Ett tankfullt inlägg.
Smärtsam läsning och dödshjälp i min hjärna idag.
Nu har Sverige fått en ny statsminister. Jag har faktiskt inte följt omröstningen, det räckte med valet av talmän häromdan. Nä jag har gjort annat. Jag har redigerat de fem första kapitlen, formaterat dem, skrivit ut, bytt toner (fasen vad det går åt skrivar-patroner!). Det blev mycket smärtsam läsning idag. Mycket.
Av nån anledning har jag under tiden funderat över dödshjälp. (Den som sen ska läsa mina ord torde icke förvånas över kopplingen.) Enligt Aftonbladet är så många som nio av tio svenskar (enligt en undersökning från 2010), nästan, för dödshjälp, men bara 17 procent av våra politiker. Professor Torbjörn Tännsjö har jobbat mycket med frågan om dödshjälp och bland annat gjort undersökningar om detta bland läkare. Han tycker att det är förvånande att så många politiker är emot, men har större förståelse varför vanliga svenskar är för:
[…] Det är ett mänskligt behov helt enkelt. Det är orimligt att vara emot, när man ser vad som händer ens gamla föräldrar. Det är lite av en gåta att politikerna är så okänsliga. Politiker är populister som håller upp fingret och ser vart det blåser, men inte i den här frågan […]
Vad menas då med aktiv dödshjälp? Det innebär att man gör något som med avsikt förkortar en svårt sjuk persons liv. I dag är dödshjälp tillåtet i Schweiz, Holland, Belgien, Luxemburg och några delstater i USA. Fast det är bara i Schweiz som utländska medborgare kan få aktiv dödshjälp.
Jag tycker att frågan om aktiv dödshjälp är svår. Själv har jag ingen klar och färdig åsikt i den. Jag kan förstå att man kan tänka att man vill få hjälp att du om man blir svårt eller obotligt sjuk – när man är frisk. Men hur tänker man när man väl hamnar i situationen? Vill fortfarande dö eller är livsviljan starkare? Och har man egentligen rätten till sitt eget liv?
Har DU nån åsikt om dödshjälp??? Skriv gärna några rader i en kommentar!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Väldigt svår fråga det där med dödshjälp..
När/om man hamnar i den sitsen att det inte finns något mer att göra och man bara blir sämre och sämre, då tycker jag att man ska få bestämma själv hur man ska göra och kan man inte fixa det på egen hand så..
Ha dé!/Kram
Ja det är ingen fråga man svarar lättvindigt på.
Problemet om man väntar FÖR länge är att man kanske inte kan meddela sig, man kanske är FÖR sjuk, liksom…
Kram!
Tofflan!
En svår fråga som får min dubbelmoral att komma fram. Självklart skulle jag, om jag låg svårt sjuk och hjälplös vilja somna in. Det har jag varskott nära och kära MEN om älskade dottern/barnbarn låg där då är saken inte lika självklar. Kanske skulle jag då hoppas på mirakel och INTE följa hennes vilja.
Tänker på Dig och läser Din blogg men har så lite tid att kommentera (är ju mest hos mamma nu och hjälper henne)
Ha det gott, var stolt över att Du är just Du!
Kram!
Ja det är en mycket svår fråga och jag tror att man tänker olika när det gäller en själv och när det gäller nära och kära. Därför är det viktigt att man talar om hur man vill ha det INNAN. Men…tänk om man ändrar sig och livsviljan ändå finns där fast man inte kan meddela sig? Dessutom finns ju inte aktiv dödshjälp att få i Sverige…
Tack, Ulla! 😛
Var rädd om lilla mamma, men också om dig själv!
Kram!
Vad förvånad jag blir när jag läser artikeln från AB! Att så många var för aktiv dödshjälp trodde jag inte. Jag är själv väldigt tveksam till det faktiskt, mycket beroende på att ett liv är ett liv om du förstår vad jag menar? Heligt är väl att ta i, men att aktivt släcka ett liv, det känns någonstans för mig inte rätt, även om jag kan förstå det på ett intellektuellt plan.
Jag blev också förvånad, 90 procent, liksom (89, för att vara exakt). Och jag är också tveksam, jag kan inte säga att jag tänker exakt si eller så mer än att jag kan föra resonemang om det.
Hej Tofflan! Denna kommentar har inget med ditt inlägg att göra.
Du ska veta att jag håller alla mina tummar för att du ska få en intressant anställning inom kort. Att vara utan en vettig sysselsättning är väldigt nedsättande både fysiskt som psykiskt. Att man finner sig själv att man inte pratat med någon under en dag kan sänka den starkaste. Det är inte bra och väldigt tråkigt. Jag önskar dig en trevlig och mysig helg!
Kramar Irene
Det är periodvis väldigt jobbigt, ja, men den nya regeringen har i alla fall lovat höjd a-kassa, alltid något.
En fin helg ska du också ha!
Kram!
Här i Belgien är det sedan inte alltför länge tilllåtet, det är något man diskuterar med sin husläkare. Hur det hela går till måste jag faktiskt ta reda på.Jag ställer mig positiv.
Det var en med bestämda åsikter i frågan. Det måste kännas skönt. Vilken möjlighet också ni har. Vet du hur mannen tänker i frågan? Är det nåt ni har pratat om er emellan?
Faktiskt så är det något vi borde prata om. mera konkret alltså. Jo jag snokade runt lite om ämnet. vill man pga sjukdom etc ha aktiv dödshjälp så rådgör man om det med sin husläkare som i sin tur konsulterar andra läkare innan det beviljas eller avslås. Efter vad jag förstått är det stora mängder sömnmedel som ges. Tidigare var det typ som det är i Sverige, att hög dos av morfin ges som i slutändan leder till friden, men nu är det alltså lagstadgat.
Jag håller fullständigt med – vi borde prata mer om det och hur vi vill och ska ha det i olika lägen kring döden.