En artikel med rubriken Chef eller hemlös… på Svenska Dagbladets hemsida fångade mig. Jag tyckte att rubriken var lite provocerande och började läsa. Inte blev jag mindre provocerad under läsningen heller…
Artikeln handlar om Elizabeth som jobbar som coach. Hon har skapat sin nya karriär genom att sänka kraven på sig själv. Bara detta provocerar mig. Hur går det till, liksom??? Militärisk disciplin och målmedvetenhet.
Jag suckar och tänker. Jag var militäriskt disciplinerad och målmedveten, men jag sänkte aldrig kraven på mig själv. Är det därför jag än så länge inte har blivit varken hemlös eller chef?
Elizabeth menar att allting handlar om kommunikation. Eller i alla fall alla våra relationer. I sin nya bok lär hon ut hur man grälar bättre, ger konstruktiv kritik, hanterar tonåringar och tacklar giftpilar från ”vänner”. Bland annat.
Hon har gjort fem års studiebesök inom olika branscher. Hon har mött krisande par, pratat med barn som ringer Bris, träffat hemlösa kvinnor i Göteborg och… oj oj oj vad den här kvinnan har gjort mycket.
Och så har hon kommit fram till att man ska tro på sin egen kraft och sätta gränser för sig själv, fejsa sina rädslor och ifrågasätta. Hmm… Just DETTA behövde jag ingen coach för att komma fram till… Det jag hade behövt – och behöver! – hjälp med är att komma vidare. Jag hoppas att jag hinner få lite sån hjälp. För det här med coachning handlar ju faktiskt rätt mycket om… pengar, också… Coacher tjänar pengar. Den som behöver coachning är i underläge.
Jag vill skicka med tre tips för ett gott ledarskap från Elizabeth och jag hoppas att de som bäst behöver läser dessa tips:
- Var nyfiken och intresserad av personalen. Lär känna personalen för att kunna bemöta personalen.
- Lär dina anställda prioritera.
- Var tydlig och låt ingen gå ifrån mötet svävande i ovisshet.
Och så tre av hennes tänkvärda livsdeviser:
- Det är ditt liv, lev så.
- Det finns inga mellandagar – ta hand om varje dag som om den var den sista.
- Våga välja bort, det ger plats för annat.
Tänk så lätt det ser ut i text… Men hur ser det ut i verkligheten?..
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Lite kan jag känna att det är lätt att haspla ur sig floskler. Jag efterlyser konkreta metoder, när det gäller allt, där man får veta exakt hur man når resultat. Jag har läst ett antal självhjälpsböcker och gått i ett antal olika terapiformer och är jäkligt trött på allt flum. Jag tycker f-n inte att man ska få tjäna pengar på att tala om för folk att varje dag är viktig och att man ska tro på sig själv. De råden kan jag läsa gratis på nätet. Så tycker jag.
Kram!
Jamenellerhur?! Vissa saker kan man lista ut själv. När det gäller min coachning har jag varit väldigt tydlig och jag ringde runt och intervjuade ett tiotal coacher innan jag bestämde mig. Sen känns det som vanligt väldigt snopet att man inte får se några kontrakt och får veta hur många timmar det handlar om, bara att det var mellan två utsatta datum… Klart att det inte är obegränsat med timmar, men genom att få veta mer exakt kan man själv styra lite det man ”vill ha”. Nej tack till flum, i alla fall! Jag har haft en bra coach som har varit allt annat än flummig. Men jag är ju ett jobb av många som h*n får betalt för. Så är det ju bara…
Kramen!
Jamenellerhur?! säger jag också. Hur trötta är vi inte på alla cirklar med tårtbitar, baby-steps, retimingar å fan å hans hela släkt som vi blivit matade med. Av coacher som tagit hutlöst betalt för INGENTING.
Vad hände med sunt förnuft, god fostran och moral? Hur gjorde man förr?
Ristade runor? 😉
Hehehe, jag visste att du hade svaret!
Jorå, det är helt OK att du ristat in mig här hos dig 🙂
Jag ristade som f*n, det är stora streck i skärmen!
Det är som Marie skriver härovanför, väldigt mycket floskelrabbling när det gäller personlig utveckling, som jag tycker är ett märkligt uttryck i sammanhanget.
Är glad att du hittat en coach, rätt märkligt att de inte kan göra en bättre plan med antal timmar etc. Det är väl det som är en av grunderna i coaching?
För min del handlar coachningen kanske inte så mycket om personlig utveckling utan hjälp på andra sätt som jag skriver om i låsta inlägg.
Min coachtid är slut nu i veckan, den var tre månader från den 27 april. Vi har bara hörts per mejl i juli, men ska ses en gång till i mitten augusti. Det är coachen som gör planen och skickar vidare, jag har inte sett den. Däremot har vi diskuterat mål och det primär målet har jag nått.