Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘efterforskningar’

Ett vilande inlägg.


 

Löv-sepia

Vila…

Idag har jag bestämt mig för en vilodag. Nästan hela dagen igår gick åt till att ta tag i saker och ting. Det jag försökte fixa på förmiddagen tarvade efterforskningar, mejl och telefonsamtal hela eftermiddagen. Plötsligt var klockan nästan 17. Och just som jag skulle lägga mig ovanpå gästsängen och vila kom sms på sms. Sen ringde mobilen. Igen.

Det var min mammas färdtjänsthandläggare, så det var ett samtal jag måste ta eftersom jag hade mejlat henne på uppdrag av mamma. Hon är väldigt bra, färdtjänsthandläggaren. Jag önskar att alla handläggare i alla kommuner vore lika bra, men så vet vi ju att det inte är. En del går bara till jobbet och gör sitt jobb. Andra gör sitt jobb, är serviceinriktade och visar kunder och anhöriga respekt. Bäst av allt är att just den här handläggaren är så fin med mamma. Det känns gott att veta när man är dotter på distans.

Jag brände fem fiskpinnar och brände handen och en tå på skuttande fett. Sen ringde mamma. Antikrundan fick avsluta dan. Jag värderade alldeles åt skogen för högt.

Men idag hoppas jag på en vilodag även om jag inte gillar att säga nej till stora vänner och små vänner. Jag har ett mål och det är att försöka ta mig ut och köpa mjölk. Om det inte kommer ytterligare samtal angående gårdagens övningar. Livskarusell…

karusell

Livskarusellen går runt, runt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tidsfördrivande inlägg.


 

Flirtande uggla

Ugglan vet hur man fördriver tiden en söndagseftermiddag!

Idag skulle familjens yngste medlem på kalas. Eller kalas och kalas… Det går man ju inte på när man är typ elva, tolv år. Det skulle åkas gokart. Nu är vår yngste kanske inte den mest kaxige av grabbar, men jag tyckte att det var roligt att han var på och ville prova. Gokartbanan ligger emellertid i Uppsala och nån samåkning hade inte diskuterats mellan de deltagande grabbarnas föräldrar. Så jag ville vara lite snäll – ja, jag tränar ju på att vara det! – och erbjöd mig att skjutsa pojke och mamma, vänta på pojke med mamma och slutligen skjutsa hem pojke och mamma till Himlen i Förorten. Själv bor jag ju i New Village i Uppsala, ifall nån nu har missat det. Och det finns det FÖLK som har gjort. Så för tydlighetens skull: jag bor i Uppsala, Anna och barnen bor i Himlen i Förorten. Utom äldsta bonusdottern, som numera bor i norra Sverige. Frågor på det? Nähä. Bra. Då kanske vi kan komma vidare i dagens berättelse.

Det var lite oklart när gokartgänget skulle samlas. Först talades det om klockan 17, men efterforskningar visade att det faktiskt stod klockan 16 på inbjudan. Själva gokartandet skulle pågå en timme. Det var väl ingen match, tänkte jag, att fördriva en timme med Anna. När pojken avlämnades var det dock klockan 17.30 som gällde för återhämtning.

OK, fine. Anna och jag tuffade iväg i Clark Kent* till ÖoB, som ligger nästgårds. Det var inget särskilt vi skulle handla där, men man vet ju hur det blir – alltid slinker det med något. Så även denna gång, men jag köpte inget för jag har ju inget att handla för. Anna var snäll och köpte var sin chokladbit åt oss. Jag hade som vanligt inte ätit nån lunch och när klockan började närma sig 17 kurrade det i min mage. Som tack för skjutsen erbjöd Anna sig också att bjuda mig på en kycklingburgare. Hon och Elias behövde ju äta nåt de med, men vi skulle äta tillsammans först efter gokarten.

Eftersom ÖoB stänger klockan 17 på söndagar satte vi oss i bilen på parkeringen och mumsade choklad. Sen visste vi inte vad vi skulle göra, så jag föreslog ett parti Wordfeud. Jag vann. HA! Sen fotade jag. Högt och lågt, bling bling och torn. Och så for vi ner till gokartbanans parkering och väntade. Och väntade och väntade och väntade. Det började regna. Bilrutorna immade igen. Ingen grabb.

Men Elias är smart. Han messade oss. Gokartkalaset drog ut på tiden för gänget före Elias gäng var försenat. Klockan var väl runt halv sju när vi äntligen ramlade in på Burger King på Stormarknaden. Då hade jag som inte äter rött kött kunnat äta en hel häst och hans sto. Jag var riktigt otrevlig mot den stackars flickan i kassan för att mjölken var slut. Ibland är jag så jäkla pinsam…

Pojke och mamma är nu återbördade till sitt hem. Jag spolades in i ösregnet för ett tag sen, packade upp, satt mig vid datorn och började skriva detta.

Sen fick jag ett samtal på mobilen som visar att det finns goda människor. Det finns riktigt goda människor! Men DET blir ett annat inlägg, när allt kring DEN historien är ”klart”. Tills vidare tackar jag Anders på förhand! TACK!

Och nu får du titta på några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille blöte bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Andra andningenFör tre år sen gjorde jag en ny författar-bekantskap i Sofie Sarenbrant. Man kan säga att jag inte blev särskilt imponerad – Vila i frid fick medelbetyg av mig. Men man ska ge alla en andra chans. Därför köpte jag den andra boken i serien om polisen Emma Sköld, Andra andningen. Jag slukade läste idag.

Man kan tycka att det är märkligt att just jag slukar den här boken. Den utspelar sig nämligen under ett idrottsevenemang – Stockholm marathon. Och ”alla” vet väl att sport inte är min grej. Icke desto mindre, det här en deckare. Parallellt skildras händelser som skett ett år tillbaka i tiden och framåt samtidigt som vi får följa loppet. Den unga Wilma hittas död efter en löpträning i grupp. Polisen avskriver det som en olycka, möjligen ett självmord. Den enda som inte tror på det är Wilmas pappa Johan som startar sina egna efterforskningar. Ett år senare springer Johan Stockholm Marathon. Det gör även polisen Emmas syster Josefin – som har varit personlig tränare åt Johan. Emma är där för att peppa syrran, men blir snabbt inryckt i händelsernas centrum när en löpare mördas. En löpare, som tränade Wilma, flickan som dog. När ytterligare en person hittas mördad är det ett annat lopp än marathon som springs – det mot tiden.

Fy te rackarns så spännande den här boken är! Jag har läst så ofta jag har fått en stund över i det som kallas livet och jag slukade boken under denna tisdag. Det här är en riktigt bra deckare med ett upptempo som heter duga. Och så gillar jag förstås Emmas lite kritiska inställning till de springande galningarna.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny vecka.


Måndag och en ny vecka
ligger framför såväl mig som dig. För min del känns den lite spännande – och DET beror inte bara på att det är Halloween på torsdag. I morgon, tisdag, bär det av för en intervju i härliga Gamla Stan. Jag hoppas att vindarna blåser mig åt rätt håll! Naturligtvis tar jag tåget – jag vill INTE köra bil i Stockholm. Dessvärre läser jag ju så gott som varje dag om tåg som står stilla av olika anledningar. Man undrar när pendeln ska funka som den ska… Det kanske inte alltid räcker med tillskott i form av pengar. Det kanske behövs… andra tillskott – och framför allt, förändringar..?

Som vanligt när jag ska på intervju är jag halvt hysterisk för att jag inte har nåt att sätta på mig – tycker jag. Det har jag naturligtvis. Men det gäller att hitta nåt i garderoben som både är snyggt och propert och dessutom nånting jag känner mig bekväm i. Allt som oftast känner jag mig lite som det här äpplet – på mitt bananfat: jag passar inte in, jag är fel.

Äpple på bananfatet

Jag känner mig som ett äpple på ett bananfat. (Och ja, silverfatet behöver putsas!)


Dagen jag har vaknat till
är mörk och dyster. Det blåser, inte orkan, men ganska rejält. Igår kväll började det regna. Det smattrade hårt mot fönstren och ena stupröret på baksidan skallrade mot väggen av vattenmassorna inuti. Tro nu inte att jag försöker slippa undan min promenad idag – det gör jag inte! Idag ska jag ut och marschera, baske mig! Jag känner av ryggen och det är ett tecken på att jag har suttit stilla för mycket.

När vi ändå är inne på krämpor har jag haft känning i halsen i flera dar samt en annan åkomma, som kan ha att göra med tumörerna som opererades bort i december förra året. Halsen gör jag inget åt, den andra åkomman försöker jag behandla med förnuftet. Fast frågan är om det räcker. Jag kanske måste kontakta husläkaren för att lämna lite prover och kanske få en antibiotikakur. Det senare är inget som min mage estimerar, kan jag meddela, så det är ett av skälen till att jag avvaktar. Sen kostar ju läkarbesök och mediciner en hel del också… Samtidigt, på onsdag har jag tid för klippning. Ska jag välja bort det och välja doktor och tabletter i stället? Det tål att tänkas på. Eftersom jag har ytterligare en intervju nästa vecka behöver jag se hyfsad ut i håret. Inte som Solkungen… Håret växer som ogräs – och det tror jag beror på att tumörerna är borta. Dessa djävlar slukade antagligen det mesta av de bra sakerna i mitt blod.

Tofflan o Solkungen

Tofflan och Solkungen har samma ”frisyr”!


Fästmön
är ledig tre dar
den här veckan och Prinskorven är ledig hela veckan – det är ju höstlov här. Men i morgon får jag låna med mig Elias mamma till Stockholm. Efter intervjun ska vi ta en lunch och sen gå och titta lite i affärer. Det senare är gratis.

På tal om att titta läste jag i Svenska Dagbladet om förskolelärare som larmar om att barnen blir deprimerade för att föräldrarna bara fipplar med sina mobiler. Vi brukar nästan skratta åt ett par föräldrar som vi ser ute med sina barn. Föräldrarna bryr sig inte ett dugg om ungarna utan håller på med mobilerna hela tiden. Det ser faktiskt ganska knäppt ut. Extra knäppt känns det för att just dessa föräldrar har jobbat eller jobbar själva i förskolan. Jag tycker visst att man kan ha mobilen med sig när man är ute och leker med sitt barn, men det är barnet som ska vara i fokus, inte mobilen.

Nu ska jag rota runt efter frukost innan jag fortsätter med mina morgonbestyr. Tre spännande jobb är sökta och det är jag nöjd med. Under dan ska jag göra lite mer research inför morgondagens intervju.

Gör DU några efterforskningar för nånting just nu? Jag bara undrar – jag är ju nyfiken, som du vet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inköp hos Telia som jag är missnöjd med.


Den 18 juli köpte jag en ny mobil.
Skälet var att jag skulle lämna tillbaka min tjänstemobil före månadsskiftet juli-augusti. Och en mobil måste man ju ha – så att, i mitt fall, alla jätteintresserade arbetsgivare kan nå mig.

Samma dag var Johan här och hjälpte mig städa förrådet. Det gick undan, så när vi var klara föreslog jag ett besök på Stormarknaden för att kolla mobil. Johan hängde med. Jag ville gå till Teliabutiken och titta. Ett skäl var att jag hade en trasig mobil med Teliabonnemang, ett annat att jag tycker att Telia har funkat så bra för mobilen, men även det fasta telenätet.

Jag skulle TITTA på en ny mobil. Det blev… ett inköp! Och skälen till det var att Telia hade ett bra erbjudande just då, men också att jag skulle få hjälp att föra över mina privata prylar från tjänstemobilen till den nya. Erbjudandet gällde iPhone 5. Jag tog ett mellanabonnemang som skulle ge mig 1 500 fria samtalsminuter, lika många fria sms och så 3GB fri surf. Tjänstemobilen var en iPhone 4S som fungerat bra, förutom kameran.

iphone5black

Det blev en iPhone 5.


Det första jag upptäckte
när jag skulle testa mobilen samma kväll var att i princip ingenting hade blivit kopierat från tjänstemobilen – förutom sms:en (minst intressanta eftersom de flesta är ”färskvara”). Satte mig därför och skrev in kontaktuppgifter manuellt liksom kalendarieuppgifter. Flera av apparna fick jag ta bort och ladda ner igen. Inte lätt med alla jäkla lösenord, men jag fick till det till sist. En hel jäkla kväll tog detförutom de två timmar Johan och jag fick häcka på Stormarknaden medan tjejen i Teliabutiken skulle kopiera över saker och ting. (HA!)

iphone5black

Men det räckte inte med att endast sms:en hade blivit kopierade. Jag upptäckte ett annat problem: Min nya, fina mobil hade svårt att hitta min router och det var urdålig täckning. Jag har inte hört nån i bekantskapskretsen som har haft detta problem med sin iPhone 5, så jag skulle då bli den första. Tyvärr har mina efterforskningar på nätet visat att modellen OFTA har problem med trådlösa hemmanät.

iphone5black

Först har jag kollat så att det inte är fel på min router. Jag har fått viss hjälp via Twitter och per telefon (fast sådan) av Telenor och Bredbandsbolaget (jag har avtal om trådlöst och fast med Bredbandsbolaget). Men ingenting de gjorde från sitt håll hjälpte. När jag placerade routern på golvet i ett av mina rum blev det marginellt bättre. Men… hos Fästmön har jag samma problem – dålig kontakt med hennes router och dålig täckning. Fast… jag kan ju liksom inte möblera om hemma hos andra…

iphone5black

Igår upptäckte jag, via appen Mitt Telia (jättebra app, för då har man koll på hur mycket man ringer, messar och surfar för!) att jag dessutom inte tycks ha 3GB:s fri surf, för en avgift var påförd. Vad var nu detta? Idag tog jag kvitton etc och åkte tillbaka till butiken.

iphone5black

Fick jag nån hjälp? Tja, 50 procent, kanske man kan säga om man är snäll. Surfavgiften löstes galant. Det visade sig att den tillhörde min gamla mobil.

iphone5black

Återstod Wi-Fi-problemet. I butiken var det naturligtvis inget problem att hitta Wi-Fi-nätet. Det är aldrig några problem att hitta det nätet i surfzonerna. Det är trådlösa nätverk hemma som är problem. Jag fick veta att en återställning av mobilen kanske – KANSKE! – fixar till det hela. Det skulle innebära att jag får kopiera, tömma och sen föra tillbaka. Men jag kan inte det. Jag vet inte hur man gör. Vad jag förstår måste jag ladda ner nåt program och göra det via datorn. Bara det alla mina tre datorer är helt kassa och jag tror inte att hårddiskarna pallar för ny mjukvara.

iphone5black

Frågan jag måste ta ställning till nu är om det är värt att göra en återställning på mobilen och ytterligare en gång sitta och lägga in allting. Eftersom det bara KANSKE löser mitt problem känner jag mig inte så sugen på att testa. Men detta måste jag alltså göra först innan jag kan få vidare hjälp – för det KAN vara ett mjukvarufel.

iphone5black

Alltså jag avskyr sånt här! Tekniska prylar ska bara funka! Eller… rättare sagt… Jag sa ju att det var en förutsättning för köpet att allt utom bilderna (de var så jävla många) och jobbmejl skulle kopieras över, jag bad om hjälp med detta och säljaren lovade att utföra detta. Men det funkade alltså inte!

iphone5black

Får fundera över det hela ett tag till. Såna här energislukarproblem hanterar jag inte så bra just nu, det är bara att inse.


Livet är kort. Och fullt av problem att försöka lösa.

Read Full Post »

Uppdatering: Tack vare en viss tjänst på nätet är nu Annelie identifierad. Det är inte nån jag känner. Jag får messa i morgon och beklaga misstaget… 😳


En del av oss har ju problem med siffror.
Jag har många gånger skojat om att jag har dyskalkyli, men sen sagt att jag bara skojar. HA! Idag är det bevisat att denna diagnos nog stämmer.

Jag var och lunchade med ”Lisbeth” på ”Syltan”. Det blev en lång och härlig lunch, med ett spännande samtal och massor av mat – fjärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde.

Dagens fjärtsoppa och pannkakor! 


När jag gick för att hämta kaffe
såg jag en bekant som satt och lunchade med en för mig okänd person. Jag hejade när jag passerade, men stannade inte för att prata. Däremot slängde jag iväg ett sms när jag kommit tillbaka till bordet om att vi borde ses i nästa vecka och luncha.

Efter ett tag kom ett svar:

Det skulle vara trevligt! Hör av dig när det passar. Annelie

Hmmm… min bekanting på ”Syltan” heter inte alls Annelie. Så jag messade igen i stil med

Fast det var Tofflan inte Annelie

eftersom jag trodde att min bekanting fått för sig att jag var Annelie. Svaret dröjde inte länge:

Ja det var du som skickade sms till mig.

Vid efterforskningar efter lunchen framkom att min bekanting inte hade fått ett enda sms från mig, ej heller svarat. Så nu undrar jag vem Annelie är som tror att hon ska luncha med mig nästa vecka??? Nån som kan svara Klantarsel-Tofflan på detta???

Read Full Post »

I kväll blev det äntligen en stund över för Fästmön och mig att se nummer två av söndagens deckare från SvT1, Ont blod, inspelad på DVD-hårddisken. Och första delen av tre bådade gott!


Huvudpersonen!

                                                                                                                                                         Ruth är i 30-årsåldern när hon släpps ur fängelse. Hon har avtjänat ett långt straff för mord på två polismän när hon var tonåring. Långsamt börjar hon bygga upp sitt nya liv. Men längtan och saknaden efter den yngre systern Katie är stark och hon försöker på flera sätt få kontakt med henne. Dessvärre blev systern bortadopterad. Adoptivföräldrarna ställde som krav att Katie, numera Lucy, inte skulle ha nån kontakt med sin syster.

Handlingen är så här i första avsnittet lite hoppig. Skälet är att skildra de familjer som påverkas av Ruths frisläppande. Ruth träffar familjen som bor i huset där hon växte upp och där får hon oväntat hjälp i efterforskningarna av systern. Men hon träffar också på de vuxna barnen till en av polismännen hon mördade. Och så systerns adoptivfamilj som i slutet av avsnittet får ett brev av vilket det framgår att Ruth vill träffa sin lillasyster.

Det här känns som en riktigt bra och spännande brittisk serie. Dessutom en serie med lagom många avsnitt, tre. Och just det att det är en deckare som även handlar om förträngning av minnen, svek, hämnd och förlåtelse gör den så bra. Kan en människa, som begått ett sånt hemskt brott som mord, nånsin få förlåtelse? Ett högaktuellt ämne nu när Annika Östberg just kommer ut med sin bok om sitt liv.

Jag ger den här serien högsta betyg!

Read Full Post »

Older Posts »