Lika som bär: Keith och Freddy

Kolla här! Snacka om lika som bär…

 
Keith Richards?                        Freddy Kreuger?

Read Full Post »

Twitter granskas av amerikansk konkurrensmyndighet

Medieföretaget Twitter ska granskas av den amerikanska konkurrensmyndigheten. Skälet är Twitter misstänks ha tvingat bort konkurrenter och stulit idéer.

Twitterloggan. (Bilden är lånad från Svenska Dagbladets hemsida.)

                                                                                                                                                             När Twitter lanserades var det ganska outvecklat. Därför uppmanade företaget fristående utvecklare att ta fram appar som kunde kopplas till tjänsten. En del av dessa appar har Twitter köpt, medan man misstänks ha studerat och gjort kopior av andra.

Allt eftersom programmen utvecklades och verktygen blev mer användbara steg företagets värde. Ett företag som bråkar med Twitter har den senaste tiden varit tvunget att stänga vissa appar sedan Twitter menat att de varit otillförlitliga. Detta anser man vara ett sätt att få bort en konkurrent.

Nu ska emellertid The Federal Trade Commission utreda det hela, så får vi se vad som händer.

Twitter beräknas idag vara värt ungefär åtta miljarder dollar. Förra året hade Twitter 175 miljoner användare, men bara 21 procent av dessa var aktiva. Jag blev en av användarna 2010. På Twitter heter jag Tofflisen. Finns du där???

Read Full Post »

Gruvlig åska och vackra blommor

I eftermiddags slog väderprognosen in för en gångs skull. Det blev både regn och åska. Jag bestämde mig för att stänga av stor-datorn, vågade inte ta några risker.

Hämtade Fästmön vid jobbet som vanligt klockan 16. Även Elias var där, avlämnad av mormor efter älgsafari hamburgergofferier idag. Elias berättade mycket stolt att han ätit en dubbel cheeseburgare – och mormor bara ett happy meal…

Vackra blommor från Slottsträdgården pryder nu köksbordet i Himlen.

                                                                                                                                                     Egentligen skulle ju jag och Elias hänga idag och i bilen hem fick jag veta The True Story: det handlade INTE om älgsafarin. Elias hade sagt till mormor:

Det är bäst att du är med mig på tisdag också, mormor, för Tofflan har haft mig i två dar så hon behöver nog vila nu…

Jaa, man undrar ju vad mormor tänkte… Men Anna sa att hon bara hade skrattat. Och det var ju roliga tankar av lille herrn onekligen! I morgon ska vi i alla fall hänga, fast det är lite oklart vad vi hittar på. Vädret får liksom avgöra. I kväll kom det världens åsksmäll så vi trodde faktiskt att det var en bomb. Efterpå följde naturligtvis ett blött regn. Elias gick ut och spejade på några barn mitt under regnet, kom in genomblöt i håret och sa trosvisst:

Nu behöver jag inte tvätta håret!

Nja, mamma och jag ville nog inte riktigt gå med på det, för det krävs nog lite schampo och tvål för att hår och kropp ska bli rena…

I kväll åt vi våfflor till middag, det var jättegott och jag klämde säkert ner en fem stycken. Med spraygrädde och hallon. Inte så konstigt att jag känner mig fet, alltså. Det måste bero på hallonen. TARJA Halonen. (Nu var ju jag rolig, liksom…)

En vän som jag försökte ringa idag på förmiddagen telefonerade nu på kvällen. Vi ska försöka stråla samman nån av Pride-dagarna i Stockholm nästa vecka.

I morgon ska Anna och jag fixa lite inköp inför söndagens högtidsdag.  Jag har mutat de två hemmavarande storasyskonen med  pizza i morgon om de passar lillebror ett par, tre timmar medan mamma och jag shoppar. Tyvärr har jag ju redan köpt det jag har tänkt köpa, men det var först igår som födelsedagspojken kläckte ur sig sin riktiga önskelista… Nåja, presenterna från mamma och pappa brukar nog bli de bästa, trots allt. Och jag tror inte den blivande nioåringen blir besviken i år heller…

Anna köpte en söt miniblomma idag.

Read Full Post »

Främlingen i huset

En spökhistoria som liksom aldrig blir… spöklik. Tyvärr. Den är bara alldeles för tjock, Sarah Waters bok Främlingen i huset.

En spökhistoria som aldrig blir… spöklik…

                                                                                                                                                                Hundreds Hall är godset som står i centrum i den här boken. Där har familjen Ayres bott i många år. En gång en rik överklassfamilj, nu är både godset och familjen en skugga av sitt forna jag. Förmögenheten är som bortblåst och mor, son och dotter försöker få det hela att gå runt. Så kommer doktor Faraday in i bilden strax efter andra världskrigets slut. Han dras in i familjen och huset. Huset som gör märkliga saker med sina inneboende. Eller är det bara inbillning och galenskap?

Den här nätta lilla boken är på 526 sidor i inbunden utgåva. En tegelsten, alltså. Den har alla möjligheter att bli en riktigt läskig spökhistoria, men jag var på sidan 300nånting när jag började inse det. Det är som om det inte händer nåt de 300 första sidorna. Och trots all död händer inte så mycket i resten av boken heller. Tyvärr! För Sarah Waters är en skicklig berättare, men… För just berättarkonsten får boken medelbetyg, annars hade den hamnat under. För själva storyn är väldigt tunn…

Read Full Post »

Diarieföring eller sekretessbeläggning eller makulering av handling

Jag blir mäkta irriterad men föga förvånad när jag läser i dagens lokalblaska om ett mejl till Stadens Sandlåda, SS, som inte har diarieförts. (Inte heller denna artikel finns att läsa på hemsidan.) För det var uppenbarligen en allmän handling. Eller?

En vd från ett av SS:s bolag hade mejlat ett antal politiker. Men registrator hävdade, när lokalblaskans reporter hörde av sig, att handlingen hade makulerats. Makulerats! Mejlet hade inkommit, registrerats och sen makulerats för det skulle inte diarieföras egentligen. Men strax därpå ändrade sig registrator och meddelade att handlingen blivit sekretessbelagd. Det kan man nämligen göra om en handling till exempel beror ett personalärende vilket det här mejlet handlade om, i princip. Samtidigt hänvisade registrator till juristen. Och nu börjar den vanliga karusellen gå runt i SS.

Snurrigt som en karusell i Stadens Sandlåda. (Bilden är lånad från Presenter barn och vuxna och föreställer en speldosa.)

                                                                                                                                                           Juristen ringde upp journalisten samma dag och erbjöd sig skicka så väl det inkomna mejlet som svaret. Men att handlingen makulerats och sedan belagts med sekretess var ett misstag. Missbedömningen tog juristen själv på sig. Offentliga handlingar diarieförs av SS som huvudregel, enligt juristen, men det finns inget skäl till att just denna handling inte diariefördes. Hängerume?

En lektor i rättshistoria vid universitetet är mycket upprörd över det hela, men inte heller han är förvånad över SS:s agerande. Det ska råda både offentlighet och definitivt inga oklarheter.

En av mejlmottagarna, ett oppositionsråd och tillika en (S)-politiker precis som vd:ns fru (som dessutom för inte allför länge sen var oppositionsrådskollega med politikern) undrade över förfarandet men säger att han måste böja sig för att

[…] Juristerna hävdar att det är korrekt att göra så. […]

Notera, att denne (S)-politiker är en av våra folkvalda. Folkvalda. Du och jag som bor i länet har valt honom. Vi har inte valt SS:s jurist, däremot eller nån annan tjänsteman.

(S)-politikern vill inte kommentera skälet till att mejlet inte diarieförts utan hänvisar till Högsta Hönan. Som i sin tur hänvisar till en av SS:s så kallade chefer. Som i sin tur hävdar att beslutet om diarieföring är delegerat – till juristen.

Ja, man kan väl säga att det är lika snurrigt som förr i tiden i SS. Alla skyller på alla. Och vad jag förstår är inte en enda av de ovanstående i denna lilla berättelse ur verkligheten ens sommarvikarie utan tillsvidareanställd. Duktigt folk, må jag säga.

Read Full Post »

”Jag orkade inte med grottandet…”

Lokalblaskan må vara julitunn, men där finns ibland vissa lysande krönikörer som sätter ord på mina tankar. En av dessa är Anders Mildner som idag har fått sin krönika Jag orkade inte med grottandet införd. Tyvärr finns den inte att läsa på hemsidan.

Anders Mildner tar upp det här med de allorstädes närvarande kamerorna som tar fasansfulla bilder eller filmer från Norge som sen delas via sociala nätverk eller publiceras lite här och var.

Jag har för övrigt bloggat om filmande vid olycksplatser tidigare och uttryckt min avsky över det. Men det är inte sanningen jag värjer mig emot. Det är viktigt att vi inte döljer det otäcka som har hänt, att vi bearbetar och inte stänger in. Det jag inte gillar är sättet att gå på människor, som så uppenbart är i chock efter att ha varit med om hemska upplevelser. Att sticka upp en kamera i nyllet på dem. Att filma dem när de ligger skadade eller döda. Att intervjua anhöriga, som befinner sig i ett minst lika omfattande chocktillstånd.

Dagen efter allt det hemska och ofattbara hade skett i Norge försökte jag hitta en så neutral beskrivning av skeendet som möjligt via media. Det visade sig att Aftonbladet hade en sån som jag tyckte var bäst och jag länkade till den i ett inlägg. För jag kunde ju inte låta bli att blogga om händelserna. De påverkar oss alla, även om vi inte befinner oss i Norge, har norska vänner eller bekanta eller så. (Jag har släkt i Norge, ja, och nej, jag vet inte hur det är med dem.) Men sen blev jag smått illamående över alla spekulationer som vällde ut genom bloggar, Fejan och Twitter. Det är inte så att jag är ointresserad av att få veta vem som har utfört detta hemska, men jag är ju faktiskt inte polis eller utredare. Varför inte lämna utredningsarbetet till proffsen? Jag erkänner, precis som Anders Mildner, att jag inte orkade/orkar med grottandet. När nyheter, analyser, rykten, tankar och skvaller blandas, hur ska jag då kunna sålla för att hitta fakta, för övrigt..?

Igår morse hittade nästa beskrivning som kändes tämligen neutral. Det var hos Dagens Nyheter. Notera att den började skrivas före förhandlingarna med den gripne men att den sen har fyllts på.

Det här är svårt. Jag orkar inte grotta, men kan inte värja mig, riktigt. För även jag vill ju veta. Förstå.

Men helst av allt vill jag inte snacka så förbannat. Jag vill göra. Jag vill inte ge mig in i diskussioner kring skuldfrågan, extremisttillhörighet, terrortankar. Jag vill lämna blod, jag vill ställa upp med samtalshjälp, jag vill hjälpa till att röja. Tyvärr har jag brister i blodet som gör att jag inte kan eller får lämna blod. Jag är inte heller utbildad terapeut och jag har inte pengar att skänka eller resa till Norge för. Men det är sånt här jag skulle vilja göra i det här läget. Inte grotta. Göra nåt vettigt.

Read Full Post »

Safari bland klåda, älgar, svin och sega datorer

Jag har haft en hemsk natt! Du vet en sån där natt när man aldrig kommer till ro. Det började med att jag inte kunde andas när jag hade lagt mig. Det var som att luftrören krympte och jag hade bara ett litet, litet hål i luftstrupen att få ner luft i. Till slut släppte det, men jag kan meddela att det är ganska ångestframkallande att inte kunna andas. Inte vet jag vad det berodde på heller, möjligen att jag hade bäddat rent tidigare på kvällen och att det därför flög omkring en massa dun i sovrummet.

Svårt att komma till ro på denna i natt.

                                                                                                                                                                  Sen, när jag äntligen kunde andas igen, började det klia överallt. Du vet… på höger hålfot, vänster lår, i pannan, på magen, på vänster häl, höger höft, ryggen, nacken, skinkan, ena lilltån… Och så vidare. Jag genomförde en tämligen avancerad dance macabre i bädden – för jag ville ju inte väcka arbeterskan som somnade före mig. Men hon väckte snart sig själv genom sina rastlösa ben, så…

Idag skulle Elias och jag ha hängt, men eftersom det evenemang mormor tänkt ut för gårdagen inte gick att genomföra då skulle de göra det idag i stället. Vad det handlar om? Älgsafari! Jag har inte hört talas om det förut, men roligt lät det och jag var nästan lite sugen på att följa med! När jag åkte ner till Metropolen Byhålan i början av juli såg jag ett anslag för svinsafari. Det verkar betydligt lättare att arrangera med tanke på hur grisligt många svin det finns här i världen:

• fyllesvin
• skitgrisar
• spargrisar
• gullegrisar
• svinpälsar
• marsvin
• svinkoppor

med mera.

Dessa gullegrisar finns i min ägo.

                                                                                                                                                                   I skrivande stund är jag för övrigt svinigt irriterad på stordatorn som är otroligt seg. Innan jag tar en surfrunda får jag nog lov att göra en liten extra genomsökning och kanske en omstart innan jag fortsätter på min surfin’ safari.

För övrigt tänker jag ägna den här dagen, som jag inte hade tänkt ägna åt mig själv, åt att läsa ut boken jag lånat av M och kanske försöka pussla lite. Jag är ju inte ens halvvägs på strandpusslet och efter den 1 september lär jag inte få tid att sitta så ofta.

Men först lite lokalblaska – fast det går ju fort med tanke på dess magra juliinnehåll…

Read Full Post »