Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 juli, 2014

Ett inlägg om det somrigaste somriga: Morden i Midsomer.


 

Morden i Midsomer

Charlie och John löser även kvällens mord.

Ingen sommar utan hemska mord i ett påhittat, engelskt grevskap. I kväll gick sommarens andra del av Morden i Midsomer: Let us prey. Titeln anspelar på pray (be) eftersom det handlar om en kyrka. Men prey betyder nånting helt annat… Det kan betyda allt från rov till jaga, nästan… döda…

Vem tror att präster är Guds bästa barn? Efter att ha sett kvällens TV-film kan man börja undra om nån gör det… Liksom tidigare filmer är mordsätten annorlunda. Den här gången ser de ut att vara hämtade från en målning som har upptäcks och renoveras under kyrkan. Men vattenskador hotar målningen och prästen gör allt för att hitta pengar att finansiera en total renovering. Under resans gång stryker ett antal människor med på det mest hemska sätt.

Nån bebis har inte kommit än och hunden Sykes uppför sig lite som ett storasyskon redan. Han är som vanligt bäst!

I kväll var det ganska spännande. Filmen innehöll också ett litet HBTQ-tema. Jajamens! Snart börjar vi gäspa av att alla filmer och TV-program ska innehålla såna som mig eller mina likar.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klagoinlägg.


 

grillkol

Gör det svårt för mig att andas utan att det gör ont.

Du tror dig säkert veta att jag är helknäpp som sitter inomhus en sån här dag. Jaa, nu framåt kvällen sitter jag gärna på ballen*. När solen har sjunkit, vid 21-tiden, brukar det vara helt underbart att sitta här. Men grannarna grillar och två rykande grillar står precis under min balle. Det var bara att gå in och stänga balledörr** och fönstren i arbetsrummet respektive gästrummet. Jag vill liksom inte plinga på och vara gnäll-kärring IGEN. Det räcker med att jag plingade på fyra (4) gånger i tisdags för att be grannen sänka volymen på stereon. (Jag ringde på fyra signaler, för han hörde inte de tre första. Eller kanske var det fem, jag vet inte…)

cd

Manuell Kvinnuell överföring blir det.

I övrigt har det varit en händelserik eftermiddag här i lägenheten. Det har kämpats från olika håll med filöverföring sen cirka 14-tiden. Många mejl och telefonsamtal – och ändå funkar inte teknikens under. Nu har nog samtliga av oss gett upp. I stället är det uppgjort att en DVD-skiva cyklas över med fru A. Och jag får äran att bjuda fru A på glass. (Note to self: kolla så att det verkligen finns glass i frysen, så att jag inte lurades…)

Mellan varven har jag läst ut och recenserat en bok samt läst ut en annan bok. Jag mådde inte så bra av den senare och den första var lite för svart. De flesta andra har höjt en av böckerna till skyarna. Jag gav den lågt betyg. Pallar inte med såna där historier där människor bara är omöjliga tillsammans. De kommer liksom ingen vart och det tar en evig tid i boken (ett år, drygt) att komma fram till detta.

Och så har jag fått två spännande samtal som jag hoppas kan leda till nånting. (Nä, som vanligt inget permanent utan tidsbegränsat.) Men i alla fall. Jag ska på intervju senare i månaden. Det var först idag jag insåg att vi alla ser olika på hur vi ska tolka orden

bråttom 

och

snart

Droppen som fick ångestbägaren att rinna över var sen när mamma ringde och skrek

Min rollator har gått sönder!

Hur ska jag kunna laga den när jag sitter 30 mil från henne..? (<== retorisk fråga; jag vet ju inte ens om jag kan laga den överhuvudtaget.)

Nu är det snart dags för Morden i Midsomer Det är sommarens andra del av serien. Jag hoppas att jag står ut med att sitta med stängd balledörr och glo. För Morden i Midsomer är sommar för mig – om så i en het lägenhet.

I morgon måste jag packa och så vill jag skjutsa hem Fästmön från jobbet också. Vad kan det bli för väder, tro? Och har jag vattnat? NEJ! Bara där jag vaktar lägenhet…


*ballen = balkongen

**balledörr = balkongdörr

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Egenmäktigt förfarandeJag brukar inte gå på alltför höga jubelrop för vissa böcker. Då slår jag i stället bakut och blir misstänksam. Tills jag har bildat mig en uppfattning, förstås. Tvärtemot vad somliga tror kan jag ändra mig då. När det gäller Lena Anderssons lilla bok Egenmäktigt förfarande –  en roman om kärlek var jag lite motvalls – det vill säga, jag gick på jubelropen och köpte boken i pocket för mammas födelsedagspeng. Sen mådde jag bara dåligt. Tack, mamma! (Ja, inte för att jag fick må dåligt utan för att jag kunde shoppa.)

Det här ska vara en bok om kärlek. För mig handlar den om besatthet och om två människors oförmåga att kommunicera. Jag mår riktigt dåligt när jag läser den. Jag mår så dåligt att jag blir irriterad och undrar:

Varför limmar h*n så?

och

Varför kan h*n inte säga hur det ligger till?

Nä, Toffelomdömet blir snudd på det lägsta. Den är ändå skriven på bra svenska och jag hittar inga språkliga eller grammatiska fel. Men jag är glad att pocketutgåvan bara hade ett omfång om 206 sidor.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite ironiskt inlägg.


 

Att söka jobb är ett heltidsgöra. Det ska du inte tvivla på. Tankarna kring att ha nåt vettigt att göra och att oroa sig för sin försörjning upptar större delen hela tiden av dygnets 24 timmar. Och givetvis letar man lediga tjänster och söker passande dito. Jag har nu varit arbetslös i en vecka (detta är åttonde dan) och högen med ansökningar växer stadigt – liksom dessvärre nejen…

Sökta jobb juli 2014

Högen växer. Den här högen är jobb jag har sökt i juli 2014.


Man måste också se till
att man inte isolerar sig och blir folkskygg. Det är lättare sagt än gjort, men jag jobbar (!) på det. Idag har jag inte träffat människor. Däremot har jag telefonerat. Med två personer. Det är bra. Det var ungefär en timme sen.

Vidare har jag duschat, ätit frukost och varit och handlat på Tokerian. Jag sa

Hej!

och

Tack!

till tjejen som tog betalt av mig. Undrar varför man tackar för att betala… Fast det är ju för servicen man tackar. Man tackar personen som tar emot ens pengar för service. Så måste det vara! Personen gör ju egentligen bara sitt jobb – men det är ju tur att nån jobbar, i alla fall.

På Arbetsförmedlingen i Uppsala jobbar de. Häromdan fick jag brev från dem att jag kvalificerar mig för a-kassa. Men från a-kassan är det fortfarande tyst. Idag kom det ett nytt brev från Arbetsförmedlingen. (De sparar inte på porto, precis…) Det var en ny handlingsplan som hade landat i min postbox. Den skiljer sig från den förra som jag tyckte var… mindre bra och fel. Nu är åtminstone ett faktafel borttaget och beskrivningen av mig och min situation, vad jag gör för att skaffa nytt jobb etc, stämmer bättre överens med verkligheten. Handläggarnamnet var bytt från Handan Gül till Alexandra Norlén. Nu står det 2 – 2 dem emellan. Det vill säga jag har två gånger fått veta att Handan Gül är min handläggare och två gånger att det är Alexandra Norlén. Spänningen är oliiiiiidlig! Eller?

Vem kan man tro på, tro på, tro på när… Tro på när allt är så här..?

för att citera en enligt mig rätt flummig så kallad artist. Men det han sjunger i låten jag citerar stämmer ju tämligen bra överens med hur jag har det just nu.

Jag har blivit kontaktad av en journalist vid ett av Sveriges stora och seriösa magasin. H*n vill intervjua mig om hur det är att leva på a-kassa. Mejlet är besvarat, men jag har inte fått nån respons. (Jag skrev att jag inte har blivit beviljad a-kassa än, men att jag fick ersättning därifrån i höstas.) Att leva på a-kassa är ju omöjligt, men att vara arbetssökande är så mycket mer än oro över huruvida jag kan betala hyran den kommande tiden eller inte…

Jaa, det är sannerligen tur att nån jobbar, i alla fall. Kassapersonalen på Willys, byggarbetararbetsförmedlaren Daniel Strömblad på Arbetsförmedlingen i Uppsala (han skrev båda versionerna av min handlingsplan) och jag – alla på våra egna sätt och vis. Skillnaden är att det bara är två av oss som får lön.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jagande inlägg.


 

Påsar

Påsjakt? Eller kanske påssjuka?..

På torsdag ska jag resa ner till mamma över helgen. Jag brukar ta med mig dator och router så att jag kan surfa trådlöst. Till routern har jag en blå papperspåse med ränder på. Eftersom den har varit försvunnen ett tag startade jag en regelrätt jakt efter den idag. I städskåpet. För det är liksom där den bara måste finnas. Städskåpet, som jag i och för sig, men bara halvt om halvt, rivit ur tidigare. Ett par gånger… (På att-göra-listan: städa städskåpet!) Påsjakten började likna påssjuka och jag undrade om jag faktiskt inte är påsfetischist… För vad ska jag göra med alla påsar jag har?

 
 

Men så slog turen till! Längst in till vänster i städskåpet står en stor, fet papperspåse som innehåller många små papperspåsar. Och i den stora papperspåsen låg förstås påsen! Den perfekta…

Den perfekta påsen

Den perfekta påsen – för min router.

 

Och nu vill jag ju förstås veta om även DU är påsfetischist..? Eller kanske… plastburksfetischist??? Glasburksfetischist??? Kom igen, berätta nu!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Luftballong mellan husenNej jag tänker inte klaga på värmen! Jag njuter – även om omständig-heterna tvingar till mest inne-sittande. Det blev en stunds sittning på ballen* igår kväll. Där var ganska tyst och stilla. En ballong svävade fram mellan husen.

Tack och lov grillade ingen! De flesta barn verkade också trötta och loja i värmen.

Men ett litet drama utspelade sig på tennisbanan:

Två små flickor, vi kan kalla dem Rosa och Grön, kom åkande med var sin kickbike in på tennisbanan. Nånting gick snett och Grön gjorde sig illa. Hon började förstås grina. Torr-grina, som vi brukar säga. Med det menas gråt som upphävs för att få uppmärksamhet, inte för att man är ledsen eller har ont. Rosa försökte trösta, men tappade snart intresset varpå Grön tystnade. Men så passerade några småpojkar utanför tennisbanan, varpå Grön gav hals igen. De söta småpojkarna (ja, de var verkligen söta!) gick då fram till den lilla Grön-flickan och tröstade henne samt hämtade kickbiken hon hade slängt ifrån sig. Friden sänkte sig åter över området och jag tänkte för mig själv:

Jaa, det finns fortfarande små gentlemen! Värme till dem!

Skymning öfver Uppsala till Tofflan

Recension på gång!

Jag satt med blyertspenna och boken jag ska recensera. Fast jag ville ju helst sitta vid nya datorn… Det är bara att erkänna: jag är kär! Den är liten, behändig och snabb som tusan! Dessutom är den tyst. (Så tyst att jag hör för mycket av vad som pågår utanför mitt fönster…) Att jag har en snabb lina underlättar förstås, liksom det faktum att datorn är ganska tom än så länge. Men det är en sån fröjd att kunna skriva utan att datorn till exempel måste stanna upp och hämta andan, ungefär – nåt som medför att den liksom står stilla. På senare tid har Storebror** haft flera såna vaken-apnéer. Det har medfört att även jag har hållit andan: har den tappat det jag skrev eller finns det kvar???

Igår kväll bad jag om tips på bildbehandlingsprogram här på bloggen, men också via Twitter. På bloggen fick jag ingen respons (vilket var väntat eftersom den har en viss målgrupp), men på Twitter fick jag snabbt svar. Det blev ett och annat tips på gratisprogram att ladda ner från nätet. Samtidigt fick jag även en signal om att det finns ett Photoshop med licens tillgängligt tack vare min nästanbror. Jag ska ringa senare och kolla upp det, för hur det än är så är jag mest van vid Photoshop.

Så eventuellt blir det en tur ut i verkligheten idag igen. Det är nog dessa turer som gör mig tröttast och inte värmen. Samtidigt är jag ju glad att människor vill umgås med mig, bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Felet ligger hos mig. Jag skäms och är rädd att jag ska tråka ut folk med det jag säger. Bland annat. Det tar kraft och energi att bara försöka vara. Just nu gör jag så gott jag kan.

Gammal dator

Storebror får flytta ut i förrådet.

I övrigt ska jag släpa ut Storebror i förrådet, för se kasta honom kan jag inte! Inte än… Dessutom behöver jag ta ut moderkortet, eller vad det heter, så att jag inte lämnar ut saker jag inte vill ska lämnas ut – ifall nån nu skulle råka bli sugen på att kika närmare på datorn.

Vi har fått akut sjukdom i familjen och jag finns lite på stand by om det är nåt jag kan hjälpa till med. Fästmön sköter kontakterna i såna fall.

Annars är det läsning på ballen idag som gäller. Jag har sökt mina första jobb via nya datorn, men sätter mig säkert en stund senare igen och letar. Recensionen måste vara klar innan jag åker till mamma och dessutom vill jag läsa ut min bok på gång. Jag tycker att den lilla boken är tung att ta sig igenom och jag läser den inte med glädje eller fladdrande hjärta, snarare med tunginthet. Nej, den passar mig inte att läsa just nu, egentligen. Men självklart ger jag inte upp och tänker att lite av det tunga kanske beror på att det är så varmt..?


*ballen = balkongen

**Storebror = min gamla stordator

 


Livet är kort.

Read Full Post »