Hemma på farmen igen

Vi kom iväg från mammas hem vid 13-tiden, men behövde ta en omväg för att tanka, så starten gick cirka 13.40. Hemma i Uppsala var vi vid 17-tiden. Jag brukar för det mesta köra i ett streck och då går det lite fortare, men mammas onda rygg kräver att vi stannar minst en gång. Idag blev det just bara en gång. Vi behövde besöka toa och jag var hungrig och båda var vi kaffesugna. Vi stannade på vårt vanliga ställe Skoftesta. Inga vidare mackor där, eller vad sägs om denna fantasilösa skapelse?

Fantasifull fika, eller hur? NOT!

                                                                                                                                                                               På bilden ovan ser du hur min bricka såg ut INNAN jag klantade mig. Jag fnös högt och ljudligt åt två manspersoner i cirka 35-årsåldern som efter avslutad måltid hickade och rapade ljudligt (sånt man gör hemma i enskildhet). För att fnysa med emfas slog jag näven i brickan – och ja, det är ju inte svårt att gissa vad som hände. Just det. Allt kaffe åkte ut. Jag hade väl tagit typ två klunkar. Inget kaffe kom emellertid på mig eller mamma. Jag stegade in för att köpa en ny kopp java samt en kaka som tröst. Trodde att Skoftestamannen skulle ömka mig och bjussa på en kopp när jag kom med min kaffeblöta bricka och en tom porslinsmugg, men icke. Jag fick betala 25 pix för nytt kaffe –  i pappersmugg – och den plastade kakj***ln.

Mamma skötte sig som synes och spillde ingenting.

                                                                                                                                                               Hemma i Uppsala möttes vi som vanligt av sura miner. Jag kan inte förstå att somliga alltid äter citronsoppa. Men det gäller bara vissa ändå, för det finns folk som har hyfs och både hälsar och ler när vi möts – ett sånt par mötte jag senare.

L hade inte lämnat nycklarna, så antingen är det nån annan som vattnar och tar in post eller så glömde L. Jag minns hur det var förra året – en L som högröd i ansiktet slängde åt mig nycklarna i farten på väg ut till bilen som skulle gå till Arlanda…

Stanken av grillad gris la sig strax tung över området, men jag lät balledörren* vara öppen ändå och hängde snabbt in mina kläder i garderoben. Det luktade faktiskt inte så himla länge, skönt.

Jag orkade inte skutta över till Tokerian, inte ens hasa över, så jag ringde Restaurang Trädgården för att beställa scampi och ris till mamma och mig. Tyvärr var denna rätt borttagen från menyn. Mamma fick i stället en lövbiff som till största delen var seg och oätlig samt strips; jag en kycklingpizza med béarnaisesås, det sista jag var sugen på i värmen.

När jag parkerade vid Heidan noterade jag en person i en röd bil. Fick en flash att det var ett av mina två onda x. Ha ha haaaa! 😆 När jag klev ur och gick förbi såg jag att det var… en gubbe, minst 100 år gammal… Tror det är dags för Tofflan att boka tid hos optikern.

Nu har jag tagit en dusch och tvättat håret och jag är lika varm som innan. Mamma ser på TV, jag tycker att det är mest skit på dumburken på lördagskvällar, så jag tänkte sätta mig med ett par tidningar som har kommit.

I morgon ska jag Ut på Uppdrag på förmiddagen och när jag har duschat stapplar vi nog över till Tokerian för att proviantera. Vet inte vad jag ska hitta på till middag i morgon – mamma är en riktig köttätare och det är ju inte jag. Däremot äter hon inte kyckling. Svårt fall, doktorn grät.

Doktorn är deppig.

                                                                                                                                                    *balledörren = balkongdörren