Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 juli, 2014

Ett allvarligt inlägg.


 

Pappa o jag

Tjock-Tofflan och hennes starka pappa.

Det är snart årsdagen för min pappas död. Min stora, starka pappa gick bort så onödigt. Nu tänker du att alla dödar väl är mer eller mindre onödiga. Dessutom var min pappa 78 år. Inte lastgammal, men en gammal man. Fast pappor ska aldrig dö. De ska fortsätta vara högst 40 och stora och starka och roliga och knäppa och irriterande.

För nästan åtta år sen drunknade pappa. Det var verkligen en onödig död. Dum. Jag saknar honom fortfarande. Saknaden mildras kanske, men finns där alltid. Särskilt nu på sommaren eftersom det var en dag när sommaren var som vackrast som han drunknade.

Vita blommor i bukettJust på sommaren känns det också som om pappa är extra nära. Jag kan nästan känna hans väsen i rummet. Jag tycker att jag ser honom i massorna, i vimlet. Många gånger har jag nästan rusat fram till män och gripit tag i dem och trott att de var han. Men jag vet ju med mitt förnuft att det inte kan vara så.

I kväll hade jag gärna dragit ner till Parksnäckan i centrala Uppsala och lyssnat och tittat på underbara Sarah Dawn Finers konsert. Men en dag bland alla människor i Stockholm igår fick räcka. Jag orkar inte med massorna. I stället minns jag Cabaret med Sarah Dawn Finer. Och så har jag en CD i bilen.

Det är också i bilen jag fortfarande gråter floder över pappa. Floder över en som drunknade… Det låter nästan som ett skämt. En tragisk komedi är ju livet. Är döden då en komisk tragedi? Jag lämnar tanken hos dig. Kommentera gärna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Varg Veum Svarta fårSöndagskvällar har sen ett tag tillbaka inneburit norsk deckare på Sjuan. Inte har jag varit särskilt imponerad hittills. I kväll gick Varg Veum: Svarta får (2011) och jag flyttade in från ballen* till fåtöljen.

Varg är tillsammans med Karin. Hennes mamma ligger för döden och önskar inget hellre än att Karin hittar sin syster Siren. Siren är försvunnen, men Varg lovar att hitta henne. Han finner henne, nerknarkad och prostituerad, på ett hotell och tar med henne till mamman. På väg tillbaka blir Varg och Siren osams i bilen. Varg tvingar henne att stiga av. Då är olyckan framme. Eller… var det en olycka..?

Det är fortfarande samma stereotypa roller. Mannen slåss för en/sin kvinna och blir blodig. Kvinnorna är antingen våp, horor eller knarkare – ibland allt i ett. Men det här gången är något annorlunda. Och i slutet blir jag faktiskt berörd.

Toffelomdömet blir medel.  

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Tro dina ögonMånga tycker att deckare hör sommarens nattduksbord till. Jag läser gärna och helst deckare – inte för blodets och mordens skull utan för gåtornas. Linwood Barclay skriver inte precis deckare, men thrillers, gärna med en psykologisk tvist. Tro dina ögon, som var ytterligare en bok jag köpte för mammas födelsedagspeng, är typisk för hans produktion.

I centrum för berättelsen finns bröderna Thomas och Ray. När fadern dör kommer Ray hem. Thomas är inte riktigt som andra. Han är alltid på sitt rum och sitter och kollar kartor via en webbplats på nätet. En riktig nörd, alltså. Thomas avslöjar en dag att han jobbar för CIA, på uppdrag av Bill Clinton, vilket Ray förstås har svårt att tro på. Men när Thomas råkar se ett mord och Ray undersöker det hela… Ja, då vet Ray inte riktigt vad han ska tro. Dessutom ruvar Thomas på en hemlighet från barndomen. En hemsk hemlighet…

Det här är en riktigt spännande historia. Och även om boken inte är Nobelprisklass innehåller den det där lilla extra jämfört med en vanlig thriller. Bara beskrivningen av nörden Thomas är väldigt skicklig gjord. Ett litet HBTQ-tema finns där också.

Toffelomdömet blir det högsta. Vill du läsa en bladvändare ska du välja den här boken!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The MessengersAtt titta på en skräckfilm runt spöktimmen när man är ensam kan vara en rätt läskig upplevelse. Jag chansade lite i natt och kollade på The Messengers (2007) på Kanal 11. Och skälet till att jag vågade var att TV-tidningen hade gett den så dåligt betyg…

Familjen Solomon köper en gård på landet och flyttar dit för att göra en omstart. Tonårstjejen Jess lillebror Ben har slutat prata efter en olycka. Ben beter sig väldigt konstigt. Det verkar nästan som om han ser saker som inte finns. Även Jess är med om märkliga händelser. Hon vill att de lämnar huset, men pappan har satsat hela familjens sparkapital i gården. När Jess berättar vad hon har sett tror föräldrarna att hon håller på att bli galen. Men till sist är även Jess mamma med om nånting märkligt.

Nånting som slår mig med den här filmen är att den verkligen är läskig. Men också att den påminner om flera andra filmer – främst Hitchocks Fåglarna men också Kubricks The Shining. Skillnaden är emellertid att The Messengers inte håller samma kvalitet. Jag slumrar faktiskt till då och då…

Toffelomdömet blir ändå medel, för lite otäckt är det ju…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt soft inlägg.


 

Parasoll

Softade under parasollet idag.

Nä, än har jag inte bytt bloggställe eller slutat blogga! Jag har bara tagit en soft söndag. Även arbetslösa behöver ta såna ibland. Och jag har ju faktiskt både jobbat och pendlat i nästan åtta månader. Då har även såna som jag rätt att vara lite trötta. Eller?

Ursprungstanken var att göra en utflykt idag med Fästmön och Elias. Men Anna känner sig inte riktigt kry och vädret har varit märkligt: halvmulet och kvavt och typ 33 grader varmt. Man orkar liksom inte göra nånting, direkt. Vi softade under parasollet på Annas balle*, helt enkelt.

Rabarber o hallonpaj och glass

Härligt syrlig och söt paj med slafsig glass passade bra denna kvava dag.

Jag hade sån tur att Anna hade gjort rabarber- och hallonpaj igår och halva pajen var kvar. Den delade vi tre på. Anna slevade på rejält med glass. En härlig, söt brytning till det starka och goda kaffet Anna kokade.

Hon snålar inte med bönorna, Anna!

brukar somliga i familjen säga (= L).

Anna har ont i halsen och jag känner mig mest trött. Jag tycker att jag sover ganska hyfsat, även om jag har en tendens att ligga och älta saker och oroa mig när jag ska somna och om jag vaknar tidigt. Magen är i olag, men det kan bero på värmen. Och så tappar jag hår. Massor av hår! Märkligt, för samtidigt känner jag mig långhårig. Jag har en klipptid om över en vecka, så jag får försöka stå ut.

Planer för den kommande veckan? I morgon blir det eventuellt en shoppingtur. Det finns nånting jag verkligen behöver införskaffa. Håll tummarna för att det klaffar! 

På torsdag åker jag till mamma några dar, eftersom hon fyller år på fredag. Men bara några dar, för jag ska vara lägenhetsvakt åt Lucille och hennes crew. Sen vaktar hon mitt när jag åker till Pride en långhelg framöver. Känns skönt att kunna hjälpa varandra när vi bor i samma hus. Man har lite extra koll och det är ju inte helt fel på sommaren med tanke på såna som skiter i skillnaden mellan ditt och mitt.

Nu ska jag krypa in i duschen och tvätta det lilla hår jag har kvar på huvet och det lurviga jag har på mina ben (jag har aldrig rakat benen i hela mitt liv). Sen blir det middag och jag tänker göra chicken sandwiches igen. Orkar inte stå och svettas framför spisen.

Vad äter du när det varmt ute??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag får lite tips!

Lavendel och lykta hos Anna

Lavendel och lykta – fint hos Anna.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Dagar i juli kan vara heta och soliga eller regniga och kyliga. De kan vara lediga eller fulla av arbete. Den här gången undrar Tofflan vad du helst gör en dag i juli. Eftersom det handlar om helst kan du bara välja ett alternativ! Hittar du inget bra alternativ kan du välja att kryssa i Other och skriva in ditt eget.

Som vanligt gäller att du inte kan kommentera det här inlägget. I stället kan du göra det direkt inne i frågan. Och frågan finns, också det som vanligt, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Den gångna veckan har det varit liv i luckan i Almedalen på Gotland. Det tycks ha undgått en av dem som svarade när Tofflan undrade om du har deltagit i Almedalsveckan nån gång. Och särskilt Almedaliga har uppenbarligen inte de som svarat på frågan varit.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren (procenten är avrundad):

91 procent (20 personer) svarade: Nej. 

Fem procent (en person) svarade: Ja, men inte i år.

Fem procent (en person) svarade: Vad menas med Almedalsveckan?

Ingen svarade: Ja, jag är där nu.

Stort TACK  till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »