Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Rosenbad’

Ett inlägg om en bok.


 

VäninnanNär det sker stora, obegripliga katastrofer och händelser minns vi ofta lång tid efteråt vad vi gjorde och var vi var just då – även om det inte var vi själva som var med i skeendet. Jag minns den morgon jag fick veta att Anna Lindh hade dött, mördad av en knivgalning inne på NK i Stockholm. Vi såg presskonferensen på TV på jobbet och alla var chockade. De flesta av oss hade ju hört att det hänt nåt dan innan. Men detta hade i alla fall inte jag väntat mig.

Eva Franchell var med Anna Lindh när hon blev knivhuggen. Det här är boken om mordet, men också om tiden före och efter Rosenbad. Boken kom ut just som min egen personliga katastrof hade drabbat mig. Kanske är det skälet till att jag inte vågade införskaffa den på så många år. I början på sommaren 2015 hittade jag Eva Franchells bok VäninnanErikshjälpen.

Redan i bokens tillägnan i början vet jag att jag tycker om den och att jag ska låta mig bli gripen av den. Författaren har haft två väninnor – den ena dog i cancer, den andra blev mördad. I det första kapitlet beskriver Eva Franchell skeendet inne på NK. Hon var ju med, hon var ögonvittne. Och skulden hon känner, att hon inte kunde skydda sin bästa väninna, följer henne ända till slutet av boken. På sidan 309 (av 347) i pocketutgåvan skriver hon:

[…] Jag tänker ju tanken om och om igen. Tänk om jag varit snabbare, tänk om jag bara fattat och hunnit knuffa undan henne. Jag har ont av all skuld, […]

Efter skildringen av mordet beskriver författaren hur hon blev bekant med Anna Lindh och hur de blev kompisar i stället för jobbarkompisar, på ren svenska. Men vi läsare får också en intressant inblick i det politiska spelet bakom gallerierna. Eva Franchell ger bilder av svenska politiker som är båda annorlunda och intimare än dem vi fått se via media. Hon skildrar dem nästan sakligt och konstaterande. Jag ser bland annat min gamle gymnasiepolare Lasse Stjernkvist fladdra förbi, liksom Alice Bah. Den senare är programledare och frågar tillsammans med Lennart Ekdal ut Göran Persson i TV4.  Statsministern ger följande omdöme efteråt:

[…] – De var bedrövliga! […] Den där Alice Bah, hon kunde ju ingenting, väser Göran till mig på väg ut. […]

Till och med efter kollapsen, vid mötet med Göran Persson kring hans bok, får vi veta följande:

[…] – Men det var något du undrade över, säger han sedan snabbt för att komma bort från sina frågor.
Han har suttit vänd snett ifrån mig och pratat som till en medarbetare, vilken som helst som man inte behöver ta någon notis om. Men nu ser han mig faktiskt i ögonen.
– Ja, efter mordet på Anna och allt som hände sedan. Jag menar med alla rättegångar och så… Varför ringde ni aldrig till mig? Jag tänker, varför hörde ingen av sig och frågade hur jag hade det?
Han fortsätter att titta på mig, oförstående.
– Men vem skulle ha ringt till dig, menar du? […]

Dialogen ovan skulle ha kunnat appliceras även på min egen katastrof, för övrigt. Tystnaden efter katastrofen. Tystnaden och skuldbeläggelsen… Jag känner sorgen och bitterheten helt klart bara i det faktum att Eva Franchell återger samtalet.

Det här är en riktigt bra bok. Trots att den kom ut för ett antal år sen, i januari 2009, är den mycket läsvärd. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det går inte att låta bli att skratta lite när jag läser om middagsmissen vid miljönkonferensen i Stockholm. Miljöministern skulle bjuda in ett antal gamla och nya ministrar, bland andra Margareta Winberg. Men det blev lite fel. Inbjudan gick till en helt annan Margareta Winberg.

Tanken bakom inbjudningarna och middagen var att miljöminister Lena Ek ville visa lite uppskattning för nuvarande och före detta ministrars engagemang i frågor som rör miljö och klimat. Men när sällskapet samlades i Rosenbad fanns inte den avsedda Margareta Winberg där – utan Margareta Winberg från Sundbyberg. Det visade sig nämligen att det finns ungefär 20 personer som bär namnet Margareta Winberg i vårt land. Och damen som infann sig till middagen var en av dem – dock inte avsedd Margareta Winberg. Maggan från Sumpan är 67 år, pensionär, före detta arbetsterapibiträde och inte särskilt intresserad av miljöfrågor. Men Maggan hade ingen lust att åka hem när misstaget uppdagades. Dessutom var hon hungrig. Så hon stannade på middagen och fick käka trerätters i trevligt sällskap. Sen var hon med på gruppbilden också.

Ministrar tillsammans med Margareta Winberg från Sundbyberg längst ner till höger i bild. (Fotot kommer från Rosenbad och är lånat från DN:s hemsida.)


Vad den avsedda Margareta Winberg tyckte?
Tja, enligt Dagens Nyheter fick hon en ursäkt av Lena Ek, men tog det hela med gott humör. Och så konstaterade hon:

[…] Jag unnar min namne en fin middag. Hon hade aldrig varit på en regeringsmiddag, men det har ju jag. […]


*”What’s in a name..?” kommer från Shakespeares drama Romeo och Julia där Julia säger på originalspråket: ”What’s in a name? That which we call a rose

By any other name would smell as sweet.”

Read Full Post »