Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘zoom’

Ett inlägg om vädret, en bok eller två och ett och annat bett.


Det började regna igår.
Det har regnat och regnat och regnat. Hela kvällen, hela natten. Just nu ingenting, men det är mulet och blött ute. Underbart skönt! Luften är frisk och det är lättare att andas för mig och många andra.

Tennisbanan på baksidan är nästan som en mindre badpool. Den här bilden tog jag nyss från ballen*:

Regn på tennisbanan

Regnet har gjort en liten pool på tennisbanan.


Lite svårt att se,
kanske, så jag zoomar:

regnpöl

En pool på banan.


För några år sen
la föreningen ny asfalt på tennisbanan bland annat för att slippa pölar som denna. Det tog ett regn, sen var ”poolen” tillbaka. Och alla småbarn älskar den, medan mammor och pappor hatar den! För aldrig är väl en liten unge så kvick som när det gäller kontakten med vattenpölar, eller..? Jag har sett många lustiga och skrattretande scener utspela sig här…

Annars har jag inte skrattat så mycket det senaste dygnet. En Annan Anna frågade mig på Twitter i morse om röken hade lagt sig. Det har den, visst. Jag måste gå vidare. Men så klart är jag inte glad på Arbetsförnedringen, det är jag inte. Jag är fortfarande arg, besviken och ledsen och inser att jag befinner mig i en utsatt position.

Sen läser jag en bok som gör mig ledsen. Jag gråter då och då under läsningen. Jaa, tänk! Den Förhärdade gråter! (Det trodde inte Somliga! Och jag gråter inte över mig själv, det har jag slutat göra för länge sen – jag är ju bara arg, remember?) Jag läser Kristian Gidlunds bok. Det är svårt att inte beröras när en ung man skriver om hur den där jävla cancern tar hans kropp i besittning. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som klarade mig genom en helveteshöst och en därpå följande operation. Nu ska jag vara frisk, förhoppningsvis. Men Kristians cancer kommer och går. Och slutet kan bara bli ett.

Det går inte att läsa den här boken och förbli oberörd! Jag blir lite… putt också för att Kristian Gidlund på sätt och vis snor en inledning som jag har tänkt till min bok. Men medan hans handlar om pannkakor som han sen äter kalla, handlar min om stekt kycklingkorv i en ask med ljusblått lock… Korvskivor jag aldrig äter den där dan jag helst vill radera ur mitt liv…

Livet… tja, det är en märklig historia. Man ska inte tro att lycka är nåt beständigt. Dessutom, om vi alltid är lyckliga och aldrig olyckliga förstår vi ju inte vad lycka är. Vi skulle inte ha nåt att jämföra med.

Idag är jag frisk – förhoppningsvis. Alla delar i mitt liv har inte fallit på plats, visserligen, men den som trodde att jag tänkte lägga mig ner och dö trodde fel. Jag la mina drömmar ovan regnbågen. Nu har jag inga drömmar längre, jag har mål. Mål som jag ser till att uppfylla. Du skulle bara veta…

Om gårdagens skavank – upphittad av Fästmön, förstås, vem annars? – var två vita prickar på min hals, går dagens skavank visserligen åt prickhållet, men åt rött.

Myggbett på benet

Dagens skavank – ett myggbett på benet.


Inte visste jag
att det fortfarande finns aktiva myggor här… Men jag har mina fönster öppna dygnet runt, så det är väl inte konstigt om ett och annat flygfä kommer in och vill suga mitt blod…

När Anna kommer hit, stängs nästan alla fönster utom det i sovrummet och det i arbetsrummet. Takfläkten i sovrummet stannar. Ja, naturligtvis inte automatiskt utan för att Anna är lite mer frusen än jag. Och i kväll kommer hon hit, Den Mest Älskade. Kycklingfärsen är på tining, jag ska duscha och tvätta håret samt traska över till Tokerian och handla. Sugar snaps. Anna gillar ju såna…

Gigantisk suger snap

Gigantisk sugar snap, sån som Anna gillar.


Vad händer hos dig idag? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var mr Strindberg himself som skrev

[…] här rivs för att få luft och ljus […]

i dikten Esplanadsystemet. Men där jag arbetar byggs det nytt och ändå bibebhålls luften och ljuset. Som här, i denna utstickande del av huset.

”…luft och ljus…”


Nu sitter jag inte alls i den änden av huset
utan närmare den andra fast på långsidan. Och faktum är att jag ska sitta kvar här till och med juli månad. Trots delvis nya uppdrag och ny uppdragsgivare håller jag mig inom huset. Jag ska jobba 80 procent en trappa ner och ha kvar 20 här där jag står idag. Jag är glad och tacksam och tänker att jag kanske, kanske vågar ta hit en och annan krukväxt..? För att göra kontoret lite mer ”mitt”..?

Där den här mycket blåa tavlan hänger ska jag arbeta.


På lunchen försöker jag få lite luft och ljus varje dag,
men jag hoppas att vädret håller sig fint till i seneftermiddag. Då tänkte Fästmön och jag ta en promenad i Gamlis för att få lite mer luft och ljus än bara promenaden till lunchstället, för min del. Jag har alltid mobilkameran redo så jag kan plåta lite till institutionens eget bildarkiv. Idag önskade jag att jag hade haft en lite bättre kamera med bättre zoom så att jag hade kunnat fånga ett gigantiskt fält av lila krokusar. Jag fick bara plats med ett utsnitt.

Ett utsnitt lila krokusar.


Den ursprungliga tanken
var att köpa med mig en macka och äta den vid skrivbordet. Men jag satte mig ner en stund på Syltan för att fundera på sånt som

livets räkmacka.

Och det var inte ens en räkmacka jag hade köpt, utan en med förskräckligt kletig tonfiskröra… Hälften av kletet låg kvar i plasten när jag gav upp och gick tillbaka. Tillbaka till min fantastiska arbetsplats som jag har svårt att känna att jag är värd att jobba vid, trots fina, fina, FINA ord idag vid mötet. (När ska Bluffen Tofflan avslöjas den här gången?) För trots att jag har svart på vitt – statistik och annat – på en del vågar jag inte tro att jag är värd detta.

Livets räkmacka? Nej, en tonfiskmacka av modell kletig blev det till lunch.

Read Full Post »

Resan ner till Metropolen Byhålan gick hur bra som helst. Det var väldigt lite trafik och jag stannade bara en gång – på grund av nödighet OCH för att inhandla nya solbrillor. Mina favoriter pajade precis när jag startat bilen och glidit ut från parkeringen i Uppsala…


En riktig snipa iförd sina nya solbrillor.

                                                                                                                                               Mamma satt utanför sitt hem på en bänk och pratade med några kompisar – det var riktigt roligt att se! Sen bjöd hon på räkmacka och kaffe, toppen för en utsvulten toffla! (Det blev bara fil till frukost i morse.)

Efter fikat blev det dags för några ärenden, så det blev en tur till blomsterhandeln och till fantastiska ICA Maxi där jag aldrig hittar nånting, men OFTA träffar på gamla bekanta! 😀 Dock inte idag.

När jag kommit tillbaka tog mamma och jag på oss shorts och så köpte vi var sin glass. Vi gick ner till sjön och satte oss att avnjuta våra Dumleglassar och blev INTE uppraggade av några män – fastän nån ville bjuda på grogg på vägen hem. Vi avböjde emellertid erbjudandet.

Jag tog förstås några bilder med min mobilkamera, men jag börjar bli missnöjd med zoomen. Så rösta gärna i på vilka bilder jag ska skicka in till bildtävlingen – för man kan vinna en digitalkamera!


Om man står vid vattnet nedanför mammas hus ser man hus på höjden på andra sidan vattnet.

                                                                                                                                               Vattnet såg verkligen inbjudande ut och vi såg många som badade i vikarna och vid bryggorna – nästan mitt inne i stan!


Vattnet så riktigt inbjudande ut…

                                                                                                                                                Vassen var mycket hög på sina ställen.


Man behöver nästan machete för att hugga sig ner till sjön.

                                                                                                                                                    Vass, vass, vass…


Bakom vassen fanns en brygga.

                                                                                                                                                Ibland var det lite dött mitt i allt det gröna.


Även döda träd är fascinerande…

                                                                                                                                                  Så vände jag kameran mot nåt som Metropolen Byhålan är känt för – sina radiomaster. På den här risiga bilden – skyller på den dåliga zoomen – kan man blott ana en radiomast nånstans i bildens mitt…


”Stockholm-Motala!”

                                                                                                                                                 Vi satte oss en stund på en bänk och tog en vätskepaus ur medhavd vattenflaska samt skrattade åt en gubbe som kört sin bil nästan till vattenkanten. Därpå hade han smällt upp en solstol, slängt sig där uti, lagt en tidning över ansiktet – och somnat! Högljuda snarkningar ekade över Vättern

Mamma och jag traskade hem och åt middag på ballen*.


Kallskuret, tomater, stark ost med mera är aldrig fel när det är varmt!

                                                                                                                                               Jag mår för övrigt bra, men är liiite trött i öronen och har fått en blåsa på tungan. Lever och frodas, alltså! 😆

                                                                                                                                               *ballen = balkongen

Read Full Post »