Varmt och jobbigt kan man sammanfatta den här dagen hittills! Jag har hittat ett rum på skuggsidan i Himlen och sitter just nu i nån sorts korsdrag och skriver, ständigt avbruten av min mobil. Fästmön och barnen verkligen avskyr min sms-signal och jag funderar allvarligt på att stänga av mobilen ett tag. Bara det att som arbetssökande kan man inte göra det. Igår kväll blev vi väckta av ett sent sms och i morse blev vi väckta av ett tidigt. Fast folk kan ju inte veta att vi har somnat i soffan framför TV:n en fredagskväll klockan 23.10 och folk kan ju inte heller veta att vi tog sovmorgon och sov klockan 9.35.
Tanken var att jag inte skulle åka ut till Himlen förrän idag, men jag vet ju att Anna och jag inte ses på ett bra tag efter helgen, så jag ville träffas. Och hon också, tror jag. Vi satt ute på ballen* tills klockan var 22 igår kväll. Sen masade vi oss in för att se Tyst vittne på TV4plus. Tänk att mord och elände kan få mig så sömnig, jag begriper inte…
Mitt sällskap på ballen igår kväll var, som synes, Anna Anka.
Idag har jag ägnat en del av dagen åt att reda ut vissa trassligheter som jag skrev om häromdan i ett låst inlägg. Jag önskade delvis att jag inte hade gått igång på en del sms och mejl, för då hade jag nog inte blivit så arg. Det är alltid lätt att uttrycka sina åsikter när ingen annan ser. Nu talar jag generellt och anledningen till att jag skriver detta kommer strax – jag är INTE ute efter att såra nån. Jag borde ha lärt mig detta från tiden på mitt förra jobb där jag var något av en slaskhink. Från och med nu har jag bestämt mig för att enbart diskutera vissa saker per telefon eller öga mot öga, med den det berör. Raka rör. Och vad andra tycker är egentligen inte intressant. Jag måste lösa mina egna problem, ingen annan kan göra det åt mig. Och jag vill inte heller ha varken sms eller mejl om nån annan person och hans eller hennes leverne. Vi är vuxna och vi måste agera som såna – även om jag är en tjurig idiot ibland.
*ballen = balkongen
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 