alfredo, Per-Anders, Jens, Faruk, Elin, Karin, Samuel, Sven, Sahar, Salar, Johanna, Agnes, Frauke, Anders, Erik, Niclas, Girma, Tord, Håkan, Lotta, Lutz, Sarah, Mirco, Christian, Stina, Hasse, Martyn, Stephan, Anh… för att nämna några av alla favoriter…

Jag är visst blödig och sentimental idag.

En del av den här morgonen har jag ägnat åt min bok. Jag har bestämt vilken händelse som ska få inleda den och lite kring hur jag ska beskriva ett i den stunden centralt föremål med ljusblått lock…

Nu ska jag sätta lite rotation på mig själv. Börja med en uppfräschning av hår och kropp, fortsätta med frukost och lite andra bestyr innan jag åker till Gamlis och träffar I och F!

Livet är kort.

Read Full Post »