Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nöd och näppe’

Ett inlägg om en bok.


 

StrindbergsmördarenI somras hittade jag en bok av Jean Bolinder som saknades i min lilla samling av hans böcker. Min pappa och Jean Bolinder var lite bekanta. Pappa hade några av Jean Bolinders böcker i sin ägo. Sen pappa gick bort står böckerna hos mig. Nu ska jag strax också stoppa Strindbergsmördareninköpt på Återbruket för fem kronor, i en av mina hyllor, bredvid pappas böcker.

Huvudperson i boken är författaren Johannes Jager, bosatt i södra Sverige. Johannes skriver på en bok om August Strindberg samtidigt som han plågas av sitt förflutna: ett kraschat äktenskap och en dotter han aldrig mer får träffa. Men dåtid och nutid blandas i en härva, allt medan en grannkvinna till Johannes har blivit mördad.

Den här boken kom ut 1980. Då hade Jean Bolinder jättestora brillor och ett enormt lockigt hårsvall. Jag träffade honom aldrig, men när jag läser hans böcker tycker jag att han är smått… sexfixerad. Jag har lite svårt att förstå att min pappa, som var minst lika pryd som jag, var Jean Bolinders vän… Men ändå. Boken var det, inte författaren. Jag tycker att den spretar för mycket. Det är alldeles för många berättelser i den och även om de går ihop i slutet är det med nöd och näppe.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt och åländskt inlägg.


 

Äntligen är det torsdag och Antikrundan! Min vana trogen hällde jag ner mig i  bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen, startade appen och började amatörvärdera. Som vanligt ville jag få fler poäng än sist, men frågan var om jag skulle lyckas.

Joakim fick värdera en lyxkoffert

Joakim fick värdera en lyxkoffert i Mariehamn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I kväll var rundan tillbaka
i Mariehamn på Åland. Sist visades fina grejor och den här gången var det inte sämre prylar alls.

De här sakerna tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Armbandet (värderat till 12 000 kronor)
  • Ljusstakarna (värderade till 150 000 kronor)
  • Mattan (värderad till 130 000 kronor)
  • Louis Vuitton-kofferten (värderad till 40 000 kronor)
  • Kortleken för barn (värderad till 2 000 kronor)

Hur det gick med mina värderingar och poängen? I kväll var det svårt att värdera alla fina saker, tycker jag. Jag fick några fullpoängare, men några prylar värderade jag helt fel, andra värderade jag så jag fick tio poäng. Antikkunnig den här veckan – fast med nöd och näppe, skulle jag vilja säga.

Antikkunnig Mariehamn den 5 mars 2015

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

DominansStor var den, högen jag med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas. Jag betar inte av den så snabbt, men nu har den minskat något. Idag slutförde jag i alla fall läsningen av en Björn Hellberg-bok ur Loviken-serien, Dominans. En bok med det ständigt aktuella temat mobbning…

I Loviken härjar tre tonårskillar. De beter sig allmänt illa mot människor. Men framför allt ägnar de sig åt mobbning av svagare killar. Tre mot en, liksom. I ett fall går det så illa att en ung kille dör, nästa gång klarar sig en annan kille med nöd och näppe. Polisen Stig-Allan Jönsson nystar i fallet med killen som klarade sig. I samma veva kontaktas han av pappan till pojken som inte klarade sig. Och plötsligt bestämmer sig nån för att ge igen.

Åter en bok bland Hellbergs bästa! Här behandlar han mobbning, men också moral. För är inte den som ser vad sker skyldig att göra nånting åt det? Eller? Det här är en tankeväckande och engagerande polisroman som får högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Dessa kanske kan komma till användning på balkongen nästa varma säsong. Jag har inte kunnat hänga tvätt där på flera år eftersom somliga vägrar att kommunicera med mig angående rök.

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

iphone5black

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

banan

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »