Ett rätt trött inlägg.
Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.
Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande!
Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…
Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.
Det hördes inte vad jag sa i denna idag.
Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.
Men då ska ju jag till frissan!
sa mamma.
Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,
svarade jag.
Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med
Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?
Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen. Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.
Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.
Banan – del av min middag idag.
Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.
För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.
Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…
Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 