Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 juli, 2014

Ett inlägg om en film.


 

Varg Veum Kalla hjärtanMed ingenting bättre för mig denna trista söndagskväll bänkade jag mig med en vattenflaska och en chokladbit i bästefåtöljen för att se Varg Veum: Kalla hjärtan (2012) på Sjuan. Det där med chokladen blev faktiskt lite… kul.

Varg Veum får i uppdrag av en ung kvinna att hitta kvinnans syster. I samband med att han börjar jobba med fallet, upptäcker han att systrarna har en bror – som också är försvunnen. Denne har uteblivit från fängelset efter en permission. Varg besöker bland annat fängelset där han träffar en person som… ska vi säga älskar choklad… Men Varg kommer snart nånting på spåren. Det blir så hotfull stämning att han tvingas skicka bort sin gravida flickvän. Och vem är det som dödar alla katterna? Många frågor och knepigheter samsas i den här filmen. Liksom en hel del läskiga män.

Den här gången är Varg Veum-filmen spännande och otäck, men också nåt mer. Det finns nånting i den som gör den bättre än de andra Varg Veum-filmerna jag har sett. Toffelomdömet stannar emellertid på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


 

Regn på fönstret

Ett underbart ösregn. Åskovädret var inte fullt lika underbart.

Det var väldigt skönt att städa idag. Jag mår dåligt när det ser för jäkligt ut här. Och det gjorde det, jag lovar. Det var ett par veckor sen – om inte mer! – sen jag sist städade. Även om det var mulet väder, var det väldigt kvavt, så svetten rann. Sen kom äntligen regnet! Underbart! Och åskan. Lite mindre underbart. Det smällde och blixtrade så att fönsterrutorna skallrade, faktiskt. Riktigt läskigt. Jag drog ur ”allt” i teknikväg, för det har min personliga IT-support sagt att man ska göra. Inte vill jag att min fina, nya dator ska haverera…

Men underbart är, som bekant, kort. Ovädret var över på mindre än en timme. Några fjuttiga stänk så här på söndagen, bara. Alla sladdar åkte i igen, persienner och markis fälldes ner. Det blev soligt och kladdigt bums. Jag läste ut en underbar bok, den sista av mina födelsedagsböcker, och ringde mamma innan jag gav mig ut på dagens ärenden. Bland annat behövde jag tanka, för i morgon ska jag ju ge mig ut på biltur till en intervju i en annan kommun. Då måste jag ha soppa så det räcker. Solen hade då börjat steka igen, som synes…

Sol

Solen hade börjat steka igen.


Jag tankade 
och stegade sen över till hamburgerrestaurangen bredvid för att få mig nåt livs. Men på Max vid Fyra Mackarnas Hörn var det ingen ordning på varken kunder eller personal, så jag tröttnade faktiskt. Tog bilen och åkte till nästa hamburgerställe, vid en annan av de fyra mackarna. Där intog jag min söndagsmiddag bland svettblanka pannor, tjatiga ungar, gapiga morsor och jobbiga kompisar. Det var gott och jag blev mätt.

Chicken el Maco

Chicken el Maco blev en OK söndagsmiddag à la Tofflan.


Av den här kvällen återstår nu 
att ladda om möjligt ännu mer inför i morgon. Och bli ännu mer nervös. Och sova ännu sämre än natten som var? Äh, nu ska jag tänka positivt! Det här är ju faktiskt inte det enda jobbet jag har chans att få just nu, så jag kan gott vara lite cool. Lite, i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En man som heter OveEn del är såna att de sparar det bästa till sist. Inte vet jag om jag är en sån rent allmänt, men Fredrik Backmans bok En man som heter Ove var den sista i högen födelsedagsböcker för i år. Det flesta böcker jag fick till födelsedagen i år var riktigt bra böcker. Fast faktum är att jag verkligen sparade den absolut bästa till sist. Tack, Anna!

Det här är en bok som redan i inledningen fångar min uppmärksamhet. Ove, 59 bast, ska nämligen köpa ”data”. Ove är lite av en grannarnas skräck, han är en aning (!) bitter och framför allt: han är bostadsrätts-föreningens självutnämnde ordningsman. Han har inga vänner utan umgås bara med sin fru. Det tar emellertid över 40 sidor innan vi läsare får veta mer direkt var den där frun är. När en nyinflyttad familj backar in i Oves brevlåda vet han inte om att han får vänner för livet. Ilsken svär han och tar kommandot över såväl bil som släp. Sen drar en märklig historia igång – med tillbakablickar på Oves liv. Allt medan Ove själv försöker ta livet av sig.

Först är det en väldigt rolig bok. Men under läsningen av vissa kapitel kommer faktiskt tårarna. Den här boken är så mycket! Den skildrar en man som gillar rutiner, men också en man med ett mycket stort hjärta. Om nu bara omgivningen tar sig tid och ser det. Nåt av det sorgligaste i kråksången är att Ove inte längre har nån funktion. En måndag var det bara tack och hej från jobbet, till exempel (måndagar är för övrigt inga bra dagar för Ove):

[…] Människan behöver vara en funktion, anser han. Och han har alltid varit funktionell, det kan ingen ta ifrån honom. Han har gjort allt som det här samhället har sagt åt honom att göra. Jobbat, aldrig varit sjuk, gift sig, amorterat, betalat skatt, gjort rätt för sig, kört en ordentlig bil. Och hur tackade samhället honom? Det kom in på hans kontor och sa till honom att gå hem, det var vad det gjorde. Och en måndag hade han ingen funktion längre. […]

Jag skulle kunna skriva åtskilligt fler citat, men det tänker jag inte göra. I stället tycker jag att du ska läsa den här boken. Den får nämligen högsta Toffelbetyg. Men nån jävla filmatisering (Oves svordom!) av boken tänker jag inte se! Det skulle definitivt inte Ove ha gjort heller…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett porträtterande inlägg.


 

Buddha

Ungefär så här såg jag ut. Fast till skillnad mot Buddha på bilden hade jag BH.

Nu har jag gett mina grannar nåt riktigt kul att skratta åt ända fram till midsommar nästa år: jag har städat. Det är väl inte så kul i sig. Det roliga ligger i min städmundering. Jag har gått omkring i några timmar som en gigantisk Buddha – fast med svart bikiniöverdel – framförandes min snabeldrake*. Tänkte att jag skulle bjucka dem på nåt som de kan gotta sig åt och så. Eller också ligger de och kaskadspyr. För en Tofflisk Buddha i svart bikiniöverdel dragandes en snabeldrake är ingen vacker syn. Den är inte vacker nånstans. Och nej. Till och med jag har gränser. Det blir ingen bild på spektaklet. Det blir en bild på en annan Buddha. En BH-lös sådan.

Medan jag gick där och drog draken över mina repiga golv funderade jag över det här med porträtt. Jag älskar att fota – roliga saker, kul skyltar, felstavningar, vackra blommor, häftiga träd och så vidare. Jag avskyr att fota människor. När det gäller att ta porträttbilder är jag urusel. Det är möjligen så att jag en halv gång lyckats fånga nåns rätta jag. Därför är jag riktigt avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin. Hon kan ta porträtt, hon! Jag slukade hennes senaste fotobok med hull och hår. Och gapade av beundran.

Rekrytering till höskolan

Sånt här kan jag fota bra…


Det finns porträttbilder 
som jag tycker att jag har lyckats med. Bland annat har jag en favoritbild på Fästmön som jag älskar. Men Anna själv avskyr den bilden, tyvärr. Så jag får nog fortsätta att gå omkring och vara avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin och såna däringa proffsporträtterare. Och fota mina gamla fina och häfiga blommor och träd.

När det gäller porträtt är jag för övrigt helt klart bättre på att skriva dito. Alla människor har nämligen en historia. Kanske gör jag ditt porträtt nån gång – i ord..?


*snabeldrake = dammsugare

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Den här veckan pågår Pride i Stockholm. En del av oss ska dit, andra stannar hemma för att de inte kan åka dit eller inte vill eller kanske inte ser nån mening med det hela. Vad vet jag. Men Tofflan undrar om du har råkat illa ut på grund av din sexuella läggning. Det kan man fråga sig vare sig du deltar i Pride eller inte. Och oavsett din sexuella läggning.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också där du lämnar dina svar och dina kommenterar, det här inlägget kan du inte kommentera.

Tack på förhand för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Andra må ta semester, somliga får värmeslag. Tofflan undrade den gångna veckan vad du helst gör en regnig sommardag. Tro det eller ej, men det var några stycken som hade svar på det.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

64 procent (14 personer) svarade: Håller mig inomhus och läser eller ser på film eller gör nåt annat jag gillar.

Nio procent (två personer) svarade: Jag går å fiskar! 

Nio procent (två personer) svarade: Går på museum och tittar på gamla saker.

Fem procent (en person) svarade: Åker på shoppingtur.

Fem procent (en person) svarade: Tar på mig regnkläder och går en promenad.

Fem procent (en person) svarade: Träffar en kompis.

Fem procent (en person) svarade:
Other:
tar på mig en tröja o sitter på balkongen,som vanligt 🙂

Ingen svarade: Dansar i regnet.

Stort TACK till dig som orkade svara! Jag hoppas att du har lite ork kvar att kolla in den nya frågan, den som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bästa vänner, missunnsamhet och barnslighet. För att nämna något.


 

Det blev inte nån trevlig och bra dag och kväll igår. När det gör ont att andas blir det sällan det. Inte heller när det kacklas på uteplatser. Nu var det bara en uteplats det kacklades på, men det räckte. Kacklet ekar mellan husen. Jag satt uppe för att svalka mig så länge jag kunde på ballen*, men det är inte roligt att höra andra sitta och diskutera resor de ska göra och annat. Jag blir jävligt missunnsam och undrar hur man dels har råd att köpa en bostadsrätt och rusta den tip-top (jorå, en och annan inredningsdetalj har jag hört om). Ovanpå det, nyligen hemkommen från utlandsresa, diskutera nästa resa om ett par veckor. För varifrån kommer pengarna när man inte jobbar och man knappt har fyllt 25? Jag undrar. Och tänker på Ace Wilders, i mina öron, flänga textrader:

[…] Don’t wanna work work work I wanna make money while I sleep […]

Jag surar för att jag själv är mer eller mindre livegen – inom 24 eller 48 timmar (oklart vad som gäller) ska jag kunna ta mig till anvisad plats. Det är bara det att det aldrig kommer några anvisningar. Inte från Arbetsförmedlingen. De förmedlar ju inte jobb där. Ändå måste man följa reglerna. De oklara. Men mest surar jag för att jag inte tjänar några pengar alls just nu – vaken eller sovande.

Mörkläggningsgardiner

Några av mina bästa vänner just nu är mina mörkläggningsgardiner.

Inte är det kul heller när man försöker på ett fint sätt (tydligt, artigt och definitivt inte otrevligt) säga till människor att det de gör orsakar problem för mig. Jag till och med tackade! Senare hörde jag en liten pojkes klagan till sina bästa vänner om att han inte får göra varken det eller det. Varför blir människor så barnsliga när man ber dem att försöka minska problem? Är det inte bättre att vi har en rak kommunikation oss emellan än att jag lämnar formella klagomål?

Det fortsätter att vara väldigt varmt. Jag orkar inte riktigt med det längre, även om jag vidhåller att sommar är bättre än vinter. Men hösten är bäst! Alltid. I morse när jag vaknade var det redan 33,8 grader på solsidan. Fast det märkliga är att det inte är nån sol idag – det är mulet. Jag tror bestämt att det är åska i luften. Det vore underbart med en rejäl urladdning, gärna med störtregn! Jag har svårt med ljuset också. Svårt att sova i ljuset eftersom jag måste ha sovrumsdörren öppen. Men mina mörkläggningsgardiner, inköpta för nåt år sen på IKEA, är bland mina bästa vänner just nu!

Men min allra goaste vän just nu är takfläkten i sovrummet! Den går på högsta varv dygnet runt. Det brukar inte funka så bra för mig att sova med den påslagen. Som det är nu har jag inget val – sovrummet ligger på morgonsolsidan. Igår hörde jag att den hade fått ett biljud. När jag hade vaknat i morse låg jag och tänkte på att hämta en skruvmejsel och dra åt det som eventuellt hade lossnat. Då tystnade fläkten – av min blotta tanke… Det enda som ställer till det med fläkten är att luften i sovrummet blir torr. Det är inte bra för mina luftrör. Men ibland måste man välja – kvävas av luft eller utan.

Takfläkt

Min allra bäst vän just nu är takfläkten i sovrummet.


Det står en massa saker 
på min att-göra-lista, men jag gör ingenting. Laddar och känner mig nervös inför intervjun i morgon. Det svåraste är nog att hitta kläder som är både snygga och lämpliga att ha i värmen. Shorts och linne alt. bikiniöverdel går nog inte hem när man har skitfula ben och tuttar och ett stort jävla ärr på kroppen. Men jag fortsätter att leva i alla fall och alltid retar det nån.

Nu ska jag se på Resurrection som gick i natt mellan klockan 1.15 och 3.05. Jag orkade bara se en kvart av det. Det blir en bra start på den här redan svettiga dan.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »