Telia behöver kommunikatörer!

Ett ologiskt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Dagens svar från Telia lyder så här:

Hej!

Fast i bilden du skickade nu står det ju både ”Förbrukad mängd” och ”Återstående mängd”

Med vänlig hälsning

Anna Edvall
Telia Kundservice

Varpå jag svarade så här:

Ja det är ju det som är förvirrande att det står på ett sätt när jag loggar in via datorn och kollar saldo och ett helt annat sätt i appen. I appen står det ju att jag bara har 23 minuter kvar, medan du säger och när jag loggar in via datorn står det att jag har 1 300 minuter kvar. Det måste vara något fel med appen.
Kolla mitt blogginlägg här där finns alla skärmdumpar från appen:
https://tofflan.wordpress.com/2015/11/22/telia-behover-kommunikatorer/

To be continued… forever???

 

Förtydligande: Mitt abonnemang omfattar per månad 1 500 sms, 6 GB surf och   1 500 samtalsminuter.

Att jag inte är bra på matte är inget jag döljer. Jag brukar säga att jag har dyskalkyli, fast det är inte riktigt sant. Det handlar om att jag har varit ointresserad av siffror hela livet och mer intresserad av ord. Idag kom följdsvaret från Telia angående min fråga och då fick jag bevisat att det här med siffror och matte inte är min grej. Samtidigt kan jag tycka att Telia har ett lustigt system där Mina sidor på webben visar saldo på ett sätt och Mina sidor i appen visar på ett annat sätt. Och inne i appen visas mina tre saldon för sms, surf och samtal inte lika.

Maj gadd, för nån vecka sen var mitt ringsaldo nästan slut! Trodde jag. Det var alltså så att Telias app sen nån månad (?) tillbaka visar förbrukat antal samtalsminuter – tidigare såg man summan av de minuter man hade kvar. En viss skillnad alltså. Samtidigt… hur skulle du tolka nedanstående? Jag tycker att det är väldigt förvirrande!!! Mina kommenterar i bildtexterna.

Logiskt och solklart om sms. Jag har 1 500 sms i mitt abonnemang och har använt 12 den innevarande perioden (månaden).

 

Också logiskt och solklart vad gäller surfmängden. Jag har 6 GB surfmängd och har använt 0.20 den här perioden.

 

Men här är det inte ett dugg logiskt eller solklart, tycker jag! Ingenstans står det att jag har totalt 1 500 minuter samtalstid, enligt mitt abonnemang. Som inkluderad mängd står det 25 minuter.

Det verkar som om uttrycket

inkluderad mängd

betyder en sak när det gäller sms och surfmängd. Men vad det betyder när det gäller samtal det vete 17…

Alltså ärligt: Telia behöver kommunikatörer som kan klarspråk!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetsgivarna förlorar sociala medier-mål

Frågan om vad man får skriva om jobbet i sociala medier, alltså på Fejan, i bloggar, på Twitter och liknande, har jag tagit upp här tidigare. Jag tycker att det inte är en helt enkel fråga att besvara. Vissa fall är givna – man får ju naturligtvis inte skriva saker som har med sekretess att göra. Klart olämpligt är det naturligtvis också att skriva om patienter och boende i vård och omsorg och liknande.

Vad som gäller är inte helt solklart. Men nu finns det åtminstone fem domar att studera. Och dessa domar visar att många arbetsgivare har varit för snabba med att kicka eller omplacera nån som har skrivit i sociala medier- en del till och med negativt om sitt jobb! 

Det verkar som om detta att vara lojal mot sin arbetsgivare har övertolkats – av arbetsgivarna. Arbetsgivare som främst finns inom det offentliga, i tre fall av fem. Dessa tre hade bloggat, två om politik, den tredje obscent…

Två av fallen kommer från den privata sektorn. Men trots att lojalitetsplikten vanligen går före yttrandefriheten i såna fall, har domstolarna dömt arbetsgivarna till att betala skadestånd till de anställda.

Här är de fem domarna. Källa är TCO-tidningen på nätet:

Sexrektorn: Rektor för friskola som visade att han gillade sex på Facebook. Sas upp, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (AD).

Israelvännen: Migrationsverkschef som hade Israelvänlig blogg. Omplacerades, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (Tingsrätten).

Yngwie Malmsteencitat-fallet: Två Unionen-medlemmar skämtade om hot, eller hotade, chefer. Sas upp, fick 200 000 respektive 90 000 kr (förlikning, stadfäst av AD).

Farbror Blå: Polisman från Skåne som drev frispråkig/fantasifull blogg. Omplacerades, fick 125 000 kr + 8 månadslöner (AD).

Sverigedemokraten: Praktikant på ambassad som hade SD-blogg. Praktiken avslutades i förtid, fick 30 000 kr ( JK).

Jag tycker att det här är en svår fråga.Det klart att man ska ha yttrandefrihet, men frågor och problem som har med jobbet att göra bör man nog helst lösa på sin arbetsplats. Samtidigt tycker jag att det är OK att man ventilerar arbetsrelaterande saker på till exempel sin blogg – om arbetsgivaren inte går att identifiera. Skriver man positivt och håller sig inom sekretessens ramar, tycker jag att det är helt OK att blogga om sitt jobb – det visar ju vilken bra arbetsgivare man har.

Om man skriver om andra saker än sitt jobb och som arbetsgivaren inte tycker är lämpliga är frågan svårare. Vi har till exempel förtroendevalda som är fritidspolitiker. Självklart tycker jag att dessa får blogga och twittra politiskt – på sin fritid. Men vad tycker DU???

Livet är kort.

Read Full Post »

Undersökning visar att arbetsgivare väljer bort somliga

Det kommer titt som tätt undersökningar som presenterar resultat kring hur arbetsgivare rekryterar och vilka de rektryterar. Den senaste i raden, från IFAU,  Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har just presenterats. Och den visar det vi egentligen redan visste: att arbetsgivare väljer bort överviktiga, lite äldre, personer med hög sjukfrånvaro, etniska minoriteter, såna som tillhör religiösa minoriteter eller har för många flera barn.

Den här magen är ännu större idag, men jag tror inte att just den kroppsdelen har hindrat mig från att få jobb…

Skälen till diskrimineringen, tror IFAU beror på att arbetsgivarna bedömer de sökande efter vad de tror om människors möjligheter att prestera, men även vad de själva har för preferenser när det gäller vissa grupper. Samtidigt anser IFAU att arbetsgivarna ibland inte är helt säkra på hur de ska bedöma vissa sökande.

För att komma fram till dessa resultat (som vi redan, som sagt kände till) lät forskarna göra ett experiment. Totalt 1 000 arbetsgivare vid företag i Stockholm valdes ut. Rekryterarna fick välja mellan två hypotetiska sökande som antingen skulle kallas till intervju eller anställas. Svarsfrekvensen blev 46 procent. För mig låter det lågt, men jag är inte expert nog att bedöma det.

I kommentarerna till lokalblaskans artikel om undersökningen noteras en del tankar om att det skulle vara ett beställningsverk. Må så vara, undersökningen talar dock för mig sitt tydliga språk. När jag var aktivt arbetssökande skulle jag fylla 47 år. Jag tycker inte att det var så gammalt, men det är ju för att jag känner mig och vet hur barnslig jag kan vara. Jag vet också vilken kompetens jag har, vilka mina goda egenskaper är och, tro det eller ej, har jag en viss insikt om mina mindre lysande förmågor. Så sent som idag diskuterade jag med en av cheferna på jobbet. H*n tycker det är solklart så att män oftare än kvinnor tiger om sina brister, medan kvinnor oftare än män förminskar sina talanger. Intressanta tankar, särskilt som tankarna kommer från en person som rekryterar personal…

Jag VET att jag har blivit utsatt – och blir! (för jag söker fortfarande jobb) – när jag söker jobb. Mest för min ålder, men också för att jag tillhör en minoritet (som om sex har med jobb som kommunikatör att göra…) och nån gång för att jag är kvinna. Men hur är det för din del? Har DU blivit diskriminerad av arbetsgivare i jobbsökarsammanhang nån gång???

Read Full Post »