Myter eller fakta?

Ett inlägg om myter och till viss del även fakta. Eller?

---

 

En ska ju inte tro allt en läser i media. Men häromdan läste jag i Dagens Nyheter på nätet om fem myter om Sverige som florerar utomlands. Artikeln kom till för övrigt till på grund av en sjätte myt om att Sverige hade infört sex timmars arbetsdag…

Här är de fem myterna:

1. Självmorden
   Sverige tros vara världens mest självmordstäta land, med det är det inte! Däremot har vi pålitlig statistik över självmorden i vårt land. Flest självmord sker i Guyana. Ja, det här var ju inte nåt roligt – varje självmord är en tragedi för de inblandades närstående, framför allt. Så även om vi finns på 58:e plats med våra 11,1 självmord per 100 000 invånare är det inget att slå sig för bröstet över.
2. Synden
   Nä, svenskar är inte mer sexorienterade än andra folkslag. Men många av oss har hjälpt till att hålla ryktet vid liv sen 1950-talet när sexualundervisning infördes i skolorna och många svenska filmer med naket i kom upp på biograferna.
3. Utseendet
   Blonda och blåögda? Tja, Sverige tillhör de länder med högst medellängd och vi är helt klart mer blonda och blåögda än folk i Bolivia.
4. Djuren
   Isbjörnar i Sverige? Nej det har vi INTE. Och därmed har även jag dementerat detta.
5. Lesbiska byn
   Det finns en kinesisk vandringssägen om en lesbisk by i norra Sverige. Där sägs 25 000 lesbiska skogshuggare bo och de män som tar sig in i byn blir svårt misshandlade. Nej, det är inte heller sant.

Inte mycket sanning ovan, inte. Men… kaffe dricker vi svenskar. Och nu har två separata studier visat att folks kaffepreferenser speglar deras personligheter. Alltså, den som föredrar beska smakar sägs ha mer psykopatiska tendenser än andra. Själv tar jag alltid mitt kaffe svart som natta… Moahahahahahaaaaaaaa…

Kaffe för en snälling, det vill säga inte Tofflan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljus för varje självmord

Ett inlägg om ljus och mörker.

---

 

Idag är det Suicidpreventiva dagen, instiftad av WHO. Inte vet jag om folk orkar med flera manifestationer. Det har varit lite många såna den senaste tiden. Men idag finns det möjlighet för den som vill att vara med när det tänds ett ljus för de 1 531 människor i Sverige som tog livet av sig förra året. Nej, ett tänt ljus – eller snarere 1 531 –  hjälper inte dem som redan har avslutat sina liv för egen hand eller de närstående som är kvar. Men det är ett sätt att uppmärksamma de tragedier som drabbar familjer, vänner, kollegor med flera varje år.

Idag tänds det 1 531 ljus runt om i Sverige. Vart och ett av ljusen symboliserar en människa som tog livet av sig förra året. (Bilden är lånad från Suicide Zeros webbplats.)

Det är svårt att få fram exakta siffror och statistik över självmord i Sverige, det skrev jag om den 28 augusti. Men det är många fler som tar livet av sig än som dör i trafiken och självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga.

Ännu svårare än att få fram siffror när det gäller självmord är förstås orden. Alla kan vi göra nånting för hjälpa – eller stjälpa – nån. Ibland är det så lite som behövs, åt ena eller andra hållet. För att ta steget kan det räcka med ett nej, ett förfluget ord eller, värst av allt, tystnad. Det handlar om att våga fråga nån hur läget är, men också att våga stanna kvar och höra svaret. Att bli lyssnad på hjälper oerhört mycket, att få prata med nån, använda rösten, den som kanske är på väg att tystna.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. I kväll ordnar de manifestationer runt om i Sverige. I högerspalten finns information om vad som händer i Stockholm i kväll. Här i Uppsala blir det en minnesgudstjänst i Domkyrkan klockan 18. Det blir tal, sång, bön, klockringning och så tänds 1 531 ljus. Kanske hade jag deltagit om… Ja, olika skäl gör att jag inte orkar. Jag tänder ett ljus här hemma i stället.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Självmordsstatistik är inget att skryta om

Ett inlägg om självmord.

---

 

Förra året tog 1 531 människor livet av sig, enligt Suicide Zero. Sen läser jag att Glashuset i Backens ledning slår sig för bröstet för att Uppsala har lägst antal självmord i landet och att självmorden här har minskat med 66 procent. Det är knappast tack vare vården, för vänder en sig dit erbjuds en i princip en hjälp: medicin. När en vänder sig till vården för att en plågas så svårt av ”en sak” att en vill avsluta sitt liv är det faktiskt ofta bättre med annan hjälp. Tyvärr är det stora brister vad gäller alternativ till medicin inom vården. Det kan till och med bli så att en får så mycket medicin utskriven att det räcker att ta livet av sig – tre gånger.

Så det är lite märkliga siffror som kommer från Socialstyrelsens dödsorsaksregister över upplänningarna under 2013 och 2014 och som är det Glashuset i Backens ledning hänvisar till. Siffran för hur många som tar livet av sig varje år hamnar hos Socialstyrelsen på cirka 1 100 personer. Hur kan siffrorna skilja så??? Det är ändå över 400 personer – liv – det handlar om…

Men oavsett hur många det är som dör i självmord varje år är dessa många fler de som dör i trafiken.  Trots det får trafikforskningen ett par hundra miljoner varje år av staten, medan Nasp, som jobbar med forskning kring självmord, bara får tre miljoner.

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att minska självmorden i Sverige. Det spelar ingen roll, tycker jag, att Glashuset i Backen gläds över ett minskat antal självmord. Varje självmord är ett för mycket och borde faktiskt kunna ha förhindrats.

Den 10 september är det Suicidpreventiva dagen. På flera ställen i Sverige tänds då ett ljus för var och en av de 1 531 människorna, som enligt Suicide Zero tog livet av sig 2014. Suicide Zero är värd för många av dessa manifestationer. Temat för årets dag är

Reaching out.

Och det är precis det vi behöver göra. Vi behöver visa att vi bryr oss och att vi finns för varandra. Att tända de där ljusen den 10 september är ett sätt att uppmärksamma de tragedier som drabbar närstående, vänner, kollegor, grannar med flera. För ett självmord drabbar ju egentligen inte mest den som tar sitt liv utan alla dem runt omkring.

Kanske anordnas nån manifestation här i Uppsala den 10 september i år. I annat fall kan den som befinner sig i eller väljer att åka till Stockholm delta i ljusmanifestationen vid Katarina kyrka på Söder mellan klockan 18 och 21.

Att tända ljus gör kanske ingen skillnad, men att skryta över självmordsstatistik är oförskämt. Det handlar om att bry sig, att fråga hur nån mår – det kan betyda att nån faktiskt inte tar sitt liv.

Jag tänker tända ljus den 10 september oavsett var jag befinner mig. Och ja. Jag frågar varje dag hur människor mår. Inte för att jag själv ska må bättre utan för att jag bryr mig. Hur ofta frågar DU???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 9: Hjärta och Smärta

Ett inlägg om de Tofflianska topparna och dalarna de senaste dagarna.

Redan torsdag och min favoritdag. Nu snackar vi rejäl nerförsbacke till helgen! Men först en redovisning av den Tofflianska veckans toppar (hjärta) och dalar (smärta). Det är inte svårare än så här:

Hjärta 

• Tillfällen när man får höra att man faktiskt är jättebra (Å, så gott det värmde!)
• En god helg tillsammans med min Fästmö (Fast helgen kunde ha varit liiite längre…)
• Den roliga Annan (Hon som bland annat river murar.)
• Lucilles babes snögubbshund (Den levde bara en dag, men…)
• Knoppar i pelargonerna! (Vår på g – i alla fall inomhus.)

Smärta

• Varför skämta om sånt som inte har med skoj och flams att göra? (Nä, allt är inte roligt.)
• Information om reparation kunde vara tydligare (Fattar inget…)
• Vintern (Den gör sig påmind då och då, tyvärr…)
• Hot (Nej, hot om våld är aldrig OK, men i vissa sammanhang en tragedi.)
• Män som tar sig på p (Ouppfostrat, tycker jag, att göra det offentligt!)
• Skäll via mejl, skäll i ansiktet, skäll, skäll, skäll och skit (Jag måtte vara världens sämsta i somligas ögon.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Ordeal by Innocence

Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film. 

Söndag och Agatha Christie-time! I kväll glodde jag på Miss Marple: Ordeal by Innocence (2007), en film om en familj och dess tragedier.

Miss Marple hittade mördaren.

Familjen Argyle råkade ut för en riktig tragedi: modern mördades av ett av de vuxna barnen. Sonen – mördaren sattes i fängelse och hängdes. Men två år senare, när herr Argyle ska gifta om sig med sin förra sekreterare, dyker ett vittne upp som ger sonen alibi. Hela tragedin rivs upp igen och de många adoptivbarnen inser att en av dem måste vara den skyldige… Miss Marple har anlänt för bröllopet och hon löser förstås gåtan.

Nja, det här är inte en av de mest spännande Miss Marple-filmerna. Den kändes tvärtom ganska lång och sömnig.

Medelbetyg blir det för Miss Marple i afton.

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i maj

Ett inlägg där Tofflan skriver om några böcker som nyligen eller snart ges ut i pocketform av Månpocket.

Äntligen trillade Månpockets månatliga nyhetsbrev in i inboxen! Jag noterar flera spännande och bra titlar – både lästa och nya för mig. Här kommer ett urval av just dessa spännande och nya för mig:

Vattenänglar av Mons Kallentoft
Kriminalinspektör Malin Fors är våldsrotelns stjärna. Envis och skicklig, intuitiv och intelligent. Besatt. Ständigt på flykt från sig själv, uppslukad av arbete.
En septemberonsdag kallas hon till ett av Linköpings finare områden. Ett gift par har hittats mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen. Sökandet blir intensivt, och medan tunga regnmoln vakar över staden dras Malin Fors och hennes kolleger in i ett fall där gränserna har blivit otydliga. Mellan döda och levande, mellan gott och ont.

Mississippi av Hillary Jordan
År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. Regnet öser ned och familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja. Till farmen återvänder två unga män från krigets Europa. Jamie, Henrys yngre bror, charmerar och förför men plågas av minnen från kriget. Ronsel Jackson, son till de svarta dagverkarna på farmen, kommer tillbaka som en hjälte bara för att konfronteras med den djupt rotade rasismen hos sina egna landsmän. Vänskapen mellan de två männen drar in dem alla i en förgörande tragedi.

När skönheten kom till Bro av Anna Jansson
Medeltidsveckan pågår i Visby. I Sankt Clemens ruin har ett hemligt teatersällskap intagit scenen nattetid. En dubbelgrav från 1100-talet där en ung kvinna och en äldre man vilar står i centrum. Paret har brutalt blivit mördade, nedhuggna i sömnen. Historien upprepar sig i teaterföreställningen. För att bli invigd måste Malva, sexton år, tillbringa natten i graven och sedan ta sig ut av egen kraft.
En tid senare blir Maria Wern uppsökt av Malvas far Mikael, som är orolig — ingen har sett hans dotter på en vecka. Samtidigt hittas en kvinna död på en stenig strand. Det kan vara en olycka, men flera personer tjänar på hennes död.

Precis min typ av Simon Garfield
Följ med på en fantastisk resa genom typsnittens historia och användningsområden. Möt skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura och Verdana, och få reda på hur Times New Roman och Garamond kom till. Oavsett om du är en fullkomlig novis eller väl insatt i typsnittens förtrollade värld är det här boken för dig. Simon Garfield har skrivit en bok som är lika mycket kulturhistoriskt äventyr som tankeväckande handbok. Detta är en bok som oundvikligen får sin läsare att känna sig klokare och mer beläst och populärhumaniora när den är som allra bäst, enligt förlaget.

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson
Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. Som änkling lever han ett inrutat och ganska ensamt pensionärsliv i en liten engelsk by. Mrs Ali från Pakistan äger byns mataffär. På ytan har hon och majoren inte mycket gemensamt, men av en slump upptäcker de att de båda älskar böcker och i synnerhet Kiplings romaner. Major Pettigrews sista chans är en varm och humoristisk  Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar.

Mor, mamma, morsan av Roberth Ericsson och Sonja Schwarzenberger
Tretton berättelser om kvinnorna som formade oss. Att skriva sin mammas historia innebär oundvikligen att man skriver sin egen. En utmaning som tretton framstående författare och kulturpersonligheter har antagit. Boken är en kärleksförklaring och samtidigt en berättelse om moderskapets skuggsidor. Det är djupt personliga porträtt – modern som med sina tre barn tvingas lämna Libanon för Sverige utan en krona på fickan, mamman vars karriärdrömmar låg undanstoppade i det välpolerade vitrinskåpet och den nyfriserade morsan som simmar i Medelhavet med hakan högt.

Livet är kort.

 

Nu skildras mammorna i en bok som rymmer både närhet, skratt och mörker. Det är tänkvärd läsning för alla som någon gång berörts av relationen mellan mor och barn.

Read Full Post »

Det är en tragedi

Att från en dag till en annan bli av med sitt jobb är en tragedi – åtminstone för den som vill jobba. Tro mig, jag vet. Därför kan jag inte glädjas åt det som har drabbat högsta tjänstemannen vid min förra arbetsplats. Hela ens tillvaro förintas, mattan rycks bort under fötterna, ja, golvet rämnar, ungefär. När man inte är beredd. Då spelar det nog egentligen ingen roll att man får över fyra (4) miljoner kronor i avgångsvederlag (såna summor hamnade aldrig på mitt konto). Men det klart att en viss tröst är det ju.

”Rött löv igår…”

Men miljonerna kan inte lindra det faktum att 40 års yrkesliv inom ett och samma företag avslutas på det här viset. Fast… det var rätt tufft efter 23 år också, kan jag meddela. Och kanske är det så att man efter 40 yrkesverksamma år och med 4,3 miljoner på kontot nog skulle kunna tänka sig att gå i pension – det är ju möjligt rent ekonomiskt – och man måste ju ändå vara 60+ troligen.

För övrigt säger tjänstemannen att hon och den förtroendevalde att de har olika ledarstil. Det är tjänstemannen själv som hävdar att hon vill jobba underifrån. Enligt den förtroendevalde handlar det inte om ledarstil utan om att tjänstemännens roll är att se till att politiska beslut genomförs. Den förtroendevaldes roll, enligt honom själv, är att vara lyhörd mot medborgarna och fatta beslut i den riktning som man utlovade i vallöftena och som man sedan vann valet igenom.

Man får inte glömma bort att komma ihåg att det är vi som har rösträtt som väljer de förtroendevalda, nämligen. Vi väljer inte tjänstemännen. Det enda sättet för oss att påverka är att delta när det är val. Oppositionen med sossarna i spetsen rasar förstås. Oppositionsrådet för S är chockat eftersom hon uppfattat att den höga tjänstemannen är både respekterad och kunnig. Föga hjälper det väl att jag personligen både har hört och upplevt andra… versioner.

Trasig.

Jag var 47 år när tragedin inträffade för mig. Nu har det gått fyra år och jag kämpar fortfarande för att få ordning på min raserade tillvaro. Några fyra miljoner fick jag förstås inte. Jag fick inte ens ett tack. Men tro det eller ej, jag har kämpat och jag har klarat mig ändå utan några miljoner. Däremot har jag som människa förstås påverkats av allt. Jag har inte blivit nån gladare människa, men en positiv effekt det hela förde med sig var att jag lärde mig att vara glad över livet självt och att se livet som en gåva. Tack vare att en kollega ingrep i en krissituation och gjorde nånting konkret räddade hon mitt liv. Jag tror inte att nån förstod att jag var millimeter från att ta mitt eget liv.

Men jag har farit illa och jag är skadad, trasig. Mest stryk har nog mitt förtroende för människor tagit. Jag kan aldrig lita på nån igen och jag går alltid och väntar på ett hugg i ryggen. Varje gång det stormar känner jag mig ensammare än ensammast. Men jag vet också var de lojala och de som bryr sig finns – inom familjen. Där har man nämligen alltid både tillräckligt med tid och kärlek, oavsett. Och det är jag mycket, mycket glad över.

Det har inte blivit så mycket sömn i natt. Jag var så arg och ledsen att jag hade svårt att sova. För det jag fick mig till livs igår eftermiddag var någonting som enligt mig faller under kategorin skambud. Och jag har min yrkesstolthet att tänka på. Jag vill göra ett bra jobb, annars vill jag inte göra nåt jobb. Därför räknar jag med att ta ut all innestående semester under maj månad och knata till Arbetsförmedlingen igen och förnedra mig den första vardagen i juni. Vem vet, jag kanske får sällskap av en före detta Hög Höna. Föga troligt, men…

Livet är kort.

Read Full Post »

Rundtur i environgerna

Eller ja. Environger och environger, jag menar naturligtvis i omvärlden. Häng med – men bara om du har lust, förstås!

• Idag för 27 år sen vaknade många svenskar till verkligheten att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Vårt land kändes plötsligt otryggt, tillvaron gungade för många och för familjen Palme var det förstås en tragedi som ingen av oss som är förskonade från mord på närstående kan förstå. Jag vill inleda med att påminna om att det mordet fortfarande inte är löst.
• Bränn inte böckerna! Ett bibliotek i Backe har visat sig bränna upp utrensade böcker. Skälet är att biblioteket ska spara pengar och får en mindre yta för sina böcker. En viss försäljning av böcker har gjorts, men några av böckerna hamnade direkt på lågorna, i princip. En aaaning märkligt är detta bokbål, eftersom flera privatpersoner hörde av sig till kommunen och erbjöd sig att ta hand om de överblivna böckerna eller skänka dem till välgörenhet, utländska universitet där man studerar svenska etc. Men kommunen sa nej – med ungefär motiveringen att ”vi har valt den här lösningen” och ”vi har våra rutiner”. DUMMA motiveringar, DUM lösning, tycker jag!
• Ny sms-teknik drabbar välgörenhet. Det kommer in mindre pengar till välgörenhet. Och skälet är att det krävs registrering för sms-betalning. Betaltjänsten WyWallet startades av de stora mobiloperatörerna för betal-sms. Men sms-insamlingar sker ofta akut och då funkar inte registreringskravet, som sägs ha sin grund i införandet av betaltjänstlagen. Röda Korsets intäkter har minskat med 92 procent i februari jämfört med samma period förra året – och nu har man ändå ingen hög chef som snor åt sig pengagåvorna längre. Unicefs minskning för samma period är 74 procent, men de har gissningsvis kvar sina väldigt påflugna gatuförsäljare. Läkare utan gränser ser också en minskning. Så det här var väl inte särskilt bra, eller?
• Surrogatmödraskap– handel med kroppar eller en hjälp? Surrogatmödraskap är på tapeten igen. En del tycker att det ger en syn på kvinnors kroppar som behållare, andra tycker att det är människohandel och några tycker att det är en ren mansfråga. Jag tycker att vi ska ta hand om de barn som redan finns i första hand. En del föräldrar är ju inte så bra det… (En Som Hört och Sett Ett och Annat)
• Skorna gör mannen. Äntligen har lokalblaskans partnerletande Frida Norén, siktad med pälskrage (!) i somras på en av stans second hand-affärer, skrivit en bra krönika! Jag skrattade. Elakt.
• Hästköttdebatten. Orka, känner jag. Men samtidigt… Vi konsumenter ska inte bli lurade. Vi ska kunna lita på att det som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna är sant. I övrigt är det det här vi ska oroa oss för, inget annat. Hästkött är till exempel faktiskt bättre rent miljömässigt sett, annars. Men, som sagt, jag äter ju varken ko eller häst och inte heller gris, så…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomtat!

Nu har jag tomtat lite! Eftersom jag var ute en sväng strax före och under lunchen för att prova och hämta mina nya inlägg passade jag på att leka tomte: jag har köpt en (1) julklapp till Fästmön – och tre (3) till mig själv. Ja vaffan, jag måste ju ha nåt att lägga fram på julafton när jag ska egen-mysa! Vad jag har köpt till Anna kan jag naturligtvis inte berätta. Till mig själv har jag köpt en bok, för ovanlighetens skull. Den tänker jag faktiskt slå in och verkligen lägga i en liten julklappshög (inte så tokigt när man köper alla klappar själv till sig själv – då behöver man inte byta!)

Ett hårt paket till mig själv.

Via jobbet har jag nu beställt en blåtand, alltså ett slags headset samt en adapter så att jag kan ladda min Ajfån i bilen. Eftersom min fasta telefon till jobbet är ihopkopplad med min Ajfån skulle bordsapparaten egentligen kunna skrotas. Jag föredrar fortfarande att snacka i blåtand eller annat headset när jag pratar i mobil, nämligen. För då blir jag ju riktigt mobil och har händerna fria (hands free, vet du…) att till exempel anteckna eller så!

En sån här och en adapter blev de två andra klapparna till mig själv idag.

I och för sig skulle man kunna se inläggen som den fjärde julklappen till mig själv, men jag måste ju prova och gå in dem redan nu. Det kommer förstås ett särskilt inlägg om detta senare i kväll. För det var ju inte bara inläggen i sig som jag fick för 1 599 pix utan också gipsavgjutningarna av mina fötter – med extreeemt smala hälar, enligt Ortoped-Jerry Berglund. (Själv tycker jag förstås att jag har kryssningsfartiyg till fötter… Minst Titanic, alltså. Och likt Titanic står/flyter jag inte stadigt trots allt…) Inser att det är mycket inlägg just nu och i mitt liv finns två: skoinlägg och blogginlägg. Det är naturligtvis skoinläggen jag ska gå in och inte blogginläggen.

En som nog kände det som julafton för ett tag sen var före detta kollegan som fick ett nytt jobb! Och nej, jag blev inte sur trots att jag hade sökt samma jobb. Jag tyckte att det var ex-kollegan väl unt. För det ÄR bra att röra på sig arbetsmässigt – i alla fall så länge man själv bestämmer när och hur och inte nån liten fjant gör det. Då kan det bli tragedi utan like. (Jag undrar hur högt skadeståndet skulle kunna bli? Förresten går det inte att värdera i pengar det somliga har gjort gentemot andra. Att få sitt liv förstört från en dag till en annan går inte att sätta nån prislapp på.) Nästa vecka har vi bokat in en lunch, ex-kollegan och jag (Den Lille Fjanten vill jag naturligtvis inte umgås med!) och då hoppas jag att få veta ”allt” om nya jobbet – som ändå verkar både roligt och stimulerande, vad jag förstår. Å, vad jag är glad för ex-kollegans skull! (Och arbetsplatsen har fått en riktig pärla, vilket jag hoppas att de inser! Fast jag har talat om det för dem via e-post.)

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut

Somliga (läs: mamma) ser på sport just nu, jag ser på omvärlden. Här händer både tokigt och slugt. Mitt urval i kväll är detta:

• Så grillar du utan att störa. Får man grilla på ballen* eller inte? Tja, det bestämmer fastighetsägaren. Och det har faktiskt inte så mycket att göra med brandsäkerhet. Rök och matos kan räknas som otillåten störning och om det sker vid upprepade tillfällen att man stör sina grannar med rök från grillen kan man riskera att bli uppsagd från sin lägenhet. Att grilla på en inglasad balle eller precis under en sån kan emellertid vara livsfarligt. Man kan nämligen drabbas av kolmonoxidförgiftning om rökgaserna inte ventileras bort…
• Vad är det med Denver? För andra gången, förra gången var 1999, skjuter en galning tolv personer. Denna gång på en biopremiär av Batman.
• Ett år sen Utøya. När vi ändå är inne på tragedier… På söndag är det ett år sen hemskheterna på Utøya skedde. Det uppmärksammas på flera sätt. Ett är boken Jag lever, pappa av Siri och Erik Sønstelie. Boken är ett sätt för dem att slåss för demokratin.
• Nu ska bärplockarna avhysas. Hemma i Uppland är det tjafs mellan utländska bärplockare och ortsbefolkning. En del. Några samlar in kläder och förnödenheter. Men nu ska bärplockarna avhysas. Skälet: de förstör skogen, enligt skogsförvaltaren. Ständigt detta krig…
• Listigt lurendrejeri vid bankomaten. Glöm skimning vid bankomaterna! Det nya sättet att sno dina pengar är… listigt. Pengarna kommer inte ut som de ska utan fastnar på en list.

*ballen = balkongen

Read Full Post »