Om jag fortfarande hade drömmar…

Ett inlägg om drömmar. Och K-rauta.

För ett tag sen såg jag mitt drömkök i en brittisk TV-deckare. Du vet, ett sånt där kök i ett sånt där hus som man bara har i sina drömmar. Om man nu fortfarande har drömmar…

Jag skulle vilja ha ett litet hus med många små rum (ingen öppen planlösning!) där jag kan breda ut mig och mina böcker och mina datorer. Köket ska vara stort, för jag vill kunna samla den stora familjen omkring mig ofta (hö,hö!…). Och så ska jag ha en lagom stor trädgård, som innebär lagom mycket arbete, men definitivt en som har ett land med köksväxter. Örter, grönsaker och kanske rentav ett potatisland.

Det är lätt flyga iväg i tanken. Jag kände en gång en tjej som efter sin skilsmässa flyttade in till stan och en lägenhet mitt i city. Där stod hon ut i max ett år, sen var hon tillbaka på landet igen. Då hade hon renoverat sin lägenhet och gjort täta turer till K-rauta (ja, hon var av finskt ursprung). Detta K-rauta lät bara som ett underligt namn för mig. Jag var van vid Beijers och såna ställen där lustiga småpojkar sprang omkring i shorts sommartid och kapade brädor åt oss.

Trä i generna?

Jag hoppade in på K-rautas webbplats alldeles nyss för att kika lite och för att låtsas att jag fortfarande har drömmar. Hemsidan känns väldigt typisk för det jag tycker K-rauta står för: bra grejor och inget tjafs. Alltså inget utöver det som behövs. Webbplatsen är bra och redigt upplagd och jag hittar spännande undersidor med inspirerande tips för allt från våtutrymmen till trädgård.

Sa jag att min morfar var snickare? Jag tror att jag har detta med trä i generna, i blodet. Önskar så att jag hade haft kanske inte ett arbete med trävaror, men ett lagom projekt eller en hobby som har med det att göra. Ett fritidshus eller en liten engelsk cottage, med stort kök och en örtagård. Om jag fortfarande hade drömmar… Idag har jag bara en trist bostadsrätt som behöver ytrenoveras. Men vem vet, jag kanske hittar såväl inspiration som mina drömmar igen och sätter lite fart…

Livet är kort. Det måste omfatta drömmar.

Read Full Post »

Restless

Ett inlägg om en brittisk spionthriller.

En del tycker att britterna hänger kvar i sina världskrig. Och till viss del håller jag med. Men det finns ju så mycket kring krigen att berätta, samtidigt som människorna som var med då och som kan berätta blir färre och färre.

Brittiska miniserien Restless är emellertid en fiktiv spionhistoria. Den första delens sändes förra lördagen, men först igår på fredagen, när det bara var skit på TV och både Fästmön och jag var trötta, tog vi en titt.

Sally/Eva och dottern Ruth vid köksbordet i mitt drömkök*, för övrigt… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Red Arrow International GmbH)

Ruth och sonen Jochen hälsar på sin mamma/mormor Sally. Sally verkar nervös och säger att hon känner sig bevakad och förföljd och ber dottern om hjälp. Ruth får en mapp att läsa igenom. Det som först slår henne är att hennes mamma inte alls är nån Sally utan Eva Delectorskaya, en ryska som engagerats av brittiska underrättelsetjänsten som spion. Eva utbildas och kommer efter en del våldsamma händelser till USA.

I det första avsnittet får vi följa Eva spionliv genom tillbakablickar. Dåtid varvas med nutid – som i det här fallet är 1976. Ruths första uppgift blir att söka upp mannen som rekryterade Eva, Lucas Romer.

Riktigt spännande och välgjord spionthriller, producerad 2012, med kvinnor i centrum. Bra skådespelare dessutom! En av döttrarna på Downton Abbey spelar till exempel dotter även här (Michelle Dockery).

I kväll går andra och sista delen klockan 21 på SvT1. Vi ska ut och röra på oss, så för säkerhets skull ställer jag DVD:n på inspelning.

Första avsnittet får högsta betyg!

*mitt drömkök = från en vinkel sett var detta köket i mina drömmar ganska exakt – förutom färgerna. Men annars, skrämmande likt! 

Livet är kort.

Read Full Post »