Medan jag körde min stridsvagn…

Medan jag körde min stridsvagn inne på ICA Kvantum och funderade på varför jag gjorde misstaget att åka dit och handla, fick jag vänliga sms från vännen Jerry. Det ljusade upp en kall och svart själ, en Mårra som gick och blängde allt och alla till isskulpturer.

Och så fick jag syn på den! Filmen med stort F! Filmen, som jag bara har på VHS. Den låg där i en hög, bland andra DVD-filmer av lågpriskaraktär. Endast 39 kronor. Endast 39 spänn, inte ens två tjugor, liksom. Klart jag köpte den, min favoritfilm från 1984, Falling in love. Molly (Meryl Streep)  och Frank (Robert De Niro) möts i en bokhandel när de köper julklappar. Det blir ett oförglömligt möte och de blir kära. Men det får bli en platonisk kärlek eftersom båda är gifta. Eller?.. Äh, se den! Den är skitbra!!!

Min favoritfilm gjordes redan 1984.

                                                                                                                                                             PS Den går alldeles utmärkt att böla till!!!

Read Full Post »

Tänk dig för på jobbintervjun!

Careerbuilder.se har låtit göra en undersökning bland 547 (110 av dessa var svenska) västeuropeiska företagsledare om misstag vid jobbintervjuer. Här är tipplistan på de misstag du bör undvika:

1. Undvika ögonkontakt 77 procent
2. Svag handskakning 62 procent
3. Missa att le 42 procent
4. Leka och pilla med någonting på bordet 38 procent
5. Leka med håret och pilla sig i ansiktet 37 procent
6. Ha svårt att sitta still och behålla lugnet 33 procent
7. Dålig hållning 28 procent
8. Korsa armarna över bröstet 28 procent
9. För hård handskakning 7 procent
10. Gestikulera för mycket 5 procent

Men hur får man jobbet då? Här är topplistan på vad som gör arbetsgivarna mer benägna på att anställa nån:

1. Humor 38 procent
2. Tvåspråkighet 20 procent
3. Fysiskt vältränad 15 procent
4. Engagemang i omvärlden 14 procent
5. Aktiv i sociala medier 13 procent
6. Bättre klädstil 10 procent
7. Mer insatt i aktuella frågor och popkultur 7 procent

Hmm… Jag inser att jag behöver träna, köpa nya kläder, bli rolig och lära mig mer om pop. Bland annat…

Read Full Post »

Dagen går mot sitt slut…

Min sista lediga dag går mot sitt slut och kvällen är på väg att ta över. På förmiddagen satt jag en liten stund vid pusslet. Ringde mamma också, men hon hade inte tid att prata så länge för hon dammade…

Jag kunde inte hålla mig utan messade Fästmön och frågade om hon ville bli hämtad och hemkörd. Det ville hon. (Min baktanke var förstås att få en puss eller två – det fick jag!) Anna blev lite glad, tror jag, för precis när vi svängde in till parkeringen vid ICA Solen kom regnet. Lustigt, för det var ju jättesoligt när jag var ute. Solbrillorna åkte därför upp i huvudet när jag körde hemåt. Märkligt väder… Vi hämtade också Elias i skolan så då fick jag säga hej då till honom lite mer ordentligt än det blev i morse när vi var så trötta.

Hemma igen blev det ytterligare en stunds pusslande. Sen satte jag på hårdrock och skurade badrummet och duschrummet/toan. Resten av städningen tar jag i helgen. Jag ska visserligen träffa B nån av dagarna, men att damma och dammsuga tar ju max ett par timmar.

För ovanlighetens skull lagade jag mat till mig själv. Jag hade en snutt kycklingstekkorv som jag stekte upp. Till den blev det kokta snabbmakaroner och ett par glas gammal mjölk. Faktum är att det till och med blev mat över, så jag gjorde en matlåda till fredag.

Matlåda till fredag.

                                                                                                                                                             Jag känner mig mycket stolt att jag kom ihåg att laga lite extra mat och att göra en matlåda. Det var ju ett tag sen sist. Två år och åtta månader, ungefär…

I morgon blir det ingen varm mat till lunch, för jag bad ju att få gå på begravning som tidig lunch. Har lagt fram en Crisp & Cereal-bar, hasselnötter och choklad. Mums!

Lunch till i morgon!

                                                                                                                                                            Kavajen har hängt en stund på vädring, men nyss kom ett ösregn, så den åkte in på insidan av nätdörren. Där får den åtminstone lite luft. Kläderna är framplockade och skor, två alternativ, putsade. När det har slutat regna ska jag ta en tur till Stormarknaden och handla lite mat (idag kom det in tusen kronor på ICA-kortet!) samt en handblomma till i morgon.

I kväll blir det dusch och hårtvätt och lite telefoni med Anna.

Klockradion är ställd på halv sju, hoppas det är tillräckligt! Timern är ansluten och perkolatorn inkopplad, så det ska dofta och finnas nybryggt kaffe i morgon bitti när jag kliver upp. Det brukar vara ett bra sätt att vakna på.

Ett bra sätt att vakna på – när man känner doften av nybryggt kaffe. Den röda markeringen visar sladden så att Jonas ska förstå hur det hela hänger ihop! 😉

                                                                                                                                                                Men känner jag mig själv rätt lär jag skutta upp förväntansfull i morgon bitti. Och rädd. Massor rädd. Och lite ängslig för det nya och för begravningen eftersom jag vet att jag blir ledsen.

Read Full Post »

Tjugo minuter och en kvartett bilder

En liten promenad när solen tittade fram en stund. Tjugo minuter och fyra bilder.

Färgen börjar avta…

                                                                                                                                                             Det kommer lite frukt. En del går att plocka och äta, andra frukter är vackrast där de sitter i träden.

Små äpplen.

                                                                                                                                                                Det blommar fortfarande! Men det här är nog bland de sista balkongblommorna…

Säsongens sista balkongblommor?

                                                                                                                                                                 Det är onekligen så, att även om termometern visar 30 grader i solen idag, blott 18 i skuggan, går vi mot nästa årstid. Träden börjar redan bli tvåfärgade.

Ett tvåfärgat träd. Månntro det finns sockerdricka i hålet i stammen???

Read Full Post »

True Talent – yet another tramsprogram eller sanna talanger???

Inspirerad av blogginlägg signerade Rickard Engfors och Max Colliander måste även jag få kluddra ner några rader om det senaste i raden talangprogram på TV – True Talent.

Alltså jag har en inbyggd skepticism mot såna här program där man tar in ett antal ”vanliga” människor, ställer dem framför TV-kameran och gör dem till idoler. För ett tag. Sen kommer ingen ihåg dem och många går det riktigt dåligt för i livet.

Det kan handla om helt galna dokusåpor där största bedrifterna går ut på att nåt av följande, ibland i kombination:

1. att vara så konstig som möjligt
2. att supa så mycket som möjligt
3. att kn***a så mycket som möjligt

eller talangprogram som visar

1. folk som absolut inte har nån självinsikt om sina tillkortakommanden
2. en jury bestående så kallade proffs som gör allt för att förnedra den som inte är tillräckligt snygg. Ibland händer det att man också slår ner på talangen ifråga, vanligen på ett mycket grymt sätt.)

Jorå, jag har gett program som Robinson, Baren, Big Brother, Idol, Ullared, Ensam bonde söker mamma och allt vad skiten de heter, en chans. Jag har följt vart och ett av dem – eller åtminstone ärligt försökt – under en säsong. Ibland har jag inte pallat mer än ett avsnitt. För det finns så mycket skräp där ute som visas på TV att jag hellre stänger av och läser en bok. Eller skriver bitska blogginlägg.

Igår kväll satt jag med ena ögat fäst på min blogg, det andra på True Talent på TV:n. Det jag omedelbart gillade med  programmet är att man inte är utseendefixerad. Inte heller är talangerna tonåringar eller i yngre 20-årsåldern. Det handlar om att hitta bra röster. Talangerna coachas av Jessica Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg. Två av dessa tre tycker jag verkar vara ödmjuka artister, medan den tredje har ett lite för stort ego för att jag ska uppskatta personen ifråga. (Det blir lite jobbigt att höra artisten ifråga nämna sig själv minst en gång i kvarten.) Men i alla fall. Talangerna coachas av dessa tre.

Det nya i det här programmet är också att vanliga människor utgör jury. Det finns tre jurygrupper, indelade i ålder. Ingen av grupperna ser framträdandet först utan hör bara rösten. Under framträdandet röstar jurygrupperna och enligt hemsidan gäller följande:

[…] Bara de som lyckas få hela juryn med sig går vidare i tävlingen. […]

Och då vänds också scenen så att jurygrupperna ser sångaren. Men frågan är om ALLA i en jurygrupp måste trycka grönt eller om det är ett visst antal. Jag har nämligen svårt att tro att så många människor har samma musiksmak…

Troligen lär jag inte följa True Talent, för min skepticism finns där fortfarande. Men jag gillar helt klart detta koncept bättre än alla andra talangtävlingar – det är inte utseende- eller åldersfixerat och juryerna består av vanliga musikälskare (får man väl tro, dårå!..). Så… jag kanske ser nåt mer avsnitt. Eller två… 😳

Jag ger True Talent ett högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga!

Read Full Post »

Nej, resan är inte slut, den har inte börjat riktigt än…

Man skulle kunna säga att idag är min sista dag i frihet. Man skulle också kunna säga att min resa är slut. Men faktum är att jag inte har nåt emot alls att bli av med min frihet. Och min resa, den har inte börjat än…

Vart är jag på väg? Uppåt???

                                                                                                                                                                Nu är det slut med sovmorgnar och jättetidiga uppstigningar – nästan, i alla fall. Min arbetstid är 8 – 16 den första månaden. Det innebär att jag måste åka hemifrån runt halv åtta. Det är ju inte precis mitt i natten för en som är van att följa sin vårdarbetande Fästmös schema…

En del av er har tyckt att jag har varit knäpp som reagerat på att jag har fått tidiga sms – eller sena. Nu är jag av den uppfattningen att bara för att man är så tillgänglig är det inte OK att messa alltför tidigt eller alltför sent – om det inte är nåt viktigt, förstås. Jag fick rådet att sätta mobilen på ljudlöst. Det har fört med sig konsekvenser som att jag har missat viktiga sms och samtal eftersom jag inte har hört dem, trots vibra. Och för familjen och för nära vänner som har det svårt måste jag vara tillgänglig – dessa mina kära är nämligen tillgängliga för mig!

Den här krånglade med laddningen igår kväll och i morse hörde jag inte ett viktigt sms…

                                                                                                                                                                 I morse kom första sms:et klockan sju. Jag missade det eftersom mobilen var på ljudlöst och när jag svarade var det för sent – personen som hade messat befann sig ombord på ett plan… Hur som helst, eftersom jag framöver lär gå upp runt halv sju på vardagar går det förstås bra att messa mig då om man tycker att det är kul/bra/viktigt. Men jag kanske inte svarar i alla fall, för jag tycker att det är ohyfsat och för tidigt att messa så dags. Kvällstid svarar jag inte på sms efter klockan 22 hädanefter. Det KAN bli så att min mobil blir en tjänstemobil igen och då kanske jag måste ha den påslagen med ljud och allt. Då hoppas jag ännu mer att mina tillgänglighetstider för vänner och bekanta respekteras. Nu krånglade emellertid min mobil med laddningen igår kväll, så det kanske verkligen är dags att pensionera den tejpade saken… Men SUCK & STÖN, jag älskar ju dess kamera!!!

Vad ska jag ägna den här dagen åt? Jag borde städa av lite här hemma, åtminstone i badrummet och i duschrummet/toan. Just nu bjuder vädret på en klarblå himmel och sol – vilket gör att jag inser att jag borde gå ut på promenad. Vidare måste jag införskaffa en handblomma till begravningen i morgon, men det låter sig göras först senare framåt kvällen – jag vill ju inte att den ska ”nicka” alltför tidigt.

Jobbväskan är redan packad med papper, block, pennor, tofflor och diverse annat. Vad 17 har jag gett mig in på??? Tänk om jag inte klarar det här! Jag är ärligt talat… skräckslagen!!!

Skräckslagen Toffla!

Read Full Post »

Fy så elakt!

Läser om en norsk bloggare som låtsades ha leukemi och lyckades lura till sig över 350 000 kronor. Men hallå! Fyyyy så elakt!

Norskan bad om pengar på sin blogg till olika behandlingar för sin cancer. Ett tag hade hon också en grupp på Fejan med 8 000 medlemmar… Fast pengarna gick inte till några behandlingar utan till köksrenovering, dykutrustning och en stuga. Kvinnan är nu dömd för bedrägeri.

Elakt, tycker jag! För det finns faktiskt människor i behov av hjälp eftersom samhällets insatser inte är tillräckliga. Såna här skurkar sabbar! En svart bak, eller hur? För i verkliga livet finns det också människor som kör liknande race. Man behöver inte ha en blogg för att vara oärlig…

Svart bak för den som lurat till sig pengar genom att säga att hon hade cancer.

Read Full Post »

Tröttigt…

Kväll i Himlen. Jag har varit och tankat, hämtat Elias bibliotekskort och pantat tomburkar och -flaskor, medan Fästmön gjorde mat. Sås och potatis till alla utom Johan som kokade spaghetti, köttbullar åt alla utom mig som fick tre pannbiffar gjorda på kycklingfärs. Eller ja just det, Linn har börjat med nån diet vars namn jag inte vågar skriva ut här för då får jag en massa fanatiker som kommenterar och det är jag inte intresserad av. Men jag tycker att Linn är duktig som försöker, för det är inte lätt när alla andra äter som vanligt. Jag önskar att jag hade ett uns av hennes energi, för alldeles nyss gick hon iväg på promenad.

Tofflan är tröttig, men tacksam för alla som bryr sig om!

                                                                                                                                                          Anna och jag sträckte ut oss efter maten. Jag försökte läsa en stund, men ögonen bara föll ihop och till slut slumrade jag. Natten var inte så kul med miljoner turer till toa på grund av lingonen. Jag blir trött av att inte få sova en hel natt och trött av att förlora så mycket blod som jag gör. Vaknade av att mobilen brummade på ljudlöst. Det var vännen CL som ville önska lycka till på torsdag!

Det är så många som önskar lycka till på olika sätt, genom bloggen, per sms, telefon, vykort med mera. Och det är kända som okända. Jag är överväldigad! Tack snälla alla!!! Jag är så nervös och att få veta att just DU tänker på mig – och tänker goda tankar – hjälper mig mycket.

Extra glad blev jag i kväll för mejlet från mammakusinen B som varit nere i Östergyllen en sväng. Bland annat har hon hälsat på min mamma och även varit till min pappas grav med ett ljungträd. Tusen tack! Det betyder så mycket att nån åker till både mamma och pappas grav när man själv inte kan besöka dem så ofta som man skulle vilja ibland.

Mammakusinen B är lika snäll som hon ser ut att vara på denna beskurna bild.

                                                                                                                                                                 I morgon är det sista dagen i frihet, men du ska inte tro att jag sörjer att tiden är förbi! Det ska bli skönt att få komma in i ett sammanhang igen, att tillhöra en grupp, att åka iväg och göra nytta om dagarna. Inte bara sitta framför datorn och spotta ur sig bitska blogginlägg. Det tror jag fler än jag själv håller med om… Därmed inte sagt att jag tänker sluta blogga, så tro inte att du är safe… Moahahahahaaaa……

 

Read Full Post »

Jag laddar…

Väskan är avdammad, timern till morgonkaffet testad och fungerande och nya sandaler inköpta att trampa nya kontorsgolv. Jag laddar…

Tre ting jag lär få använda snart!

Read Full Post »

Insikter och utsikter

En riktigt disig dag, denna! I morse for vi som i mjölk genom landskapet, först till fritids/skolan, sen till Fästmöns arbete. Bensinmätaren tickar stadigt neråt och jag inser att jag måste tanka om bensinen ska räcka till ett antal arbetsresor i slutet av veckan.

En annan insikt jag har gjort idag på morgonen är att det är den sista tisdagen på länge som jag kan sitta i linne och shorts/mjukisbralla från Nike. Det passar sig inte riktigt när man ska arbeta på kontor. För det är det jag ska göra. Snart. Jag är spänd, nervös och förväntansfull! Jag ska infinna mig klockan åtta på torsdag – för att sen smita iväg en stund under förmiddagen för att gå på begravning. Det blir tufft att åka tillbaka, men samtidigt är det nog bra att få mycket att göra så man slipper tänka, känna och gråta. Jag lär väl också träffa ett antal personer från mitt förra liv. En del tycker jag fortfarande mycket om, andra har med sin tystnad och sitt bakom-ryggen-snack kvalificerat sig till gruppen Föredettingar-att hälsa-på-men-inget-mer.

På tal om att hälsa och visa hyfs kunde jag knappt hålla mig för skratt i morse när jag gick från bilen. Först kom en person som slutade hälsa på mig för över två år sen – h*n är för övrigt känd för att plötsligt sluta hälsa på folk. Sen kom en person jag utbytte en glad hälsning med och som jag äntligen känner igen – tack vara mina nya linser som gör att jag ser… Ja ja, en del går visst alltid i en dimma, medan andra kommer ut ur den. Nån gång. Det är inte lätt att vara varken impopulär eller populär…

Nu har dimman lättat här och kvar är bara en grå och trist himmel.

                                                                                                                                                              Dagens planer är att softa lite här hemma under förmiddagen. Kontemplera. Jag försöker lägga några pusselbitar då och då, men skam till sägandes är strandpusslet inte ens lagt till hälften… 😳  Jag ska också läsa lite i den ovanliga lilla franska deckare jag läser just nu, en pocket jag köpte för att ha nåt att läsa i nödfall. Den är riktigt bra! Inte så spännande än. Den påminner lite om Jacqueline Winspears böcker som utspelar sig i London något senare i tiden, men ändå.

Jag har provat kläder till torsdag och det största problemet är som vanligt skor. Men det löser sig. Varken skor eller kläder är viktiga. Det viktiga är att jag får gå dit och vara en sista stund. Jag tror inte Gunilla skulle bry sig om jag så kom i paltor – vilket jag förstås inte tänker göra.

En ros och mina tankar.

Read Full Post »