Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 juli, 2011

Jag ler när jag läser en solskenshistoria från igår. Den om mannen vars vigselring åkte ner i tvättpåsen – och tvättpåsen togs som soppåse och hämtades av sopbilen.

Det kunde ha varit slut där. Sagan om ringen kunde ha varit all. Men det var den inte. Den ringlöse var förstås förtvivlad så hans bror chansade och ringde sopgubbarna och bad dem leta. Under över alla under – gubbsen hittade ringen!!! Gubbarna blir nu hedersgäster till bröllopsdagen!

Äntligen en saga med ett lyckligt slut!

Read Full Post »

Efter en jobbig förmiddag, med ilska, förtvivlan, hoppfullhet och glädje för andras skull i en salig blandning träffade jag vännen M. Hon plockade upp mig i bilen och vi for ner till hamnen. Hittade ett bra, men varmt matställe.


Nummer 71 var vi.

                                                                                                                                                                    Jag tog en grekisk sallad, M fisk. Och sen pratade vi om ”allt” i två timmar – jobb, puckon, ex-män, ex-or, barn, dåligt ledarskap, psykopater, bröder, glömska, en gemensam vän, gamla klasskompisar… Med mera. Jag varken kan och vill berätta allt och jag vill inte heller lägga ut en bild på M eftersom jag aldrig bad om tillåtelse. Men jag är så tacksam för jag hämtade kraft ur vår dialog. Det var som om åren vi inte setts eller umgåtts var borta. Hade vi bott i samma stad hade vi nog varit vänner idag.


Jag lämnade löken eftersom den gör allt annat än underverk för såväl mage som andedräkt…

                                                                                                                                                                    Ett stort TACK till M ifall du läser det här (vilket jag inte tror att du gör, men ändå…)! Jag tror att du är jättebra på ditt jobb!!!

Vi skildes åt med en kram och jag traskade upp mot stan för att inhandla jordgubbar. Naturligtvis började det regna och jag hade varken paraply eller jacka. Och jordgubbsförsäljarna stod varken utanför banken eller Gallerian… Fruktansvärt kissnödig var jag också, men jag tog mig i kragen och släpade in mig i en leksaksaffär. Där hittade jag dessa tre paket till min favoritkille som fyller år om några veckor.


Tre paket till min favoritkille.

                                                                                                                                                              Fästmön messade från Berlin att hon längtar hem och jag försökte att inte kissa på mig. Mobilen har för övrigt gått varm idag! Stort TACK till ”ALLA” för det stöd ni visar!!!

Jag har insett att rosa foppatofflor är skornas haute coture här i Metropolen Byhålan. Ungefär som hemma, då. Fy f*n så fult, säger jag bara! Jag messade en kär vän som inte har så mycket till övers för dessa fotbeklädnader och kände sympatin strömma ut genom svars-sms:et. Ännu varmare sympati kände jag när jag gråtfärdig messade att jag var kissnödig, letade födelsedagskort till mamma, det regnade ute, jordgubbarna verkade vara slut i hela Byhålan och så om förmiddagens otur.

Hemma igen och jag hann precis in på toa. Mamma kom just innanför dörren efter att ha varit hos frissan. Det har slutat regna, jag får bara snälla sms hela tiden, jordgubbar köpte jag av en tjej som stod och sålde utanför Systemet. Jag tränar mig att tänka positivt, men idag är det svårt, mycket svårt.

Dessutom var det en närsynt unge med ett katt-namn som höll på att cykla på mig på vägen hem tre gånger och nyss gick en man med gula byxor förbi utanför fönstret. Förskräckligt! När det finns kläder i tjockis-svart!

I morgon åker vi till Uppsala, jag och mamma. På måndag fyller hon år och jag ska försöka fira henne efter bästa förmåga, men jag har blivit lovad ett samtal under den dan, ett samtal vars utgång jag inte är säker på… Jag lever i ett vacuum, jag orkar inte gråta mer, jag bara nickar luttrad och tänker

Jaha! Det var inte min tur den här gången heller.

Jag vet inte var eller ens när den här mardrömsresan slutar.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

I natt hade måsjävlarna party igen! Jag vet inte vad det är med fiskmåsar, men de beter sig som värsta tonåringar och skränar och skrålar mitt i natten – eller snarare på tidiga morgonkvisten. Jag sov gott fram till dess. Nåja, samtidigt kan jag gilla lite lagom ljud av dem i bakgrunden. Att man aldrig kan vara nöjd!

Nöjd blir jag emellertid aldrig med rökarna ovanpå som inleder sin dag vid halv åtta-tiden på morgonen med att kedjeröka under ett par timmar på sin balle*. Ballen sitter över mammas och det är konstigt, jag trodde att rök stiger, men se DEN HÄR vidriga röken letar sig in i mina luftrör där jag ligger på min madrass på golvet och snusar. Alldeles nyss hostade jag så där äckligt torr och retligt att jag höll på att spy över tangentbordet. Kul start på dan…


Trött på att hosta så jag nästan spyr för att folk röker.

                                                                                                                                                                 Jag blir förbannad på rökarna! Jag skiter fullständigt i att de är så dumma att de blossar och gör sig själva sjuka, men det är baske mig inte rätt när deras missbruk gör omgivningen sjuk. Då får jag lust att gå ut och skrika på

TOTALT RÖKFÖRBUD!

Håll er inne i era egna hem och rök i stället, gå inte ut på balkongen eller altanen och sprid era gifter till omgivningen! Och ja, jag är medveten om att lägenheter har fläktsystem som kan sprida röken vidare, men de flesta av dessa system är så dåliga att rökeländet fastnar på vägen. Jag kan inte heller förstå att man fortsätter röka när man har förlorat en när och kär på grund av en sjukdom orsakad av rökning. Då är man väl inget annat än ett pucko???

FÖRLÅT alla hänsynsfulla rökare (för ni finns också), men… Jag blir dålig varje morgon här och det känns inte OK…


Lite såna här moln är det idag…

                                                                                                                                                                    Idag är det igenmulet här. Jag ska strax skutta upp och tvätta mig, fixa kaffe, ta lite frukost. Mamma sover än, men jag ska ju iväg på lunch idag och vill hinna med frukost först! Man får ju inte fakta av…

Min gräsliga sms-signal klöv just tystnaden i lägenheten. Jag kastade mig på mobilen för att kväva den och hoppas att mamma inte blev väckt. Som arbetssökande måste man ha mobilen påslagen 24 timmar om dygnet, nämligen. Och jag måste ha den påslagen med ljud annars kan jag missa nåt viktigt. Som sist. Då hade jag glömt att sätta på ljudet igen efter att bara haft vibration på en stund. Missade två urviktiga sms och ett telefonsamtal från en vän…

Jag har haft ont i mina fötter i några dar. De har varit rejält svullna runt fotknölarna fast på insidorna. Är rädd att där samlas vätska och att en ny liten tromboflebit är på g. Då blir jag tokig! Jag har inte tid att vara sjuk nu!

I natt kommer Fästmön och Frida hem från Berlin. Det ska bli så spännade sen att höra hur de har haft det och vad de har gjort! Tyvärr verkar det inte vara nån som möter dem på Arlanda, så jag hoppas att färden hem den sista biten går bra!

Nej, nu blev jag så nyfiken på sms:et så nu måste jag kika på det. Annars vidhåller jag att jag tycker att lämplig sms- och telefontid är mellan tio och 22 om det inte är nåt superviktigt… I alla fall på helger och nu på sommaren när folk kan vara lediga. (Hoppas rökarna där uppe satte röken i halsen av min skitjobbiga signal!)

                                                                                                                                                           *balle = balkong, förstås, och inget annat!

Read Full Post »

I natt läste jag ut en vidunderlig liten bok. Stieg Sæterbakkens bok Lämna mig inte var en gång ett lästips jag plockade upp från Marcus Birro! Marcus Birro, vars krönikor jag älskade, men som jag inte läser längre. Varför? Därför att han gav upp och drog från Sverige när det blåste för snålt och jag tappade lite tro på honom samtidigt som jag förstod varför han drog… Hur som helst, detta var en av böckerna som presentkortet jag fick av Rippe till födelsedagen gick till. TACK!


En vidunderlig liten bok.

                                                                                                                                                              Den här boken börjar lite i fel ände – slutet. En kärlekshistoria som har tagit slut, en ung kvinna har lämnat sin unge man därför att han helt enkelt inte går att leva med. Genom berättelsen förs vi bakåt i tiden och inser VARFÖR han inte går att leva med. Via svartsjuka hamnar vi i svek och tillvarons svarthet. Mobbning. Utsatthet. Ett litet HBTQ-tema också. Ja det låter mycket och kanske rörigt, men det hela blir faktiskt ganska logiskt – trots allt.

För att orka läsa den här boken måste man vara stark. Jag klarde inte av att läsa mer än några sidor v de 239 åt gången för att den berörde mig så starkt. Jag tilltalas emellertid av bokens yttre – det lilla formatet, typsnittet (som jag tror är en Garamond-sort) och pagineringen, som ligger i mitten av marginalen i stället för i botten på sidan eller uppe i övre kanten. Skitnyggt!

Jag ger inte högsta betyg, för boken är lite rörig bitvis och vissa delar har jag svårt att foga samman. Men högt betyg blir det!

Read Full Post »