Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘studiebesök’

Den här måndagen är klibbig! Himlen är ljublågrå och luften just klibbig. Ett rejält åskväder med tillhörande regn vore inte fel. Men jag gillar förstås INTE prognoserna som säger sämre väder och betydligt kallare, typ tio grader svalare än de temperaturer vi har haft de senaste dagarna. Här på jobbet har vi behagliga temperaturer på kontoren och det är jag glad och tacksam för.

Innan jag skrider till verket och inleder min arbetsvecka vill jag skriva några ord om elakheter. Så länge människor är elaka mot mig i kommentarer på bloggen eller på annat sätt, lär jag fortsätta att vara elak i alla fall här. Jag är ledsen och sårad och undrar vad jag har gjort somliga för ont eftersom det uppenbarligen är fantastiskt roligt att trycka till mig på olika sätt och vis. Exempel på elakheter hittar du om du läser kommentarerna till mitt CV..

Jag vet att jag har fört diskussioner här med flera så kallade bloggvänner. En diskussion blev bara för mycket och jag avslöjade alldeles för många privata detaljer om min ekonomi. Jag kände mig… inte bara smutskastad, jag kände mig ifrågasatt. Av två personer samtidigt. Det är min blogg och jag uttrycker mina åsikter, inte några fasta sanningar, men i det här fallet berättade jag verkligen sanningen – den finns nämligen svart på vitt.

När inte bara en utan två inte tror på det jag skriver i inlägg eller kommentarer känner jag mig påhoppad. Taggarna utåt. Den som vill kommentera bör göra det med viss hyfs, tycker jag. Det är nämligen ingen rättighet att kunna kommentera mina inlägg. Det är en funktion som finns och som jag vanligen tillåter.

Till sist avslutade jag diskussionen eftersom vi inte kom längre med att stänga av kommenteringen på det akutella inlägget. Uppenbarligen valde en av dessa personer att ta våra olika åsikter personligt. Det handlade inte längre om att diskutera en sak, alltså. Märkligt, eftersom det var JAG som blev ifrågasatt. Den andra personen har jag haft ytterligare diskussioner med och vi kan bli skitarga på varandra och ha helt olika åsikter i stort som smått – men det handlar om att vi diskuterar sak. För det mesta. För så länge nån håller sig till sak och inte kastar skit på min person i en diskussion – eller andra som kommenterar –  blockerar jag ingen. Blockera nån gör jag först när nån inte ger sig utan envisas med att trampa på mig eller mina vänner gång på gång på gång.

Igår gjorde jag 

en rensning i min adressbok

så att säga. Och det tog inte många minuter innan jag var utrensad på andra håll. Mitt skäl till att ta bort människor angav jag på Twitter, vilket syns även på bloggen:

Den som inte hört av sig på en månad ryker!

Varje dag gör jag nämligen en surfrunda hos dem jag kallar Mina Kickor & Pluttar i högerspalten. Som du kanske förstår tar det lite tid. Och jag vill inte längre slösa tid på folk som aldrig kommenterar hos mig eller hör av sig på annat sätt. Jag har nämligen betydligt mer begränsat med tid numera. Från min sida ligger det inget mer i detta än vad jag nu har skrivit. Om andra väljer att ta bort mig utan förklaring är det deras val, men det klart att jag blir undrar varför. Ledsen för att jag inte får veta varför, bara kan gissa och spekulera. Så kvällen slutade i tårar som jag tror att ingen såg, inte ens Fästmön. (Men nu vet både hon och du att jag grät.)

En annan sak, som delvis hänger ihop med ovanstående: en gång vädjade jag här på bloggen om akut ekonomisk hjälp till månadsavgiften (hyran). Det var TRE (3) personer som erbjöd mig hjälp. Tre personer som jag VET inte har det särskilt gott ställt själva. Så klart jag undrade var alla andra som tidigare varit så kvicka på att

ge allmosor

var då. Uppenbarligen är det lätt att ge när man känner för det, inte när det finns behov. För övrigt behövde jag aldrig låna pengar akut av nån av de tre, jag löste det som vanligt på egen hand. (Av princip lånar jag inte pengar av vänner, men min vädjan var som sagt akut.) Detta visar vilka personer som är ens äkta vänner och vilka som bara har låtsats vara det, tycker jag. I fortsättningen undanber jag mig allmosor som ges bara för att visa hur god man är. När man har lust…

Sniffa på den här rosa magnolian – ja för det var en magnolia! – en stund nu, så du får en bättre doft i dig än den unkna lukt jag just har spridit.


Idag väntar nya äventyr.
Jag ska intervjua en forskningsingenjör på förmiddagen och alltså vandra in i husets innersta och hemligaste delar, laboratorierna. Det ska bli mycket spännande! På torsdag förmiddag ska jag för övrigt ta emot ett studiebesök från en verksamhet som knytas till klustret. Då ska jag in i dessa vindlande gångar igen…

För övrigt lite skitsnack: min avföring har återtagit normal färg och allt som är normalt gillar jag! (Jag har alltid varit avvikande, så försök förstå.) Blödningarna fortsätter, nu är de inne på den tionde dagen. Än så länge inga större problem mer än irritation och höga kostnader för skydd.

Äh, what the f! It’s Monday, let’s roll!

Read Full Post »

Jag såg för mitt inre öga att dagen idag skulle bli lugn och mysig på jobbet. För bara nån vecka sen hade jag ett litet ”studiebesök” inbokat idag på förmiddagen. Resten av dan tänkte jag ägna åt att skriva på min kommunikationsplan som jag ju ska presentera veckan efter påsk. (Ursäkta om jag tjatar om planen, men jag är nervös! Att ta fram den här planen har varit mitt huvuduppdrag här på institutionen. Nu när jag får förlängd anställning till och med juli i sommar ska jag delvis jobba åt en annan institution här i huset.)

Men så blev det förstås inte… Min besökare kommer klockan tio. Klockan elva har jag en intervju på engelska med en rysk forskare. Klockan tolv bryter vi för påsklunch, annonserad som

Swedish Sandwich Cake.

Klockan 13 har jag min andra intervju med en forskare, dock på svenska. Efter detta tänker jag skriva ner resultaten av intervjuerna, peta in det som ska petas in i planen samt lägga planen på en USB-sticka och ta med. För sen bär det av söderut, ner till mamma, för några dars påskledighet.

Pippina är så glada att de inte blev kokta till påskägg att de sjunger.


Clark Kent* är fullpackad
med väskor och kassar och till och med en matta som jag har köpt till mammas hall. Det lär ta en stund att lasta in allt hos mamma, men i kväll finns inga andra planer mer än att fika och ta det lugnt. Fika gör jag nog för resten också på vägen ner, för att få sträcka på benen och skutta in på en toa.

Inför morgondagen har mamma gjort en att-göra-lista:

  • storhandla påskmat
  • diverse ärenden på stan
  • titta på och eventuellt köpa presenter till mig
  • inhandla påskblommor, bland annat till graven

Och så klockan 15.30 ska mamma till sin frissa. Hejåhå, mamma brukar inte vara raketsnabb, så vi får se hur detta går… På lååångfredag ska vi i alla fall ta det lugnt och fira min födelsedag fast jag inte fyller förrän om 20 dar då. Troligen superar vi på kinakrog. Det beror lite på vädret, enligt senaste rapporten skulle det komma en snöstorm. Då får jag kanske lägga till

  • skotta fram bil

på att-göra-listan… Vidare ska vi ut och plocka påskris – det är tradition – och så vill jag upp till graven och göra fint med penséer till pappa.

Fästmön har barnen lite av och till i veckan, men till påsken är endast killarna hos henne. Jag saknade henne redan i måndags och det är aldrig roligt att fira storhelger – eller ens några helger – på var sitt håll. Anna ska emellertid jobba lite också och som sagt, sen har hon sällskap av sina två söner. Men ändå. Ibland önskar jag att jag kunde klyva mig och vara på två ställen samtidigt. Fast det är ju omöjligt eftersom mamma bor 30 mil härifrån, ungefär…


*Clark Kent = min packade lille bilman

Read Full Post »

Visst sa jag nån gång att jag har börjat sjunga i bilen igen till och från jobbet? Tro nu för all del inte att jag är som en lärka om morgnarna. Visserligen vaknar jag tidigt och de flesta morgnar utan att klockradion dansar igång. Huset har ju en levande väckarklocka som brukar ge hals vid sextiden, vilket egentligen är en halvtimma innan jag ska upp. Men jag ligger väl på nån sorts stand by och sover lätt för jag brukar kliva upp mellan fem och tio över sex. Sen är jag som en zombie. Om jag ska göra nåt som kräver nånting utöver det vanliga robotbeteendet på morgonen måste jag skriva tydliga lappar. Det blir något bättre när jag har tvättat mig och fått i mig lite kaffe. Ändå brukar jag för det mesta lyckas låsa in Fästmön – eller mamma, när hon är på besök – genom att låsa båda låsen och peta ner piggen. Det innebär att låset måste låsas upp med två nycklar – inifrån. Eller utifrån, dårå. Men den som är inlåst är ju där inne. Min mamma lider av klaustrofobi (hon lider av ”allt”! Hon har för övrigt också bråck. Jag mindes inte om mitt bråck sitter på matstrupen eller magmunnen – mamma har bråck på båda ställena.). I mellandagarna uppstod en paniksituation när jag lyckades låsa in henne i bilen tillsammans med EL, kära sysslingens hustru, under tiden jag skulle in till blomsterhandeln för att köpa blomma till kära sysslingens mors grav… Jag blev helt enkelt utkallad till bilen och fick låsa upp.

Solen tittar fram mellan stammarna. Jag tog bilden i morse genom bilrutan när jag stod och väntade på grönt ljus.


När jag kommer fram till jobbet
är det inte alltid med hoppsasteg jag hasar mig in. Men nånting märkligt händer! Så snart jag kommer innanför luftslussen blir jag glad. Min fula nuna spricker upp i ett äkta leende. De första jag möter är städarna och vi hälsar alltid på varandra. De ler också alltid. Man tror att man har kommit till paradiset…

Denna onsdag, Mittwoch, mitt i veckan, ska jag utföra två intervjuer, en på morgonen, en på seneftermiddagen. Efter lunch får jag studiebesök av fakultetskommunikatören L och en prao. Mellan varven blir det lite webbande och intranätande samt jobb med kommunikationsplanen. Torsdag och fredag är hittills blanka, men jag vet ju hur det brukar bli.

På torsdag fyller för övrigt Fästmöns pappa 75 år. Och det märkliga är, insåg jag just, att även min före detta svärfar fyller år denna dag! Varför kommer jag ihåg såna saker???

Igår kväll segrade pizzorna över fiskbullarna till middag, så jag gissar att det blir fiskbullar idag i stället. Inga problem med det, jag gillar fiskbullar. Men efter att min magen har velat vända ut och in på sig de senaste veckorna unnade vi oss pizzor igår. Jag började ju knapra magsårsmedicinen igen efter undersökningen i måndags och nu är mitt liv drägligt igen. Det enda jobbiga är att magsårsmedicinen tar ut funktionen av två andra tabletter jag äter, men jag hoppas doktor Jan hör av sig snart och har en lösning på det. Vidare knaprar jag på piller som ska göra mitt blod bättre och jag känner mig piggare, i alla fall lite piggare. Påpiggandet går inte riktigt lika snabbt som jag skulle önska, men man får ju, som bekant inte allt man önskar sig här i världen.

Jag är mycket bekymrad över min Storasyster och om du är en snäll människa tycker jag att du går in på hennes blogg och ger henne en kram! Hon behöver det!! Och hon är värd alla kramar i hela världen såsom hon kämpar!

Read Full Post »

Nämndemän är uppenbarligen trötta personer. Jag missunnar dem verkligen inte att ta en tupplur, men… att somna under en rättegång var väl ganska puckat?! I det aktuella fallet somnade en nämndeman två gånger under pågående rättegång. Den åtalade frikändes, men åklagaren tänker överklaga.

Tyvärr är det inte unikt att nämndemän somnar under rättegångar. Enligt åklagaren som nu ska överklaga domen händer det oftare än man tror.


En folkvald som har somnat utanför Musikens Hus på Vaksala torg?


Personligen har jag aldrig varit på nån rättegång i Sverige
, så jag vet inte hur det ser ut. Men den som vill titta på ett annat intressant… ”skådespel” rekommenderar jag ett besök på ett fullmäktige som hålls då och då i Musikens Hus i Uppsala. Det är som ett dagis! Några sitter alltid och halvsover, andra springer omkring, de flesta babblar med grannen intill, många vräker i sig godis och prasslar med godispapper, flera går iväg och fikar, många surfar och pratar i mobilerna. Allt detta samtidigt som dessa människor ska besluta i frågor som framför allt rör länsinvånarnas hälsovård. De är folkvalda, men fan tro’t när man ser hur de bär sig åt! Det finns inte många av dem som verkar vara över fem år. Så ett studiebesök rekommenderas för den som vill… förundras över vuxna människors beteende. Mötena är öppna för allmänheten och går av stapeln vanligen vissa måndagar på dagtid.

Read Full Post »

I eftermiddag hade vi möte på jobbet och i samband med det skulle vi också göra ett studiebesök. Spännande nog hamnade vi på nåt som lyder under förkortningen KTC – KlinisktTräningsCentrum, tror jag det står för. Här får studenter träna på att sy sår, ta venprover – och tvätta händerna, bland annat.

Vår guide var veterinären Marja som talade mycket entusiastiskt om verksamheten hon varit med och byggt upp från projektstadium till det centrum det är nu. Hon visade oss en massa spännande träningsmaterial, som studenterna använder innan de tränar på levande djur…


Hästen Kentucky var imponerande…

                                                                                                                                                             På centrumet fanns mest smådjur att träna på. Den här hunden fick diagnosen 

hård i magen

av S. Inte riktigt rätt diagnos, men…


Utslagen vovve med diagnosen ”hård i magen”.

                                                                                                                                                                En annan hund på centrumet verkade liiite piggare.


”Kolla min rosa tunga!” tycks hunden säga.

                                                                                                                                                              Vi fick bland annat titta på exempel på träningsfilmer. Några av dem finns till och med att se på YouTube! Och så Marjas instrument-spel där studenterna kan lära sig namnen på de olika instrumenten samt vad de används för. Den allra största tången här, till exempel, används till att kastrera hästar…


Sorry, horsey, you’ve had your fun…

                                                                                                                                                                  Den som ville fick också testa att tvätta händerna – och kolla om de blivit riktigt sterila. Det blev inte M:s händer…


De ljusa partierna på händerna och fingrarna är inte rena. M var inte så duktig, alltså, på att tvätta sig!..

                                                                                                                                                             En del av oss gillar blod och sprutor, medan andra bleknar och kan segna ner vid blotta åsynen. Dock inte J som satte nålen i ett djur av okänd art.


J stack nålen i ett djur av okänd art.

                                                                                                                                                        Slutligen tackade vi för oss och traskade iväg för att ha sammanträde. Gladast att vi gick var denna labbråtta. (Inget labb utan en riktig labbråtta, eller hur?!)


Labbråttan var gladast när vi gick!

Read Full Post »

En artikel med rubriken Chef eller hemlös… på Svenska Dagbladets hemsida fångade mig. Jag tyckte att rubriken var lite provocerande och började läsa. Inte blev jag mindre provocerad under läsningen heller…

Artikeln handlar om Elizabeth som jobbar som coach. Hon har skapat sin nya karriär genom att sänka kraven på sig själv. Bara detta provocerar mig. Hur går det till, liksom??? Militärisk disciplin och målmedvetenhet.

Jag suckar och tänker. Jag var militäriskt disciplinerad och målmedveten, men jag sänkte aldrig kraven på mig själv. Är det därför jag än så länge inte har blivit varken hemlös eller chef?

Elizabeth menar att allting handlar om kommunikation. Eller i alla fall alla våra relationer. I sin nya bok lär hon ut hur man grälar bättre, ger konstruktiv kritik, hanterar tonåringar och tacklar giftpilar från ”vänner”. Bland annat.

Hon har gjort fem års studiebesök inom olika branscher. Hon har mött krisande par, pratat med barn som ringer Bris, träffat hemlösa kvinnor i Göteborg och… oj oj oj vad den här kvinnan har gjort mycket.

Och så har hon kommit fram till att man ska tro på sin egen kraft och sätta gränser för sig själv, fejsa sina rädslor och ifrågasätta. Hmm… Just DETTA behövde jag ingen coach för att komma fram till… Det jag hade behövt – och behöver! – hjälp med är att komma vidare. Jag hoppas att jag hinner få lite sån hjälp. För det här med coachning handlar ju faktiskt rätt mycket om… pengar, också… Coacher tjänar pengar. Den som behöver coachning är i underläge.

Jag vill skicka med tre tips för ett gott ledarskap från Elizabeth och jag hoppas att de som bäst behöver läser dessa tips:

  1. Var nyfiken och intresserad av personalen. Lär känna personalen för att kunna bemöta personalen.
  2. Lär dina anställda prioritera.
  3. Var tydlig och låt ingen gå ifrån mötet svävande i ovisshet.

                                                                                                                                                            Och så tre av hennes tänkvärda livsdeviser:

  1. Det är ditt liv, lev så.
  2. Det finns inga mellandagar – ta hand om varje dag som om den var den sista.
  3. Våga välja bort, det ger plats för annat.

                                                                                                                                                             Tänk så lätt det ser ut i text… Men hur ser det ut i verkligheten?..

Read Full Post »

« Newer Posts