Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

I inledningsscenerna: en ung kvinna jagas genom en mörk skog. Hon halkar och förföljaren hinner upp henne. Detta är upptakten till The Killing, en amerikansk spännande serie som hade premiär i kväll på TV4.


Två oroliga föräldrar.

                                                                                                                                                                 Stan och Mitch Larsen får veta att deras tonårsdotter Rosie INTE har tillbringat helgen med sin bästis som de trott. Och när Rosie inte kommer till skolan på måndagen förvärras läget. Polisen hittar pappans kreditkort och en blodig tröja och jakten på den försvunna flickan börjar. Samtidigt flätas två andra historier in: den ena om polisen Sarah Linden, som råkar få fallet samma dag hon ska flytta från stan, den andra om kommunfullmäktigeledamot Darren Richmond.

Detta är en riktigt läskig deckare! Jag sitter och fryser och ryser under hela detta första avsnittet, för det är kallt, regnigt och mörkt. Samtidigt är det ”snyggt” filmat och skådespelarprestationerna, främst föräldrarna och den kvinnliga polisen, ganska bra. Det enda som stör mig lite är att det hela påminner om en dansk eller norsk polisserie där det också förekom politik och försvunna flickor… Hjälp mig den som kan att komma på vad den hette!

Jag ger i alla fall detta första avsnitt högt betyg. Men mycket kan hända än – såväl i serien som betygsmässigt. Det är nämligen tolv avsnitt kvar…

Read Full Post »

Idag har jag bara glömt…

  • att jag höll på att läsa i morse (hittade boken uppslagen IGEN efter flera timmar… Det är andra gången nu.)
  • smutstvätt på golvet i hallen (hela dan)
  • smörja fötterna
  • köpa bröd
  • att vara snäll och mesig
  • bilnycklarna, när jag skulle ut och åka

Eh… vad var det jag skulle blogga om???

Read Full Post »

Självklart var det både höstlöv och lönnlöv som visades i bildgåta nummer åtta. Fröken Moa och UnderCover klurade ut det hela samtidigt och jag ser fram emot att få goffa i mig vinsten – en fet och kladdig chokladkaka! Bilden i sin helhet kan du se här!

Nu kör vi en nionde bildgåta! Och vinnaren får då ge mig… tusen smultron på ett strå, inspirerad som jag blev av Nurse Rached(s sons upptåg) .

Vem är det som transar här och i vilket sammanhang?


Små spiror men vem transar här?

Read Full Post »

Som vanligt, höll jag på att skriva och gjorde det också!, var det kluriga UnderCover som knäckte den sjunde bildgåtan. Bilden var en detalj som visade hur Clark Kent* blivit måstoa en gång i maj förra året. Du kan se den i sin helhet här.

Vi kör direkt på med nästa bildgåta. Den här kan du absolut INTE ta! Hi hi!


Den här tar du inte!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Man upphör aldrig att ta sig för sin panna i den här världen. Det senast är nu Svenskt Näringsliv som vill sänka studiebidragen för studenter som läser humaniora. Detta innebär alltså att studiemedelssystemet skulle göra skillnad på vetande och vetande…

Jorå, jag vet att läget på arbetsmarknaden är tufft just nu för oss med humaniora-examen. Men som biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni säger i Svenska Dagbladet:

[…] Jag tror att arbetsmarknaden förändras hela tiden. Det som är bristyrken i dag behöver inte vara det i morgon […]

Men Svenskt Näringsliv menar i en rapport att konststudenter och humaniorastudenter har svårare än ingenjörer att få jobb. Nationalekonomen Malin Sahlén är en av författarna till rapporten ”Konsten att strula till ett liv”. Hon anser att

[…] Vi har en verklighet där arbetslösa ungdomar studerar för att de inte vill jobba. Det driver in folk i akademiska studier som egentligen inte vill studera. […]

Genom att ge humaniorastudenterna en signal – sänkta studiemedel –  om att chansen att få jobb är liten vill man få studenterna att inse vilka studier som lönar sig. Men Svenskt Näringsliv har inget förslag på HUR man avgör vilka utbildningar som ska ge mindre studiemedel. Och samtidigt säger Malin Sahlén att Svenskt Näringsliv INTE vill att studenter ska sluta läsa konst och humaniora. Nehej, vad vill man då? Sänkt studiemedel lockar väl ingen att studera?

Från Sveriges Förenade Studentkårer är man upprörd. Nuvarande ordföranden och tillträdande ordföranden skriver i en debattartikel att det har blivit allt vanligare att arbetsgivare med flera bedriver hets mot humaniorautbildningarna. De säger bland annat:

[…] Men som vanligt bygger hetsen och förslagen på fördomar och felaktiga analyser. […] Att straffa enskilda för att tidigare studenter inte etablerat sig på arbetsmarknaden är en orimlig tanke. Med samma logik skulle studenter som är kvinnor eller födda utanför Europa också få längre studiebidrag. […]

Niklas Starow från Liberaldemokraterna anser att humaniora är en enorm tillgång. Utan folk som går humaniorautbildningar riskerar vi i Sverige att utvecklingen inom film, musik, teater med mera stannar upp. Liberaldemokraterna vill se ett förändrat studiestödssystem och tänker sig nåt de kallar medborgarlön:

[…] Vår grund i Liberaldemokraterna är att byta ut hela studiestödssystemet på sikt till att ingå i vår PSML-reform (Platt Skatt och Medborgarlön), där de som vill läsa vidare har den ovillkorade medborgarlönen som grund och precis som idag ha en lånedel för de utgifter som ML-delen inte täcker, med skillnaden att vi förordar att detta ska skötas av den privata sektorn. […]

Personligen välkomnar jag en översyn av studiemedelssystemet. Men frågan är vem som skulle göra den så att inte nån grupp straffas och hur. Vi vill väl att alla utbildningar i Sverige ska vara BRA utbildningar. Eller som Nyamko Sabuni säger:

[…] Min uppfattning är att Sverige ska ligga i framkant i alla utbildningar, både humaniora och tekniska utbildningar. Det kan inte åläggas politiker eller någon annan att göra skillnader på vetande och vetande. Allt vetande är bra för samhällets utveckling. […]

Ett samhälle som bara består av en viss sorts utbildningar och en viss typ av jobb säger sig självt inte överlever. Jag menar, om alla skulle utbilda sig till ingenjörer borde det rimligtvis bli fullbelagt på de lediga jobben. Vad ska alla ingenjörer göra då? Läsa en bok? Och är det i det läget ingenjörsstudenternas tur att straffas för att de valt en utbildning som inte leder ut i jobb? Ja, som sagt, man tar sig för sin panna och undrar…

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Nåt av det värsta jag vet är tjuriga ungar. De kan sprida sån OTROOOLIG atmosfär omkring sig att de förpestar hela luftrummet på flera kubikmil! Ändå kunde jag inte låta bli att le lite (igenkännande?) när jag såg den supersura treåringen på lokalblaskans förstasida i måndags. Han var sur, han! Han vill INTE bada i floden, nämligen. (Tyvärr finns inte bilden på tidningens hemsida.) För att ni ska få nåt roligt att skratta åt lägger jag ut en bild på mig själv, cirka fyra månader gammal och sur som ättika.


Redan fyra månader gammal kunde Tofflan sura. Notera den plutande läppen.

Både bilden på mig själv och bilden på den sura treåringen i lokalblaskan påminner starkt om minen på Hasse Alfredson i Dagens Nyheter. I samband med att han fyllde 80 år nu i veckan skickades en (stackars) reporter ut för att skriva en artikel om jubilaren. Jag menar, hur roligt är det att intervjua en farbror som är känd för att tillhöra Sveriges humorelit, men som ser ut så här när han tänker på sin födelsedag?..


Hasse kan pluta med med läppen, han. Uj, uj! (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

Jag själv var i tidernas begynnelse ett snällt och glatt barn, men det skulle komma att förändras. Jag var framför allt inte förtjust i tanter när jag var liten, för jag tyckte de var så jobbiga och fjantiga. Jag föredrog farbröder som inte pratade med mig med larviga röster eller nöp mig i kinderna och sa nåt obegripligt på bebisspråk. Sen dess har jag gjort en pudel helt, som bekant.


Som ettåring avskydde Tofflan främmande tanter, vilket framgår av min pappas bildtext. Notera för övrigt att jag är FASTSPÄND i min vagn…

Så småningom förändrades Tofflans barndomsvärld i och med att Toffelmamman blev sjuk. Detta med en frånvarande mamma påverkar säkert alla barn, så jag är inget undantag. Och när den sjuka mamman sen periodvis kunde vistas hemma fick man tassa på tå och aldrig ta hem kompisar. Man lärde sig leka på egen hand. Det funkade, det med.

När jag var barn på stenåldern fick barn inte komma in på sjukhus – om de inte vara sjuka själva, förstås. Oändliga kändes de stunder jag fick vänta och vänta och vänta utanför på att mamma skulle orka komma ut en stund i parken eller så. Här är ett sånt tillfälle. Jag är fyra år och pappa och jag besökte mamma i Eksjö där hon låg på lasarett.


Här tyckte jag uppenbarligen att pappa var larvi. Att jag själv såg rätt larvig ut i min stickade utstyrsel och kalasbyxor tänkte jag inte på…

Lekskolefröken var en snäll dam som delvis klev in i mammas roll när mamma var borta. Fast inte ens när jag fyllt fem år var jag annat än en tjurig unge.


Jag är ungen i mitten, med den stirrande blicken. Här är det kanske inte så konstigt att jag ser sur ut, jag ska kläs ut till blåklocka…

Ett år senare flyttade vi till huset i Metropolen Byhålan. Mamma gjorde sin sista operation på ett tag i samma veva och sen var hon hemma i ungefär två år innan grundsjukdomen bröt ut och hon vistades halvårsvis på sjukhus, bland annat Karolinska. Min pappa, min ÄLSKADE pappa, fanns där så mycket han bara kunde, men han var ju samtidigt tvungen att dra in pengar till brödfödan. Som journalist arbetade han oregelbundna tider, men jag lärde mig att sysselsätta mig själv rätt bra. Böckerna blev tidigt ett sällskap jag sökte.

Men som liten överintelligent flicka (ja, jag har papper på det) förväntas man vara över medel även vad gäller det emotionella och det sociala och att vara lika smart på ”ALLA” områden. Som sjuåring började jag spela piano, fast jag ville spela gitarr. Ett halvår senare tvingades jag av min pianofröken att spela fyrhändigt – med mammas kusin som spelat piano i flera år. Jag var förstås värdelös – och fick smaka på ilskna rapp på fingrarna. Men värst var nog okvädningsorden…

Värdelös! Du är ju fullkomligt värdelös!

Tyvärr har jag burit detta ord med mig genom livet. Det har påverkat mig i många av mina livsval. Och än idag är jag en riktigt tjurig unge –  med plutande underläpp och allt.

To be continued…

Bilderna på mig i det här inlägget är tagna av min pappa förutom det när jag är fyra månader – då hette fotografen Helge Falk.

Read Full Post »

Men nu får ni väl försöka få hjärncellen i gungning i värmen! Ska den sjunde bildgåtan förbli olöst???

                                                                                                                                                            Jahapp! Jag hann väl knappt skriva ett dagboksinlägg förrän Tant Raffa löste bildgåta nummer sex! Bilden var en detalj av några grisar i keramik som jag fick en gång av ett par barn. Här kan du se bilden i sin helhet.

Vi kör väl en bildgåta till innan jag gör lite nyttigheter? Den HÄR kan du AAALDRIG klura ut! Vinnaren får ge mig… en fin blomma, tycker jag! Moahahahahaaaaaaa…


Va 17 är detta???

Read Full Post »

Older Posts »