Ett inlägg om en bok.
Det är jul och skitkallt. Och kommissarie Gamache återvänder till den lilla byn Three Pines. Min förkylda hjärna har frusit några dagar ikapp med innehållet i Nådastöt. Idag, på kökssoffan, läste jag ut boken. Den enda bok, för övrigt, som jag köpte på årets bokrea. De 415 inbundna sidorna kostade endast 69 spänn.
Det snöar nästan hela tiden i boken. Det snöar mycket. Under den årliga curlingtävlingen i Three Pines upptäcks plötsligt en död kvinna i publiken. Hon är… förkolnad. Kommissarie Gamache ger sig till byn och börjar rota i såväl dödsfallet som offrets förflutna. Vem var hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Och varför var hon så elak?
Det här är den andra boken i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache och kanadensiska byn Three Pines. En by som bebos av ett gäng riktiga original, för man lov att säga. Den första boken i serien, Mörkt motiv, gav jag medelbetyg. Jag kände mig lite besviken över denna nya bekantskap som Louise Penny är. Men i tvåan tycker jag nog att hon har arbetat upp sig. Även om boken är lite för omfångsrik och bitvis lite för omständlig i sitt språk och sättet att föra handlingen framåt, känns Nådastöt ändå bättre. Det är mer spänning, ett ännu mer märkligt livsöde som rullas upp och framför allt, lite som Morden i Midsomer, ett underligt modus operandi vad gäller själva mordet.
Toffelbetyget blir lite högre den här gången. Och det är inga feberfantasier!
Livet är kort.