Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘domar’

Ett inlägg om en bok.


Tio år efter ett mord i Uppsala
skriver en journalist och en advokat en bok om händelserna. Resultatet blev Du ska dö av Ulf Broberg och Leif Ericksson. Jag fick den lilla boken i händerna för att recensera. Det var inte en bok som jag själv skulle ha valt att varken köpa eller läsa.

Du ska dö

En bok om ett väldigt känt mordfall i Uppsala.


Boken inleds
med en avskrift av det larmsamtal som kom in till SOS Alarm en kväll i januari 2002. En kvinna skriker att hennes pappa har dödat hennes syster. Systern är Fadime Sahindal och hon har inte ens hunnit fylla 27 år.

Författarna beskriver mordet såsom det troligen har gått till samt händelserna därefter. Ibland kommer berättelsen så nära att jag funderar över vad som är sant och vad som är en engagerad advokats uppfattning om händelserna. Jag funderar också över huruvida det är OK att en kvinnas advokat tio år efter hennes död skriver en bok om mordet.

Baksidestexten säger att det här är en dokumentär berättelse. Boken är, också enligt baksidestexten, baserad på advokatens hågkomster och den ena systerns minnen och upplevelser. Alltsammans är sedan kompletterat med material från domarna i såväl tingsrätt som hovrätt samt intervjuer.

En del av boken beskriver bakgrunden till händelserna den där januarikvällen när en pappa släcker sin unga dotters liv. Fadime kom till Sverige som sjuåring eller som nioåring – min egen efterforskning ger olika uppgifter. Det är pappan som kommer till Sverige först som flykting. Det är också han som tar hit sina barn. Det är här Fadime växer upp. Och hon blir, i familjens ögon, väldigt svensk. Alltför svensk.

Största delen av boken beskriver hur Fadime blir en nutida martyr. Det säger till och med domprosten när hon håller begravningshögtiden i Domkyrkan. En kyrka där man normalt inte viger personer av annan tro än den kristna till den eviga vilan. Men Fadimes mord har fått stor uppmärksamhet i media. Och Domkyrkan har erfarenhet av mediatryck (heter det inte medietryck?) sedan bildspelet Ecce Homo, står det i boken.

Språkligt sett är den här boken definitivt inte i Nobelprisklass. På flera ställen hittar jag upprepningar. Att advokat Ericksson är betagen av den intensiva och vackra Fadime är ett exempel på detta.

Den som vill läsa mer om hedersrelaterade mord kan till exempel läsa Emre Güngörs och Nima Dervish bok Varför mördar man sin dotter? (Länken går till ett blogginlägg om boken.)


Läs min recension av boken hos Uppsalanyheter!


Livet är kort. Vissa liv är alltför korta.

Read Full Post »

Frågan om vad man får skriva om jobbet i sociala medier, alltså på Fejan, i bloggar, på Twitter och liknande, har jag tagit upp här tidigare. Jag tycker att det inte är en helt enkel fråga att besvara. Vissa fall är givna – man får ju naturligtvis inte skriva saker som har med sekretess att göra. Klart olämpligt är det naturligtvis också att skriva om patienter och boende i vård och omsorg och liknande.

Vad som gäller är inte helt solklart. Men nu finns det åtminstone fem domar att studera. Och dessa domar visar att många arbetsgivare har varit för snabba med att kicka eller omplacera nån som har skrivit i sociala medier- en del till och med negativt om sitt jobb! 

Det verkar som om detta att vara lojal mot sin arbetsgivare har övertolkats – av arbetsgivarna. Arbetsgivare som främst finns inom det offentliga, i tre fall av fem. Dessa tre hade bloggat, två om politik, den tredje obscent…

Två av fallen kommer från den privata sektorn. Men trots att lojalitetsplikten vanligen går före yttrandefriheten i såna fall, har domstolarna dömt arbetsgivarna till att betala skadestånd till de anställda.

Här är de fem domarna. Källa är TCO-tidningen på nätet:

Sexrektorn: Rektor för friskola som visade att han gillade sex på Facebook. Sas upp, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (AD).

Israelvännen: Migrationsverkschef som hade Israelvänlig blogg. Omplacerades, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (Tingsrätten).

Yngwie Malmsteencitat-fallet: Två Unionen-medlemmar skämtade om hot, eller hotade, chefer. Sas upp, fick 200 000 respektive 90 000 kr (förlikning, stadfäst av AD).

Farbror Blå: Polisman från Skåne som drev frispråkig/fantasifull blogg. Omplacerades, fick 125 000 kr + 8 månadslöner (AD).

Sverigedemokraten: Praktikant på ambassad som hade SD-blogg. Praktiken avslutades i förtid, fick 30 000 kr ( JK).

Jag tycker att det här är en svår fråga.Det klart att man ska ha yttrandefrihet, men frågor och problem som har med jobbet att göra bör man nog helst lösa på sin arbetsplats. Samtidigt tycker jag att det är OK att man ventilerar arbetsrelaterande saker på till exempel sin blogg – om arbetsgivaren inte går att identifiera. Skriver man positivt och håller sig inom sekretessens ramar, tycker jag att det är helt OK att blogga om sitt jobb – det visar ju vilken bra arbetsgivare man har.

Om man skriver om andra saker än sitt jobb och som arbetsgivaren inte tycker är lämpliga är frågan svårare. Vi har till exempel förtroendevalda som är fritidspolitiker. Självklart tycker jag att dessa får blogga och twittra politiskt – på sin fritid. Men vad tycker DU???


Livet är kort.

Read Full Post »