Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamla föräldrar’

Ett tankfullt inlägg.


 

blodpenna

Smärtsam läsning och dödshjälp i min hjärna idag.

Nu har Sverige fått en ny statsminister. Jag har faktiskt inte följt omröstningen, det räckte med valet av talmän häromdan. Nä jag har gjort annat. Jag har redigerat de fem första kapitlen, formaterat dem, skrivit ut, bytt toner (fasen vad det går åt skrivar-patroner!). Det blev mycket smärtsam läsning idag. Mycket.

Av nån anledning har jag under tiden funderat över dödshjälp. (Den som sen ska läsa mina ord torde icke förvånas över kopplingen.) Enligt Aftonbladet är så många som nio av tio svenskar (enligt en undersökning från 2010), nästan, för dödshjälp, men bara 17 procent av våra politiker. Professor Torbjörn Tännsjö har jobbat mycket med frågan om dödshjälp och bland annat gjort undersökningar om detta bland läkare. Han tycker att det är förvånande att så många politiker är emot, men har större förståelse varför vanliga svenskar är för:

[…] Det är ett mänskligt behov helt enkelt. Det är orimligt att vara emot, när man ser vad som händer ens gamla föräldrar. Det är lite av en gåta att politikerna är så okänsliga. Politiker är populister som håller upp fingret och ser vart det blåser, men inte i den här frågan […]

Vad menas då med aktiv dödshjälp? Det  innebär att man gör något som med avsikt förkortar en svårt sjuk persons liv. I dag är dödshjälp tillåtet i Schweiz, Holland, Belgien, Luxemburg och några delstater i USA. Fast det är bara i Schweiz som utländska medborgare kan få aktiv dödshjälp.

Jag tycker att frågan om aktiv dödshjälp är svår. Själv har jag ingen klar och färdig åsikt i den. Jag kan förstå att man kan tänka att man vill få hjälp att du om man blir svårt eller obotligt sjuk – när man är frisk. Men hur tänker man när man väl hamnar i situationen? Vill fortfarande dö eller är livsviljan starkare? Och har man egentligen rätten till sitt eget liv?

Har DU nån åsikt om dödshjälp??? Skriv gärna några rader i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg om ansvarslöshet.


Varje söndag
brukar jag fördela mina mediciner i en liten dosett. I söndags noterade jag att två av min mediciner håller på att ta slut. Det är inte helt tomt i burkarna, men det skramlar bara några piller på bottnarna. Satte mig därför vid datorn, surfade in på min husläkarmottagnings webbplats och hittade ett enkelt och bra kontaktformulär.

Anabox

Jag fördelar mina mediciner varje söndag i min förträffliga ANABOX!


Tidigare,
när jag var listad hos doktor Anders, kunde jag mejla honom direkt när nån medicin tog slut. I regel svarade han vid slutet av dan och svaret var för det mesta:

Ett e-recept är skickat!

Nu är det ett tag sen doktor Anders slutade vid mottagningen, men jag har fortsatt att vara listad vid själva mottagningen. Alltså fick jag hålla tillgodo med ett kontaktformulär – som alla andra patienter vid mottagningen.

Jag fyllde i mina uppgifter, personnummer, mediciner, styrkor, min e-postadress och mitt mobilnummer. I söndags kväll, som sagt. När jag hade skickat iväg formuläret fick jag ett autosvar via e-post där det bland annat stod:

Ditt meddelande har tagits emot. Vi svarar dig normalt inom 1 arbetsdag. […]

Igår eftermiddag, tisdag, passade jag på att kolla på apoteket om det hade kommit nåt e-recept. Då hade det ju gått nästan två arbetsdagar. Men nåt recept hade inte kommit till apoteket! Jag ringde då mottagningen och knappade mig fram till Receptförnyelse. Läste i stället in mina uppgifter på en telefonsvarare samt sa att jag hade fyllt i och skickat ett kontaktformulär i söndags men inte fått nåt recept.

I morse ringde A från mottagningen för att bekräfta att de hade tagit emot mitt meddelande och för att tala om att ett recept skrivs i morgon, torsdag, kväll. Om man ringer in och förnyar recept tar det nämligen fem (5) arbetsdagar innan man får sitt e-recept. Varför sämre service??? Sen började vi prata om Mina vårdkontakter. Och då förstod jag ett och annat…

Mottagningen har anslutit sig till Mina vårdkontakter, ett påfund från den verksamhet som ansvarar för allmänhetens hälso- och sjukvård. På mottagningens webbplats fanns rörig information om detta, viss information var dessutom motsägelsefull. Men det går ut på att man som patient ska logga in på Mina vårdkontakter och sköta bland annat receptförnyelse därifrån. För att kunna göra detta behöver man e-legitimation. För min del är e-legitimation väldigt struligt. Troligen beror det på att jag har en gammal dator. Jag får ofta göra flera försök att logga in och dessutom ofta starta om innan jag lyckas. Krångligt, med andra ord. Och eftersom kontaktformuläret låg kvar på webbplatsen utgick jag ifrån att det fungerade.

A från mottagningen berättade att alla nu måste ansluta sig till Mina vårdkontakter. Detta innebär att alla måste ha en dator och e-legitimation.

Våra gamla föräldrar förutsätts få hjälp av sina barn och anhöriga.

berättade A.

Men ska man ta ifrån en gammal människa, som är klar i huvudet, rätten att själv kunna förnya sina recept – bara för att h*n inte har en dator eller e-legitimation?

svarade jag indignerat.

Tydligen är det så ansvarig myndighet har tänkt. Eller inte tänkt. Eller tänkt, men struntat i. Människor är faktiskt myndiga trots att de är 70+.

Jag skyller naturligtvis inte på min husläkarmottagning, det är ju inte mottagningen som har bestämt att vi patienter ska tvingas in i Mina vårdkontakter. Men jag blir förbannad när vi patienter inte ens har fått information om att detta ska införas. I alla fall har jag inte fått information mig tillsänd på nåt sätt.

naken vid datorn

Det är så säkert att jag inte ens kommer in i ”systemet”…


Skälet till att myndigheten
har bestämt att införa Mina vårdkontakter är säkerhet. Ja visst! Det är ju så himla säkert att vissa av oss inte ens kommer in i ”systemet”. Jag undrar hur många som skiter i att försöka boka en tid, ändra en redan bokad tid eller förnya recept… Det är ju inte alla som har barn eller närstående som kan hjälpa till ifall man själv inte har de tekniska möjligheterna eller kompetensen, vill säga…

Nu ska just min mottagning ha kvar möjligheten att ringa in receptförnyelse. I alla fall ett tag till. Formuläret på webbplatsen tas bort i slutet av denna månad, när Mina vårdval ska vara infört fullt ut. Alternativet för min del blir väl att ÅKA DIT och vägra gå därifrån innan jag fått framföra mitt ärenden, förnya mitt recept, samt legitimerat mig. Med mitt presskort eller körkort. Dessa kort FUNGERAR nämligen alltid som legitimation.

Men, som sagt… Det är inte mottagningen jag snear till på. Det är den myndighet, eller vad det nu är, som har bestämt att Mina vårdval ska införas. Det kanske är jättebra, men… Varför tar ni inte informationsansvaret??? Varför får vi,

allmänheten,

ingen information? Jag har inte ens vetat att det finns nåt som heter Mina vårdval, än mindre att det ska införas och att jag måste se till att ha fungerande teknisk utrustning för att kunna boka ett jävla läkarbesök i primärvården eller förnya mitt stående gamla recept! Inte konstigt om jag sätter mig på akuten nästa gång jag tycker att det blir kris. Och då har den informationsansvarig* totalt misslyckats med att styra vårdströmmarna rätt!


Livet är kort. Mitt blodtryck är rätt högt just nu.

Read Full Post »

Uppdaterat förtydligande: Den som läser med färgade glasögon läser in sig själv där man tycker att det passar. Men… Ironin i nedanstående inlägg är gentemot mig själv, Fröken Duktig/Hurtig/Lustig/Värdelös, som tvivlar på sin egen förmåga och som anser sig vara hjärtlös i vissa sammanhang. Ironin gäller också det att man försöker ställa en sjukdomsdiagnos per telefon, befinner sig på playan när man sitter inomhus samt att det mest upphetsande man gjort är att raka armhålorna och borsta tänderna.  

Här kommer mitt ursprungliga inlägg:

Äh, NOT förstås! Fröken Duktig/Hurtig/Lustig/Värdelös – välj det alternativ som du tycker passar! – har hittills hållit sig inomhus och ringt en massa telefonsamtal, försökt ställa en sjukdiagnos, sökt några jobb och bloggat lite. Lilla mamma är krasslig IGEN och det är inte lätt att finnas till hands per distans. Nu åker jag emellertid ner till henne på måndag, men ändå. Oron finns där. Och man bryr sig om sina gamla föräldrar om man är en normalt funtad dotter/son. Senast igår hörde jag om En vän som satt på akuten med sin sjuka, åldriga mamma. Det är bry-sig-om, det!


Här satt min lilla mamma en av påskdagarna och blickade ut över sjön.

                                                                                                                                                                Det är fortfarande varmt idag och jag är glad att jag får nånting gjort överhuvudtaget. Hade mycket väl kunnat tänka mig att vara på playan eller åtminstone på en båt som Fästmön och Elias igår. (Men ibland behöver små pojkar göra saker på egen hand med sina mammor.) Jag väntar förstås med spänning på att få se bilder från trippen på en blogg nära mig.

Förbereder mig inför fredagseftermiddagens möte som förhoppningsvis kan ge mig lite framtid – trots att det finns såna (Petite Moi included) som tvivlar på min förmåga och som tycks tro att man kan leva på luft. Luft betalar inga räkningar, liksom. Sen kan älska nån helt galet mycket ändå. För jag anser att man är RÄDD OM den man älskar genom att inte dra ner den helt och hållet i ens privata helvete. Min utmätning blir ju även din, om det kommer till det värsta. Om man då inte väljer att slänga ut nån innan dess, vilket har föreslagits. Var gjorde man av sitt hjärta då? Nej fy te rackarns sicken soppa!

Ja, jag är heligt förbannad idag och jag behöver ta en rejäl paus. Det som är bra med ilskan är att den ger mig styrka. Tårar och ledsenhet gör mig svag och pinsamt beklämmande. Och glöm inte bort i sammanhanget att jag bara kan bli riktigt tvärarg på den jag tycker om.

Det mest upphetsande jag har gjort hittills idag är att raka armhålorna. Nu till tandborstningen – med språng!

PS Funderar starkt på att skapa en kategori som heter Ironi. Nån som tycker att det är bra förslag???

Read Full Post »