Trall på ballen?

Ett inlägg om min balle*.

---

 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 

Till min balle behöver jag sex paket räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…

*min balle = min balkong
**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På natten blir det MITT rum…

Jag föddes, som bekant, i den numera berömda Metropolen Byhålan. Mitt första hem ligger i princip nedanför mammas nya lya, på en parallellgata. Och innan allt revs och de hus där mamma bor nu byggdes, lekte hon här som barn – och bodde på en annan parallellgata. Cirkeln sluts, på nåt sätt.

Mamma har fått en riktigt trevlig lägenhet. Hon hade också turen att få den så gott som helrenoverad innan hon flyttade in – till och med ny parkett i vardagsrummet! Vitvarorna i köket byttes emellertid inte ut, men de som finns är hyfsat OK.

Ganska snart blev det klart vilket av de tre rummen mamma skulle ha som sovrum och vilket rum som skulle bli TV-rum. Och TV-rummet, det har blivit mammas favoritrum! Här ser hon på ”dumburken”, förstås, men hon äter oftast här inne. Från rummet finns en dörr ut till ballen*. Vidare har hon kort sträcka härifrån till ytterdörren ifall nån plingar på.

Fast saken är den, att detta TV-rum också är MITT favoritrum när jag hälsar på hos mamma! Köket är lite mörkt, i vardagsrummet ekar det och i mammas sovrum är jag ju inte, precis. Så på natten blir TV-rummet MITT rum.

Mamma i sitt TV-rum i strax efter flytten. Den fina öronlappsfåtöljen är min favorit! Sedan bilden togs har hon fått ett större bord.

                                                                                                                                                            Jag ligger på en tjock madrass på golvet – vilket är superbra för min rygg. Och jag sover med öppen balkongdörr. Det kommer in frisk luft hela natten och jag sover som en prinsessa! Ingen takfläkt som surrar eller har konstiga ljud för sig.

Här låg jag sist jag var här – och här ligger jag nu!

                                                                                                                                                       Fast ibland kan man bli lätt nipprig på fåglarna utanför som låter – dygnet runt. Är det inte fiskmåsar som skriker så är det skator som skrattar – och jag funderar för mig själv om dessa arter aldrig sover om nätterna..? En fågelart som visat sig vara en riktig sjuksovarsort är änder! I morse när jag promenerade längs vattnet låg änder här och var med näbbarna instuckna bakom nackarna (att de inte får nackspärr!) och sov – helt opåverkade av att en viss klumpeduns tofflade förbi…

På tal om att sova… Det börjar bli dags för det nu. Klockan närmar sig halv ett och jag vill gärna komma ut hyfsat tidigt på min morgonpromenad så att jag får vila mina öron med lite bra musik och mina ögon på den härliga sjön.

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »