Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tankeväckande’

Ett inlägg om ett radioprogram.


 

Igår när vi bilade hem var det ju långresa. Och tänk att vi tajmade resan så att vi kunde lyssna till gårdagens sommarpratare P1! Ja, vi hörde i alla fall nästan hela programmet med syster Karin från Alsike kloster.

Syster Karin

Syster Karin sommarpratade för oss på hemresan igår. (Fotot är lånat från SR:s webbplats. Fotograf: Mattias Ahlm)


Det blev ett annorlunda sommarprogram 
för Fästmön och mig. Vi pratar inte alltför ofta om frågor kring tro eller flyktingar, men jag tror (!) att syster Karins sommarpratande gav oss en del tankar. Bland annat berättade syster Karin om att människor med olika sorters religioner finns på klostret, för här är dörren öppen för dem som behöver en fristad. Det låter onekligen som en mycket spännande plats, men också som en plats för återhämtning och själavård.

Vidare fick vi veta hur syster Karin hamnade i kloster, även det en intressant ”resa”. Vi fick glimtar från ett vanligt ungdomsliv med tågluffning och billigt rödvin till ett liv där tron fick allt större plats efter mötet med såväl syster Marianne som Jesus. Det har inte alltid varit lätt att leva som nunna – varken för syster Karin själv eller för hennes familj. Men trots att många ser det som att hon valt bort barn kan hon ju faktiskt ärligt säga att det knappast finns nån som har så många barn som hon själv…

Jag tyckte att det var ett intressant och tankeväckande sommarprogram med syster Karin, som endast är tre år äldre än jag själv (kanske närheten i ålder påverkade mig också).

Här kan du lyssna på syster Karin när hon sommarpratar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om några böcker som nyligen eller snart ges ut i pocketform av Månpocket.


Äntligen trillade Månpockets månatliga nyhetsbrev
in i inboxen! Jag noterar flera spännande och bra titlar – både lästa och nya för mig. Här kommer ett urval av just dessa spännande och nya för mig:

VattenänglarVattenänglar av Mons Kallentoft
Kriminalinspektör Malin Fors är våldsrotelns stjärna. Envis och skicklig, intuitiv och intelligent. Besatt. Ständigt på flykt från sig själv, uppslukad av arbete.
En septemberonsdag kallas hon till ett av Linköpings finare områden. Ett gift par har hittats mördade i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen. Sökandet blir intensivt, och medan tunga regnmoln vakar över staden dras Malin Fors och hennes kolleger in i ett fall där gränserna har blivit otydliga. Mellan döda och levande, mellan gott och ont.

MississippiMississippi av Hillary Jordan
År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar. Regnet öser ned och familjen blir strandsatt i ett hav av gyttja. Till farmen återvänder två unga män från krigets Europa. Jamie, Henrys yngre bror, charmerar och förför men plågas av minnen från kriget. Ronsel Jackson, son till de svarta dagverkarna på farmen, kommer tillbaka som en hjälte bara för att konfronteras med den djupt rotade rasismen hos sina egna landsmän. Vänskapen mellan de två männen drar in dem alla i en förgörande tragedi.

När skönheten kom till BroNär skönheten kom till Bro av Anna Jansson
Medeltidsveckan pågår i Visby. I Sankt Clemens ruin har ett hemligt teatersällskap intagit scenen nattetid. En dubbelgrav från 1100-talet där en ung kvinna och en äldre man vilar står i centrum. Paret har brutalt blivit mördade, nedhuggna i sömnen. Historien upprepar sig i teaterföreställningen. För att bli invigd måste Malva, sexton år, tillbringa natten i graven och sedan ta sig ut av egen kraft.
En tid senare blir Maria Wern uppsökt av Malvas far Mikael, som är orolig — ingen har sett hans dotter på en vecka. Samtidigt hittas en kvinna död på en stenig strand. Det kan vara en olycka, men flera personer tjänar på hennes död.

Precis min typPrecis min typ av Simon Garfield
Följ med på en fantastisk resa genom typsnittens historia och användningsområden. Möt skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura och Verdana, och få reda på hur Times New Roman och Garamond kom till. Oavsett om du är en fullkomlig novis eller väl insatt i typsnittens förtrollade värld är det här boken för dig. Simon Garfield har skrivit en bok som är lika mycket kulturhistoriskt äventyr som tankeväckande handbok. Detta är en bok som oundvikligen får sin läsare att känna sig klokare och mer beläst och populärhumaniora när den är som allra bäst, enligt förlaget.

Major Pettigrews sista chansMajor Pettigrews sista chans av Helen Simonson
Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. Som änkling lever han ett inrutat och ganska ensamt pensionärsliv i en liten engelsk by. Mrs Ali från Pakistan äger byns mataffär. På ytan har hon och majoren inte mycket gemensamt, men av en slump upptäcker de att de båda älskar böcker och i synnerhet Kiplings romaner. Major Pettigrews sista chans är en varm och humoristisk  Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar.

Mor mamma morsanMor, mamma, morsan av Roberth Ericsson och Sonja Schwarzenberger
Tretton berättelser om kvinnorna som formade oss. Att skriva sin mammas historia innebär oundvikligen att man skriver sin egen. En utmaning som tretton framstående författare och kulturpersonligheter har antagit. Boken är en kärleksförklaring och samtidigt en berättelse om moderskapets skuggsidor. Det är djupt personliga porträtt – modern som med sina tre barn tvingas lämna Libanon för Sverige utan en krona på fickan, mamman vars karriärdrömmar låg undanstoppade i det välpolerade vitrinskåpet och den nyfriserade morsan som simmar i Medelhavet med hakan högt.


Livet är kort.

 

Nu skildras mammorna i en bok som rymmer både närhet, skratt och mörker. Det är tänkvärd läsning för alla som någon gång berörts av relationen mellan mor och barn.

Read Full Post »

Vi bestämde oss för att besöka Fredens Hus idag i stället. Fästmön slutade ju jobba klockan 14 och Fredens Hus är öppet till klockan 16 även på söndagar. Och det var helt rätt beslut! För det här var ett ställe dit jag lär återvända. ”Ett hus” med många intressanta och tankeväckande utställningar!

Fredens Hus har alltså sina lokaler i Uppsala slott, vid norra tornet. Det är fri entré, men man får lämna ett bidrag om man vill. Jag hade bara 20 kronor löst som jag stoppade i bössan när vi gick – det var alldeles för lite för att jag hade fått se.

Visdomsord redan i entrén. (Den där konstiga fläcken i gräslig nyans i bildens nederkant är ful, men ska vara där.)


Den mest omtalade fotoutställningen
av dem som visas just nu är Miss Landmine. Utställningen visar skönhetstävlingar i Kambodja och Angola. Alla som var med i tävlingarna hade blivit lemlästade av landminor. Utställningen kan upplevas provocerande, för mig var den tankeväckande…

En provocerande och tänkvärd fotoutställning.


Kan svenskheten ta slut är titeln på utställningen intill.
Den handlar om huruvida svenskheten påverkas av till exempel invandring. Också mycket tänkvärt! Utställningen är gjord av Regionmuseet Kristianstad i samarbete med journalisten och författaren Maja Hagerman.

Rasbiologi…


Några smärre utställningar
 som visas just nu är arbeten från ett antal av Uppsalas gymnasieskolor. Intressanta projekt om bland annat Afrika och Bangladesh, samt ett konstprojekt om Dag Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld och alla hans citat…

Dag Hammarskjöld hade en blick…


Utställningen om Dag Hammarskjöld
är påbörjad och alltså inte färdig. Men här finns mycket att titta på och läsa om denne diplomat som så ofta är citerad. Inte bara Dag Hammarskjöld själv är citerad här, dock! Så här sa Trygve Lie när Dag Hammarskjöld hade blivit utnämnd till FN:s generalsekreterare:

Dag Hammarskjölds företrädare välkomnade honom med dessa ord.


Onekligen var Dag Hammarskjöld en spännande person.
Jag ser fram emot att få veta mer om honom, denne man vars blick får mig att tänka

oundviklig

när jag ser på gamla fotografier. Han genomsyrar redan mycket på Fredens Hus…

Till och med hans spegelbild i en glasdörr är oundviklig…


I rummet intill huserar en annan svensk
som gjort mycket gott, Raoul Wallenberg. Mannen vars öde man inte känner. Kanske dog han 1947 som vissa hävdar… Föddes gjorde han i alla fall för 100 år sen i augusti.

En svensk som gjort mycket gott, men vad är hans öde?


Vi kom ut i en grön och varm junieftermiddag.
Tittade på utsikten och Gunillaklockan, fotade två turister. Och jag slogs av hur lyckligt lottad jag är att jag lever i ett land där det är fred. Där jag inte riskerar att trampa på några minor när jag går i gräset…

Ett torn mitt i grönskan. Men inga landminor…


Är du i Uppsala och får en stund över – besök Fredens Hus på Slottet! Det kostar ingenting att se dessa tänkvärda utställningar och stora män!!!

Read Full Post »

En timmas amerikansk dokumentär. Tja, det var vad jag pallade i TV-väg i kväll. Och då föll valet på Min pappa är gravid som visades på TV4. Varför? Därför att jag vill förstå.

Scott och Thomas är ett par som lever tillsammans med sina två adoptivsöner Logan och Greg. Men familjen är mer annorlunda än så: både Scott och Thomas har bytt kön från kvinnor till män. Dessutom har Scott, i sitt nya kön, fött barn, Miles. Och det är även detta som skiljer sig från andra homosexuella par! Scott och Thomas kan få barn med en donator eftersom Scott har kvar de kvinnliga fortplantningsorganen och han är inte steriliserad. Här i Sverige är det ju fortfarande så att den som byter kön måste sterilisera sig. Varför då, liksom???

Den här familjen är ju ändå ovanlig. När Miles hade fötts började de stora problemen med förföljelse. Familjens hus brann ner och eftersom de inte hade nån försäkring blev de utblottade. Därför flyttade de hundra och nånting mil söderut. Men där finns nya problem.

Man kan tro att den här dokumentären bara handlar om problem. Men det gör den inte. Den handlar om mycket som är bra i familjens liv också. Det är en tuff familj som vågar leva på det sätt som den gör. Men som en av papporna säger

Jag skulle ju inte välja det här om jag kunde låta bli, för det är inte roligt att bli förföljd och ha det svårt. Men hade jag fortsatt leva som kvinna hade jag mått ännu sämre.

Citatet är ungefär andemeningen av den han sa. Och det är då först jag tycker att det här är helt OK. Varför ska inte Scott och Thomas få leva som de vill? Varför? Vem är jag – eller nån annan – att döma dem och att sätta upp regler för dem?

Det här var ett tankeväckande TV-program. Även om jag fortfarande tycker att det är

konstigt

med gravida män har jag fått mitt perspektiv vidgat. Det konstiga ligger inte hos de gravida männen utan hos mig som är så fast i mönstret att jag bara måste placera in folk i könsfack. Wake up, Tofflan!

Read Full Post »

Connie är tillbaka. Hon från Dårens dotter. Hon som är sämst i klassen och lite annorlunda. Mian Lodalens bok Tiger är en mer eftertänksam bok än föregångaren. Men bra! Jag fick den av Fästmön på vår tvååriga förlovningsdag.


Tiger är en bok som känns mer eftertänksam än Dårens dotter.

                                                                                                                                                       Connie är annorlunda. Men så får hon tre tjejkompisar som är tuffa och kaxiga. De festar och träffar killar, gör en del småbrott. Connie tänjer som förut på gränser. Och så träffar hon Anna. Snart är Connies tillvaro i religiösa Jönköping inte lika enkel längre.

Medan Dårens dotter var en bok jag bitvis skrattade högt åt – även om den OCKSÅ hade sina allvarliga bitar – är Tiger en mer tankeväckande bok. Visst skrattade jag under läsningen också och visst är det en hel del DETALJERADE sexbeskrivningar också, men… Tiger är mer allvarlig. För jag vet hur det var att vara tonåring i en småstad på 1970-talet och ha en stor hemlighet. Inte var det en glad tid, precis…

Boken slutar både sorgligt och lyckligt. Bitvis känns den lite haltande, det blir lite för mycket beskrivningar av sånt som inte för berättelsen direkt framåt. Men Mian Lodalen tar upp boken på spåret igen mot slutet och det är helt klart en bok du ska läsa! Högt betyg!

Read Full Post »

En 40-årsfest banar vägen för ett gäng medelålders killar som lirar rock. Och bandet gör succé. Bandet, som i all hast döps till Clark Kent, tillika titeln på Magnus Linds bok som jag just läst. Tack, FEM!


En mycket speciell och läsvärd Clark Kent!

                                                                                                                                          Huvudpersonen Henry återupplivar tillsammans med några gamla kompisar ett band de hade på 1970-talet. Bandet spelar på en i gängets 40-årsfest, en önskan av födelsedagsbarnet i fråga. De tror alla att det är en engångsgrej, men bandet får snabbt uppmärksamhet, gör succé och ger sig ut på turné i sin gamla buss. Samtidigt lever de fem männen livet, lite grann genom 40-årskrisen…

Den här romanen är rolig och ibland lite farsartad, men den har definitivt ett djup också som gör att den trots sin ålder (boken kom ut 1985) inte är inaktuell. Det är samma saker som ältas nu som då, på nåt sätt. Att söka behålla ungdomen genom att leta upp gamla kompisar känner vi väl alla igen liksom det sista rycket att klara sig igenom en ålderskris.

Lite irriterande är emellertid en del stavfel, till exempel ”fotölj”, ”tunnt” och ”faschinerande”, men det står man ut med. En klart läsvärd och tankeväckande bok som faktiskt också gjorts som TV-serie!

Read Full Post »