Ett inlägg om en bok.
För tre år sen gjorde jag en ny författar-bekantskap i Sofie Sarenbrant. Man kan säga att jag inte blev särskilt imponerad – Vila i frid fick medelbetyg av mig. Men man ska ge alla en andra chans. Därför köpte jag den andra boken i serien om polisen Emma Sköld, Andra andningen. Jag slukade läste idag.
Man kan tycka att det är märkligt att just jag slukar den här boken. Den utspelar sig nämligen under ett idrottsevenemang – Stockholm marathon. Och ”alla” vet väl att sport inte är min grej. Icke desto mindre, det här en deckare. Parallellt skildras händelser som skett ett år tillbaka i tiden och framåt samtidigt som vi får följa loppet. Den unga Wilma hittas död efter en löpträning i grupp. Polisen avskriver det som en olycka, möjligen ett självmord. Den enda som inte tror på det är Wilmas pappa Johan som startar sina egna efterforskningar. Ett år senare springer Johan Stockholm Marathon. Det gör även polisen Emmas syster Josefin – som har varit personlig tränare åt Johan. Emma är där för att peppa syrran, men blir snabbt inryckt i händelsernas centrum när en löpare mördas. En löpare, som tränade Wilma, flickan som dog. När ytterligare en person hittas mördad är det ett annat lopp än marathon som springs – det mot tiden.
Fy te rackarns så spännande den här boken är! Jag har läst så ofta jag har fått en stund över i det som kallas livet och jag slukade boken under denna tisdag. Det här är en riktigt bra deckare med ett upptempo som heter duga. Och så gillar jag förstås Emmas lite kritiska inställning till de springande galningarna.
Toffelbetyget blir det högsta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Så bra att du inte gav upp efter första boken utan provade en till. Jag har själv läst boken för inte så länge sedan, och jag har för mig att jag lovordade den.
Ja just det, det gjorde du! Då hade du ”rätt” alltså! 😉