Posted in Böcker, Personligt, Radio, TV, Vänner, tagged advokat, åldrande, återse, begravning, berätta spökhistorier, berättarstil, Bokus, bouppteckning, by, den döda, den som spar hon har, dyka upp, försvinna, gammaldags, gissa, håla, högt lite mer skrämd, höra, höst, hus, julklapp, kärna, klient, Kvinnan i svart, landa, läsa, läsa ut, litteratur, London, novell, omdöme, omständlig, oväder, paket, passa perfekt, presentkort, prisa, radioföljetong, radioteater, roman, sankmark, sanningen, skräckberättelse, skräckfylld, skumt, slut, sortera papper, spökhistoria, Storbritannien, strålande solig junidag. spännande, styvbarn, styvfar, Susan Hill, Sverige, tack, tidvatten, TV-serie, undkomma, uppdrag on 05 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!
Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…
Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.
Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, tagged arbeta upp sig, bättre, besviken, bokrea, by, curlingtävling, död, dödsfall, elak, föräldrar, förflutna, förkolnad., förkyld hjärna, jul, kanadensisk, kökssoffa, Louise Penny, märkligt livsöde, Mörkt motiv, mer spänning, modus operandi, mord, Morden i Midsomer, Nådastöt, omfångsrik, omständlig, original, sättet att föra handlingen framåt, skitkallt polis, snö, språk, underligt on 06 april 2014|
Ett inlägg om en bok.
Det är jul och skitkallt. Och kommissarie Gamache återvänder till den lilla byn Three Pines. Min förkylda hjärna har frusit några dagar ikapp med innehållet i Nådastöt. Idag, på kökssoffan, läste jag ut boken. Den enda bok, för övrigt, som jag köpte på årets bokrea. De 415 inbundna sidorna kostade endast 69 spänn.
Det snöar nästan hela tiden i boken. Det snöar mycket. Under den årliga curlingtävlingen i Three Pines upptäcks plötsligt en död kvinna i publiken. Hon är… förkolnad. Kommissarie Gamache ger sig till byn och börjar rota i såväl dödsfallet som offrets förflutna. Vem var hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Och varför var hon så elak?
Det här är den andra boken i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache och kanadensiska byn Three Pines. En by som bebos av ett gäng riktiga original, för man lov att säga. Den första boken i serien, Mörkt motiv, gav jag medelbetyg. Jag kände mig lite besviken över denna nya bekantskap som Louise Penny är. Men i tvåan tycker jag nog att hon har arbetat upp sig. Även om boken är lite för omfångsrik och bitvis lite för omständlig i sitt språk och sättet att föra handlingen framåt, känns Nådastöt ändå bättre. Det är mer spänning, ett ännu mer märkligt livsöde som rullas upp och framför allt, lite som Morden i Midsomer, ett underligt modus operandi vad gäller själva mordet.
Toffelbetyget blir lite högre den här gången. Och det är inga feberfantasier!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 