Förslag till ny namnlag överlämnat idag

Ett inlägg i vilket Tofflan citerar Shakespeare och funderar vad det är, det här med namn.

Romeo och Julia möts i Shakespeares drama med samma titel. Julia säger:

What’s in a name? That which we call a rose. By any other name would smell as sweet.

Det är rader som för evigt har fastnat i min hjärna och som jag då och då funderar över. Julia menar att ett namn bara är ett namn och att det inte är namnet hon är kär i utan personen. Även om dramat skrevs för länge sen är det onekligen intressant att fundera över vad det är, det här med namn…

Idag överlämnar Namnförslagskommittén sitt förslag om ny namnlag i Sverige till justitieministern. Kommittén har haft i uppdrag att se över och modernisera den nuvarande lagen om personnamn. Enligt förslaget ska det bli lättare för oss svenskar att byta namn. Dessutom ska reglerna för det hela förenklas liksom själva hanteringen av ärenden.

Här är några delar av förslaget:

• Det ska bli lättare att byta efternamn till namn som bärs av 2 000 eller fler personer. Inget namnskydd behövs nämligen för namn som Andersson, Bergström och Lundin. Detta förenklar till exempel för den som är förföljd och behöver anonym identitet.
• Föräldrar ska kunna ge sina barn -son och -dotterefternamn. Man ska också utan behovsprövning kunna byta till efternamn som är bildat av någon av ens föräldrars förnamn.
• Två makar som gifter sig ska kunna bilda ett nytt, gemensamt efternamn baserat på bådas efternamn som ogifta.
• Det ska i viss mån bli möjligt att ta tillbaka försvunna gårdsnamn, något som är ganska vanligt i främst Dalarna.
• En ny huvudregel är att makar behåller sina efternamn när de gifter sig.
• Förbudet mot att föra en tidigare makes efternamn vidare till en ny make avskaffas. Här är kommittén oense och (M), (KD) och (SD) vill behålla förbudet.
• Reglerna som hindrar att förnamn och efternamn kan bytas flera gånger tas bort.
• Den språkliga prövningen av nya namn skärps.
• Efternamn som har tillhört utdöda släkter ska inte lika lätt som idag kunna övertas av personer som inte har med släkten att göra.
• Skatteverket blir ny namnmyndighet.

Så… Jag kanske skulle byta mitt namn till de andra två namn jag har och på så vis få nytt för- och efternamn, Jeannette Eriksdotter. Vad tycks? Njae, det känns inte riktigt som jag, tycker jag, dårå…

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i maj

Ett inlägg där Tofflan skriver om några böcker som nyligen eller snart ges ut i pocketform av Månpocket.

Äntligen trillade Månpockets månatliga nyhetsbrev in i inboxen! Jag noterar flera spännande och bra titlar – både lästa och nya för mig. Här kommer ett urval av just dessa spännande och nya för mig:

Vattenänglar av Mons Kallentoft
Kriminalinspektör Malin Fors är våldsrotelns stjärna. Envis och skicklig, intuitiv och intelligent. Besatt. Ständigt på flykt från sig själv, uppslukad av arbete.
En septemberonsdag kallas hon till ett av Linköpings finare områden. Ett gift par har hittats mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen. Sökandet blir intensivt, och medan tunga regnmoln vakar över staden dras Malin Fors och hennes kolleger in i ett fall där gränserna har blivit otydliga. Mellan döda och levande, mellan gott och ont.

Mississippi av Hillary Jordan
År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. Regnet öser ned och familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja. Till farmen återvänder två unga män från krigets Europa. Jamie, Henrys yngre bror, charmerar och förför men plågas av minnen från kriget. Ronsel Jackson, son till de svarta dagverkarna på farmen, kommer tillbaka som en hjälte bara för att konfronteras med den djupt rotade rasismen hos sina egna landsmän. Vänskapen mellan de två männen drar in dem alla i en förgörande tragedi.

När skönheten kom till Bro av Anna Jansson
Medeltidsveckan pågår i Visby. I Sankt Clemens ruin har ett hemligt teatersällskap intagit scenen nattetid. En dubbelgrav från 1100-talet där en ung kvinna och en äldre man vilar står i centrum. Paret har brutalt blivit mördade, nedhuggna i sömnen. Historien upprepar sig i teaterföreställningen. För att bli invigd måste Malva, sexton år, tillbringa natten i graven och sedan ta sig ut av egen kraft.
En tid senare blir Maria Wern uppsökt av Malvas far Mikael, som är orolig — ingen har sett hans dotter på en vecka. Samtidigt hittas en kvinna död på en stenig strand. Det kan vara en olycka, men flera personer tjänar på hennes död.

Precis min typ av Simon Garfield
Följ med på en fantastisk resa genom typsnittens historia och användningsområden. Möt skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura och Verdana, och få reda på hur Times New Roman och Garamond kom till. Oavsett om du är en fullkomlig novis eller väl insatt i typsnittens förtrollade värld är det här boken för dig. Simon Garfield har skrivit en bok som är lika mycket kulturhistoriskt äventyr som tankeväckande handbok. Detta är en bok som oundvikligen får sin läsare att känna sig klokare och mer beläst och populärhumaniora när den är som allra bäst, enligt förlaget.

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson
Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. Som änkling lever han ett inrutat och ganska ensamt pensionärsliv i en liten engelsk by. Mrs Ali från Pakistan äger byns mataffär. På ytan har hon och majoren inte mycket gemensamt, men av en slump upptäcker de att de båda älskar böcker och i synnerhet Kiplings romaner. Major Pettigrews sista chans är en varm och humoristisk  Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar.

Mor, mamma, morsan av Roberth Ericsson och Sonja Schwarzenberger
Tretton berättelser om kvinnorna som formade oss. Att skriva sin mammas historia innebär oundvikligen att man skriver sin egen. En utmaning som tretton framstående författare och kulturpersonligheter har antagit. Boken är en kärleksförklaring och samtidigt en berättelse om moderskapets skuggsidor. Det är djupt personliga porträtt – modern som med sina tre barn tvingas lämna Libanon för Sverige utan en krona på fickan, mamman vars karriärdrömmar låg undanstoppade i det välpolerade vitrinskåpet och den nyfriserade morsan som simmar i Medelhavet med hakan högt.

Livet är kort.

 

Nu skildras mammorna i en bok som rymmer både närhet, skratt och mörker. Det är tänkvärd läsning för alla som någon gång berörts av relationen mellan mor och barn.

Read Full Post »

”What’s in a name..?”*

Det går inte att låta bli att skratta lite när jag läser om middagsmissen vid miljönkonferensen i Stockholm. Miljöministern skulle bjuda in ett antal gamla och nya ministrar, bland andra Margareta Winberg. Men det blev lite fel. Inbjudan gick till en helt annan Margareta Winberg.

Tanken bakom inbjudningarna och middagen var att miljöminister Lena Ek ville visa lite uppskattning för nuvarande och före detta ministrars engagemang i frågor som rör miljö och klimat. Men när sällskapet samlades i Rosenbad fanns inte den avsedda Margareta Winberg där – utan Margareta Winberg från Sundbyberg. Det visade sig nämligen att det finns ungefär 20 personer som bär namnet Margareta Winberg i vårt land. Och damen som infann sig till middagen var en av dem – dock inte avsedd Margareta Winberg. Maggan från Sumpan är 67 år, pensionär, före detta arbetsterapibiträde och inte särskilt intresserad av miljöfrågor. Men Maggan hade ingen lust att åka hem när misstaget uppdagades. Dessutom var hon hungrig. Så hon stannade på middagen och fick käka trerätters i trevligt sällskap. Sen var hon med på gruppbilden också.

Ministrar tillsammans med Margareta Winberg från Sundbyberg längst ner till höger i bild. (Fotot kommer från Rosenbad och är lånat från DN:s hemsida.)

Vad den avsedda Margareta Winberg tyckte? Tja, enligt Dagens Nyheter fick hon en ursäkt av Lena Ek, men tog det hela med gott humör. Och så konstaterade hon:

[…] Jag unnar min namne en fin middag. Hon hade aldrig varit på en regeringsmiddag, men det har ju jag. […]

*”What’s in a name..?” kommer från Shakespeares drama Romeo och Julia där Julia säger på originalspråket: ”What’s in a name? That which we call a rose
By any other name would smell as sweet.”

Read Full Post »